Jorden kanske inte går under om maten bränns vid?

På torsdagen tog jag lite sovmorgon men sen gick det i ett hela dagen. Jag dammsög hela huset eftersom det såg ut som om jag gjort små stigar genom damm, skräp och katt- och hundhår på golvet, att skura struntade jag i, det fanns inte riktigt tid och dessutom brukar jag försöka göra det när Turre åker bort över helgen och resan till Jämtland blev inställd på onsdagen och han skulle stanna hemma. Jag såg något i ögonvrån och tittade ut på gatan, där gick grannens son med fasadflaggan jag varit för lat för att kasta i soptunnan och således bara slängt ned för slänten så länge. Jag hade svårt att hålla mig för skratt där han marscherade med min gamla flagga över axeln, han såg så söt ut.
Sen åkte jag och handlade mat och dricka för kvällen, Uppsalagänget och quiz-L skulle ju komma över på grillmiddag. Jag stod i hela dagen och satte bröddeg, gjorde sallad, tzatziki, vitlökssås, skördade rabarber, gjorde potatisgratäng och marinerade kött. Ändå var jag inte i närheten av färdig när gästerna kom vid 17. J hjälpte till att skrubba färskpotatis medan jag tog hand om brödet och gjorde rabarber/äppelpaj, dukade och ställde in potatisgratängen i ugnen och tände grillen. Sen åt vi lite nybakat bröd och tzatziki eftersom maten skulle dröja och vi var hungriga och sugna. När potatisgratängen började bli färdig någon timme senare lade jag auberginen och köttet på grillen, jag hade valt fläskytterfilé. Jag gillar det bättre än fläskfilé för det är enklare att göra iordning. Att putsa fläskfilé är tidskrävande och kladdigt. När auberginen var färdig och "ihopsäckad" satte jag mig och skalade den och skar den i bitar och satt i olja och salt och sen, jävlar, köttet! Under tiden jag glömt bort köttet på grillen hade ena sidan av båda köttbitarna blivit bränd till kol... Men sen när vi åt kött och potatis och grejer hörde jag minsann inga klagomål alls! De är väldigt tacksamma middagsgäster de här människorna, de åt med god aptit och tog om flera gånger och jag var så glad att de tyckte om maten. Av någon konstig anledning blir jag ju alltid nervös och stressad av att laga mat till folk. Jag vill ha gäster och jag vill fixa och dona, men jag är rädd att jag ska misslyckas med maten... Som om det skulle spela någon roll? Jag menar, det är ju vänner jag bjuder över på middag, om jag skulle misslyckas med maten är det väl inte mer dramatiskt än att man gör något annat eller tar hem några pizzor eller så? Men nu var det ju faktiskt så att jag till viss del misslyckades och jorden gick faktiskt inte under.
Quiz-L hjälpte till att plocka av bordet vilket gjorde att allt gick mycket fortare och enklare och sen kunde vi snart servera kaffe och nybakad smulpaj med vaniljsås.
Sen började klockan bli mycket och tjejerna skulle jobba på fredagen så alla droppade av. Jag hade haft en väldigt trevlig kväll och eftersom l sköljt av tallrikarna och allt, så gick det snabbt att diska upp och sen satte jag mig och tittade på Bones och tog det lugnt.