Stress på jobbet med lite kul avledande aktiviteter

Oj, vad det var stressigt på jobbet på onsdagen, det var till och med nära att jag snäste på favoritkollegan A när jag kände att jag behövde tänka i fred och hålla tungan rätt i mun.
Ibland blir det bara för mycket på en gång. Jag hade flera både små och stora order som skulle levereras och inget får gå fel, särskilt inte med de stora orderna, då får man ju inte betalt och vi har ju en del fakturor i vår tur på dessa grejer.

Men det verkade gå vägen med både leveranser och fakturor och vi åkte på lunch på golfrestaurangen i Väsby med en långväga kund som kom inkörande med grejer strax före lunch. Jag och brorsan åkte förbi hemma hos mig på vägen tillbaka från jobbet. Jag ville hämta kameran och han ville låna några Vänner-boxar till sin fru som är hemma och har tråkigt. Det tog ett tag att hitta boxarna och ändå hittade vi bara säsong 1-6, 7-10 verkar ha försvunnit eller gömt sig.

När vi kom tillbaka till jobbet var syrran och S där med syrrans häst Venar. Tanken vara att de anställda skulle få en chans att prova tolkning efter häst. De hade fått veta dagen innan att de skulle ha varma kläder med sig och alla blev lite spända, nyfikna och uppspelta när de såg Venar. De har träffat honom förut och förstod att nåt kul kunde vara på gång. Syrran och S fixade iordning Venar inför uppdraget och sen red S iväg med M och T efter sig på miniskidor för att ta sig runt industriområdet för att ta sig ut på ängen bakom husen.

Efter en stund dök S och M upp runt kröken i full galopp mot oss, det såg häftigt ut med snön som sprutade runt dem. T hade gett upp, han tyckte att det var svårt att åka på miniskidorna och det tog ett bra tag innan vi såg honom igen.

Sen turades folk om att åka, vissa åkte miniskidor och vissa åkte hellre på snowracer, ungefär hälften ville prova att åka och kanske var det tur för Venar fick jobba rätt hårt ändå. Han fick ju galoppera varv efter varv i snön med vuxna människor hängande efter sig. Men han tyckte att det var kul och hade lite uppsyn av "viktighet" när han såg sig omkring bland folket, hans "fan club"... Vi var kanske ute i en timme och sen gick alla lite kalla, lite rosiga om kinderna och mycket rufsiga i håret in för att dricka kaffe och äta bullar. Syrran och S skötte om Venar och lade på honom ett tjockt täcke och kom sen in och fikade med oss.

Det var ett mycket välkommet avbrott mitt i stressen. Det konstiga var att vi var mindre stressade efteråt fast vi rent praktiskt förlorat en timmes arbetstid. Det är bra att umgås, vara ute och klappa varma ångande hästmular, det är nyttigt för hela kroppen helt enkelt.

När det var dags att gå hem senare på eftermiddagen hörde jag killarna snacka utanför min dörr M sa till någon: -Vi måste fan skaffa oss en häst så att vi kan tolka!

Kul att det uppskattas när syrran och S gör sig ett sånt besvär att ta hit Venar och kul att hans hårda jobb ger glädje också.

Pappa var en av de som tolkade och jag minns när vi var yngre och pappa tolkade på längdskidor efter hästarna och vi galopperade i sicksack och över snövallar och grejer och det gick bara inte att få honom att ramla. Kanske beror det på att han blivit äldre, men ärligt nog tror jag mest det beror på de svåråkta miniskidorna, men långt kom han inte innan han ramlade. S tog det lugnt med gamlingen efter det och han tog sig runt ett varv i alla fall men han tappade en av skidorna två gånger bara på den lilla biten. Pappa är han i självlysande gul jacka.

När jag kom hem slappnade jag av en stund och gjorde sedan lite mat inför grekiskakursens middag som vi skulle ha på torsdagen. Jag hade lovat att göra auberginröra och grekisk sallad och jag fixade iordning det och ställde det i kylskåpet och hoppades att jag inte skulle glömma det där på torsdag morgon.