Stockholm en krigszon

Jag sov rätt dåligt natten till lördag och skickade ett sms till A och frågade om hon ville äta frukost på fiket. Efter en stund ringde hon och sa att vi kunde ses i Centrum om 10 minuter. Hon skulle på dotterns basketmatch, men hon hade en timme på sig.

Vi delade på en grillad focaccia och jag drack en latte till den. Vi gick igenom vad som hänt sen sist och sen kom PG förbi och sa hej. Strax senare var A tvungen att sticka till matchen och jag satt kvar ensam och drack upp mitt kaffe. Sen bestämde jag mig för att gå in på Kjell & Co och köpa en ny extern hårddisk för de har Verbatim och den jag har som fungerar jättebra är en Verbatim. Efter den där Samsung-disken vill jag hellre ta något jag litar på. Disken kostade 699:- och hade en 3.0 USB-port. Det har ju inte min dator förvisso, men kanske nästa dator?

Sen satt jag hemma i soffan mest hela dagen och sen duschade jag och tvättade håret och för första gången på säkert ett år så torkade jag faktiskt håret med fön. Sen lockade jag det och det tar ju minst en timme med mitt långa, tjocka hår. Jag brukar försöka tvätta håret dagen innan jag ska locka det, men det fungerade faktiskt bättre med helt nytvättat. Dessvärre tar det ju ändå längre tid.

Jag försökte boka bord åt mig och C på Tudor Arms för att äta vid 20 men det var fullbokat. De föreslog att vi skulle komma förbi och se om vi hittade någon plats i baren. Vid 19 åkte jag hemifrån, lämnade Turre till mamma och pappa och åkte till Kungsholmen och hämtade upp C. Sen åkte vi till Tudor och hade sån tur att S och hennes kille St var där och de hade ett halvt bord ledigt där vi kunde sitta. St är irländare så han tog hand om C och förklarade en massa om kulturskillnader mellan Irland och Sverige. Vi blev fler och fler runt bordet och snart var vi ett helt gäng och hade riktigt trevligt, C gillade Tudor Arms skarpt. S bjöd in henne till att spela quiz med deras lag på måndagen eftersom mitt lag är helt fullt, C tackade glatt ja.

Sen bestämde vi oss för att det var dags att åka till nästa ställe, Tudor skulle ändå bara vara öppet i 10 minuter till. Alltså hämtade vi bilen och åkte mot Norra Latin för att gå på Le Bon Palais, men när vi kommer ned på Olof Palmes Gata är den nedre delen helt avstängd och det vimlar av poliser. Jag blir orolig och undrar vad som har hänt, C tycker att jag ska slappna av, hon kan inte se att det skulle vara något allvarligt. Vi tar oss slutligen till Bon Palais och efter en liten stund i kö kommer vi in och där inne är det så gott som tomt. Vi satte oss i Schlagerbaren eftersom C tycker att svensk schlager är nåt av det roligaste som finns, men vi är nästan ensamma där. Sen får C ett sms från en kollega, han berättar vad han vet just då, att det har sprängts bomber på flera ställen i stan, att det är 2 döda och många skadade. Då börjar vi undra om det är därför det är så tomt där inne och om vi också borde gå därifrån, det är ju bara ett stenkast från skådeplatsen. Men jag säger till C att jag tror att vi är tryggare inne än ute.

Lite underliga killar försökte snacka med oss under kvällen och C trivdes inte särskilt och vi gick mot bilen vid 2 ungefär. Jag skjutsade hem C och kom själv hem vid 3. Inte förrän nästa dag får jag reda på att bombdåden hände redan på eftermiddagen och jag kan fortfarande inte förstå hur det kom sig att vi inte hörde något alls om det på Tudor eller någon annanstans.

Jag blir så upprörd över såna där helt onödiga grejer. Vad tror dessa människor att de skall uppnå? Inte kan man väl tro att man vinner världens sympatier genom att döda oskyldiga människor helt på måfå? Hur kan man tro att det finns en religion som hävdar att detta är riktigt? Virrläror finns det i alla religioner och dessa fanatiker som inget förstår förstör för alla dessa miljoner människor som tycker att religion är ett förhållningssätt till livet och att det inte har med våld mot andra att göra.

Hur kan man tycka att det är rimligt att döda svenska familjer i julhandeln för att en svensk konstnär har ritat en bild av Mohammed? Jag gissar att merparten av alla muslimer rycker på axlarna över dessa bilder? Om man tar åt sig så starkt av vad någon annan tycker, tänker eller gör, då kanske man inte är helt trygg i sin tro eller åsikt? Självmordsbombare kan inte vara friska, friska människor drar nog helt andra slutsatser än att det är nödvändigt att döda de som inte tror samma sak som man själv.

Hur svårt kan det egentligen vara att "leva och låta leva"?