Vart tog det lilla, lilla, laget vägen?

Måndag är en måndag, jobbet var som vanligt en måndag, stressigt och med en massa planering för veckan. På kvällen var det dags för quiz, det var bara det att jag hade lovat L att spela och sen visade det sig att båda lagen vi kanske skulle ha spelat med inte skulle dyka upp. Men eftersom L inte har någon telefon så gjord jag mig i ordning och åkte in i alla fall. Väl där visade det sig att inte ens I var där trots att B trodde att han skulle vara det. Jag och L stod och väntade en stund men sen frågade jag ett annat lag om vi fick vara med dem, de såg ut att vara bara 2 personer. De blev glada för sällskapet och bara ett par minuter senare dök F upp som spelar i det laget som inte dök upp... Alltså hängde han på oss och vi var plötsligt ett riktigt lag ihopsatt från 3 lag. Vi hade trevligt och frågorna kändes lätta eftersom jag kunde en hel del av dem. Hade vi haft vårt lag hade vi nog lyckats rätt bra för att få 39 poäng med ett hopplockat lag är inte så dumt och frågorna hade nog varit lättare med vårt lag.
Efteråt stod jag och L utanför och hade en djup diskussion om det inre medvetandet och vad som är en människas riktiga personlighet, då kom C ut och hon och någon Irländare skulle till The Londoner och han tjatade på att vi skulle komma med och eftersom vi inte avslutat vårt samtal tyckte vi att vi lika gärna kunde göra det. Sagt och gjort, vi promenerade ned dit och snackade en stund men sen började klockan bli mycket och vi traskade mot Karlaplan där han tog tunnelbanan hem och jag bara hade ett par hundra meter till min bil. Sen åkte jag hem och åt edamamebönor eftersom jag inte hunnit äta någon middag.