Hello Africa (again)

På torsdagen gick jag upp klockan 4 på morgonen och gjorde iordning mig och det sista av packningen. Av någon anledning sminkade jag mig lite lätt och det skulle jag som jag egentligen redan visste ångra senare. Det var -25 grader och jag och AC höll på att frysa ihjäl när vi gick ut för att åka till Bromma flygplats, jag hade en frappé och en kaviarmacka i näven som jag åt på vägen. När vi kom fram var klockan ungefär 5 och AC höll mig sällskap på nästan en hel cigg innan hon höll på att frysa ihjäl. Jag slängde in min dunjacka i hennes bil och hon rådde mig att gräva fram fleecejackan ur resväskan att ha om det blev kallt på planet. Knappt två timmar senare var det dags att kliva ombord på planet och vi gick i kylan allihopa ut till planet som stod en bra bit bort. Lycklig över att få lite värme gick jag upp för trappan in i planet... som visade sig hålla minusgrader. Det visade sig senare när vi skulle serveras frukost att deras kaffemaskin hade frysit sönder under natten, så nåt kaffe fick vi inte. Vi serverades en omelett med svamp och den var riktigt bra faktiskt och en stund senare blev det lite varmare i kabinen och jag somnade. Jag upptäckte förresten strax före landning att Enskede ligger i Nederländerna...

Det tog bara lite drygt 2 timmar till Bryssel och jag gick omkring och kikade lite i terminalen och gick sen ut och rökte, jag hade ju 5 timmar på mig att ta mig in genom säkerhetskontrollen igen. Sen tog jag en kaffe och chokladmuffin på Starbucks och förundrades över alla olika människor som passerade. Sen handlade jag cigaretter, Mentos, en tidning, en bok och en flaska Bacardi Razz till B och L och sen gick jag mot den del av terminalen där min gate skulle annonseras senare. Där var det lugnt och skönt och knappt en enda människa, så jag lade mig ned på några bänkar, stirrade upp i taket och somnade efter en stund. Jag vaknade nån halvtimme senare av att jag frös jättemycket och promenerade till toaletten och sminkade av mig med några servetter jag köpt i taxfreen tidigare. Medan jag väntade på flighten ringde kollegan F och undrade om jag skulle med på lunch, han hade tydligen missat att jag inte var på jobbet...

Slutligen var det dags att gå ombord på flyget som skulle ta oss till Banjul, Gambia. Jag hade blivit tilldelad en fönsterplats vid ett tvåsistssäte och höll tummarna att jag skulle sitta ensam. Men efter en stund insåg jag att planet skulle gå halvtomt så då ökades förhoppningarna och jag frågade kabinpersonalen om jag kunde ta en av de lediga fyrsitsarna i mitten av planet, de sa att jag skulle vänta tills de sista passagerarna kom ombord. Men då hoppade några andra dit och satte sig och jag blev lite sur, sen upptäckte jag att det fanns en fyrsits lite längre bak och frågade en annan ur personalen och hon sa att jag kunde sätta mig där och hålla tummarna. Den här gången var det jag som fick elaka blickar av de andra passagerarna. Efter en stund kom värdinnan förbi igen och sa att jag haft tur och kunde sitta kvar där och vi lyfta strax senare. Vi serverades middag, en kycklingfilé i vinsås med potatismos och det smakade faktiskt riktigt bra. Sen somnade jag gott utfläkt på fyra säten. Visst vaknade jag ibland med lite ont i ryggen eller sidan, men jag somnade strax om i en annan position, vilken lyxresa!

Rersan tog lite drygt 6 timmar och vi serverades glass och dryck en stund innan vi landade.

När jag landat ställde jag mig i kön med de andra men väntade nervöst på svar på mitt sms till B, man skulle nämligen ange en adress i Gambia och det hade jag ingen. Han ringde upp medan jag stod i kön och försökte hålla reda på alla mina grejer och sa att han skulle smsa adressen. Slutligen var det min tur och smset hade inte kommit fram så jag höll tummarna och lämnade in min ansökan om inträde i Gambia. Till min lycka tittade han bara lite snabbt på det och nickade till mig att allt var okey efter att han stämplat mitt pass. Jag hämtade upp min väska och de röntgade dem som de gör med alla väskor man tar in i landet och sen såg jag B stå och vänta på mig. Han hjälpte mig till bilen med väskan efter att vi kramat om varandra och sen åkte vi hemåt B och L. Klockan var ungefär 19.30 så det var mörkt ute så jag såg inte så mycket.

Hemma hos B och L såg det hemtamt ut, de lyckas alltid sätta en personlig prägel där de bor. L mötte oss vid bilen och vi hade lite kramkalas innan vi gick in. Hon hade fått malaria strax efter att hon kommit ned och hade varit dålig ett par dagar men kände sig nu på bättringsvägen, så vi gick ut och åt middag. Jag och L delade på en portion mat, tigerräkor, bläckfisk och grönsaker i en citronsås med ris till. Det var gott och jag undvek bläckfisken efter att ha smakat lite, jag gillar inte bläckfisk. Precis innan vi gick från restaurangen blev jag utbjuden av servitören men tackade nej. Jag lånade en bunt pengar av B eftersom det är det enklaste sättet att ordna pengar. Sedlarna är fruktansvärt illaluktande och en av sedlarna kändes nästan flytande, så fuktig och skitig var den. Vi spritar händerna så fort vi har hanterat pengar.

Efter att vi ätit klart gick vi vidare en liten bit till Senegambia Hotel där Coch D med döttrarna A och M bor. Där tog vi en drink med dem i hotelbaren medan vi tittade på underhållningen. Det känns kul att träffa folk man känner sådär på semestern, själv reser jag ju ofta ensam.

Sen var både jag och L helt slut, så vi åkte hemåt och gick och lade oss. Det hade varit en lång dag.

Resstress och pyssel

På onsdagen var det -21,5 grader och trots att jag var lite orolig så startade faktiskt bilen efter lite gnäll. På jobbet blev det förstås lite stressigt eftersom jag ska vara i Gambia en vecka. Det gäller ju att få allt klart som går att få klart. Jag fick ett mail från resebyrån som hjälper mig att boka min resa till Australien i april, jag hade frågat om visum ocjh sånt och det ska man tydligen ha. Men det var enkelt nog att ansöka om det online på Australiska ambassadens hemsida eller vad det var. Redan senare på kvällen fick jag bekräftelse om att det var beviljat så nu är i alla fall det klart. När jag sent om sider skulle åka från jobbet och packat in Turre och mina grejer, ja då startade förstås inte bilen...

Jag fick ta mammas bil hem eftersom hon var snäll nog att låna ut den ännu en gång.

Jag lade mig en stund för att försöka sova en stund eftersom AC var på sjukhuset och hälsade på J, men jag bara stressgrubblade om allt packande och grejer. Sen kom AC hem och jag satte igång att packa istället.

Vid 19 åkte vi hem till mamma på pyssel och tog två bilar så att jag kunde lämna tillbaka mammas innan jag åkte. Strax efter att vi kommit dit fick jag ett msms av B i Gambia att han ville att jag skulle ta med 2 tuber Kalles Kaviar åt honom. Just då kom J till pyssel och ställde snällt upp och skjutsade mig till Ica. Då ringde jag upp B och frågade om de skulle ha nåt mer och då lade de till 1 tub Kalles och en chokladkaka och en stor runt paket knäckebröd som jag var väldigt skeptisk till hur helt det skulle vara när jag kom fram.

Sen åkte vi tillbaka till pyssel där jag förhörde de andra på frågorna från quizzet på måndagen.

E var där och hade min brorson med sig och han somnade gott i farmors armar på bordet. Turre satt först i S knä och när hon gick gosade han in sig hos AC istället.

När vi kom hem slutförde jag packningen och duschade för att vara klar att åka vid 4.30 på morgonen.

Jag var orolig för att ha glömt något och om det inte varit för AC hade jag helt glömt bort att ta med mig skor...

Jag kom i säng först efter midnatt och kunde inte somna på ett tag.

God mat, gott sällskap och världens sjukaste film

På tisdagsmorgonen blev det att gå upp väldigt tidigt för mina gäster eftersom J skulle skrivas in på sjukhuset på morgonen, själv sov jag en liten stund till och vaknade bara till så pass att jag hörde att de var upp och somnade om sen. Jag hade precis vaknat när A-C ringde och undrade om jag kommit iväg till jobbet eller var kvar hemma, så jag gjorde iordning frukost och grejer medan jag väntade in henne. När hon klev innanför dörren blev Turre glad och så sa hon något till Judas och då hoppade han ned från bordet och sprang mot henne, jag tror att hon är hans nya kärlek. Sen åkte jag till jobbet medan A-C som det visade städade upp i huset, hon hade diskat, dammsugit och fixat och dessutom lagat min klänning så som hon lovat att göra.

Vid 12 ungefär mötte vi upp för lunch på golfrestaurangen i Väsby och på vägen dit hade jag hämtat upp syrran, pappa och brorsan var också med. Vi åt gott, som vanligt på den restaurangen och sen var vi arbetande människor tvungna att åka tillbaka till jobbet medan ledighetskommittén A-C och syrran satt kvar i drygt en timme till.

Efter jobbet åkte jag ned till SATS för en halvtimmes gyminstruktion med en av deras PT och eftersom jag var lite tidigt så värmde jag upp 10 minuter på träningscykeln först. Tjejen var trevlig och saklig och visade mig den typen av övningar som jag, hon och min naprapat kommit överrens var de bästa för mig. Vi hann inte med så himla många övningar men det känns som det är ett bra ställe att börja på. Jag gillar verkligen övningarna med pilatesbollen, de är kul och krävande på samma gång och frågan är om inte den lilla träningsvärk jag har i nederdelen av magen är från bollövningarna som J visade mig i fredags. Det verkar alltså ta på ett bra sätt och på ställen som är svåra att nå. J var där även nu och dessutom sprang jag på kollegan M och snackade en stund med honom innan jag åkte hem.

När jag kom hem satt syrran, A-C och syrrans hund i mitt vardagsrum, jag skulle kunna vänja mig vid att ha fullt hus så här... Vi snackade en stund och sen var syrran tvungen att åka hem.

Jag och A-C hade pratat lite löst om att åka till Kista Centrum för att handla ett brett skärp till mig att ha till den grå klänningen och min jeansskjorta och kanske ett par stövlar eller nåt också. Dessutom behöver jag en ny vattenflaska till gymmet, nu har jag glömt 2 stycken på totalt 3 tillfällen tror jag... Vi hittade slutligen två skärp på Kappahl tror jag det var och jag köpte dem och vi tittade en hel del på skor men jag hittade inget som jag tyckte passade till klänningen förutom de stävlar som jag fortfarande har för tjocka ben för att ens kunna få på mig...
Vattenflaskan glömde vi helt bort och efter att ha handlat lite schampo och balsam gick vi till Food Courten och jag köpte en portion väldigt god pasta på det där pasta/pizzastället precis till vänster där man går in i food courten. Det var torkad skinka och hemgjord pesto, väldigt fräscht faktiskt. Dessutom är de alltid väldigt trevliga på det stället och jag brukar skoja lite med dem. A-C valde tacos på Spanjoren eller vad stället hette och var väldigt nöjd hon också.

Jag fick med mig en stor matlåda hem och den lär väl bli middag på onsdagen kanske. Hittills har A-C inte tillåtit mig att laga mat åt henne, jag vet inte om hon är rädd att vara till besvär eller om hon inte litar på att jag kan laga ätlig mat...

Vi kom hem strax före 22 och bestämde oss för att se en film, A-C sa att jag skulle välja ut en bra, rolig film så då valde jag "Death at a Funeral", den kallas "Trångt i Kistan" på svenska men det låter så enormt töntigt. Jag trodde A-C skulle dö nästan, hon kunde inte sluta skratta, den filmen är så underbart sjuk! Jag gillar brittiska filmer och tycker att brittiska skådespelare är så lagom ekonomiska i sina insatser, de spelar väldigt sällan över. En stor favorit som var med i den här filmen är Alan Tudyk, han har spelat väldigt olika roller i filmer jag har sett och han gör alla väldigt bra och diskret. Jag undrar när kreti och pleti ska upptäcka honom.... Han har ett sätt att bara se så sjukt chockad, ledsen, glad och så på, att jag bara känner precis den känslan jag förväntas att känna bara genom att se hans ansikte, eller i vissa fall, inte kunna sluta skratta. Den filmen måste ni se om ni inte har gjort det!

Av någon underlig anledning har ju Hollywood gjort en nyinspelning av den här filmen och jag vet att amerikaner inte gillar textade filmer så jag kan förstå att de gör nyinspelningar av franska, svenska och italienska filmer till exempel, men brittisk engelska? Så synd att göra en ny variant av ett sånt här mästerverk.

För övrigt frågar folk ofta mig som singel vad jag har för smak då det gäller män och jag har sagt att jag inte tror att jag har en viss smak förutom möjligtvis mörkhåriga killar med blå ögon, men jag har kommit på det nu! Det är rödhåriga killar med blå ögon som är min grej, jag menar ingen kan med objektivitet säga att Alan Tudyk är läcker, men jag tycker att han är det på nåt sätt och jag har ju tidigare erkänt att Paul Bettany är en av mina drömmän...

Trivsamt hem med gäster

Det bar emot lite att åka till jobbet på måndagsmorgonen, det är inte så kul att åka ifrån trevliga gäster. Men de hade i alla fall en massa ärenden under dagen så de åkte inte så långt efter mig. På jobbet kändes det som om jag stod och stampade och inte fick särskilt mycket gjort.

Just nu har jag en hel del ganska komplexa problem att lösa och saker som kräver tanke och tid, sånt gör mig stressad när jag inte riktigt vet hur saker ska lösas och när jag vet att ingen annan kan ge mig råd.

Det kändes konstigt på ett trevligt sätt att komma hem till fullt hus efter jobbet. Synen som mötte mig var en sovande J i soffan och bredvid henne AC som satt och tittade på Säsong 1 av Criminal Minds. Huset var varmt och behagligt, de hade eldat när de kommit hem. Jag är ju inte direkt bortskämd med att komma hem till ett varmt hus. Turre blev förvirrad och undrade uppenbarligen vilka som ockuperat vårt vardagsrum för han for in och morrade åt dem innan han efter någon minut plötsligt kom på att han kände dem.

Jag var helt matt trots att jag sovit både bra och länge natten från söndag, så jag gick och lade mig en stund och sov middag. Skönt med gäster som inte är krävande och kvävande och som klarar sig själva en stund. En timme fick jag vila och sen var det dags att göra sig iordning för quiz så jag hoppade in i duschen. Sen gick jag omkring och borstade tänder och hår och sminkade mig och sånt medan jag snackade med AC och vart konstigt nog klar i rätt god tid. Jag bestämde mig för att ha klänningen jag köpte i San Diego, den som jag är så osäker på och köpte den grå sjalen till. Jag tycker att den ser lite tantig ut men AC och J höll inte med alls och då kändes det bättre. Jag kom på att jag inte har några vettiga skor alls att ha på vintern till kjol eller klänning och snodde åt mig J's skor medan hon halvt sovandes sa att det gick bra. Sen tyckte AC att min jacka inte heller passade sig riktigt till klänningen och föreslog att jag skulle ta J's jacka också, vilket jag fick ännu ett grymtande svar till att det gick bra. Alltså snodde jag mina gästers kläder, lämnade dem att ta hand om hunden och sen åkte jag in till stan... Jag fick flera kommentarer om att jag var fin, så J's kläder blev visst uppskattade.

Jag skulle möta Quiz-L vid 19.15 och kom ungefär 5-10 minuter sent och sen beställde vi mat och räknade oss igenom de presentkort vi vunnit det senaste året eller är det kanske åren?
Vi räknade lågt på de som inte stod något värde på och då fick vi ihop 3550:- totalt! L behöver handla på Siba där ungefär hälften av presentkorten är, så hon ska köpa loss dem för att vara snäll mot oss andra. Sen började de andra dyka upp och quizzet kom slutligen igång. Plötslgit fick jag jätteont i magen och var tvungen att ta en kort promenad, när man får magkramp fungerar det inte så bra att sitta dubbelvikt så som jag gör när jag skriver frågorna. Vårt slutresultat var 39 poäng, 1:an hade 41 och tvåan hade 40, så vi var precis efter dem vilket förstås känns lite småsurt när man råkat ändra ett rätt svar till ett fel precis i slutet så som det ofta är. Se hur man ser ut på händer och armar när man kommer hem från quiz med mitt lag...

AC hade sagt att de skulle sova när jag kom hem eftersom de skulle upp tidigt på tisdagen, men icke, de satt båda två i soffan och tittade på Prince of Persia. Se på bilden vilken syn som mötte mig. Ännu en gång insåg jag att det är rätt mysigt när det är tänt och varmt hemma när man kommer hem och att det finns någon där som undrar om man har haft kul...

AC skulle lämna J på sjukhuset tidigt på tisdagen och hade inget planerat alls för resten av dagen och bad om ett projekt, så jag lämnade över min beiga sommarklänning och hon har lovat att laga den under tisdagen.

Mässdag och goda vänner

På söndagen försov jag mig en halvtimme och fick väldigt bråttom att göra iordning mig för att åka till mässan. Jag skulle återigen ta med matsäck, men den här gången hade jag bara tid att göra åt mig själv, så jag slängde ihop två smörgåsar, den ena med ägg, skinka och grönsaker, det andra med skinka, avokado, rödlök och mozarella. Sen gjorde jag två glas frappé och kastade mig i bilen. Nu var jag inte lika nervös för att bilen inte skulle starta eftersom det bara var runt -9,5 grader, men nu var den lite kinkigare än på lördagen och jag hann få lite hjärtklappning, men sen startade den till slut.
När jag dök upp 11.15 var de andra rätt upptagna redan, men sen snodde C en halv macka av mig och sen en banan. Kaffet delade Ju och C på. Nu var A där också, hon skulle ha varit där på lördagen också men hade blivit magsjuk, men nu hade hon mått bra i dryga 24 timmar. Det blev ännu en bra dag på mässan, en massa trevligt folk att prata med och kul tillsammans. Jag tycker att man brukar bli rätt trött och urblåst i skallen efter en mässa, men den här gav mig mer energi än vad den stal eftersom jag träffade så många trevliga människor.
Strax efter 17 började vi med ett riktigt bra teamwork att riva och packa montern och jag kunde åka därifrån redan vid 17.30. Jag hade då gäster från Småland som jag skulle möta upp på macken i Väsby. Vi handlade lite ved där och åkte vidare till mina föräldrar för att hämta Turre, vidare till stallet för att hämta min extranyckel från syrran så att mina gäster kan komma och gå som de vill. Där fastnade vi förstås en stund och pratade med syrran och Å som också känner min gäst A-C.
Sen var vi äntligen hemma och kunde tända i kaminen, det var bara 12 grader inomhus och vi frös ett bra tag innan värmen började stiga.
A-C och J ska bo hos mig till på tisdag och A-C till på onsdag eftersom J ska opereras i Stockholm. Jag började bli hungrig och fixade en nudelsoppa åt oss som det tog rätt lång tid att äta eftersom A-C hade problem att äta med pinnar och ännu mer problem med att äta den med gaffel och det gick ju inte fortare för att vi pratade hela tiden.
Sen snackade vi skit en stund och J visade mig hur Mary Kay-produkterna jag fått av dem skulle användas. Det var ett handvårdskit och det var ju helt perfekt eftersom jag haft problem med torra händer nu under vintern.
Under tiden insåg vi att vi hadeflera gemensamma intressen, film och sminkintresse så vi kollade igenom allt mitt smink och det hon hade med sig och sedan sminkade hon mig med mina grejer för att visa alternativa metoder till de jag själv använder. Jag tyckte att det blev riktigt bra, men det får ni själva bedöma. Sen tränade hon på inbakade flätor på mitt hår och sen var klockan rätt mycket så vi gick och lade oss. Jag minns knappt när jag kom i säng före midnatt senast, de tycks ha gott inflytande på mig.

Jobb och fritid

Jag skulle jobba på "Köpa Hus Utomlands"mässan under helgen med mina vänner Ju och C, som dessutom är syskon, jag var ju fruktansvärt nervös på fredagskvällen när jag gick och lade mig, jag var ganska säker på att bilen inte skulle starta på lördagsmorgonen och jag skulle avar på plats i Globen-Annexet klockan 8.30 för att hjälpa till att bygga monter. Jag gick upp 6.30 och det kändes sådär eftersom jag inte lyckats ta mig i säng förrän 2 natten innan. Det första jag gjorde när jag vaknade var att kolla utetemperaturen... -24 grader.

Jag insåg vid det här laget att jag behövde en backupplan, men jag kom inte på någon.

Så istället gick jag och duschade och försökte låta bli att stressa upp mig. När jag duschat tog jag på mig morgonrock och dunjacka och gick ut till bilen, av någon outgrundlig anledning startade den nästan genast. Då tordes jag ju inte stänga av motorn, det blir ju lite som norrmannen som testade tändstickorna: fungerar, fungerar inte... Om jag startar bilen en gång så är sannolikheten att batteriet inte orkar starta den strax senare rätt så stor. Alltså gick jag helt emot mina principer och lät bilen stå på tomgång i en halvtimme medan jag sminkade mig och gjorde matsäck. Jag gjorde äggmackor med skinka och majonnäs och avokado till oss alla tre, nja, Ju fick utan skinka och majjo eftersom hon är vegetarian och dessutom inte gillar/ inte tål majonnäs. Jag tog också med 2 frappé, fler kan jag inte ta med eftersom jag har två kopphållare i bilen och två händer att bära med, syskonen fick dela helt enkelt.

Jag kom till Globen när jag skulle och tog min ryggsäck packad med mat och mina glas med kaffe och gick in och kom dit samtidigt som C. Efter lite om och men hade vi fått i ordning montern i god tid före mässans öppnande och satte oss ned och åt frukost.

Sen började det droppa in folk och eftersom vår monter var längst från dörren tog det ett tag innan folkströmmen nådde oss, men sen hade vi fullt upp resten av dagen och jag kände att jag gjorde ett bra jobb och dessutom hade trevligt under tiden jag jobbade. När mässan stängde mötte alla utställare upp på en liten drinkmingel i cafét och vi tog en varsin läsk/lättöl och åkte sedan hemåt. Under mässan fick jag för övrigt hära från en engelsman att jag lät som om jag vore amerikan... förr lät jag visst som en snobbig engelska och nu har jag tydligen tagit efter mina amerikanska vänner istället. Jag är en språkkameleont och tar efter dialekter väldigt lätt utan att ens märka det själv, jag är i själv verket den enda som inte märker nåt. Ofta blandar jag nu för tiden, jag låter ibland engelsk, ibland amerikansk och ibland bryter jag helt enkelt på svenska. På eftermiddagen fick jag ett sms från Gambia där de undrade varför jag inte skickat flightdetaljer, hoppsan, lätt att glömma saker när man är stressad och uppgifterna var ju hemma, så det fick jag svara på när jag kom hem igen.

Strax efter att jag kommit hem fick jag ett sms från C som brukar bo i familjens torp när han är i Sverige och han hade -3 grader i stuga trots att han eldat hela dagen innan... Jag som tyckte att det var kallt hemma hos mig, 11 grader.

Jag hoppade i säng en timme eftersom jag var helt slut och gick sen upp och åt en matlåda från frysen, sen bara snyggade jag till sminkningen och åkte mot stan för att möta upp med G. Jag tog Valhallavägen in till Tudor Arms och där hade det visst hänt något, alla gatlyktorna som hänger över vägen där var släckta, så man fick köra försiktigt så man inte råkade köra på någon fotgängare.

G satt och pratade med sin kompis K, så det blev att vi tre hängde resten av kvällen och hade rätt kul. Jag pratade lite med dörrvakten och en stallkompis som jag kände för länge sedan och råkade springa på på The Dubliner och blev sedan plötsligt omringad av 3 irländare som visade sig vara rätt trevliga. Jag åkte hemåt strax före 3 och var hemma 3.15 och gick faktiskt och lade mig på stört, det enda jag gjorde innan var att sminka av mig.

Stressig fredag

På fredagen fick jag en massa gjort på jobbet så det kändes bra. Det var fruktansvärt kallt och blev bara värre ju längre dagen led. Efter jobbet åkte jag hem och vilade en stund eftersom jag visste att eftermiddagen och kvällen skulle bli ganska intensiva och eftersom jag är så fruktansvärt trött på fredagar. Jag gick upp efter ungefär en timme och åt lite och ringde sedan in till vårt telefonmöte klockan 17. Den här gången var jag i tid och dessutom en av de första som ringde in eftersom värdinnan var försenad. Det var ett lyckat och ganska hoppfullt möte, det ser rätt bra ut så här långt. Det blir inget "rekmöte" i Stockholm utan jag får ta mig runt till hotell och Vasamuseum och kolla så att vi är överrens om allt så här långt.
Direkt efter mötet bytte jag snabbt om och hoppade in i bilen för att åka till gymmet, Turre skulle bo hos mina föräldrar över helgen eftersom jag skulle vara upptagen och eftersom det var så fruktansvärt kallt fick han åka hem till dem redan nu. Jag lämnade av honom och skyndade ned till gymmet där svägerskan E väntade, fast hon häll sig upptagen på promenadbandet under tiden. Vi gick 25 minuter tillsammans och körde sedan lite magträning på mattan, men då fick E sån kramp att hon till slut fick ge upp. Men hon coachade mig och sen dök J upp och han visade mig hur man gör med de där stora bollarna och de hjälptes åt att ge mig tips och råd. Jag gillade de där bollarna, jag funderar på att köpa en att ha hemma.
Sen åkte E hem och jag rodde i 5 minuter, gick i nån konstig maskin i 10 minuter och cyklade i 20 minuter. Sen körde jag bara ett par av mag- och ryggmaskinerna och så var klockan plötsligt 20.30, så jag packade ihop mina grejer och åkte hemåt. På vägen stannade jag på Ica och handlade lite mjölk, frukt och grönsaker och efter att ha pratat lite med en tjej i delidisken kommit fram till att jag skulle prova att göra quesadillas, så jag köpte tortillas och mozarellaost.
Väl hemma gjorde jag quesadillas med hård mozarellaost, lufttorkad skinka, ruccola och soltorkade tomater, sen ska man steka den på båda sidor i smör tills osten smälter. Det var rätt svårt att få den så varm att den smälte utan att bränna brödet, så jag lade den på en tallrik till slut och körde den 2 minuter i micron. Det blev gott men ganska salt och flottigt och även fast jag jobbade hela kvällen på den där så klarade jag inte av att äta upp hela.
Under kvällen pratade jag i telefon med B i Gambia och sa att jag skulle komma och när, han bad mig smsa flightnummer och landningstid. Jag blev också uppringd av A-C som skulle dyka upp från Småland tillsammans med dottern på söndagskvällen. Resten av kvällen ägnades åt att vara nervös för om bilen skulle starta eller inte på lördagsmorgonen och vad sjutton jag skulle göra om den inte startade. Jag såg med fasa hur temperaturen bara blev lägre och lägre och till slut var under -20 grader. Bilen har i stort sett inte startat när det varit kallare än -12-15 ungefär...
Jag försökte skingra tankarna med att se "The Road" med Viggo Mortensen och den var ju inte särskilt uppmuntrande direkt...
Men den var helt okey i alla fall och med tanke på att det är samma författare som till "No country for old men", så är den helt lysande för jag gillade inte alls "No country". Nåt som för övrigt är rätt häftigt och samtidigt läskigt är att alla miljöerna i The Road, är filmade "on location", det vill säga det är filmat på plats, på riktiga ställen. När man ser det deprimerande lanskapet och städerna i filmen är det svårt att tro att det faktiskt är riktiga platser, men de har använt riktiga platser som drabbats av översvämingar, orkaner, eldsvådor och andra naturkatastrofer eller olyckor. En annan sak som är intressant är att Viggo ofta ger sig in i sina roller med väldig kraft och så också i denna. Han bar samma skitiga kläder hela tiden och sov utomhus i kylan. Han blev till och med portad på en restaurang eller butik eller vad det var eftersom de trodde att han var hemlös.

Sparka igång hjärnan

På torsdagsförmiddagen åkte jag och hämtade mamma till jobbet, det löste ju alla problem med att få hem hennes bil. Sen på lunchen var jag tvungen att göra några ärenden för jobbet och passade på att handla hundmat när jag ändå var nere vid Infra, jag sprang också in på Apoteket och köpte solskyddsspray och solstick. Det jag skulle ha till jobbet fanns inte och det blir till att leta vidare en annan dag. På eftermiddagen var det dags för första grekiskalektionen för terminen och köerna in till stan var inte nådiga. Det tog 1 timme och 15 minuter från dörr till dörr och problemet var att det rullade på rätt bra tills man kom förbi Järva Krog, då stod det plötsligt helt stilla. Hade jag vetat det hade jag ju kunnat köra av där och ta E18 in istället, det brukar gå fortare. Nu stod ju alla i kö i alla 3 filerna trots att de flesta skulle in i Eugeniatunneln, vilket ledde till att vi som skulle in till stan fick stå i den kön helt i onödan. Så fort vi kunde komma förbi den kön så var det bara att köra rätt in till stan. Jag hann precis i tid till lektionen och det var kul att se alla igen. Det tog ett tag innan hjärnan började fatta att det var grekiska som gällde nu, den har ju haft nästintill ledigt sedan i slutet av 2010. Efter en stund började den fungera i alla fall och vår lärare var nöjd med oss. Det jag känner att jag behöver göra är att träna på ord. Mitt ordförråd är inte så bra och jag har svårt att komma ihåg vad som är vad, framförallt med veckodagar och ord som idag, igår, i förrgår och i övermorgon.

Tanken var att eventuellt åka till gymmet efter grekiskan men jag insåg att turre redan sutti och väntat i bilen i nästan 4 timmar och själv höll jag på att svälta ihjäl. Det är ju inte så lyckat att gå och träna med lågt blodsocker. Som vanligt efter grekiskan hade jag lite ont i huvudet, det är som om hjärnan protesterar mot att plugga.

Väl hemma värmde jag lite risottorester från tisdagen och satte mig och tittade på den nya Karate Kid. Jag såg ju den på bio med systersonen i London, men eftersom jag tyckte att den var bra så köpte jag den på dvd. Den är fortfarande bra och attans vad söt han är Jaden Smith, han är väldigt lik sin pappa i sättet han pratar och minspel, han kommer bli en hjärtekrossare.
Min vana trogen kollade jag upp honom och Will på imdb medan jag tittade på filmen och fick veta flera saker jag inte vetat tidigare. Will är inte bara svart amerikan, han har också indianblod i sig, kanske är det den blandningen som gör att han är så snygg?
Han sa redan för 10-15 år sedan att han ville bli den första svarta presidenten i USA men Barack Obama har ju hunnit före. Han har dock inte lagt planerna på is utan säger att han fortfarande vill bli president. Ja, om Ronald Reagan kunde så varför inte Will Smith? Förresten heter han inte William i förnamn som man kan tro, han heter Willard.
Han sägs också ha ett hus någonstans i Stockholm, som sägs vara en av hans favoritstäder i världen.

Att tappa all energi

Onsdagen blev ganska händelselös, energin hade bara försvunnit. Innan jag åkte från jobbet provad jag och pappa att starta min bil som stått med laddare under dagen och den startade direkt. Ändå tog jag mammas bil hem, den hade ju stått med värmare på under dagen och jag kunde ju i alla fall inte köra hem två bilar.
När jag kom hem från jobbet diskade jag upp efter tisdagens middag och sen gjorde jag en soppa som onsdagsmiddag. Jag behövde använda grönsakerna innan de blev dåliga och att göra en soppa var ungefär vad energin räckte till. Sen diskade jag faktiskt upp även den nya disken. Sen tittade jag på tre filmer på kvällen, "Four Christmases" som jag trodde skulle vara lite rolig eftersom jag gillar både Vince Vaughn och Reeese Witherspoon, men den var rätt slätstruken faktiskt. Sen såg jag "The List" med Hugh Jackson och Ewan McGregor, den var rätt bra faktiskt, ändå har man ju inte hört något alls om den och den har fått ganska dåliga recensioner på imdb. Men det var rätt klyftig gjord tycker jag och lite spännande.
Det blev också "Tomb Raider" med Angelina Jolie, den var rätt menlös. Jag gillar äventyrsfilmer, men den var lite för töntig för min smak. Dessutom är jag inte förtjust i Angelina, däremot var Daniel Craig med och oj vad han såg ung ut. Filmen är ju gjord 2001 och han har blivit både äldre och snyggare sedan dess. Varför är det bara män som åldras med stil?

Jag bokade också resan till Gambia, det blir till att flyga reguljärt så det blev riktigt dyrt, men det känns som om det kommer att vara värt det. Så nu ska jag åka dit redan nästa torsdag, jag ser fram emot att träffa L och B och gänget som redan åkt ned, dessutom känns det som om jag behöver lite värme nu.

Middag och Dolly

Det var en väldigt vanligt dag på jobbet, inget särskilt hände, bara en massa rutinarbete. När jag kom hem var jag ändå helt utsliten och var tvungen att lägga mig ned i en halvtimme och bara vila. Sen plockade jag undan lite och diskade, men det var inte särskilt rörigt egentligen. Jag hoppade sen in i duschen och påbörjade middagen, jag skulle ha en kompis över på middag nämligen. P dök upp lite tidigare än väntat men hade inga problem med att vänta på maten och hjälpte dessutom till att riva parmesanen till risotton han hade önskat till middag.
Sen gjorde jag en risotto med trattkantareller, de sista jag hade i frysen och färsk grön sparris. Till det åt vi några stekta tigerräkor. Sen flöt vi ut i soffan med alla värmeljusen tända och eftersom det äntligen började bli lite varmare i huset så hamnade vi i risottokoma och bara stirrade ut i luften medan vi klappade katten och hunden som lagt sig på varsin mage. Sen ringde L från Gambia och B var också på tråden, de undrade om jag skulle komma ned och då kändes det verkligen som om jag ville det. Jag känner mig lätt lite oönskad och när någon då visar att det inte är så, då blir jag så himla glad. Kanske är det lätt hänt att det blir så om man varit utfryst och mobbad i skolan? Alltså bestämde jag med dem att jag kommer ned om jag hittar en biljett. Om jag bara fick en flygstol var jag välkommen att bo i deras extrarum.
Sen åkte P hem och jag satte mig och tittade på film, det blev Värsta Familjen och den var väl sådär då... Lite töntig och menlös men ändå lite söt. Jag köpte också biljetter till Dolly Partons konsert i Globen den 27 augusti åt mig och brudarna. Jag hade försökt få ihop alla svar redan på morgonen men av olika anledningar fick jag svar först på eftermiddagen av en av dem, så det blev inte alls så bra biljetter som jag hittade på morgonen när de släpptes. Men hellre gott sällskap än riktigt bra platser! Dessutom var jag ju själv upptagen en stund då jag fått svar, så det var till viss del mitt eget fel också.

Quizsällskap

Det var rent lidande att ta sig till jobbet på måndagen, det var runt -18 och det sevd i händerna när jag greppade ratten. Bilen var lite kinkig men startade så småningom. Det gjorde den dessvärre inte när jag skulle åka hem på eftermiddagen... Det är ju helt orimligt det här, man kan ju inte ha en bil som inte startar om det är mer än -10. Dessutom är det en 2005:a, så det är ju inte så att den är lastgammal. Jag undrar om det är något man kan göra nåt åt eller inte? Fordverkstaden i Märsta tyckte att jag skulle bärga den upp till dem, men det vete sjutton om jag känner för... det kostar säkert en massa pengar och eftersom jag har en snäll mamma som låter mig låna hennes bil så väntar jag nog hellre tills den går att strarta och sen köra dit den. Men egentligen hade jag trott att servicen skulle lösa problemet, de skulle ju byta tändstift bland annat. Nå efter att ha försökt att starta min bil med kablar mellan min bil och pappas så gav vi upp och han körde mig hem till dem där jag fick ta mammas bil hem. Sen åkte jag hem och tog det lugnt ett tag och sen var det dags att hämta systerdottern L som skulle hänga med på quiz. Eftersom det var så kallt hade min syrra gått med på att passa Turre så att han slapp sitta i bilen, så L hämtade honom i bilen och sprang in med honom medan jag pratade med kompisen P i telefon. Sen kom vi iväg och var framme vid 19.15 ungefär, den här veckan var det återigen dags att spela med B och P's lag och vi blev 6 personer trots att det var Alla Hjjrtans Dag. Själv hade jag gjort små påsar med gelé- och chokladhjärtan till L, B och till 3 av killarna i personalen.
Första omgången på quizzet kändes riktigt bra och det visade sig senare att vi var ett av två lag med 21 poäng på första omgången. Tyvärr höll vi inte för trycket och i andra omgången slutade vi på bara 13 poäng, men det visade sig inte alls vara så dåligt som vi trodde att det var, poängen låg generellt rätt lågt så det måste ha varit fler än vi som tyckte att det var svårt. Dessutom hade vi varit och sniffat på rätt svar på flera av frågorna och sen svarat fel, så hade vi bara lyckats välja rätt så hade det gått bättre.
L tyckte att det var rätt kul och sa att hon kunde tänka sig att hänga på fler gånger. Vi kom hem vid 23.45 ungefär och då var det -22 grader hemma hos mig och 9,7 inomhus... Men det är ju ingen idé som sagt att elda vid den tiden på dygnet så jag klädde på mig pyjamas, morgonrock och filt och åt lite edamame och såg Prinsen & Jag under tiden, sen lade jag mig i sängen med värmemadrassen på och somnade gott efter en stund. Prinsen & Jag var en hellöjlig collegefilm, men jag gillar faktiskt såna ibland, så det var inte så tokigt att slötitta på. Dessutom är jag lite förtjust i Julia Stiles, vart har hon tagit vägen förresten?

Världens snackigaste dag och kära återseenden

Det är underligt hur världen fungerar ibland, på lördagskvällen undrade B om jag och exet hörs något ibland och jag sa att det hände förr när han ville låna hunden, men att det var nästan ett år sedan jag hörde av honom eller såg honom. När jag vaknade på söndagen och tittade på telefonen så väntade det 2 sms på mig och det en var från honom...
Är det inte lite underligt att universum svarar dig på det sättet? Han ville låna hunden över dagen och det fick han förstås, bara 20 minuter senare dök han upp för att hämta honom och plötsligt hade jag en hundledig söndag. Men planen var redan färdig för en del av dagen, jag skulle på årsmöte i fjordhästföreningen. Det brukar vara rätt trist tills man är klar och kan prata med de som dykt upp. Tyvärr brukar det vara närmast sörjande som dyker upp det vill säga styrelsen och då kan det ju bli lite meckigt att rösta om ansvarsfrihet till exempel eftersom det bara är styrelsen och kanske 1 person till på plats. Men just det här året var det faktiskt en rätt stor uppslutning, jag tror faktiskt att vi var runt 8 stycken som inte sitter i styrelsen så att rösta var inget problem. Dessutom var det en del kära återseenden, till exempel S som inte varit på ett årsmöte på säkert 10 år och S från Småland som har flyttat till Stockholm och så förstås en massa andra trevliga människor som vi trots allt träffar då och då.
Trevligt hade vi i alla fall.

Jag är egentligen inte så förtjust i att prata i telefon och på söndagen blev det trots det en hel del av den varan. Först pratade jag med S i nästan en timme, sen Quiz-L, Ju och senare på kvällen ringde AC från Småland vilket också var ett sånt där konstigt sammanträffande eftersom vi hade nämnt henne i snacket efter årsmötet angående vilka som kunde tänkas hänga med till Norge på NM i sommar. Medan jag pratade med AC lagade jag mat, jag wokade grönsaker och sedan resterna av skinksteken. Det blev färska sockerärter, broccoli, purjolök, böngroddar, bambuskott, champinjoner, ingefära, vitlök och så lite Thailändskt buljongpulver och ostronsås. Tyvärr tog jag väl i lite för mycket av de två senare eller åtminstone den ena av dem för det blev lite för salt. Det gick att äta men förlorade liksom fräscheten. När jag pratat klart i telefon tittade jag först på The Imaginarium of Doctor Parnassus, en av de två filmer som Heath Ledger höll på att spela in när han dog. Den är rätt välgjord men alldeles för fantasiinspirerad och flummig för min smak. Vad jag förstår steg 3 skådespelare in och räddade filmen och regissören när Heath dog, Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law, som alla gör kortare insatser som Heath i olika fantasisekvenser. Pengarna de fick för filmen gick till Heaths dotter Matilda.
Filmen är skriven och gjord av Terry Gilliam, före detta Monty Python illustratören, så om ni vet hur deras illustrationer brukade se ut så kan ni gissa ungefär hur filmen ser ut.
Tjejen på bilden här heter Lily Cole och jag förfasades över att hon ser ut som en taskigt gjord porslinsdocka och så när jag ser extramaterialet så visar det sig att hon faktiskt är/har varit modell. Jag kommer nog aldrig att sluta förvånas över vad som av vissa anses vara vackert.
Senare tittade jag på Shrek 4 - Forever after.
När jag såg den på bio blev jag lite besviken, jag gillar verkligen 2:an, men jag gillar även 1:an och 3:an, den här höll inte riktigt samma kvalité. Men nu när jag var förberedd så tyckte jag inte att den var så dålig, antagligen hade jag lite för höga förväntningar.

Lång dag och halvtrist kväll

På lördagen gjorde jag inte så mycket alls, jag satt mest och kollade på film och körde lite hemma-spa under tiden. Det var länge sedan jag kände att jag hade så mycket tid på mig att göra grejer, klockan gick väldigt sakta. Vid 21 skulle jag möta upp med B på Tudor Arms och det gick väl sådär kan man säga. På E4:an var det inte de vanliga snösträngarna mellan filerna, nej nu var det issträngar så man fick vara extra försiktig om man skulle byta fil, alltså dök jag upp nästan 20 minuter sent. Vi snackade lite skit med varandra och andra medan vi delade på en korg pommes, jag kom ju på att det inte blivit någon middag...
Trots att vi delade syntes det knappt att vi tagit något alls ur korgen, de snålar inte på maten på Tudor.
När Tudor stängde fortsatte vi till Dubliner där vi sprang på J och T, så vi hängde med dem och den Irländske kocken jag mötte för några veckor sedan. Dock så blev han lite generad när det visade sig att vi missförstått varandra och han hade trott att han kanske skulle ha lite tur med mig... Så han slank iväg med svansen mellan benen senare på kvällen.
Vi hade det rätt trevligt men lugnt men sen blev jag rätt besviken på en annan kompis som dykt upp senare på kvällen, så det förstörde ju liksom stämningen.
Vid 2.30 gav vi upp jag och B och skiljdes åt och jag tog min bil hem och hon tog en taxi. Jag var hos mamma för att hämta Turre vid 3 och fastnade där och snackade skit i hela 2 timmar. Jag kom inte i säng förrän vid 5.30 och då var jag övertrött så det tog en liten stund innan jag somnade.

Snökaos och människans natur

Ja torsdagskvällen förflöt ju i ett snötöcken och fredagen började på samma sätt. Jag har inte alls långt till jobbet och normalt tar det ungefär 5 minuter från dörr till dörr, på fredagen tog den runt 50 minuter... Först var jag ju tvungen att skotta mig fram till bilen och sen gräva fram den, men sen var jag också tvungen att skotta mig ned till vägen. Det hade kommit runt 40 centimeter snö på knappt ett dygn och så mycket snö har vi nog inte fått på en och samma gång tidigare. Det blev förstås svårt för snöröjarna att hinna med allt, det kom ju så mycket på en gång och det var ju så panik att få undan snön överallt också. Så allt detta innebar förstås att det var en väldig massa snö i vägen när jag skulle ta mig till jobbet på fredagmorgonen. Normalt tar det mig ungefär 5 minuter från dörr till dörr på morgonen när jag ska till jobbet. Nu fick jag först skotta mig fram till bilen och sen gräva fram den ur ett runt 40 cm djupt snölager och sen var jag dessutom tvungen att skotta mig ned till vägen. När jag väl kom iväg såg jag väldigt dåligt trots att jag gjort rent rutorna, det blir ju såna där blöta ränder och dessutom var det väldigt ljust och det är ju väldigt svårt att se konturer i snön under såna förutsättningar, så när jag var tvungen att svänga runt första hörnan och saktade ned lite så satt jag plötsligt fast i djupsnön på vägen. Men se där kom en kille promenerandes bakom min bil och satte igång att putta, efter en stund gastade han att jag skulle hålla till vänster och då öppnade jag dörren och insåg att jag försökt ta mig fram bredvid de andras uppkörda spår. Så kan det gå när man inte ser ordentligt. Sen fick han snart frat på min bil och ja ropade över axeln genom den öppna dörren och frågade om han ville ha skjuts någonstans. Jag vet inte säkert om han kände för att promenera eller att han inte tordes åka med mig som tydligen inte ens kan se ett par hjulspår i vägen.
Jag rullade i alla fall vidare och ett par hundra meter senare får jag plötsligt möte...
Vad gör man när man plötsligt får möte på en väg som under natten blivit enfilig?
Jag insåg att jag skulle bli stående där om jag väjde och hade en liten våg av ångest, men när vi tittat på varandra i stum överläggning väjde han, jag vinkade och körde vidare och såg snart den stora vägen, stora lycka.
Men hoppsan, där stod det visst en lastbil med släp i vägen precis vid utfarten.
När chauffören såg mig hoppade han ur lastbilen och gick de 100 meterna till där jag stod, sen visade han mig en lapp med en adress och ett företagsnamn på. Jodå, sa jag, det ligger härinne, men du bör nog vänta ett par timmar tills de plogar, de kommer aldrig att ta dig fram och tillbaka innan dess. Okey, säger han på knackig engelska, det står Tjeckien på hans bil, han tycks förstå allt jag säger, men har svårare att svara. Jag undrar om han tänker backa ut så att jag kan passera och han nickar. Sen backar han tills släpet står ute på stora vägen men själva lastbilen står inne på vår väg fortfarande, sen blinkar han till mig. Jag antar att han har koll på att jag kommer förbi så jag och killen i bilen bakom mig kryper fram och kommer mycket riktigt förbi hans lastbil och kan försiktigt ta oss ut på stora vägen. Ute på stora vägen passerar folk hans släp en i taget och ingen blir sur, jag blir alltid lite extra varm i snöstormar, det värmer ju rätt gott att folk är så tålmodiga med varandra. Kanske är det fler än jag som tycker att "naturkatastrofer" är rätt spännande så länge ingen skadas av dem? Jag kom i alla fall till jobbet, men det tog mig 50 minuter istället för 5 från dörr till dörr. Jag jobbade och fixade och framåt eftermiddagen smsade jag med grannen M som är mammaledig på dagarna och hon höll mig informerad om snöläget hemma. Jag fick ett mms på barnen och hunden i varsitt djupt hjulspår på vägen, nja, jag väntade en stund med att åka hem. Sen kom ännu ett sms, enligt någon annan granne var det nu en lastbil som blockerade vägen in till oss. Jag väntade ett tag till och strax efter 14 åkte jag hemåt då M sett att det kommit bilar in i området.
När jag svängde in på vår väg stod det en kille vid vägkanten och tittade på mig men utan att försöka kommunicera, så jag åkte vidare. När jag kom till den konstiga svängen på vår väg så stod det en lasbil med släp på tvären där, halvvägs ned i diket och bakom den stod en mindre lastbil. Undra om den stora som stod på tvären var den jag mötte på morgonen?
Mot alla odds lyckades jag vända på den smala vägen så att jag slapp backa flera hundra meter och när jag kom ut mot den stora vägen igen så stannade jag och pratade med killen som stått där när jag åkte in. När jag frågade vart han var på väg tog han sig nervöst med händerna i ansiktet: -Det här är så sjukt så du inte kommer att tro det, sa han.
Hans bil hade stått på rätt sida av hindret och en annan killes bil på fel sida, den andra killen hade jättebråttom till ett möte så den här killen erbjöd sig att byta bil med honom för ett par timmar. Den andra killen hade tagit bilen och åkt och skulle vara tillbaka klockan 14.
Men som den här killen sa: "-Jag är så förbaskat naiv och godtrogen, jag tror att alla är lika ärliga som jag. Jag har inte hans namn, nummer eller adress och nu är han drygt en halvtimme sen och min bil är dyrare än hans. Hur vet jag om han tänker komma tillbaka?,,
Jag ville så gärna hjälpa honom men vad kunde väl jag göra?
Det slutade med att han hjälpte mig istället, han körde före mig och visade var cykelvägen som går till vårt område börjar och så körde han med dit. Jag var först lite tveksam till att köra cykelvägen, men på vägen in där mötte vi 5 bilar bland annat brevbäraren. Ja, vad ska man göra för att ta sig hem annars? Den var ju plogad och fin och det är ju inte direkt någon ute och går och cyklar i den kylan och vi körde ju försiktigt.
När vi kommer ut på andra sidan parkerar jag bilen och bjuder min stackars guide på en cigg och sen räcker jag honom mitt visitkort och säger att han kan höra av sig om det blir problem med bilen. -Vad skulle du kunna göra åt det säger han?
Ja, säger jag, jag kan i alla fall vara en vän för dig i det.
Okey säger han och ger mig sitt kort, han visade sig vara Belgare.
Medan vi står där ser vi en stackars flygvärdinna i kort kjol, högklackat och slpandes på två tunga resväskor komma slitandes från backen där lastbilarna stod. Hon hade kommit direkt från Karribien och fått en riktig snö och köld chock och dessutom inte kunnat ta taxin hela vägen hem utan började släpa sina väskor förbi lastbilarna och hade ju ytterligare runt en kilometer kvar i lössnön. Hur hon ens tog sig förbi lastbilarna är fortfarande en gåta för mig.
Min nya vän sprang och mötte henne och hjälpte henne med väskorna till min bil och sen langade vi in allt i baksätet och så körde jag hem henne, jag skulle ju ändå åt det hållet.

Strax senare stod jag på rad med grannen J's bil och hans svärmors bil utanför våra uppfarter, han som plogat vår lilla snutt av vägen hade helt klart stjälpt mer än hjälpt, framför M och J's uppfart låg det nu en lång, bred och rätt hög vall, dessutom i längdriktningen, så man var ju tvungen att ta bort allt. Det var rätt mycket framför min uppfart också, men inte lika kompakt och långt. J åkte för att lirka med snöröjaren men fick veta av en annan granne att det inte var någon id'e, så han åkte till en annan granne och undrade om han kunde hjälpa oss med sin fyrhjuling med plog. Han lovade att göra det så fort han meckat klart den. Alltså stod jag och J och skottade våra uppfarter sida vid sida en stund tills jag till J's förtret var klar ganska snabbt. Jag fick nästan dåligt samvete över att gå in i värmen och lämna honom därute, men vid det laget var mina händer nästan helt värdelösa av kylan, så jag gick in och eldade i kaminen istället.
Resten av kvällen gjorde jag inte mycket alls, jag experimenterade med att värma kall mat på kaminen men det var lite väl effektivt, kycklingen började stekas efter bara ett par sekunder. Då provade jag att sätta en kastrull med vatten bad under istället och det fungerade bättre, men värmde inte särskilt effektivt och vattnet bara kokade bort hela tiden. Men slutligen var kycklingen inte längre kall i alla fall så jag tittade på de sista avsnitten av Bones Säsong 5 och åt lite kyckling och rensade resten från ben, fett och skinn.

Senare på kvällen när jag hade sett klart på Bones och börjat på 27 Dresses så poppade jag lite popcorn som mellanmål och jag kan inte minnas när jag sist poppade egna popcorn hemma. Jag föredrar faktiskt de där färdigpoppade Estrella i påse, men sånt får man inte säga, folk blir faktiskt riktigt upprörda...


I vilket fall, trots allt strul så gjorde den här fredagen att mitt hopp om mänskligheten ökade betydligt. Det är så fint att se alla göra sitt bästa för att hjälpa andra i snökaoset och att de jobbar på sitt tålamod. Det är underligt egentligen att alla dessa surkartar faktiskt blir mjukare och gladare så fort de slipper vardagens lunk, även om det innebär förseningar och besvär.

Hurvida den Belgiska ängeln fått tillbaka sin bil eller ej, det vet jag inte. Men jag funderar på att sms:a och fråga.