Myggtennis

På fredagen gick jobbdagen obemärkt förbi, inget särskilt hände väl egentligen, bara slutföranden av saker inför helgen. Jag åkte raka vägen hem med tusen tankar i huvudet, för visserligen hade själva arbetet varit mer eller mindre som vanligt men under dagen hade jag/vi fått erbjudande om att få hoppa tandemhopp med fallskärmsjägarna,de behöver tydligen träna och söker folk att träna med. Jag har alltid sagt till mig själv och andra att jag aldrig skulle hoppa fallskärm men just det här erbjudandet känns så pass speciellt och bra att jag inte kan tacka nej. Vad är jag rädd för? Faktiskt inte alls för säkerheten, de har inte bara den bästa utrustningen, de har också den bästa utbildningen och rutinen. Jag är alltså inte rädd för att dimpa ned utan stopp, nej, jag är rädd för att hoppa ut ur ett flygplan, tumla runt i luften, hisna i magen och ha svårt att avgöra vad som är upp och ned... Jag är ingen adrenalin-junkie, jag gillar inte att bli skrämd och tittar helst inte på skräckisar och åker inte berg-o-dalbana. Mest av allt är jag rädd för att ställa till en scen och banga i sista minuten efter att ha gråtit, slagits, klösts och skrikit... Tur att den man sitter ihop med är utom räckhåll bakom ryggen på en, vilket visserligen är en mycket förmildrande faktor. Att få umgås med fallskärmsjägare hela dagen för att sedan bli fastspänd framför honom, kan ju inte vara så illa egentligen... Jag blev kallsvettig och det ilade i magen så fort jag tänkte på det, så jag försökte låta bli, jag skulle ta chansen att prata med kompisarna som skulle komma den kvällen. Jag tänkte att E som ju gjort utlandstjänst i Afganistan skulle sätta min rädsla i ett perspektiv liksom.

Jag satte igång med förberedelserna för kvällen med hög musik spelande från spotify för att tänka på annat. Först gjorde jag en marängbotten till en Pavlova jag skulle göra. Jag hade hittat den på en matblogg jag läser men det var ett tag sedan. Men nu kom jag på att göra den när jag ville göra något med maräng, grädde och bär. Ta en titt på den bloggen! Den är jättefin! Det är fina, fräscha, rätt så enkla recept. Jag brukar ju inte laga mat efter recept eller så, men den här bloggen följer jag för inspiration och främst av allt för de vackra bilderna! Många har sagt till denna tjej att hon bör göra en egen Kokbok och ibland kan man ju undra hur folk tänker när de smickrar sådär, men den här tjejen skulle definitivt lyckas och det väl! Bilderna är av professionell kvalité och hon skulle kunna göra boken med både egna recept och bilder. http://kryddburken.se/

Jag gjorde i alla fall smeten och satte in bottnen i ugnen, där skulle den gräddas i 1½ timme och sedan stå och svalna i ugnen, så det skulle ju ta tid. Sen satte jag igång med annat.

Jag diskade och städade köket och dammsög, gjorde sallader, gnodde färskpotatisen ren från löst skal och for omkring som en galning för att få allt klart. Slutligen dök gästerna upp runt 19-19.30 och de blev bjudna på bruschetta och gnällde i motsats till tidigare gäster på att det snarare var för lite vitlök än för mycket... L hade hämtat upp E och L och E och J kom med egen bil, men liksom de flesta andra hittade de inte ända fram till mitt hus. De trodde uppenbarligen att jag bodde mycket finare än vad jag gör, för de parkerade hos grannen nedanför och var på väg in. Men L och Turre sprang ned och fick dem på rätt spår. Mina fina gäster hade för övrigt med sig presenter, jag fick både choklad och en myggracket. Den hade vi kul med resten av kvällen med Turre tyckte inte om att den smällde och gick in och lade sig resten av kvällen. När jag kom in senare fick jag se att han gjort en stig på min nybäddade säng och dessutom tagit bort överkastet från kudden och lagt sig där.
Som varmrätt grillade jag aubergine och kött och serverade med vitlökssås, grekisk sallad, kokt färskpotatis, en sallad på spenat, ruccola, mechesallad, avokado, pinjenötter, parmesan, salt och olivolja. Även dessa gäster var oerhört tacksamma att bjuda på mat och det var inte mycket kvar av all mat, inte ens den stora spenatsalladen.
Mina gäster den här kvällen var vårt nya och gamla quizlag i en blandning. Vi kunde inte samla alla på en gång och tänkte göra ett nytt försök om någon månad. Men eftersom vi ändå kom till skott efter 2 år så körde vi på. L som ju var med på grillningen veckan innan också var återigen snäll och hjälpte till att duka av och skölja tallrikar vilket gjorde stor skillnad senare när jag skulle diska. Sen vispade jag grädde och gjorde iordning Pavlovan som dessvärre inte alls såg ut som den fina som "kryddburken" gjort, men var rätt snygg ändå och när jag kom ut med den suckade mina gäster av lycka. Kan ni tänka er, jag hade 5 gäster och de åt upp nästan hela tårtan! Tacksamt som sagt.
Sen skulle E och J hem eftersom de skulle gå upp relativt tidigt på lördagen och klockan hade redan hunnit bli 23, de bor ju i stan så det tar en stund att ta sig hem. E och L åkte med dem eftersom jag och l bestämt oss för att åka och bada. Men sen började L bli lite kall och ville inte så vi satt kvar på verandan fram till 1.30 och det var fortfarande runt 20 grader varmt vid den tiden.
Efter att hon åkt diskade jag upp allt och satte mig sen och tittade en stund på Bones för att varva ned, jag kom i säng vid 4 ungefär.