På tisdagen fick jag en hel del gjort på jobbet och stressigt var det. Dessutom fick vi besök av en kund som räddat sig med en flyghjälm vi sålt till honom för nästan 20 år sedan. Enligt alla läkare lever han idag bara tack vare den hjälmen... Han har sparat hjälmen och har låtit blod och sånt vara kvar på den för att påminna honom om hur nära det var. Det var kul att träffa honom och vi fikade och han berättade om sin olycka, sina skador och sin väg tillbaka. Vårt arbete är i bästa fall helt i onödan, vi vill ju inte att våra kunder ska få någon nytta av vår materiel... men när den behövs, då är det rätt häftigt att få kvitto på att man gjort ett bra jobb och att någon annan lever tack vare det goda jobb vi gjort!Just hjälmen är det ju inte vi som gjort, men det är vi som sålt in den till honom, vi och hans gamla flyginstruktör som alltid hävdade att säkerhetsutrustning är viktigt. Tänk att vi tillsammans räddade ett liv...
Sen gjorde jag i stort sett inte ett enda handtag på hela eftermiddagen och kvällen förutom att jag och Ju snackade i telefon i nästan 2 timmar, om allt och ingenting. Vi borde egentligen undvika att snacka i telefon på kvällarna för det drar ofta ut på tiden.
1 kommentar:
Vilken tur att han klarade sig! Ibland är det verkligen otroligt nära! Hade själv en otrolig tur för några dagar sedan då jag somnade några sekunder på motorvägen på väg ut till flygplatsen! Trodde inte att jag kunde somna vid ratten, men nu kommer jag att se till att vara mer utvilad då jag ska köra lite längre och monoton väg! När jag vaknade till var jag snett över i den vänstra körfilen och på väg rakt in i betongdelaren. Någon sekund till och jag hade inte suttit här nu och skrivit detta!
God fortsättning Nova!
Skicka en kommentar