Världens snackigaste dag och kära återseenden

Det är underligt hur världen fungerar ibland, på lördagskvällen undrade B om jag och exet hörs något ibland och jag sa att det hände förr när han ville låna hunden, men att det var nästan ett år sedan jag hörde av honom eller såg honom. När jag vaknade på söndagen och tittade på telefonen så väntade det 2 sms på mig och det en var från honom...
Är det inte lite underligt att universum svarar dig på det sättet? Han ville låna hunden över dagen och det fick han förstås, bara 20 minuter senare dök han upp för att hämta honom och plötsligt hade jag en hundledig söndag. Men planen var redan färdig för en del av dagen, jag skulle på årsmöte i fjordhästföreningen. Det brukar vara rätt trist tills man är klar och kan prata med de som dykt upp. Tyvärr brukar det vara närmast sörjande som dyker upp det vill säga styrelsen och då kan det ju bli lite meckigt att rösta om ansvarsfrihet till exempel eftersom det bara är styrelsen och kanske 1 person till på plats. Men just det här året var det faktiskt en rätt stor uppslutning, jag tror faktiskt att vi var runt 8 stycken som inte sitter i styrelsen så att rösta var inget problem. Dessutom var det en del kära återseenden, till exempel S som inte varit på ett årsmöte på säkert 10 år och S från Småland som har flyttat till Stockholm och så förstås en massa andra trevliga människor som vi trots allt träffar då och då.
Trevligt hade vi i alla fall.

Jag är egentligen inte så förtjust i att prata i telefon och på söndagen blev det trots det en hel del av den varan. Först pratade jag med S i nästan en timme, sen Quiz-L, Ju och senare på kvällen ringde AC från Småland vilket också var ett sånt där konstigt sammanträffande eftersom vi hade nämnt henne i snacket efter årsmötet angående vilka som kunde tänkas hänga med till Norge på NM i sommar. Medan jag pratade med AC lagade jag mat, jag wokade grönsaker och sedan resterna av skinksteken. Det blev färska sockerärter, broccoli, purjolök, böngroddar, bambuskott, champinjoner, ingefära, vitlök och så lite Thailändskt buljongpulver och ostronsås. Tyvärr tog jag väl i lite för mycket av de två senare eller åtminstone den ena av dem för det blev lite för salt. Det gick att äta men förlorade liksom fräscheten. När jag pratat klart i telefon tittade jag först på The Imaginarium of Doctor Parnassus, en av de två filmer som Heath Ledger höll på att spela in när han dog. Den är rätt välgjord men alldeles för fantasiinspirerad och flummig för min smak. Vad jag förstår steg 3 skådespelare in och räddade filmen och regissören när Heath dog, Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law, som alla gör kortare insatser som Heath i olika fantasisekvenser. Pengarna de fick för filmen gick till Heaths dotter Matilda.
Filmen är skriven och gjord av Terry Gilliam, före detta Monty Python illustratören, så om ni vet hur deras illustrationer brukade se ut så kan ni gissa ungefär hur filmen ser ut.
Tjejen på bilden här heter Lily Cole och jag förfasades över att hon ser ut som en taskigt gjord porslinsdocka och så när jag ser extramaterialet så visar det sig att hon faktiskt är/har varit modell. Jag kommer nog aldrig att sluta förvånas över vad som av vissa anses vara vackert.
Senare tittade jag på Shrek 4 - Forever after.
När jag såg den på bio blev jag lite besviken, jag gillar verkligen 2:an, men jag gillar även 1:an och 3:an, den här höll inte riktigt samma kvalité. Men nu när jag var förberedd så tyckte jag inte att den var så dålig, antagligen hade jag lite för höga förväntningar.