Nya tvättmaskiner och gamla torp

På tisdagen skulle jag äntligen få min nya tvättmaskin, jag hade betalat extra för att få den levererad och installerad och den gamla bortforslad. Sånt är alldeles för jobbigt att göra när man är ensam och dessutom har en lite för liten bil. Enligt överrenskommelse så ringde de en stund innan de kom med den. På så sätt kunde jag jobba istället för att sitta sysslolös hemma och vänta på dem. Men när jag kom hem var de inte där så jag satt igång att plantera några solrosor, rosor och kaprifol, sen vattnade jag alla blommorna på framsidan och tittade till odlingen på baksidan och kan ni tro, salladerna har kommit upp en hel del och jag tror jag nämnde det, men brysselkålen är uppäten av sniglarna...
Sen ringde killarna som skulle leverera tvättmaskinen och sa att de stod utanför men ingen öppnade. Jag sa som det var, det står ingen annan än jag utanför mitt hus... ni står nog hos grannen så som de flesta andra gör när de ska hit.
Hade jag inte varit så uppmärksam kan jag tala om att den grannen skulle ha fått allt från soffor och tvättmaskiner till taxibilar. De bor på en annan gata men med samma husnummer, det är INGEN som hittar till mitt hus första gången, vissa gör det inte ens 2:a och 3:e gången... Det tog ett tag för dem att komma upp trots att det rör sig om ungefär 100 meter, jag tror nog att de lastat av tvättmaskinen och allt.

Sen var de både trevliga och effektiva och fixade till allt medan jag fortsatte vattningen och sedan satte igång med disken.
Vi var klara nästan samtidigt och jag avslutade diskningen och åkte tillbaka till jobbet.

Jag fick en hel del gjort på eftermiddagen och sen åkte jag från jobbet vid 16.30 ungefär. Jag körde förbi Ica för att köpa en ost till S som jag skulle hälsa på på torpet. Han är Ju's brorsa och bor egentligen i Thailand men är "hemma" för semester. Jag skulle dit och äta middag och snacka lite skit innan han åker vidare.

Eftersom klockan var nästan 17 när jag väl kom iväg var det ju inte tal om att åka igenom Stockholm och Södertälje till skogarna utanför Flen så som vi brukar köra. Alltså körde jag istället över Enköping, fast det är klart, lite köer var det i alla fall. Jag körde efter navigatorn och det tog ett tag innan jag var förbi "the point of no return" där den ger upp att jag ska vända och åka E4:an istället. Men sen när jag kom till Enköping skulle jag ju sävnga av vänster efter rondellen, mot Strängnäs. Men hallå! Vägen gick inte längre till rondellen, nej, plötsligt befann jag mig i en tunnel och sen var det 2-filig motorväg som ledde mot Västerås. Min navigator var minst lika förvirrad som jag, den lilla bilden på bilen sladdade runt på en tom åker... Nästa avfart var nästan 1,5 mil bort, så det gick ju inte att vända. Slutligen letade jag mig ut mot gamla E18 och körde genom Hummelsta, men då skulle jag tydligen ha svängt av till höger där istället vilket jag också missade för jag var så fokuserad på 50-gränsen genom samhället. Istället för att vända åkte jag vidare tillbaka till Enköping, enligt navigatorn var skillnade bara 2 minuter och det tar det nog att vända också. Slutligen var jag på väg åt rätt håll, men då hamnade jag förstås bakom ett gäng bilar som körde knappt 70 på 90-väg... Nästan en timme senare skulle jag in på E18 och lyckas förstås köra åt fel håll... Vägen har då aldrig varit så lång till torpet!

När jag kom fram visade det sig att S inte alls var särskilt upprörd över att jag var så sen. Vi satte oss ute så att Turre kunde få springa av sig lite och vi turades om att kasta boll till honom medan vi snackade om allt möjligt. Sen gick vi in i stugan och S gjorde champinjonsoppa som vi åt med god aptit tillsammans med knäckemackor, Turre fick vänta i bilen.

Vi hade massor att prata om men snart var klockan närmare 22 och det var dags för S att duscha och sova och mig att köra hemåt. Jag och Turre tog en promenad ned till sjön innan vi åkte hemåt och Turre bara gick rätt ned i vattnet och simmade runt i cirklar. Jag vet att pappa brukar ha svårt att hindra honom att bada i Storsjön när det just varit islossning. Jag kände på vattnet och det var inte så ruskans kallt så jag hoppade också i. Det jobbigaste var alla myggor som försökte äta upp mig innan jag fick på mig kläderna igen.

På vägen tillbaka till bilen plockade jag en bukett liljekonvaljer och de doftade så gott i bilen på vägen hem. Hemvägen gick mycket bättre såvida man inte räknar min tankning på Statoil. Första pumpen jag ställde mig vid hade bara diesel för lastbilar, den andra var trasig, först den tredje fungerade som den skulle och jag hade alltså hunnit kliva ur varje gång innan jag märkte att det inte fungerade.

Jag var hemma vid 23.30 och tittade på Bones en stund innan jag gick och lade mig.

Jag kan ju inte missa ett bröllop...

På måndagen hade jag rätt mycket att göra på jobbet men hade svårt att få saker att fungera. De ringde från Huddinge Sjukhus och erbjöd mig en återbudstid för operation av min näsa men så klart var jag tvungen att tacka nej, det var väl i stort sett det enda datumet jag inte kunde på hela våren/sommaren. Jag vill inte vara nyopererad på S och A's bröllop, jag har sett fram emot det så länge. Jag behöver gå mer på bröllop och mindre på begravningar.

Till slut lade jag den sista arbetstimmen på att fixa med veden. Jag behövde rensa tankarna med lite kroppsarbete. Jag drog fram släpet och lyckades lasta det mesta och kapa upp det som behövde kapas klart. Sen var det bara ett par mindre grenar kvar som behöver sågas upp för hand och sen måste jag ju fixa iordning sågkedjan för att ta det andra.

Jag åkte inte hem förrän vid 17 trots att det var i senaste laget för att jag skulle hinna det jag behövde göra på kvällen.

När jag kom hem var jag så trött att jag hade kunnat sova flera timmar, men vad jag gjorde var att lägga mig ned och vila i 20 minuter och sen gick jag och duschade och gjorde iordning mig.

Jag tog med mig en solros i kruka och åkte sen till L som fyllde år. De bor på landet, så långt ifrån mig som man kan komma i Väsby, vi bor liksom på varsin sida. Det är urmysigt ute hos dem och nu bor de granne med sig själva... alltså ena dottern hyr deras hus eftersom de flyttade utomlands. Så när de kom tillbaka flyttade de in i lilla huset, en liten stuga bredvid. Det är jättemysigt och om det var jag hade jag kanske bott kvar där oavsett vad som hände. L blev glad när jag kom och strax senare kom dottern L med sambo förbi och hade med sig sin hund och dotter. Sen satte vi oss fikade i solen och sen kom B hem också och vi hade väldigt trevligt allihop. Dottern L hade gjort en jättefin tårta. Sen kom några andra vänner också men när vi hade det som bäst var jag tvungen att åka vidare eftersom det var dags för quiz.

Vi var fullt lag och ändå kändes quizzet jättesvårt och till slut var vi alla ganska uppgivna och L ville till och med gå hem innan vi fick resultatet. När vi väl fick resultatet kunde vi inte annat än skratta, 34 poäng av 52... Det är verkligen ruskigt dåligt!

Vi gissade att vinnarlaget skulle hamna på 39 poäng eftersom det var så pass svårt ändå. Det visade sig att vinnarlaget hade 37 poäng och vi kom faktiskt 2:a på våra blygsamma poäng! De andra måste ju ha haft det ännu värre än vi och vi som nästan gav upp. När mitt lag åkte hem stannade jag och pratade en stund med B och T och sen åkte jag hemåt.

Vi tar väl upp där vi slutade?

På söndagen vaknade jag inte förrän vid 12.45 och ville egentligen inte gå upp alls. Men det var ju morsdag och dessutom hade jag stämt träff med några kompisar i Uppsala och vi skulle gå på en gratis utomhuskonsert i Källparken. Jag åt frukost i lugn och ro hellre än att skynda iväg, så sen blev det desto stressigare. Men jag kom till E i Uppsala vid 14.20 ungefär så det var lugnt. E åt en snabb lunch medan jag satt och sippade på frappén jag haft med mig och snart dök de andra upp. E bor precis vid parken så det tog oss ungefär 2 minuter att gå dit och vi bredde ut filtar och satte oss bekvämt i solen, skuggan, solen, vad sjutton, ska vädret bestämma sig eller? På och av med tröjor och jackor blev det men vi landade slutligen på den tunnare varianten när solen bara gick i moln någon gång ibland. Efter en stund insåg jag att det inte alls var så trångt som jag befarat så jag gick och hämtade Turre från bilen och han skötte sig fint ännu en gång. Han hånglade förstås upp hela gänget men de verkade gilla honom så det gjorde inget, fast när han snöt sig i deras kläder var de inte lika nöjda... De som sjöng kallar sig för Afrokören och de var verkligen jättebra! De sjöng lite allt möjligt bland annat reggie och gospel och de gjorde det bra. En av de bästa grejerna med hela konserten var att de såg ut att ha så roligt! Jag var verkligen glad att jag gjort mig besväret att åka till Uppsala, dessutom har jag inte träffat tjejerna på 1-2 år så det var ju dags. Det blev ju inte sämre för att Turre kunde vara med så jag slapp dåligt samvete.
Efter konserten gick vi upp till E och Turre trodde att han hamnat i himmelriket, alla var helt uppslukade av hans person och lekte med honom hela tiden och pratade inte om mycket annat än honom. Den enda som inte var det minsta imponerad var katten Majsan. Hon satt förnärmad uppe på ett skåp och tittade på honom när han flängde efter bollen och fräste till ibland om han sprang precis nedanför. Han är smart nog att ignorera katter som inte gillar honom så han "såg" henne inte ens. Sen var det dags för nästa konsert där jag skulle träffa en jag träffat på internet för första gången, men det slutade i pannkaka. Jag var på väg till fel kyrka och blev därmed försenad och sen insåg jag att kyrkan jag skulle till inte hade nån parkering och att jag skulle bli sen, dessutom tog de 200:- i inträde... Vi pratade i telefon och jag bad om ursäkt men ställde in och åkte hemåt istället.

Jag stannade till på Eurostop, Arlandastad och köpte en blomma till mamma och åkte dit och fikade. Sen åkte jag hem och gjorde potatissallad på färskpotatisen som blivit över från fredagen. Jag tog creme fraishe, lite majonnäs, hackad färsk rödlök och ärtskott skurna i mindre bitar. Det blev jättegott! Till det åt jag kycklingresterna och salladen.

Under kvällen tittade jag på Bones och fick två maskiner tvätt tvättade och upphängda.

Fast jag kan inte sjunga

På lördagen fortsatte jag med träden och efter en stund kom pappa och hjälpte till nån timme eller två, själv jobbade jag stenhårt i 5 timmar innan jag gav upp och med värkande armar och magmuskler åkte hemåt. Jag hade förstås min vana trogen en massa blåmärken och rivsår överallt också. De små kvistarna kapade vi förresten med "tång" och de lite större sågade vi med handsåg. Motorsågskedjan var nu så slö att den inte gick att använda. Den var helt ny när vi fällde trädet på fredagen...
Det kändes bra att ha kommit en bit på väg. Nu fanns inga stammar kvar på huvudstammen längre och allt var avkvistat. Även denna dag var Turre riktigt duktig och låg snällt och väntade på mig vid mina saker utan koppel eller halsband. Även denna dag hade jag ställt in ett pass på gymmet, men det kändes som om Bodypump var overkill när man har ett helt träd att lyfta...
Hjälpen av pappa var både oväntad och välkommen, jag brukar ju få göra allt själv och det kändes bra att ha både hjälp och sällskap. När jag kom hem var jag både trött och hungrig men eftersom klockan var så pass mycket ville jag inte sova, risken var ju att jag inte skulle vakna i tid att träffa G i stan som jag lovat. Istället hamnade jag i halvkoma i soffan och tittade på Bones, jag satt alldeles för länge och lyckades inte ta mig in till stan förrän till 23. Jag mötte upp G på Tudor men de stänger ju 23 så vi åkte direkt till Dubliner. Där träffade jag flera jag kände A och A och J. Dessutom en man jag pratat med för nåt år sedan som visserligen var trevlig och artig men alldeles för gammal för mig och alldeles för förtjust i mig för att det ska vara bekvämt. Till slut var jag också tvungen att tacka nej när han undrade om han fick ta ut mig på middag någon dag, jag gillar inte att behöva säga nej och föredrar att visa på andra sätt att jag inte är intresserad, så att frågan aldrig kommer alltså.
Sen fick jag en "komplimang" av en kille som sa att jag hade en jättesnygg häck eftersom han gillar breda häckar... Han borde ju vara mer medveten om gällande ideal och kanske gissa att få tjejer vill höra att de har breda häckar oavsett hur snyggt han tycker det är och hur breda de faktiskt är. De flesta av oss försöker ju glömma att den är där och dessutom alldeles för stor. Han var dock inte oartig och jag pratade med honom en stund men sen började det bli besvärligt att värja sig återigen och jag gick tillbaka till G där jag kunde vara trygg.

När jag dumpade honom plockade han istället upp en annan tjej vilket i sig är helt okey, men jag hoppas ju att vi inte är samma typ eftersom hon var en riktig padda... Det är något av det värsta jag vet att se vad killar som gillar en har för typ, jag vill gärna tro att jag är lite bättre än vissa av de andra de gillar... jag mår bättre av det liksom.

Förresten har jag nu hört från 3 olika personer, på bara 2 veckor att jag är lik Marlena Ernman! Själv tycker jag ju inte det, men hellre hon än de där paddorna. Fast i ärlighetens namn tror jag mest att det är det långa, ljusa håret...
När Dubliner stängde hamnade vi utanför och strax senare träffade vi 3 norskor från Trondheim som hade en Stockholmsweekend. De var jättekul och väldigt snygga och vi hade svårt att slita oss allihop tror jag. Men till slut åkte jag hemåt och var hemma vid 4, men då var jag hungrig och åt edamamebönor, så jag kom inte i säng förrän vid 5.40.

Hård dag fast mycket gjort

På fredagen var jag tvungen att fortsätta min jakt på plastslang, ståltråd, hudsalva och kompresser. Först åkte jag till Apoteket vid Rotebro, det är tydligen det närmsta "riktiga" apotek vi har och de är tydligen de enda som har Förvarets Hudsalva. Det var äntligen någon som förklarade detta för mig på det sista apoteket jag besökte dagen innan. Men när jag kom till Rotebro visade det sig att apoteket var stängt, de öppnade inte förrän vid 10...
Det såg onekligen ut som om jag skulle bli lika framgångsrik i mitt shoppande denna dag. Jag åkte sen vidare till K-Rauta men nej, sen vidare till Bauhaus, men nej... Nu var klcokan 10 så jag åkte tillbaka till apoteket och fick faktiskt tag i det jag skulle ha där! Nu började humöret återställas från panik och stress till den vanliga glada jag och nästa ställe hade faktiskt både ståltråd, plastslang och faktiskt god service, jag borde ha åkt till dem det första jag gjorde, jag var på väg dit men av någon anledning glömde jag bort dem på vägen i all stress.

När jag kom tillbaka till kontoret hade jag en massa som behövde göras och paket som skulle iväg före helgen och attans vad effektiv jag var. Allt gick iväg som det skulle och vid 13 gick jag in till farsan och bad honom hjälpa mig att fälla trädet vi sagt att vi skulle ta på jobbets baksida. Vi bad de som var kvar att flytta sina bilar och sen hjälpte pappa mig att fälla träden eftersom jag aldrig fällt några träd tidigare. Sen satte jag igång att kvista av och kapa alla de olika stammarna, det var liksom som ett stort träd men det bestod av en massa mindre stammar, nästan som sly. För att slippa köra iväg så mycket ris och eftersom det går att elda allt som är trä så sparade jag allt som var större än kvistar, även om de var små. När större delen av området var tömt på folk tog jag ut Turre och efter en stund när jag startade motorsågen och han visste vad som var på gång så gick han och lade sig nedanfär min jacka som jag hängt på en av elskåpen. Där låg han så snällt medan jag jobbade. Pappa var nog orolig när jag körde motorsågen utan någon i närheten för en stund senare kom han cyklande förbi med hunden. L ringde och var på väg söderut och undrade om det regnade hos mig också, jag tittade upp på himlen och sa att det var klarblå himmel med molntussar. Hon blev så förvånad att jag var tvungen att verifiera och när jag vände mig om inser jag att precis bakom mig lurar mörka, nästan svarta, tunga moln... Jag satte igång att jobba snabbt innan regnet var över mig och när det började regna och bensinen tog slut samtidigt och Turre såg helt dränkt ut, då åkte jag hemåt.
Jag hade jobbat i 4-5 timmar. När jag kom hem upptäckte jag att de hade snigelmöte på min tomt, det var hundratals sniglar/snäckor och jag har inte hjärta att döda dem. De kan ju inte rå för att de är födda till sniglar. Jag tror att de samordnade sina insatser för min trädgård för ett par dagar senare var brysselkålen så gott som förintad...
Jag lade mig att vila en stund men somnade inte riktigt fast kände mig lite utvilad i alla fall. Spinningen med core hade jag avbokat, men det kändes som om jag fått ordentligt med träning i alla fall medan jag slogs med trädet.
Jag städade undan lite och diskade och gjorde sedan i ordning kycklingen jag hade köpt. Jag gned in den med olivolja, salt, peppar och rosmarin och pressade en citron över den och lade in skalet + en till skivad citron inuti kycklingen och ställde in den i ugnen på 175 grader. Där fick den stå i 1½ timme och den blev helt okey. S och jag hade smsat tidigare på eftermiddagen och eftersom jag höll på och fixa kycklingen bjöd jag in henne på middag. Jag skrubbade svensk färskpotatis, riktigt små sådana och kokade dem. Jag gjorde en sallad med ruccola och färsk babyspenat och resten var min vanliga grekiska sallad men som sagt med lite blad i. Sen gjorde jag en kall sås på creme fraishe, salt, grovmalen svartpeppar och vitlökspulver. det är mycket godare än det låter och fungerar till allt, även som dressing. Man kan ta färsk vitlök men det behövs faktiskt inte, det är väldigt gott så som det är.

Sen kom S och vi hade en trevlig kväll och snackade om allt möjligt och sen tvingade jag henne att titta på bilder i flera timmar. Nja, egentligen var det hennes idé att titta på dem, men jag tror inte att hon förväntade sig att det skulle vara så många...

Sen tittade jag på några avsnitt av Bones innan jag gick och lade mig.

Vissa borde vara arbetslösa

På torsdagen var det sol och äntligen vindstilla. Det hade varit näst intill storm i flera dagar och min nya hängmatta som ju är ganska bred hade fungerat som ett segel och åkt omkring på verandan kors och tvärs. Vi satt ute och fikade på jobbet och det känns som sommar direkt.
En av de få saker som kan få mig på dåligt humör snarare än en snabb irritation är dålig service, jag har nog berättat det tidigare. På torsdagen fortsatte jag min jakt på grejer till de nödpackar vi jobbar med just nu. Först skjutsade jag en kollega till Märsta och sen var jag till flera järnhandlare och den första var helt ointresserad av att försöka hjälpa mig. När jag frågade efter ett pris på en vara så konstaterade han bara att han inte visste vad den kostade... inte : -Jag vet inte, jag kan ta reda på det. Nej, han bara ruskade på huvudet och sa att han inte visste vad den kostade... Men herrejävlar! Sådana företag förtjänar ingen annat än att gå i konkurs och såna människor förtjänar inte att ha ett jobb. Det enda roliga på det stället var att jag hittade ett låst skåp fullt med hänglås. Är inte det ganska kul, att det enda de låser in i hela butiken är lås... Nästa järnhandel fick jag visserligen ett trevligt bemötande på, men de tog en kund som kommit efter mig och tog hand om honom först och han hade frågor som räckte i 20 minuter, så jag gick därifrån. Men senare när jag var och letade i en annan avdelning letade de upp mig för att se vad jag ville ha hjälp med, mycket trevligare än vad det kunde ha varit. Men med tanke på att inte ens järnhandlare har ståltråd i större kvantiteter än 7 meters rullar så undrar man ju var det är tänkt att man ska handla sånt?
Plastslang och försvarets hudsalva fanns inte heller och det tar mycket längre tid att göra såna här ärenden än man någonsin skulle kunna gissa och jag kom hem senare än planerat och var fortfarande tomhänt.
Till slut åkte jag hem, tog det lugnt ett tag och åkte sen till gymmet för ett pass pilatesboll. Det är inte ett av mina favoritpass, det är svårt att bli riktigt trött eftersom det har så många aspekter och tekniker. Om man inte gör helt rätt känner man ingenting i stort sett och jag har svårt att andas på det sättet man ska till exempel. Det ska bli svårare och tyngre ju bättre man blir, men vi får väl se om jag har tålamod och tid att lägga ned på något som ger så pass lite. Eftersom jag inte kände av passet något alls gick jag ut i gymmet efteråt och tänkte jag skulle testa trappmaskinen eftersom J alltid snackar om att den är så bra träning. Jag var osäker på hur mycket jag skulle orka så jag valde ett fettförbränningsprogram och bara 5 minuter. Det var tungt men fungerade bra, efteråt var jag lite trött i låren. Sen gick jag till bandet där jag gick i 6 minuter och sen testade hur konditionen mådde och kan ni tro, det går så fort framåt! Jag kunde springa 7 minuter i sträck! Detta trots att jag tagit ut mig totalt på spinningen bara 2 dagar tidigare och nu kört ett pass + 5 minuter trappmaskin. Jag var så nöjd med mig själv. Snart börjar det bli dags att köra utomhusrundor också men det är svårare att komma iväg på tycker jag.
Bananen jag hade tänkt ta med mig som ett snabbt mellanmål efter träningen låg visst kvar i hallen så jag var väldigt hungrig när jag kom hem och åt resterna från lunchen så snart jag hade duschat.
Sen tog jag det lugnt med gott samvete resten av kvällen.

Hemligheter

Ännu ett slag för postsecret.com här, det finns en del kort jag inte förstår och just denna vecka är det ganska många som är skrivna på nån slags kod eller liknande. Men här är två favoriter, en från denna veckaoch en som var med för kanske 2 månader sedan. Den första gör att man tänker till lite, frågan är om inte en av de värsta sorgerna kan vara att veta att någon man älskar medvetet sårar andra? Hur gör man då? Vem ska man vara lojal mot, offret eller förövaren? Enligt amerikansk lag tycks man i alla fall förstå att man står på sin älskades sida för vad jag förstår kan man inte tvingas vittna mot en make/maka eller ens eget barn.

Den andra gör mig både ledsen och glad. Tänk vad tråkigt att detta handikapp har förstört så mycket av insändarens liv, men vad skönt att det känns bättre nu!

Evigt liv på andras bekostnad

Dessa bilder tog jag på utställningen av Terracottasoldaterna som jag var och såg i början av Februari. Är det inte fascinerande att vissa människor har strävat efter evigt liv under hela människans historia och att de dessutom försöker ta sig dit genom att offra andra människor? Att de får ytterligare ett liv är alltså viktigare än att dessa människor får ett enda... De terracottasoldater som var utställda var ju också en del av en jättegrav, dessa har alltså gjorts under en massa år och jobbet var kantat av döda människor. Man har hittat mer eller mindre massgravar för slavar som arbetat med att göra alla dessa soldater och underjordiska byggnader, allt i närhet till den större graven, ibland en del av den.

Idag ser detta jagande efter evigt liv lite annorlunda ut. Nu kan man enligt kristendomen få evigt liv om man offrar allt kul i livet, det de kallar synder. Vad man ska ha evigt liv till om man ska ha så tråkigt det förtäljer icke historien. Om man istället följer islam kan man nå evigt liv tillsammans med en massa jungfrur om man dödar sig själv och så många "otrogna" som möjligt i processen. Var logiken i detta ligger kan jag tyvärr inte se. Själv tror jag ju inte på evigt liv och då känns det ju väldigt underliga att offra det man har och dessutom ta andra med sig...

Ska man då tro på evigt liv är jag hellre buddist, de tror i alla fall på det onda och goda inom människan och att man kan påverka sitt nästa liv under hela sitt nuvarande liv med en sorts summering i slutet där man frågar sig: Gjorde du ditt bästa?

Jag vill gärna tro att mitt bästa är gott nog, om jag har en skapare har han annars gjort mig sorgligt bristfällig och det kan jag knappast lastas för.

Mitt hus, bikupan

På förmiddagen fick jag äntligen en massa gjort på jobbet så på eftermiddagen åkte jag iväg för att handla en del saker vi behöver för olika nödpackar och sånt. De har slutat förvånas när jag kommer in till det lokala apoteket och köper 20 nässpray, 200 tamponger, 5 stora askar Rennie och 30 hudsalvor... När jag ändå var där köpte jag äntligen fästingmedel till både Turre och Judas. Turre får ett halsband eftersom det är mindre kladdigt och håller längre, Judas tar ju av sig ett halsband på mindre än en halvtimme så det blir för dyrt, han får Frontline, det vill säga droppar i nacken.
Jag var in på järnhandeln och letade andra delar till nödsatser vi håller på med men de hade inte det vi behöver, det blir att leta vidare en annan dag. Sen handlade jag lampor till spottarna i korridoren på jobbet också. Sen åkte jag och handlade en tvättmaskin, min bara läcker, både vatten och tvättmedel. Jobbärenden tar alltid längre tid än vad man tror att de ska, jag kom hem rätt sent. Jag handlade också tvättmedel och mjukmedel i stora lass, jag gillar inte att handla sånt så jag köper stora paket så att jag slipper göra det så ofta. Jag köpte också en pappersdispenser och papper till den men eftersom den ska skruvas upp så tar det nog några dagar innan det blir av, jag måste gräva fram borrmaskinen.
Jag hann bara innanför dörren så fick jag min underliga trötthet över mig, jag blev så trött och matt att jag vinglande tog mig in i sovrummet och kollapsade på sängen. Sen sov jag i 1½ timme och hade verkligen problem att vakna, men sen kände jag mig bättre. Jag tog mig en promenad i trädgården och de där brysselkålsplantorna som var lite ledsna innan jag planterade om dem i söndags mår nu utmärkt!

Dessutom har många av lökarna jag satte börjat komma upp, jag kan inte låta bli att gå och kika hela tiden, det går så fort! Det händer nåt varje dag.

Inne har de flesta sådda fröna börjat gro, bara chilin dröjer lite men det är helt normalt. Störst är squashgroddarna, men även tomat och aubergine har kommit upp. De andra kikar lite lätt genom jordskorpan, man kan bara ana att de är där.
Inne på golvet hittade jag ännu en död pollensamlare, de tycks gilla mitt hus och det blir deras död. Hittills har jag hittat 3 döda humlor, 2 döda getingar och 2 levande och 1 dött bi, detta på bara ett par veckor. Vad ska de in till mig och dö för? Är det kattluckan de kommer in igenom?

Jag hade handlat sushi till middag och fick syn på det nyaste tillskottet på området vid Väsby station. Med tanke på att både fönster och mönster och det röda teglet fanns på byggnaden som stod där innan de rev den så undrar man ju om det inte hade varit mer kostnadseffektivt att låta den gamla stå kvar? Dessutom är det lite väl retro för min smak.

På kvällen diskade jag bara och sen tittade jag klart på de sista avsnitten av Coupling och började sedan om på Bones.

Skrik och studs

På tisdagen fick jag besök på jobbet av två av de killarna som jag var ute med på fredagen. Vi skulle diskutera nya projekt som vi kanske kan samarbeta i. De är urtrevliga så trots att det var jobb så hade vi rätt kul. Strax efter att de åkt hem på eftermiddagen fick jag ett samtal från A som bor i Tumba, hon och systerdottern var i Väsby. De kom förbi jobbet och vi tog en fika och snackade lite om allt möjligt, de är så himla gulliga och roliga båda två. Tyvärr var jag tvungen att sticka till gymmet och min spinning, jag hade velat stanna en stund till. Spinningen var kul men tuff och jag kände mig nöjd med mig själv efteråt. Dessutom fick jag sällskap av J som av en tillfällighet hade bokat in sig på samma pass. Efter passet gick jag 12 minuter på bandet och kände hur de spända lårmusklerna slutligen slappnade av och slutade darra. Sen sprang jag på kollegan M också men sa bara hej och skyndade till omklädningsrummet. Jag tog mina grejer och körde hemåt medan jag åt en banan. Sen när jag kom hem åt jag salladen från matlådan jag tagit med mig av resterna från lunchen, resten lämnade jag till senare. Sen duschade jag och gjorde iordning mig och åkte till stan för att möta upp med Quiz-L&L och den enes kompis som jag aldrig träffat tidigare. Vi hade kommit överrens om att se Scream 4 och jag var väl inte särskilt exalterad, jag gick mest för att jag gillar sällskapet. Men filmen visade sig vara riktigt bra, vi skrattade en hel del. De är ju smarta nog att skoja med genren samtidigt som de försöker skrämma folk. Jag är inte den som hoppar i stolen men oj vad många gånger jag kände hela raden gunga av de andras hopp. Jag tror dock de flesta gungningarna var från andra än vårt sällskap. L's kompis som satt bredvid mig hade ringningar i öronen efteråt eftersom tjejen bredvid honom hade skrikit så högt vid nåt tillfälle. Jag tyckte i alla fall att det var värt det, den var mycket bättre än jag trodde att den skulle vara.

Sen behövde två av oss gå på toa men bion var stängd och vi blev lotsade ut på nån bakgata... Jag skulle möta upp med G och m på Dubliner efter bion och Dubliner är ju det som är närmast så vi gick dit alla fyra och jag och L gick på toa, sen åkte de andra hem men då hade G och M redan hunnit komma.
Vi satt och snackade nån timme och sen stängde Dubliner och jag hade ändå tänkt att åka hem. G höll på att somna sittande eftersom han just kommit hem med buss från Italien så jag åkte hemåt och de åkte hem till M där G skulle bo över natten.
Jag åkte hem och åt edamamebönor, den enda middag jag ätit var lite popcorn.

Den här krönikan hittade jag förresten, jag tyckte att den var kul:
http://fredrik.cafe.se/min-van-n-tar-den-arga-lappen-till-en-helt-ny-niva/

Vart tog det lilla, lilla, laget vägen?

Måndag är en måndag, jobbet var som vanligt en måndag, stressigt och med en massa planering för veckan. På kvällen var det dags för quiz, det var bara det att jag hade lovat L att spela och sen visade det sig att båda lagen vi kanske skulle ha spelat med inte skulle dyka upp. Men eftersom L inte har någon telefon så gjord jag mig i ordning och åkte in i alla fall. Väl där visade det sig att inte ens I var där trots att B trodde att han skulle vara det. Jag och L stod och väntade en stund men sen frågade jag ett annat lag om vi fick vara med dem, de såg ut att vara bara 2 personer. De blev glada för sällskapet och bara ett par minuter senare dök F upp som spelar i det laget som inte dök upp... Alltså hängde han på oss och vi var plötsligt ett riktigt lag ihopsatt från 3 lag. Vi hade trevligt och frågorna kändes lätta eftersom jag kunde en hel del av dem. Hade vi haft vårt lag hade vi nog lyckats rätt bra för att få 39 poäng med ett hopplockat lag är inte så dumt och frågorna hade nog varit lättare med vårt lag.
Efteråt stod jag och L utanför och hade en djup diskussion om det inre medvetandet och vad som är en människas riktiga personlighet, då kom C ut och hon och någon Irländare skulle till The Londoner och han tjatade på att vi skulle komma med och eftersom vi inte avslutat vårt samtal tyckte vi att vi lika gärna kunde göra det. Sagt och gjort, vi promenerade ned dit och snackade en stund men sen började klockan bli mycket och vi traskade mot Karlaplan där han tog tunnelbanan hem och jag bara hade ett par hundra meter till min bil. Sen åkte jag hem och åt edamamebönor eftersom jag inte hunnit äta någon middag.

Att så ett frö

På söndagen hade jag bara mig själv att ta hänsyn till och tanken var att jag skulle få saker gjorda. Efter att ha ätit frukost i lugn och ro gick jag ut för att ta hand om blommorna jag handlat dagen innan. Jag hade också fått några brysselkålsplantor och chiliplantor från mamma som behövdes planteras om innan det var försent.

De extra pallkragarna som stått tomma hela förra sommaren, fyllde jag nu med jord och bestämde mig för att så morötter och rödbetor i den stora och olika sallader, spenat och andra bladgrönsaker i den lilla. Kanske ska jag försöka fixa 1-2 till? I sånt fall blir det nog lite salladslök och bönor och sånt i den ena och mer potatis i den andra. Det jobbiga är ju att komma till skott, inte att ta hand om dem när de är klara. Det är ju så kul att gå och dutta med de små plantorna när de väl tittar över jordskorpan.

Jag planterade också de blommor jag köpt, en del i rabatten och resten i krukor, det blev riktigt fint och jag kände mig så effektiv och duktig. När jag har gjort något sånt där kan jag gå och titta på mitt färdiga verk hur länge som helst. Jag städade upp efter mig på tomten och klippte gräsmattan. Jag behöver köpa en ny gräsklippare och dessutom en ny tvättmaskin. Är de där maskinerna med integrerad tumlare så dåliga som folk säger? Någon som vet?

Då det gäller buskar och fruktträd på tomten får vi väl se om det blir av att beskära dem, det är ju egentligen försent, men jag hinner ju aldrig på våren...

När jag är ute på tomten och fixar är ofta Judas och Turre precis i närheten, dessutom ligger de gärna i närheten av varandra trots att de har 1400 m2 tomt att sprida ut sig på. Det tycker jag är mysigt. Jag hittade en nyare flagga än den jag hade uppe och skulle byta ut den, men se det gick inte för fästet på den jag hittade hade gått sönder, det var därför jag bytt ut den en gång i tiden och den som satt uppe hade inte samma standard på fästet och alltså passade den nya inte i hållaren och jag får leta efter en ny. Det syns inte särskilt tydligt, men den gamla är så blekt att den är nästan ljuslila.

När jag kom in svängde jag ihop en grekisk sallad att ha i kylskåpet, detta innan jag hamnade i koma i soffan, jag vet ju hur det är... Jag diskade upp i köket också när jag ändå höll på. Sen värmde jag pastasåsen jag hade gjort på måndagen, den vegetariska som fått stå i frysen. Jag kokade lite färsk pasta också som jag också tagit ur frysen och det var faktiskt mycket godare än jag förväntat mig. Ännu en gång ställde jag in träningen på gymmet, det fanns ju inte mycket kraft kvar efter allt jobb, dessutom känns det lite underligt att duscha innan man går till gymmet och jag hade jord och lera och gräsfläckar över hela kroppen. Jag lade mig en stund i solen i hängmattan men det var så rysligt kallt och blåsigt att jag frös och gick in en stund senare.

Resten av kvällen satt jag och tittade på Coupling på DVD (engelsk TV-serie) och spelade lite spel på datorn.

Social överdos

På lördagen vaknade jag sådär udda tidigt med tanke på att jag ju inte sovit så länge vid den tiden, jag åt frukost och åkte sen till mamma och pappa för att hämta Turre som sovit där. Då visade det sig att jag och mamma hade samma plan för dagen, att åka till Plantagen. Jag skulle titta efter rosor och köpa jord, mamma ville ha tag i grönsaksplantor. Vi fixade det vi skulle på Plantagen och då kom jag återigen ihåg att blommarknaden utanför Väsby Centrum är så mycket bättre än Plantagen. Bättre priser, bättre kvalité, trevligare personal. Alltså åkte vi dit och de tar ju bara kontanter så jag plockade ihop det jag skulle ha och kollade vad det skulle kosta och sen gick jag till närmaste bankomat, men den var stängd så jag fick gå runt halva Väsby Centrum och sen stå i en lång kö, sen kunde jag gå tillbaka och köpa blommorna. Men vilka blommor sedan! De var värda allt besvär, jättefina var de och relativt billiga, men det blev i alla fall blommor för 1000:-... Sen åkte vi till Ica och handlade mjölk, dricka och grönsaker.
När jag kommit hem och packat ur bilen gick jag en bit ut på gräsmattan, jag minns inte varför men jag höll på att trampa på en liten, liten fågelunge och hade den inte hoppat framåt hade jag nog gjort det. Jag vet inte om den klarade sig, jag tog upp den för att placera den i säkerhet för katten, men hittade inget säkert ställe och var tvungen att sätta ned honom på marken igen. Medan hela familjen Fågel flög som stridsflyg runt öronen på mig med öronbedövande skrikande. Jag borde ju inte ha lyft upp den, men ibland är man ju extra korkad.
Sen lade jag mig och vilade en stund, jag kände mig så trött att jag kände mig sjuk, jag har ingen aning om varför. Sen blev jag väckt 10 minuter efter att jag somnat av systersonen som jag lovat att gå på bio med på kvällen. Sen vilade jag nån halvtimme till och gick sen upp och köpte biljetter till bion. Det var dags för Pirates of the Carribean 4, vi såg fram emot det. Jag hade valt 3D eftersom jag trodde att det var det som S ville ha, men han hade föredragit 2D och det hade jag också, men gjort är gjort. Jag köpte en popcorn meny med samlarmugg, på den satt det en liten Jack Sparrow... S tog en vanlig meny, men den var så stor att jag ville ha den mindre. Filmen kändes lite lång faktiskt, vi ville älska den men den var inte så himla bra faktiskt. Jack Sparrow är till exempel inte lika flummig som vanligt och dessutom saknar jag både Orlando Bloom och Keira Knightley och alla piraterna man är van att se. De enda som är med är Jack Sparrow, Gibbs och Barbossa.

När jag kom hem efter att ha lämnat av S var klockan 23.30 och jag körde ned till Ullis Kök och Bar och mötte upp med T och J. Vi gick sen vidare till Magget och jag träffade en gammal klasskamrat som jag pratade med lite och en kille jag lärt känna lite på krogen. Jag raljerade med att folket omkring oss inte var så smarta, intelligensen räckte knappt till att stå upprätt utan att dregla sa jag kaxigt. Då svarade han: -Det har jag också svårt med, i alla fall när du är här. Det var ju lite gulligt faktiskt, men sen ville jag hem, jag tog med mig T och lämnade av honom hemma men inte förrän vi varit till Statoil och köpt snus till honom, då kom han ut med en ros till mig för att jag var snäll och skjutsade och så hade han en bukett till sambon L också. På det hela en lyckad dag alltså.

Snövit och de sex killarna

Efter jobbet på fredagen hade jag lite fredagsstädning och det behövdes verkligen. Trots att jag borde ha dammsugit också så struntade jag i det. Sen tog jag en dusch och snyggade till mig i väntan på att J skulle höra av sig om var vi skulle träffas. De ringde vid 18.30 ungefär och sa att de var på The Londoner så jag tog Turre och satte mig i en taxi, vi stannade till hos mamma och pappa och lämnade Turre och sen åkte vi in till stan. När jag kommer dit inser jag att det ibland är rätt trevligt att jobba i en mansdominerad bransch, jag visade mig vara den enda tjej som blivit inbjuden så jag hade alltså en trevlig utekväll ensam med 6 killar... Vad J hade gjort var att bjuda in folk han jobbar med eller har jobbat med, kort sagt, folk han gillar.
Inte en enda drink fick jag köpa under kvällen men när vi gick vidare till Tudor Arms tog jag in 3 korgar med chicken fingers och pommes och det var uppskattat eftersom ingen hade ätit middag, inte heller jag. Vi hade riktigt kul och satt kvar tills Tudor stängde och sedan gick vi vidare mot Dubliner. Men det är svårt att få 7 personer som dessutom är lite runda under fötterna att gå till samma ställe. Alltså hamnade vi först vid nåt snobbigt ställe i närheten av Tudor men T blev sur när de undrade hur mycket J hade druckit och vi gick vidare. Samma sak hände på nästa ställe som ändå bara var fyllt med småbarn och slutligen gick vi till Dubliner. Sanningen var ju att J mest var trött efter jobbveckan, särskilt full var han inte. På Dubliner var det bra musik men som vanligt lite väl högt så jag och T gick ut så att jag kunde röka och sen följde de andra efter en efter en och så satt vi och snackade ute istället. De hade infravärme så det var inte så fruktansvärt kallt.
Vid 2 ungefär började jag bli kall och T trött och jag hade lovat att han skulle få skjuts hem med min taxi eftersom han bor åt samma håll. Så sagt och gjort, vi hittade en taxi och åkte hemåt. Jag var hemma vid 2.45 kanske och gick och lade mig direkt i mina nytvättade lakan. Det hade varit en fantastisk kväll, det är inte så dumt att var ensam tjej bland snälla, gulliga killar som tar hand om en.

Fantastiska människor och talare!

Det blev en tidig start på torsdagen, jag var och plockade upp syrran redan vid 7 och då hade jag redan duschat, sminkat mig och gjort frappé att ta med mig. Sen lämnade vi hundarna på kontoren så att pappa kunde ta hand om dem över dagen och så åkte vi mot Vällingby för att hämta upp kollegan C, det var dags för Stora må Bra Dagen på Oscarsteatern. Vi lyckades ta oss in till stan och det med lite tid tillgodo, det kändes ovanligt tomt på vägarna faktiskt. På mitt initiativ satt vi oss långt fram, jag gillar när man får kontakt med de som talar. Det var enormt trångt för knäna och C tog yttersta stolen så att han kunde ha benen på sidan av sätesraden. Första talare var Pär Johansson initiativtagare till teatergruppen Glada Hudik. Han var väldigt inspirerande och enormt rolig. Jag tittar ju aldrig på TV så jag hade ingen aning om vem han var när jag såg honom på programmet och det var en väldigt glad överraskning hur bra talare han var. Vi var lyriska alla tre när han pratat klart. Nästa person att komma ut var Caroline Af Ugglas och om igen, eftersom jag inte tittar på TV hade jag ingen åsikt om henne, det verkar de flesta ha. Jag visste ju förstås vem hon var och att hon anses tokig, men i min värld är det mer en merit än en baksida. Hon skulle hålla en kör work shop och jag var nervös... Jag kan inte sjunga för fem öre och känner mig töntig när jag inte ens vågar försöka. Men hon är ju så överdriven och kul och vågar larva sig att jag började slappna av. Sen gick hon igenom teknik och så frågade hon oss vad som var viktigast om man skulle kunna sjunga. Här kände jag att jag kunde bidra, så jag svarade: -Att våga! Precis sa hon. Anledningen att jag kan svaret är ju för att jag INTE vågar. Men hon lyckades jaga bort rädslan och jag inte bara sjöng för full hals, det lät helt okey också. Vi var väl runt 600 personer i lokalen kanske och när hon kollade hur många som sjunger i kör så var de väl runt 20. Ändå lät vi som en hel kör när vi satte igång, alla sjöng och det lät fantastiskt bra! I mina öron i alla fall. Caroline såg väldigt nöjd ut också och nu har jag en åsikt om henne, Hon är fantastisk! Henne hade jag kunnat bli förälskad i om jag hade den läggningen! Förutom att vara en helt unik och glad och öppen människa är hon också riktigt vacker. Kanske blev jag lite förälskad trots allt eftersom henne var den enda jag glömde ta kort på och detta trots att hon signerade boken jag köpt och blev så glad att hon kramade om mig när jag sa att hon fått mig att våga sjunga och att det var kul. Jag fick hemsideadressen till hennes kör och jag funderar för första gången för att börja sjunga i kör. Tänk att hon kunde fixa det där på 30 minuter, det som alla andra förstört under hela mitt liv (läs musiklärare).
Nästa talare var Morgan Alling, en annan person jag inte har en egen åsikt om. Men mina vänner tycks gilla honom så jag var välvilligt inställd redan från början och attans vad bra han var! Ännu en riktigt bra talare som pratade om allvarliga saker men ändå fick oss att skratta en hel del. Även han signerade min bok och jag fick ta en bild på oss tillsammans.

På eftermiddagen fick vi först in en kock som visade oss bästa sättet att göra en enkel sallad, han var bara inne i runt 20 minuter. Sen var det dags för Elisabeth Gummesson. Jag kände inte igen mig i något av det hon pratade om och jag började bli uttråkad och höll på att somna. Syrran och C satt trollbundna däremot och höll inte alls med mig. Fast jag misstänker at C's fascination till stor del hade med hennes utseende att göra...

Sista talare för dagen var Fredrik Lindström och det såg jag verkligen fram emot. Han pratade om evolutionen och fortplantning och grejer och var så rolig att jag nästan grät av skratt. Jag tycker att det är lite roligt när den på scenen verkar förvånad av gensvaret han/hon får och Han verkade bli det till viss del och skrattade själv till några gånger.

När alla andra stuckit så fort de kunde därifrån för att ta sig hem gick jag och bad Fredrik att signera böckerna jag köpt och bad om en bild på oss tillsammans, det är ju sånt jag inte vill be om när jag träffar honom i icke officiella sammanhang.

Sen sade vi hejdå till C och jag och syrran åkte hemåt och hämtade hundarna på kontoret. På eftemiddagen ringde J en jobbkontakt/kompis från England och sa att han var i Stockholm på möte och undrade om jag skulle hänga med dem och ta en öl på fredagen och strax efteråt fick jag reda på att kompisen jag skulle hälsa på i helgen var sjuk så jag tackade ja.

När jag kom hem var jag helt slut och ställde in pilatesträningen jag skulle ha gått på nån timme senare. Istället stannade jag hemma och gjorde inte så mycket alls.