Örebro, servicens högsäte?

Vi stressade inte på lördagsmorgonen men kom iväg från vandrarhemmet strax efter 9 i alla fall. Jag hade gjort en halvdan frappé åt mig och S men det fungerar inte så bra med den lilla Ikea-vispen, den har liksom inte mycket kraft. Men kaffe blev det ju i alla fall.
Sen satte vi oss vid brukskörnings-/bruksridningsbanan och tittade på ekipage efter ekipage och insåg efter ett tag att vi varken fotograferat särskilt mycket eller ens hängt med. Det är svårt att se hindrena i bruks, de är markeringar på marken och det är svårt att avgöra hur det går för någon om de inte gör väldigt stora missar och det är ju rätt sällan det händer på SM. Vi har väldigt hög kvalité på ekipagen, många av dem har tävlat JUF's SM det vill säga SM i dessa grenar för alla raser och en väldigt stor del har dessutom placerat sig och till och med vunnit SM så det är ofta strid på kniven då det gäller både seger och placeringar. Mycket riktigt så visade det sig skilja bara 2 straffpoäng mellan 1:an och 2:an i Brukskörningen och med tanke på att många har flera hundra straffpoäng i denna gren så kan ni tänka er hur tight det var.
Vissa av ekipagen i bruksridningen kunde ha nytta av att åka på ett par western trail tävlingar och träna. Det är i stort sett samma moment men svårighetsgraden ligger högre och har man tagit sig igenom en trailbana med gott resultat då har man goda chanser att vinna SM i Bruksridning. Vinnaren i denna gren har om och om igen bevisat att de vet vad de gör, tror bara de har förlorat titeln 1 eller kanske 2 gånger.
Titta på bilden på hingsten Gusten som springer genom vattenhindret, han blundar för att inte få vatten i ögonen... Han är en klippa den hästen och gör alltid det som förväntas av honom, han gick även bruksridning med lill-matte som är 12 år gammal. Kusken och medhjälparen ser förresten rätt roliga ut de också om ni tittar närmare. Minspelen på mina olika bilder är oslagbara ibland.

På eftermiddagen var det dags för SM Dressyr och tyvärr var det inne i ridhuset vilket var trist av en massa anledningar, det var varmt, det var mörkt, vi fick ingen sol och vi kunde inte fotografera. Titta på dressyrbilden så får ni se hur det blir när man fotar i ett ridhus, jag och syrran gör det alltså inte... Fast visst var hästen på bilden söt?

Kompisen S med nya frun och hundarna dök upp vid lunchtid, han hade sagt att han inte skulle komma men vi hade jämfört information och kommit fram till att vi trodde att han skulle dyka upp för att överraska oss och självklart hade vi rätt.
Kvalitén på ekipagen i SM-klassen varierade stort, vissa undrade man hur de egentligen lyckats kvala och andra var riktigt duktiga. Det fanns också ekipage där man kunde se att de egentligen var rätt duktiga men där ryttaren var så nervös och spänd att det blev pannkaka av det mesta. De flesta red dessutom i undertempo så att hästarna gick orent i både trav och galopp och det berodde inte på brist på bjudning utan på att ryttaren satt och tjuvhöll och bromsade hästen. Men det kanske inte är så konstigt att det är så det ser ut när man sett att de som fått höga poäng de senaste åren är just de som rider i undertempo.
Typiskt nog var vi in i ridhuset ungefär 5 minuter efter pausen var slut och missade därmed årets vinnarritt... Vi vet alltså inte alls hur det såg ut och kan inte ens ha en åsikt om rätt häst vann. Men vi vet i alla fall av erfarenhet att det brukar se snyggt ut när det ekipaget är inne på banan. Det tog lång tid att klara av hela klassen och det var svårt att koncentrera sig emellanåt och vi satt och "viskade" större delen av tiden så jag tror nog att vi störde lite folk, fast ljudnivån var rätt hög på läktaren i stort, fast jag tror att det stör ryttaren mindre än om det är knäpptyst, så var det i alla fall för mig på den tiden jag red dressyr.

Vi släpptes ut någon gång vid 17 tror jag och syrran och S åkte med L till vandrarhemmet, själv stannade jag kvar på tävlingsplatsen och satt först och pratade med Östgötarna men mötte sedan som bestämt upp med B och Å från Halland. B körde oss in till Örebro och där tog vi en promenad för att hitta någonstans att äta där det var lite prisvärt och plötsligt befann vi oss vid slottet och en massa olika kanaler, oj vad vackert det var! Det är ju trots allt så att jag hittills gillat alla de delar av Sverige som jag sett och Örebro var visst inget undantag.

Vi letade efter en restaurang ett bra tag och hittade slutligen Grekiska Kolgrillsbaren och var överrens om att det var ett bra alternativ. Även på denna restaurang var personalen helt fantastiskt trevlig och jag börjar nästan fundera på att flytta till Örebro för även när jag var och handlade på Statoil-macken på eftermiddagen så snackade killen i kassan med mig ens tund och var allmänt trevlig och glad, är folk snällare i Örebro? Då menar jag inte i jämförelse med Stockholm utan med hela resten av landet. Jag brukar visserligen få lite extra av allt, även service eftersom jag pratar med folk och ser dem, men sånt gensvar har jag nog aldrig fått, inte någonstans i världen faktiskt....
Maten var fantastisk och sällskapet perfekt så vi hade en väldigt trevlig kväll och till ett rimligt pris också, jag betalade totalt 167:- och då fick jag souvlaki gjord på fläskfilé med tillbehör och en cola. Det var visserligen "fulcola" men det tycks vara mer regel än undantag i Örebro. Jag fick dessutom en liten skål med extra tzatziki eftersom jag undrade om man skulle få tillräckligt till maten, den tog de inte betalt för alls. Tzatzikin var dessutom späckad med vitlök vilket ju är en förutsättning för att man ska kunna kalla den tzatziki.

Vi promenerade tillbaka till bilen och åkte sen tillbaka till tävlingsplatsen där vi satte oss och snackade med Östgötarna och hade jättetrevligt. Som vanligt kommer det och går folk hela tiden och vem som helst är välkommen att sitta ned och snacka skit för i fjordhästföreningen så känner man alla, även de man inte känner.
Vid 1 ungefär gav jag upp och åkte tillbaka till vandrarhemmet och gick och lade mig på stört, telefonen hade laddat ur sig för flera timmar sedan och jag satte den på laddning.