Ångest, panik, skrik!

Vilken fruktansvärt jobbig dag! På jobbet var det tidvis så stressig att jag inte kunde klara de enklaste uppgifter, hjärnan hakade upp sig så att jag var tvungen att tänka en stund för att ens veta vad jag höll på med. Allt skulle plötsligt vara klart inom en timme och jag försökte göra allt samtidigt. Det är svårt att prioritera när allt måste göras absolut först... Till slut fick jag psykbryt och satte mig bara ned i 5 minuter och försökte få ned pulsen som bultade i öronen. Sen gick det bättre och allt blev faktiskt klart i tid.
Efter lunchen kollade jag och F oljan i min bil och det var rätt lite olja, men inte under minimimängden och F sa att det ser mindre ut just då man har kört bilen eftersom oljan fortfarande är lite här och var i motorn. Däremot var den precis kolsvart och det kan ju knappast vara bra... Imorgon ska den in till verkstaden för att kolla skrapljuden som uppstår när jag kör i stan och de får nog serva den samtidigt. Tanken är att den ska besiktas imorgon eftermiddag, men risken är ju betydande att den inte är färdig på verkstaden då och då måste jag betala en ny besiktningstid. Jag skulle ju kunna boka om men jag hoppas fortfarande att jag ska lyckas få både och klart imorgon, särskilt som både verkstaden och besiktningen ligger i Märsta.
När vi skulle kolla oljan sprang jag in efter papper att torka oljestickan med och dumpade handväskan i en "raketstol" utanför en av kollegornas kontor, det gjorde jag helt utan att tänka uppenbarligen för senare på eftermiddagen undrade jag var väskan var och konstaterade att jag måste lämnat den i bilen. Här i vårt område ligger den rätt säkert i bilen så jag lät den ligga kvar. När jag var nästan ända hemma efter att ha jobbat över ett par timmar tittade jag över axeln i baksätet och inser att väskan inte är där!
I vild panik ringde jag lunchrestaurangen och frågade om de hittat väskan och det hade de inte. Jag funderade på vad jag hade i väskan och hur jobbigt det skulle vara att spärra kort och grejer och var osäker ens om jag visste hur och om det dessutom var försent. Sen ringde jag den enda kollegan som var kvar på jobbet och bad honom dubbelchecka mitt kontor, medan han gör de går jag igenom timmen efter lunchen och plötsligt slår det mig att väskan ligger väl kamouflerad i stolen utanför en annan kollegas stol. Jag bestämde mig för att den fick ligga kvar där till nästa dag.
Väl hemma var jag helt utmattad av stress och la mig en stund och sov nästan 2 timmar(!)

När det var dags för middag bestämde jag mig för att göra de ungstekta grönsakerna jag tänkt att göra under en lång tid nu. Jag skar squash, aubergine, rödlök, gul lök, tomater och slängde ned gröna bönor, färska vitlöksklyftor och en massa färska örter (rosmarin, timjan och oregano), sen ringlade jag olivolja över alltihopa och strödde flingsalt över också. Sen fick det stå i ugnen på 225 grader tills det såg färdigt ut. Under tiden tinade jag fläskytterfilé och gjorde en liten kall sås av creme fraiche och kryddor. Såsen visade sig rätt överflödig och den tog över för mycket av smaken, grönsakerna blev inte alls så goda som jag hade hoppats, de blev lite trista.
Sen tittade jag på en av mina favoritfilmer A Love Song for Bobby Long. Jag tycker att den är så fin och varm och det är duktiga skådisar i den, John Travolta, Scarlett Johansson och Gabriel Macht. Om ni vill se en bra film så rekommenderar jag den.