Komikens kulturkrockar - Jerry Seinfeldt

På söndagen gick jag inte upp förrän vid 13, men i ärlighetens namn hade jag ju inte sovit så många timmar ens då... Sen tog jag det ganska lugnt men varvade Bones med disk och tvätt så lite blev gjort i alla fall. Resten av eftermiddagen låg jag i solen på verandan och halvslumrade, läste, lyssnade på musik och drack frappé om vart annat. Plötsligt var klockan rätt mycket och jag hade bråttom! Jag kastade mig in i duschen med musiken på för att stressa mig lite och jag var faktiskt klar i någorlunda tid även om jag var senare iväg än vad som varit tänkt. Jag hämtade upp L och vi åkte in till Globen för att se Jerry Seinfeld. Det var ju rätt länge sedan vi köpte biljetterna nu och man har nästan glömt att det snart är dags. När vi väl satt där var vi förväntansfulla även om L var jättetrött! Det såg nästan tomt ut i sätesraderna men strax före showens början fylldes leden ut lite, men det var fortfarande ganska många tomma säten. Fast biljetterna var ju allt annat än gratis, vi hade betalat runt 1300:- vardera och hade halvdana platser...

Precis i rätt tid kom en man upp på scenen och presenterade öppningsartisten George Wallace en vän till Jerry Seinfeld, de har känt varandra i runt 35 år. George hade en helt annan röst än Jerry och jag antar att ljudinställningarna var gjorda för Jerrys lite tunna räst snarare än för Georges kraftfulla, djupa röst. Dessutom pratade han rätt fort, så ljudsystemet vibrerade mest och det var svårt att höra vad han sa. Men när man hörde så var han rätt rolig och jag kan inte låta bli att skratta lite extra om de har svårt att hålla sig allvarliga när de hör publikens reaktioner, vilket han hade. Sen kom Jerry in och det kändes lite skumt att veta att den här världsartisten står precis där framme, i samma rum som vi. Jag drabbas ofta av den känslan när jag ser världsartister live, det är så skumt att de är på riktigt liksom...

Jerry var bra och vi log och fnissade mest hela tiden, några gapskratt blev det väl däremot inte. Det jag tycker är lite intressant är hur vissa kulturskillnader blir rätt tydliga under en sån här show. Vi tycker att vi är så lika amerikanerna men det blir så tydligt när Jerry pratar om till exempel pappa-rollen och bröllop att Svenskarna och Amerikanerna är mer olika än vad vi tror till vardags. Sen att jag alltid har svårt att känna igen mig i både mäns och kvinnors syn på hur kvinnor är, är en annan sak. Det kan vara roande i alla fall. Men jag vet inte om jag och mina kvinnliga vänner är ytterligheter, men vi är inte alls så som kvinnor beskrivs i varken komedier eller dramer. Det här med att kvinnor tycker att män ska kunna läsa deras tankar...? Jag har aldrig varit sådan och har inga vänner som är så, i alla fall inte kvinnor. Jag känner faktiskt en del män som passar in på den beskrivningen. Jag har alltid trott och tyckt att det bästa sättet att få det man vill ha är att be om det...

Nåja, Jerry var i alla fall kul och värd att se men när showen var slut var vi båda väldigt trötta och eftersom en av oss kunde få dricka en irish coffee eftersom hon inte behövde köra hem så åkte vi mot Östermalm och Tudor Arms. Men just det.... det var ju söndag, de stänger ju tidigt på söndagar och tar tydligen inte hänsyn till att måndagen är ledig. Jag trodde att det skulle vara Nationaldagsvakande på de flesta ställen denna natt men när vi klev in på Dubliner 22.15 blev vi varse att det nog var stängt på de flesta ställen, deras bar hade stängt 15 minuter tidigare. Vi åkte hemåt med gott samvete, vi behövde inte ha roligare denna kväll, vi hade oförhappandes fått ledigt...

Jag satt uppe och tittade på Bones och åt edamame innan jag gick och lade mig i rätt rimlig tid.