Strax efter att jag kommit till jobbet fick jag reda på att jag blivit faster till en liten minikille. Saker och ting hade blivit dramatiska men nu mådde både mamma och son bra, han vägde 2500 gram, ingen tungviktare direkt.
Vid 10.40 åkte jag från jobbet med favoritkollegan A för att hämta vår pensionär K, hon som fyllde 80 förra veckan. Vi bjuder alltid in våra pensionärer till julluncher och vårutflykter och just nu har vi 4 stycken. Dock hade två lämnat återbud, den enda på grund av vädret och den andra på grund av magsjuka. Nu skulle i alla fall K hämtas och vi tajmade bra, hon kom ned precis då vi kom fram till hennes port. Sen åkte vi mot Vällingby för att hämta upp C, för han ville slippa ta med sig bilen in till stan. Vi hade knappt om tid med lyckades ändå ta oss in till Stadshuset till 11.32, bara 2 minuter försenade. Dessutom fick vi den sista parkeringsplatsen precis utanför. När jag kom in hade alla redan satt sig och kvar var jag, syrran, C och systerdottern L, alltså hamnade vi vid ett bord ensamma vi fyra. Men det gjorde inte så mycket, vi hade trevligt ändå. Maten var fräsch och god och det fanns en hel del att välja på, men det var väldigt trångt och vi satt kanske och väntade lite för länge på att kön skulle försvinna, för sen hann vi knappt äta något innan våra 2 timmar hade försvunnit.
Jag tog lite sill och potatis och pyttelite lax av olika sorter och senare innan vi givk åt jag lite risgrynsgröt. Jag vet att det är larvigt att äta just gröten, det är ju så enkelt att köpa den på korv och så, men jag vill verkligen ha det på jullunchen...Nästa år tar antingen C över planeringen så som han lovat/hotat, eller så bestämmer vi oss helt enkelt för att åka till Grand. Det låter dyrt men är faktiskt inte så farligt och maten är ruskigt bra, det vet jag eftersom jag tagit utländska gäster dit på smörgåsbord.
När vi vänligt men bestämt blev utkörda från restaurangen åkte några hem medan vi andra delade upp oss på några bilar och åkte till Tudor Arms. Jag visste ju med säkerhet att det skulle vara öppet och att det troligtvis skulle finnas plats för oss där.
Jag släppte av folket utanför dörren och fick sen åka flera varv för att hitta en parkeringsplats. Sen satt vi i en glad massa och drack öl och cola i mitt fall medan vi snackade, skrattade och fotade varandra.
Under kvällen testades F's keps av många personer och senare T's glasögon, lite smakprov kan ni se på bilderna. Tudor Arms är ju populärt och vi fick byta bord vid ett tillfälle så att vi skulle kunna sitta lite längre innan de bokade gästerna dök upp, P fixade så gott han kunde för att vi skulle ha det bekvämt, men det blir lite trångt när man är så många. 
Vid 19.30 var det dags att lämna bordet åt de som bokat det, då hade puben varit smockfull sedan 17 på eftermiddagen, hur många pubar i Stockholm är egentligen fulla till bristningsgränsen vid den tiden på en fredag? 
Vi gick bara rätt över gatan och in på O'Learys där vi fortsatte som om inget hade hänt även om vissa hunnit droppa av under tiden på Tudor. 
Jag började allvarligt fundera på om det var dags att åka hem, jag var trött och rätt så håglös. Men då hörde L av sig som vi hade bestämt och hon satte mig och C på gästlistan till Karlsson dit hon och hennes kollegor skulle senare.
När vi varit på O'Learys en stund sa C att han var hungrig och undrade om vi skulle gå till Texas Long Horn och äta allihopa. Alla verkade tycka att det var en bra idé och vi började gå mot Östermalmstorg, vi var då 11 personer kvar. 
När vi kommit fram till restaurangen var vi bara 3 kvar...Efter en massa ringande och springande överallt så visade det sig att ett gäng på 5 personer hade gått tillbaka till bilarna och åkt hem... Så var vi bara 6 stycken som skulle äta vilket var lite pinsamt eftersom vi fixat bord för 10 personer och de hade fått fixa och dona för att få in oss.
Vi åt mycket gott, jag och D delade på en baconlindad oxfilé och vi har som tur är samma smak på hur kött ska vara tillagat så båda var ruskigt nöjda.
Sen delade vi oss ännu en gång och så var vi bara 3 kvar och vi åkte till Karlsson och blev insläppta med hjälp av L's kollega och sen stod vi mest och tittade på folk och pratade med L's kollegor som är väldigt trevliga men var mycket unga och ganska fulla. Sen gav D upp och så var vi bara 2, men C hade jag inte sett på nån halvtimme.
En stund senare tyckte även jag och L att det räckte med fest för en kväll och vi lämnade C och åkte hemåt. På vägen hem hämtade vi L's sambo T hos en kompis i Väsby och sen hämtade vi Turre hos mina föräldrar och jag var hemma 2.10 på morgonen, 15½ timme efter att jag åkt från jobbet. Jag somnade ovaggad kan jag lova. Jag tror det är den längsta utekväll jag någonsin varit med om.
Så här ser min vita Judas ut i snö förresten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar