Dessa bilder tog jag på utställningen av Terracottasoldaterna som jag var och såg i början av Februari. Är det inte fascinerande att vissa människor har strävat efter evigt liv under hela människans historia och att de dessutom försöker ta sig dit genom att offra andra människor? Att de får ytterligare ett liv är alltså viktigare än att dessa människor får ett enda... De terracottasoldater som var utställda var ju också en del av en jättegrav, dessa har alltså gjorts under en massa år och jobbet var kantat av döda människor. Man har hittat mer eller mindre massgravar för slavar som arbetat med att göra alla dessa soldater och underjordiska byggnader, allt i närhet till den större graven, ibland en del av den.
Idag ser detta jagande efter evigt liv lite annorlunda ut. Nu kan man enligt kristendomen få evigt liv om man offrar allt kul i livet, det de kallar synder. Vad man ska ha evigt liv till om man ska ha så tråkigt det förtäljer icke historien. Om man istället följer islam kan man nå evigt liv tillsammans med en massa jungfrur om man dödar sig själv och så många "otrogna" som möjligt i processen. Var logiken i detta ligger kan jag tyvärr inte se. Själv tror jag ju inte på evigt liv och då känns det ju väldigt underliga att offra det man har och dessutom ta andra med sig...Ska man då tro på evigt liv är jag hellre buddist, de tror i alla fall på det onda och goda inom människan och att man kan påverka sitt nästa liv under hela sitt nuvarande liv med en sorts summering i slutet där man frågar sig: Gjorde du ditt bästa?
Jag vill gärna tro att mitt bästa är gott nog, om jag har en skapare har han annars gjort mig sorgligt bristfällig och det kan jag knappast lastas för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar