God mat, gott sällskap och världens sjukaste film

På tisdagsmorgonen blev det att gå upp väldigt tidigt för mina gäster eftersom J skulle skrivas in på sjukhuset på morgonen, själv sov jag en liten stund till och vaknade bara till så pass att jag hörde att de var upp och somnade om sen. Jag hade precis vaknat när A-C ringde och undrade om jag kommit iväg till jobbet eller var kvar hemma, så jag gjorde iordning frukost och grejer medan jag väntade in henne. När hon klev innanför dörren blev Turre glad och så sa hon något till Judas och då hoppade han ned från bordet och sprang mot henne, jag tror att hon är hans nya kärlek. Sen åkte jag till jobbet medan A-C som det visade städade upp i huset, hon hade diskat, dammsugit och fixat och dessutom lagat min klänning så som hon lovat att göra.

Vid 12 ungefär mötte vi upp för lunch på golfrestaurangen i Väsby och på vägen dit hade jag hämtat upp syrran, pappa och brorsan var också med. Vi åt gott, som vanligt på den restaurangen och sen var vi arbetande människor tvungna att åka tillbaka till jobbet medan ledighetskommittén A-C och syrran satt kvar i drygt en timme till.

Efter jobbet åkte jag ned till SATS för en halvtimmes gyminstruktion med en av deras PT och eftersom jag var lite tidigt så värmde jag upp 10 minuter på träningscykeln först. Tjejen var trevlig och saklig och visade mig den typen av övningar som jag, hon och min naprapat kommit överrens var de bästa för mig. Vi hann inte med så himla många övningar men det känns som det är ett bra ställe att börja på. Jag gillar verkligen övningarna med pilatesbollen, de är kul och krävande på samma gång och frågan är om inte den lilla träningsvärk jag har i nederdelen av magen är från bollövningarna som J visade mig i fredags. Det verkar alltså ta på ett bra sätt och på ställen som är svåra att nå. J var där även nu och dessutom sprang jag på kollegan M och snackade en stund med honom innan jag åkte hem.

När jag kom hem satt syrran, A-C och syrrans hund i mitt vardagsrum, jag skulle kunna vänja mig vid att ha fullt hus så här... Vi snackade en stund och sen var syrran tvungen att åka hem.

Jag och A-C hade pratat lite löst om att åka till Kista Centrum för att handla ett brett skärp till mig att ha till den grå klänningen och min jeansskjorta och kanske ett par stövlar eller nåt också. Dessutom behöver jag en ny vattenflaska till gymmet, nu har jag glömt 2 stycken på totalt 3 tillfällen tror jag... Vi hittade slutligen två skärp på Kappahl tror jag det var och jag köpte dem och vi tittade en hel del på skor men jag hittade inget som jag tyckte passade till klänningen förutom de stävlar som jag fortfarande har för tjocka ben för att ens kunna få på mig...
Vattenflaskan glömde vi helt bort och efter att ha handlat lite schampo och balsam gick vi till Food Courten och jag köpte en portion väldigt god pasta på det där pasta/pizzastället precis till vänster där man går in i food courten. Det var torkad skinka och hemgjord pesto, väldigt fräscht faktiskt. Dessutom är de alltid väldigt trevliga på det stället och jag brukar skoja lite med dem. A-C valde tacos på Spanjoren eller vad stället hette och var väldigt nöjd hon också.

Jag fick med mig en stor matlåda hem och den lär väl bli middag på onsdagen kanske. Hittills har A-C inte tillåtit mig att laga mat åt henne, jag vet inte om hon är rädd att vara till besvär eller om hon inte litar på att jag kan laga ätlig mat...

Vi kom hem strax före 22 och bestämde oss för att se en film, A-C sa att jag skulle välja ut en bra, rolig film så då valde jag "Death at a Funeral", den kallas "Trångt i Kistan" på svenska men det låter så enormt töntigt. Jag trodde A-C skulle dö nästan, hon kunde inte sluta skratta, den filmen är så underbart sjuk! Jag gillar brittiska filmer och tycker att brittiska skådespelare är så lagom ekonomiska i sina insatser, de spelar väldigt sällan över. En stor favorit som var med i den här filmen är Alan Tudyk, han har spelat väldigt olika roller i filmer jag har sett och han gör alla väldigt bra och diskret. Jag undrar när kreti och pleti ska upptäcka honom.... Han har ett sätt att bara se så sjukt chockad, ledsen, glad och så på, att jag bara känner precis den känslan jag förväntas att känna bara genom att se hans ansikte, eller i vissa fall, inte kunna sluta skratta. Den filmen måste ni se om ni inte har gjort det!

Av någon underlig anledning har ju Hollywood gjort en nyinspelning av den här filmen och jag vet att amerikaner inte gillar textade filmer så jag kan förstå att de gör nyinspelningar av franska, svenska och italienska filmer till exempel, men brittisk engelska? Så synd att göra en ny variant av ett sånt här mästerverk.

För övrigt frågar folk ofta mig som singel vad jag har för smak då det gäller män och jag har sagt att jag inte tror att jag har en viss smak förutom möjligtvis mörkhåriga killar med blå ögon, men jag har kommit på det nu! Det är rödhåriga killar med blå ögon som är min grej, jag menar ingen kan med objektivitet säga att Alan Tudyk är läcker, men jag tycker att han är det på nåt sätt och jag har ju tidigare erkänt att Paul Bettany är en av mina drömmän...