Tredje gången gillt!

11/6 På måndagen var det då dags att åka till Paris på jobbmässa. Jag är aldrig nervös när jag ska resa men den här gången var jag faktiskt lite nervös, jag gillar inte fransmän och kan inte ett ord franska vilket gör att de är extra elaka mot mig.
Jag tog en taxi till Arlanda och den här gången behövde jag inte lämna Turre på vägen eftersom mamma och pappa tagit med honom upp till Jämtland redan på fredagen.

Vid check-in var det enroma köer, det har aldrig hänt mig tidigare och jag brukar inte bry mig om att checka in innan jag åker till flygplatsen om jag ska åka en kortare flight och inte bryr mig särskilt om var jag sitter. Nu var det ringlande långa köer vid varje maskin och många tycktes vara orutinerade semesterfirare så jag insåg att det skulle ta tid. Jag var visserligen i god tid men hade ju hoppats att ta nån macka i loungen snarare än att stå i kö på morgonen.
Stående i kön gick jag alltså in på min mail från telefonen och så checkade jag in on-line från telefonen och sen gick jag till bag drop strax efter...
I kön till bag drop såg jag min före detta kollega C stå i en annan kö och vinkade honom över till min eftersom jag stod längre fram i min. Sen lämnade vi av väskorna tillsammans och bestämde att vi skulle ses i loungen om en liten stund.
Strax senare var jag på väg genom säkerhetskontrollen som vanligt kom jag igenom kvickt.
Sen sökte jag upp loungen där C vänatde och strax senare dök även kollegan D upp och så åt vi frukost tillsammans alla tre. Loungen är riktigt dålig, det enda skälet att gå dit är att det är lugnt och att kaffet är gratis...
Flighten blev 20 minuter sen men sen var vi iväg, jag och D hade varit tvungna att ta lite finare biljetter och blev därför serverade lite mat, rökt skinka med rödkålssallad med fänkål i. Det var riktigt bra och fräscht faktiskt och vi var lite förvånade.
När vi ätit somnade jag, jag hade ju inte sovit mer än 3-4 timmar under natten. Sen var vi framme, knappt 2½ timme efter att vi lyft. Vi tog sällskap till bussarna som går in till Paris och tog den som gick till Operan. Runt en halvtimme senare var vi framme i centrala Paris och jag och D tog en promenad ned till vårt hotel, det tog bara några minuter.
Vi checkade in och bestämde att vi skulle höras senare, D skulle ut och springa och själv skulle jag ta en långpromenad.

Kul bild va?

Strax senare var jag på väg nedför gatan mot Louvren och när jag kom fram skulle jag ta mina första foton. Trots den extra vikten i handväskan hade jag tagit med mig systemkameran, nog måste man väl dokumentera när man för första gången ser Louvren och Eiffeltornet? Som tur var lämnar jag aldrig kompaktkameran, den är alltid med som back-up.
Tur därför att min kamera och objektivet inte alls ville kommunicera med varandra och då går det inte ens att använda manuella fokusen, kameran tar helt enkelt inga bilder...
Jag tog några bilder med kompaktkameran och sen gick jag och satte mig på en mur och meckade med kameran men den gick inte igång.
Några amerikanska turister kom och frågade mig om vägen och blev jättelättade när jag pratade engelska (jag vet hur de kände) men tyvärr kunde jag ju inte vara till någon hjälp, jag hade ju bara tagit en promenad från Operan och ned till Louvren, det är utefter en enda gata...
Jag gav upp på kameran för tillfället och promenerade vidare och vidare och vidare...
När jag gick över Seine för att komma till samma sida som Eiffeltornet så var det en mötande tjej som böjde sig ned som för att plocka upp något, jag reagerade på att det inte såg ut som om hon verkligen hittat nåt på marken men jag gick vidare.
Strax senare ropade hon på mig och sprang ikapp, visade upp en guldring och undrade om det var min?
Hon tycktes förstå att jag var turist för hon tilltalade mig på engelska vilket gjorde mig lite misstänksam. När jag sagt att det inte var min och att hon borde behålla den gick jag vidare, hon sprang än en gång ikapp och frågade om jag trodde att det var en guldring. Jag kände på den och sa: -Den är tung, det är nog kanske guld. Sen gav jag den till henne och sa åt henne att sälja den för hon sa att den var för stor för henne.
Än en gång sprang hon ikapp, nu sa hon att jag borde ta ringen eftersom den var för stor för henne. Jag sa nej men till slut orkade jag inte dividera mer så jag tog den och gick. Strax senare sprang hon återigen ikapp och ville ha lite pengar till kaffe och mat. Jag gav henne ringen och sa återigen åt henne att sälja ringen för att köpa mat och sen gick jag en gång för alla trots att hon ropade efter mig.
Det var precis som jag trott, hon hade inte hittat ringen, hon hade den i handen och låtsades hitta den på marken. Om jag ändå kunde förstå hur det syns så tydligt att jag är turist? I andra länder och städer kan jag lura vem som helst så länge jag inte går med kamera eller karta, men Paris verkar vara annorlunda. Även resten av veckan blev jag tilltalad på engelska av alla på stan... Det är visserligen ett stort steg framåt för fransmännen men jag är fortfarande förbryllad.
Efter mycket zigzagande kom jag slutligen fram till Eiffeltornet och var passande imponerad, det är mycket vackrare på nära håll än man kan tro, till och med fundamenten är vackra!
Dessutom är det tredje gången jag är i Paris, men första gången jag ser tornet, ens på håll.
Det var första gången jag såg Louvren också för övrigt.
Lagom tills jag vilat mina trötta fötter vid ett av fundamenten så ringde C och sen D, vi skulle ses för middag senare i alla fall jag och D, C var inte säker än. Jag började skynda mig tillbaka, vid det här laget var jag ganska mör. Jag blev stoppad av en annan turist och han bad mig ta ett kort på honom framför Eiffeltornet och sen gjorde han detsamma för mig.
I kvällsolen ville hans telefon inte ta några bra bilder så slutligen tog jag en bilde med min kamera och lovade att skicka den till honom, så han skrev sin mailadress på min papperspåse som jag fått när jag köpt en Paris-nalle åt mamma.
Efter mycket om och men var jag tillbaka till hotellet och mötte D i baren, jag gick upp och lämnade mina saker och så gick vi ut igen, jag hade gått 3-4 timmar redan och nu tog vi en 20 minuter till och tog oss till en restaurang D hittat i Guide Michelin, inga stjärnor eller så, men rekommenderades som prisvärd.
När vi kom fram visade det sig att den inte öppnade förrän 19.30 så vi tog en drink vid baren bredvid och gick in igen lite senare.
Vi fick en jättetrevlig kypare som snällt översatte hela menyn åt oss, den var förstås uteslutande på Franska... Han hade till och med varit i Stockholm så han var kanske extra trevlig därför.
Jag valde laxtartar till förrätt och lime-marinerade räkor med svart ris till varmrätt. Det var bra men inte det bästa jag ätit, men D var helt lyriskt över sin mat och kunde inte låta bli att le belåtet under hela middagen.
Till efterrätt tog jag en pudding gjord av Japanska "kulor" det var som en Ris a'la Malta fast bättre och lite stabbigare och inte alls för söt, den var rätt bra faktiskt. De där kulorna är troligtvis gjorda av ris på nåt sätt.
Efter middagen var vi jättetrött båda två och gick tillbaka till hotellet.