Hur kan det skilja 3-4 storlekar upptill och nedtill?

19/9 På onsdagen skulle det komma ett par bilspekulanter till och de hade prutat och grejat innan och sagt att de skulle komma och köpa bilen. Men sen liksom de andra så hade de bara en massa att gnälla på. De trodde att bilen var i bättre skick och så vidare, och så vidare. Varför tro de att jag vill ha 43000:- för en bil som spinner som en katt? Troligtvis för att den inte är helt ny. Nu är jag sur som fan, jag funderar på att skrota den istället. Varför ska jag sponsra någon med en bra bil för ingenting? Nej, så pass missundsam är jag, att jag nog hellre låter bli då och ställer bilen på tomten som blomsterbytta än att någon snåljåp får nytta av den.
Jag jämförde bilder på före och efter min viktnedgång och det konstiga är att jag inte ser någon skillnad i spegeln, men på bild syns stor skillnad. Det ligger inte heller till så som ni kanske tror, att jag ser mig själv som tjockare än vad jag är, nej, det är tvärtom. Jag såg mig själv som smalare än jag var och nu har jag liksom kommit närmare min identitet i huvudet. Jag såg inte att det var så jag såg ut, i min hjärna har jag alltid sett ut som på högra sidan av bilden. Skönt att bli mer sig själv!
Till saken hör också att jag är lika sminkad på båda bilderna, det enda som skiljer är färgen på läppstiftet. Men jag ser mer sminkad ut på den högra bilden och det beror på att mina ögon och mun har blivit större i förhållande till resten av ansiktet.

Efter jobbet åkte jag till Stinsen Köpcentrum för att möta upp med kompisen L för att shoppa. Hon skulle ha en lite snyggare höst/vinterjacka och jag behövde ett par toppar till men framförallt en "kostym". Det vill säga ett par byxor och en kavaj som passar ihop.
Medan jag väntade gick jag in på Make Up Store och köpte några blå nagelstenar som ska passa ihop med mitt nya blå favoritlack.
Sen gick jag in på Glitter bara för att ha något att göra och där hade de så hög musik att tjejen som jobbade där skrämde mig två gånger när hon smög upp bakom mig utan att jag hörde henne.
När jag gick ut därifrån sprang jag på en gammal klasskamrat och vi bytte ett par ord och sen ringde L och sa att hon var på plats, klockan var då runt 17.30.
Drygt en halvtimme senare sitter jag redan i bilen på väg hemåt. Då hade L hittat en jacka och jag en kostym!
Sällan har väl två personer varit mer effektiva när de shoppade. Jag tror att vi touchar rekordet.
Dea Axelsson var det som hade en kostym åt mig, den är mörkt grå och byxorna kunde sitta lite bättre, alla bubblor i mina lår synd igenom tyget. Det blir lite löjligt när man är så päronformad som jag, jag köpte en kavaj i storlek 42 för 44 var för stor, men byxorna i storlek 48 var på gränsen till för små. Eller egentligen inte, de sitter jätteskönt, men mina lår är för stora för att det ska se riktigt bra ut. Hade jag tagit en större storlek (det fanns visserligen inte) så hade midjan varit för stor på dem...
Det blev dyrt, nästan 1400:- men jag behöver som sagt detta till mina jobbresor så det är bara att bita ihop. Dessutom så använder jag fortfarande kavajen jag fick av Ju's kusin för 8 år sedan, så bra kvalité håller ju ett tag.
På vägen hem stannade jag och handlade mat på McDonalds och det var jättekö i drive-innen och ingen kö alls inne, så jag gick in och handlade. Där inne stod en kvinna jag känner igen. Hon är ingift i en av de finare familjerna i Väsby och har alltid varit väldigt snorkig och otrevlig. Vi stod i ett stall hennes familj ägde en gång i tiden...
Granne med dem bor Antonia Axelsson Johnsson som jag bara "träffat" en enda gång och ändå har en väldigt positiv bild av. Det är lustigt hur snabbt det går att bilda sig en uppfattning om folk och hur det går till.
Jag var runt 12 år gammal och red ute i skogen, barbacka på min fjording. Jag möter en kvinna på en stor, dyr, fin häst därute i skogen och hon bemöter mig med ett leende och ett glatt hej, det var Antonia. Inte många reagerar på det viset när de ser en unge på en fjording och det gjorde intryck på mig och sedan dess har jag en bild av henne som en trevlig människa som inte ser ned på andra människor. Tänk vad lite det krävs!
När jag kom hem åt jag lite av min mat medan jag och K försökte komma fram till om vi ska till London i December och när och hur i sånt fall. Eller alltså, jag ska ju dit, det har jag ju bestämt, men frågan var om hon skulle kunna följa med eller inte. Vi har ju biljetter till ett event där den 9:e (Post Secret) och jag har bokat hotell också för att vara säker på att få tag i ett bra hotell till rimligt pris.
Nu bestämde vi oss för att köpa flygbiljetter eftersom de gått upp några hundra sedan vi tittade sist för ett par veckor sedan och lär fortsätta att gå upp. Nu är det färdigt, klart, bokat och betalat och eftersom jag gjorde det så kom jag sent till pyssel, men nu är det som sagt färdigt.
På pyssel fixade jag mina naglar och satt kvar en bra stund efter att de andra gått hem och sen tittade jag på Alias när jag kom hem.
Jag tycker att Jennifer Garner är intressant. Hon är en typisk "girl next door" men är väldigt, väldigt vacker när hon gör sig fin. Hon är mjuk och verkar nästan svag ibland, medan hon är vass och iskall på något sätt. Jag tycker att hon ibland spelar över och ibland är jättebra, jag kan liksom inte bestämma mig när det gäller henne, men trevlig att vila ögonen på är hon i alla fall.
I ett av avsnitten jag tittade på denna kväll spelar hon att hon är en svensk tjej och med tanke på att hon lärt sig en hel ramsa med svenska ord så tycker jag att hon skötte sig utmärkt. Visst låter det inte perfekt, men hon har till och med lite dialekt som jag inte riktigt kan placera, men hon har helt klart ansträngt sig för att låta rätt.

Det finns de som tänker på mig när jag inte är där

18/9 På tisdagen ringde vännen J när jag satt på jobbet och undrade om jag hade tid att äta lunch med honom. Jag blev jätteglad eftersom jag hoppats att få träffa honom innan han åker hem till Thailand igen och en lunch är ju alltid trevligt. Vi var dessutom väldigt överrens om vart vi skulle åka, det blev Väsby Golfklubb. De har fräsch mat där man ser vad man äter, själv valde jag en laxbit med potatis och citronsås.
Vi hade väldigt trevligt och hann avhandla flera ämnen både lättsamma och lite djupare men sen började klockan bli mycket och vi var båda tvungna att åka tillbaka till våra jobb.
Efter jobbet åkte jag raka vägen till Kista Centrum för att reklamera Eccoskorna som gått sönder i blixtlåset och det var inget gnäll från dem alls, de bara gav mig ett par nya. Bra service!
När jag kom hem fick ag äntligen en chans att städa, huset såg ut som ett slagfält efter en upptagen vecka och en helg i Vetlanda. Jag torkade alla ytor i köket, badrummet och vardagsrummet, plockade undan grejer och sorterade papper och post. Sen bytte jag lakan och dammsög och så tvättade jag totalt 3 maskiner tvätt under kvällen.
Som vanligt hade jag hög musik på medan jag städade och när K kom hem kände jag mig tvungen att sänka lite, högtalarna står trots allt precis vid hennes vägg.
När hon kom ut från sitt rum påpekade hon att det luktade väldigt gott i huset och nu kunde jag äntligen slappna av, jag gillar inte när det är skitigt och stökigt.
Jag hade inte sett K sedan torsdagen veckan innan och hon hade köpt en present till mig. Hon hade fått två par öronmuffar till priset av ett, så hon tog ett till mig också.
Då kändes det bra att jag faktiskt tänkt på henne också medan jag var i Vetlanda och faktiskt hade köpt godis med tanke på henne. Hon gillar vampyrer och sånt och därmed huggtänder, så jag hade köpt tre olika sorters godis som var formade som huggtänder med tanke på henne. Det var litet men hon blev glad.
Sen tog jag det lugnt i soffan resten av kvällen och tittade vidare på Alias.

Men inte stod väl Indien först på listan?

17/9 På måndagsmorgonen regnade det som sjutton när jag gick upp och jag packade in mig och Turre i bilen och åkte mot jobbet. Men på vägen tog jag en avstickare till Apoteket för att köpa lite grejer till första hjälpen-väskor.
Jag jobbade hårt hela dagen och gick sen hem 20 minuter tidigare för att hinna duscha och göra mig färdig inför kvällens föreläsning på universitetet.
Vid strax efter 17 mötte jag upp Pi vid Glädjens och så tog vi min bil mot stan. Vi hade en jäkla tur och det var inga köer även om det var en hel del trafik. Vi var framme vid universitetet ungefär kvart i sex och parkerade och fick bra platser i aulan.
Mattias Klum var en bra och intressant talare och illustrerade olika djurs beteenden med att kräla runt på scenen och även om jag kanske inte var lika lättroad som många andra i publiken så fick även jag mig några skratt och leenden.
Framför allt har han en massa spännande och roliga historier att berätta. Han samarbetar med Äventyrsresor och ska nu leda några resor till Indien och det här föredraget var en marknadsföring av det och jag måste erkänna att ska jag till Indien vill jag nog åka med honom!
Fast Indien är ändå relativt långt ned på listan över ställen jag verkligen vill åka till.
Vilket drömjobb att vara fotograf för National Geographic, nu vill jag förresten prenumerera på den tidningen också, han är bra på marknadsföring den där Mattias.
På vägen hem köpte jag filmjölk och sen åkte jag hem och åt en portion fil med flingor och müsli och när jag väl kom i säng vid 0.40 ungefär så somnade jag helt utan hjälp.

Och så några ston...

16/9 På söndagen kunde vi ta lite sovmorgon men själv vaknade jag någorlunda tidigt av nästan mig själv. Egentligen vaknade jag av att S höll på och blippa på sin telefon, han gör sånt och väcker mig. Jag är lättväckt.
För övrigt vaknade jag flera gånger under natten av flera ljud från honom och en gång även ett fnissande i sömnen.
Vi packade det mesta och gick ned till frukost och tog det i lugn och ro. Eftersom de faktiskt serverar lektosfri fil så tog jag fil och lite flingor och müsli och frön och så lite hallon också.
Sen gillar jag ju rödbetssallad så jag tog en klutt av det också och åt bara sådär.
Ägg, kaffe och macka fick det bli också.
Sen gick vi upp och hämtade våra väskor och så packade vi bilen och åkte mot ridhuset.
På förmiddagen var det lite diverse utställningsklasser, väldigt fina hästar, men tyvärr ganska få. Dessutom var en del överviktiga och det ser vi faktiskt sällan på riksutställningen.
Vid 13 var det dags för 3-års stona, det är den mest prestigefyllda klassen under helgen och många brukar vilja ta en chans på utmärkelsen. I år dök dock bara 14 ston upp vilket nog är nästan en halvering från förra årets siffror, men liksom med hingstarna så var kvalitén väldigt hög. Stona måste visserligen kvala för att få vara med, men premieringarna utmed vårt långa land kan ge väldigt olika resultat från hur det slutligen ser ut på riksutställningen.
Kompisen LG lyckades pricka nästan exakt hela ordningen i ringen och var stolt som en tupp för varje rätt han fick och vi fnissade en del bredvid ringen.
Inget av stona fick detta år under 38 poäng, så ja, kvalitén var mycket hög.
Sltulig vinnare av 3-års ringen var Höjgaards Java, ett jättefint sto som har världens gulligaste ägarfamilj bakom sig. Hela vårt gäng avgudar deras gäng!
Som BIS fick vi se fölstoet Finja Kry och som tvåa 2-års stoet Cascada. Två mycket värdiga hästar. Sen blev det förstås foto- och kramkalas så som det normalt blir i fjordhästföreningen. Visst finns det säkert några som missunnar någon en seger, men de märks inte i all kärlek som bollas fram och tillbaka!
De som vinner känner nog alltid att de har en massa folk som unnar dem det och att folk är genuint glada för deras skull. Men samma människor ger också allt detta tillbaka året efter när någon annan vinner.

Vid strax efter 16 var vi på väg från Vetlanda och det är mycket tidigare än vanligt så vi var glada. Vi stannade vid Godishuset och handlade innan vi lämnade stan och det gör vi också alltid. Jag är ju inte så förtjust i godis och ändå kom jag ju ut med hur mycket som helst. Jag tänker mest att jag ska ta lite här och där, men med 500 sorter så spelar det nästan ingen roll hur lite du tar, tar du flera sorter så blir det mycket i alla fall.
Istället för att hugga in på godiset så åt jag upp resterna av mina stekta nudlar från lördagskvällen i bilen, de smakade precis lika bra kalla som varma.
Sen stannade vi bara och tankade i Mjölby och åkte sen raka vägen hem till S och så bytte jag och syrran bil och åkte hemåt.
Väl i Väsby släppte jag henne vid hennes bil på jobbet och så åkte jag och hämtade Turre hos mamma och pappa. Jag kom hem vid 21 och då stod det en tallrik med makaroner med tomatsås i kylen åt mig som K hade lagat och sparat. Det har sina fördelar att ha en "sambo" särskilt om personen i fråga är smart nog att fatta att man nog är hungrig när man kommer hem efter en kväll i bilen.
Det kändes bra att jag köpt godis speciellt till henne, hon gillar vampyrer och sånt och jag har köpt huggtänder i skum åt henne. Hoppas att hon blir glad för dem.
Jag fixade med bilder och bloggen innan jag yr av trötthet ramlade i säng vid 23.30 och utan insomningstabletter somnade rätt av utan problem.

Fan vad snygga hingstar!

15/9 På lördagen gick vi upp 7.30 för att hinna äta frukost och fixa innan allt började på ridhuset klockan 9.
Frukostbuffén var inte jättestor men höll hög kvalité och hade flera laktosfria alternativ som man inte ens behövde be om, de stod framme.
Klockan 9 var vi på plats i ridhuset för att se lösvisningen av 2½-årshingstarna. De flesta skötte sig utmärkt, även om ett par stycken inte riktigt ville galoppera utan mer kolla på omgivningarna eller trava.
Bara 7 hingstar dök upp för bedömning i år men de höll väldigt hög klass och vi blev väldigt förvånade när vi kunde konstatera att de alla hade helt fantastisk trav!
Förr har vi sett en eller två i varje kull som haft trevligt steg, men nu hade alla det, mycket trevlig utveckling!
Sen följde bedömning en och en och på läktaren pratade alla med nya och gamla vänner och spekulerade om vilka som skulle bli godkända och vilken man hade som favorit. Alla jag pratade med var rätt övertygade om att Kronos var den hingsten som skulle gå etta i ringen detta år. Och några timmar senare fick vi faktiskt se just detta hända. Ingen i publiken var som sagt särskilt förvånad, men ägaren/uppfödaren E verkade vara den enda som inte riktigt vågat tro på ett sånt resultat och hon gick runt i nån sorts dimma av förvåning resten av dagen och kanske även nästa...
Hela 4 stycken av de 7 hingstarna ansågs bra nog att föra sina gener vidare och det är en väldigt hög procent. Jag hörde premieringsförättaren M säga till sin grupp när de återstående 4 hingstarna skrittade i ring runt dem: -Fan vad snygga hingstar! och jag kan bara hålla med honom.
En handfull tidigare godkända hingstar gjorde också sitt bruksprov och där måste vi väl tyvärr säga att alla inte var så väl förberedda som man kunde önska och som vi sett tidigare. Det känns som om det var mycket nerver inblandade och den enda runda som kändes helt solid var K's runda med Björkhems Arn 275 som var väldigt trevlig att beskåda.
En annan sak som är så kul med våra fjordhästar är att de samlar människor i alla åldrar och i helgen hade vi visare som troligtvis var mellan 15 och 75 år gamla. De yngsta och de äldsta var dessutom några av dem som var bäst på att visa häst!
I som jag skulle gissa är runt 75 år gammal springer som vilken 25-åring som helst bredvid hingstarna och det ser inte ens ut om om han anstränger sig för att hänga med!

När hästdagen var över var klockan bara 16 och det kändes rätt skönt i jämförelse med hur sent det brukar sluta. Vi stod och pratade med folk en stund och sen åkte vi tillbaka till hotellet och sen duschade jag och syrran och så pratade vi en stund och bara vilade.Vid 19 mötte vi upp Hallänningarna på torget och så gick vi till Restaurang Asien och de visade sig ha helt fantastiskt mat! Den bästa Kinamat jag har ätit i Sverige faktiskt. Rimliga priser har de också och det enda minuset är miljön, det kändes som att sitta och äta i en spilta, men va fan, sånt är vi ju vana vid.
De i spiltan bredvid stirrade på oss med öppna munnar, jag vet inte riktigt vad det var som var så chockande, men jag antar att vi Stockholmare både syns och hörs och Halläningarna är skyldiga "by association" som man säger på Engelska.
När vi sen började prata om hur olika stackars djur dött på dråpliga sätt så spelar det ju ingen roll hur mycket man älskar djuren, det är för roligt för att inte asgarva...
Om ni undrar hur sjutton det kan vara roligt så kan jag säga att det inbegrep utplattade friterade marsvin, tumlade papegojor, eldsprutande ödlor och en massa annat underligt. Och nej, ingen av oss var ägare till nåt av dessa djur... inte heller var det vi som dödade dem.

När vi skulle gå tillbaka till hotellet åkte det raggarbilar fram och tillbaka på huvudgatan med dundrande högtalare och om vi för en stund undrade vem de trodde att de imponerade på så insåg vi snart att de imponerade på alla de småtjejer som faktiskt satt på parkbänkar utefter gatan och väntade på att de skulle köra förbi!
En helt annan värld...

Vi kom tillbaka till hotellet vid 22 och då satt T och M med ungdomarna i hotellbaren och jag satte mig med dem medan syrran och S gick till rummet. Vi hade trevligt och skrattade en del och sen blev kvällen mer och mer absurd.

Det var slutligen som att vara på studiebesök på ett zoo. De dimmade lamporna mer och mer, sprutade ut rök och började spela musik och sen kom det mer och mer folk, den ena personen absurdare än den andra.
Det var som ett skoldisko med alkohol och lite äldre människor.
Desperata tycks de vara också för jag satt där i vinterkängor, jeans och t-shirt och helt osminkad och en kille kom och insisterade på att jag skulle dansa med honom och efter att T pushat att jag skulle göra det så gick jag till slut upp och dansade lite med honom och kände mig skitdum, för jag kan inte dansa och det kan folk från småstäder.
Dessutom var han troligtvis max 25 år gammal... Men jag antar att de sällan får nytt blod, så det överväger säkert det faktum att jag är "gammal".
Vi hade önskat att vi hade en varsin skämskudde att hålla för ögonen med, men det var liksom helt omöjligt att inte titta, så som man inte kan låta bli att titta när man vet att någon kommer att göra bort sig.
Vid midnatt ungefär lämnade vi ungdomarna och gick för att sova. Jag gick ut för att ta en cigg först och pratade lite med vakten utanför. Han menade att det fanns två uteställen i Vetlanda, Ladan och Stadt och att på ladan var det bara gamla alkisar. Vi har lovat varandra att vi ska till Ladan nästa gång, för vi bara måste ta en titt på det som anses värre än Stadt.
När jag stod där kom nämligen en kille utstapplande så fort hans vingliga ben kunde bära honom och när han tagit sig 2-3 meter förbi mig började han kaskadspy och slutade inte förrän nästan 5 minuter senare. Vakten och poliserna som stod 5-10 meter ifrån brydde sig inte om att göra något alls. Tänk vilka kulturskillnader det finns bara inom Sverige. I Stockholm skulle folk rynka på näsan och polisen skulle nog ta honom till fyllecell. Han skulle troligtvis inte vara välkommen tillbaka till utestället hur som helst heller...

Det kryllar av hingstar

14/9 På Fredagen var det för första gången kö på badrummet hemma, jag och K skulle iväg samtidigt eftersom jag hade ett möte i Uppsala klockan 9. Jag var ju tvungen att duscha och tvätta håret också eftersom jag skulle på möte och sen vidare till Vetlanda efter jobbet.
Jag var tvungen att åka till kontoret först eftersom jag inte kunnat ta hem alla papper och grejer som jag behövde dagen innan. Jag ville ju inte gärna bära med mig allt detta när jag gick hem.
Alltså hämtade jag upp lite papper och sånt och så åkte jag mot Uppsala.Jag hade ju inte riktigt räknat med att det skulle vara tvärstopp på motorvägen åt det hållet för det händer inte ofta. Men nu stod det stilla ett tag eftersom de höll på att bärga en lastbil i högra körfältet.
En stund senare var jag i alla fall på väg och kollegan J skickade vägbeskrivning på sms så när jag väl kom till Uppsala så gick det snabbt och smidigt att hitta till Uppsala Garnison. Självklart regnade det när vi skulle kliva ur bilarna och gå till vaktkuren och checka in och vi blev rätt blöta under den lilla stund vi var ute i regnet. Sen åkte vi igenom området tills vi kom till vår kund och sen testades det hjälmar och mättes huvuden och när alla var nöjda och glada så tog vi en kaffe, tittade på några häftiga helikopterfoton och snackade.
Jag kom tillbaka till kontoret vid 11.30 och svarade på lite e-mails och så innan jag var tvungen att packa ihop arbetet för denna vecka och åka mot Vetlanda och Fjordhäst Riksutställningen.
Det var en hel del trafik när vi åkte mot stan, men inga direkta köer och det gick relativt smidigt att komma till Västerhaninge där vi skulle möta upp S och byta till hans bil.
Jag parkerade min bil på hans parkering och så lastade vi våra väskor från min bil till hans och strax senare var vi iväg.
Vi stannade strax söder om Norrköping och åt på McDonalds och det var kanske inte så smart eftersom jag ätit väldigt lite den senaste veckan så det fick jag ångra senare. Latten var säkert dödsstöten för min laktosintolleranta mage...
Vi skulle göra ett stopp i Nykil utanför Linköping för att hälsa på P och E som bor där på en gård.
Vi fick en genomgång av det kommande SM:et som kommer att hållas på Öknaskolan nästa sommar och vi fick se bilder på området.
Sen åkte vi iväg till hingstbetet för att se alla unghingstarna som går där. Det är 5 fjordingar, 2 russ och en ardenner och när de väl hörde oss vissla och ropa kom de dundrande i galopp ned för backen för att hälsa.
De är helt översociala allihopa och det gick inte att ta ett stag utan att bli förföljd av nyfikna, keliga hästar som ville pussas, klias och smaka på mitt hår, skor och kläder.
Av någon anledning så hamnade jag om och om igen i en grupp av 6 hästar som trängdes runt mig, medan de andra 4 stod tillsammans med en häst...
Jag som gärna ville hålla mig någorlunda ren fick flytta på mig hela tiden för att inte bli för skitig. Skorna som var av mocka gick däremot inte att hålla torra i det höga gräset och mina fötter kippade och skorna stank när vi kom tillbaka till bilen.
Sen insåg vi att vi haft alldeles för trevlig för klockan hade hunnit bli väldigt mycket och vi åkte tillbaka hem till deras gård, beundrade hingsten Curry en stund, lånade toaletten och kom slutligen iväg mot Vetlanda på nån liten väg som P sagt att vi skulle ta. Navigatorn tycktes lika förvirrad som vi för vi hamnade nog fel med tanke på att vi borde ha kommit ut på en större väg till slut, men till Vetlanda kom vi i alla fall om än sent. Den här gången skulle vi bo på Stadshotellet och vi åkte direkt dit för att checka in.
Vårt rum var litet och trångt och sängarna hårda, men det var nog mest min åsikt, de andra verkade relativt nöjda. Jag är nog bortskämd efter alla mina resor kanske. Jag skulle ta bäddsoffan men fick kramp i korsryggen efter bara 15 minuter så syrran erbjöd sig att testa och tyckte att den gick att sova på och var snäll nog att offra sig. Jag hade redan bestämt mig för att försöka få tag i ett till rum för jag insåg att jag inte skulle kunna sova i den sängen och när jag inte får sova, då blir jag ilsk.
Syrrans säng som jag fick ta över var mycket bättre men inte på långt när bra alls i alla fall. Men sova kunde jag större delen av natten i alla fall.
Det var nattklubb nere i baren under natten och hela byggnaden dunkade, men vi var trötta nog att sova i alla fall.

Det är ju en jättebra idé!

13/9 På torsdag vaknade utan problem fast jag inte sovit så bra och bestämde mig för att återigen gå till jobbet. Jag tog vägen förbi skolan, den kortaste av dem och det tog 42 minuter i rask takt. Turre skötte sig återigen helt fantastiskt och nu behöver jag inte ens säga att han ska gå hos mig när vi möter någon för så fort han ser en cykel eller nåt så kommer han och går vid mitt ben och så fort de passerat springer han vidare. När vi kommer till övergångsställen väntar han tills jag kommit ikapp och säger att han kan gå. Kul att man kan vara stolt över honom ibland.
Min rygg var trött och min ichias kändes rätt mycket, jag hade hoppats att det skulle släppa om jag gick men det gjorde det inte.
Men nu skulle naprapaten komma till jobbet så det skulle nog ordna sig.
Jag skulle på lunch med Ju men hon kände sig krasslig och sköt upp det till en annan dag, så jag tog en promenad med Turre och kollegans hund istället och kom lagom svettig och varm till naprapaten som konstigt nog var väldigt nöjd med det och mig.
M knäckte min rygg och nacke och det kändes mycket bättre, men bara någon timme senare kände jag att nacken satt fast igen så innan han gick knäckte han till den lite snabbt igen.

Ofta när jag läser insändarna i Metro blir jag irriterad, folk bara gnäller på varandra och ena dagen är hundägare satans avföda och nästa är det rökare, dagen efter det är det de som har parfym eller lyssnar på musik för högt i sina lurar...
Den här gången var det någon som istället hade tänkt till!
Om det gick och lösa så tror jag faktiskt att pant på fimpar är det bästa någon kommit på sen pant på burkar och flaskor.
Jag som är så noga med att inte slänga skräp på gator och i naturen måste erkänna att fimpar hamnar där lite då och då trots allt...
Pant på fimpar skulle minska nedskräpningen kolossalt enligt mig och de fimpar som trots allt hamnade på gatan skulle troligtvis samlas in av någon annan som vill ha en extra peng. Jag undrar om det går att lösa?

Efter jobbet promenerade jag hem igen och tog en liten omväg om Fresta Kyrka och passerade kvigorna och tjurarna som går där. De är så söta och så nyfikna.
Det tog 52 minuter att gå hem och sen tog jag det lugnt på kvällen och tittade på Alias. Jennifer Garner spelar spion i den TV-serien och det stör mig lite att hon alltid misslyckas. När jag tittar på sånt vill jag ha lite James Bond-tema. Jag vill se henne så gott som perfekt och övermänsklig.
Nu har jag förresten gått 4.3 mil sedan i söndags, det vill säga på 5 dagar!

Innan jag gick och lade mig laddade jag batterierna till kamerorna och packade inför Vetlandahelgen.

I want to quit the gym!

12/9 På onsdagens lunchpromenad tog jag med mig kollegan I's hund, hon sitter ju bara på kontoret annars. Hon och Turre är inte direkt kompisar men accepterar och respekterar varandra och de gick gärna bredvid varandra utan att på något sätt visa att de visste att den andra var där. Hon var lite osäker i början eftersom vi egentligen inte känner varandra men efter ett tag verkade hon ha bestämt sig för att jag var okey.
Det tog oss runt en halvtimme att gå vår runda och vi mötte de två joggarna igen varav jag ju känner S och han kommenterade att vi måste sluta mötas så här...

Jag har försökt att gå ur både Postkodslotteriet och gymmet, men de har så duktiga säljare att det är näst intill omöjligt! När jag nu återigen ringde Postkodslotteriet så slutade det med att jag drog ned till en lott i månaden istället för att avsluta min prenumeration... En riktigt duktig och dessutom trevlig, ärlig, rak och personlig säljare pratade jag med och jag har i alla fall dragit ned mina månadskostnader med 150:-...
Jag känner mig som Ross och Chandler i Vänner när de försöker gå ur gymmet och misslyckas och slutligen har ett gemensamt bankkonto istället.
Jag bokade en jobbresa till Alicante i slutet av September och där ska jag möta en del av styrelsen för "jobbföreningen" och vi ska göra en del förberedelser inför vårt internationella möte där nästa vår. Jag blir borta ungefär 2 dygn och det blir mycket resande och mycket jobb på kort tid, men det blir säkert lite trevligt också och förhoppningsvis lite varmare än hemma.

Så fort klockan slog 16 satte jag mig i bilen och åkte hem för att göra mig i ordning för kvällen. Vid 17.45 åkte jag mot stan och köerna var inte alls så jävliga som folk hade sagt och som de sagt på radion så det tog mig inte alls lång tid att ta mig till Globen.
När jag skulle ta mig ur garaget så råkade jag gå förbi Hemtex och såg ett par svarta satinlakan i deras skyltfönster och insåg att det var precis vad jag alltid önskat mig och gick faktiskt in för att köpa dem. Men när jag väl kom in såg jag ett par likadana fast ljusblå och något sånt har jag ju letat efter i ungefär 2 år, så jag köpte dem istället. Jag hade inte riktigt pengar till att köpa båda, för ett par kostade 800:-.
Jag mötte upp med Å och sen ställde vi oss i kön för att komma in på Globen för att se Nickelback, som jag ärligt sagt inte ens visste vilka de var. Ja, jag är musikanalfabet.
Först var det ett förband på scenen Daughtry, de var bra men jag stör mig ofta på att jag inte hör vad folk sjunger när det är liva. Man måste liksom ha lyssnat in sig innan.
När de spelat började scenarbetarna att tömma scenen och vi blev lite förvånade. Vi blev ännu mer förvånade när de inte lastade på några nya grejer och vi blev rädda att vi skulle få vänta väldigt länge innan Nickelback kom in.
Men nej, det skulle inte på något mer. Det var en härligt avskalad känsla med ett trumset och 3 mikrofoner och inget mer. Förutom gitarrer och basar och sånt som de bar upp själva då.
Jag tyckte att de var jättebra faktiskt och de verkade ha kul på scen och roade oss en hel del faktiskt. Jag vet inte om jag verkligen brukar skratta när jag är på konsert, men det gjorde vi flera gånger. Trumsolot som vi fick var också helt otroligt och jag kan gissa att trummisen inte har behov av att gå till gymmet efteråt.
Vakterna framför scenen höll de närmaste med vatten och "matade" det i dem med flaska, det kanske är så det brukar gå till, men det är första gången jag har sett det.
Dessutom kastade de ut öl till publiken och visst var det rätt roligt, men jag undrar lite vad syftet var eftersom de kastade ut det i plastmuggar och publiken bara blev sprayad med öl och ingen faktiskt fick något att dricka. Kanske är jag för gammal för att fatta?
Det visade sig att flera jag kände var där också, bland annat Quiz-L som inte sagt något om det alls. Vi stämde möte till efteråt men det var så mycket folk att de gav upp och gick till bilen istället. Det gjorde vi också och sen fick vi såt i kö för att komma ur garaget. Jag fattar verkligen inte varför de bygger en ny arena precis vid Globen och Hovet där det redan är trafikkaos nästan varje kväll. Hur ska det bli när alla arenorna har nåt på gång samtidigt?
Det måste verkligen vara det sämsta stället i Stockholm att bygga en ny arena på.
Vi kom slutligen ut och sen tog det inte mer än 5 minuter att ta sig till Dubliner och vi tog en drink, eller jag tog vatten då, men vi satte oss en stund och bara kopplade av.
J var där och jag fick en hjärtsnörp och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det, men det löste sig av sig självt när han kom fram och sa hej och inte så mycket mer.
Strax senare åkte vi hemåt och jag körde Å hem till Bromma innan jag åkte hem. Jag kom hem vid 0.30 ungefär och gick och lade mig direkt.

Har du slutat slå din fru?

11/9 Jag skulle åkt på quiz med A på The Liffey på tisdagen men det var inställt, jag kunde inte låta bli att vara lite lättad över det.
Jag bestämde mig för att gå till jobbet trots att jag försovit mig lite grann. Jag gick ridvägen och genom golfbanan och det tog längre tid än jag räknat med. Kollegan A gick och låste upp grinden åt mig så att jag skulle slippa gå runt hela området. När jag kom fram hade huvudvärken jag haft på morgonen blivit värre snarare än bättre som jag trott att den skulle bli av en promenad, min nacke är knäpp igen liksom min rygg. Tanken att jag skulle vara tvungen att gå hem med dundrande huvudvärk var inte så tilltalande, men den blev bättre under dagen som tur var.
Min jobbdator frågar mig hela tiden om jag vill uppdatera BankID-Säkerhetsprogram nu eller om jag vill bli påmind senare... Men jag använder ju inte det längre och frågan känns lika konstig som "Har du slutat slå din fru", det finns ju liksom inget bra svar. Jag vill ju inte uppdatera alls.
På eftermiddagen gick jag och kollegan J igenom hjälmar igen och hade rätt kul medan vi bestämde hur vi ville att provhjälmarna vi ska ta hem ska se ut.
Jag fick i mig lite Keldasoppa till lunch, Toscansk Tomatsoppa och den var riktigt god faktiskt. Jag fick inte i mig allt, men fortsatte på eftermiddagsfikat.
Vid 16.30 började jag gå hemåt och nu tog jag vägen mot Söderviksskolan och tog omvägen om Fresta Kyrka och den nya gångvägen från Fresta och hem. Jag hittade en pytteliten kopparödla som nästan verkade fångad på den hala asfalten och med lite övertalning lyckades jag få tag i den och lade den i gräset bredvid gångvägen istället. Han var så liten att han nästan såg ut som en daggmask och hade nog blivit trampad eller övercyklad innan eftermiddagen var slut.
50 minuter efter att jag gått från jobbet var jag hemma och satte mig och läste lite, sen tittade jag klart på "Vad kvinnor vill ha" medan jag drack en kopp buljong och åt ett kokt ägg till middag. K stekte grönsaker och åt till middag och det tror jag nog att jag kan få ned, jag kanske testar det imorgon.
Sen var jag lite rastlös så jag åkte till ICA Kvantum och handlade lite grönsaker och protein, det enda det känns som om jag kanske kan få i mig just nu. Men eftersom jag hittade sån där hög-GI pasta från USA så köpte jag ett paket sånt också fast det var så dyrt (48:-).
Jag hittade också någon svensk variant som jag köpte, nästan lika dyr var den (39:-).
När jag kom hem försökte jag äta lite till och fick faktiskt i mig lite rökt kalkon, ärtskott och ett ägg.
Jag kom i säng strax efter 23 och då var det drygt 17 grader ute! Det är ju nästan varmare än vad vi haft i somras. Ja, jag gnäller inte i alla fall.

Hägerstensåsen runt, i pyjamas

10/9 På måndagen var det bara att ta sig i kragen och gå till jobbet, hur lite kraft och energi man än hade till det.
Jag och kollegan J kollade lite grejer på en hjälm och testade den i tur och ordning. Han lockade i alla fall fram ett skratt från mig mot alla odds när han började skrika till mig för att han själv inte hörde nåt med head set på.
Det var ju ingen idé att sätta sig och försöka äta lunch, magen var fortfarande i uppror. Jag hade lyckats få i mig en smoothie till frukost och hade en till som back up om det skulle gå ned nåt mer senare.
Istället för lunch tog jag en terapipromenad, jag gick mot Hammarby Kyrka på den "nya" gångvägen förbi de små tjurarna och Turre skötte sig precis lika bra som dagen innan. Han tittade inte ens på tjurarna och jag som inte visste att han var van vid kor...
Tjurarna var däremot nyfikna på oss och de kom mot oss för att ta sig en titt vid staketet, är de inte söta?
När vi närmade oss kyrkan höll Turre på att bli översprungen av två joggare men blev inte ens bekymrad eller arg för det, han bara flyttade sig. Det visade sig vara två killar varav jag känner en och när de sprang förbi konstaterade vi bara att vi behövde lite lunchmotion allihopa.
Det var varmt och till och med soligt och det var en fin promenad och den tog 31 minuter, nästan precis lika mycket som jag brukar ta i lunchrast om jag stannar på jobbet över rasten.
Det skulle ha kommit en bilköpare på lördagskvällen men jag hade sagt att jag inte kunde, då jag föreslog söndagen sa han ja, men sen hörde han av sig på söndagen och flyttade till måndagen, vilket jag var tacksam för med tanke på vilken hemsk söndag jag hade. Men det skulle visa sig att det var det sista jag hörde från honom... han dök aldrig upp och hörde inte heller av sig något mer.
Jag vägrar sälja bilen till underpris, hellre skrotar jag den fan.
Så fort jag slutat jobbet satte jag mig i bilen och åkte mot Hägersten och Ju, jag hade en jäkla tur och det var knappt några köer alls att nacka om och jag var på plats efter mindre än 45 minuter. Det var dock inte Ju, så jag väntade utanför i 10-15 minuter och sen dök de upp. Under tiden fick jag ett sms av K och det är skönt att veta att någon där hemma undrar var jag är när jag inte är på topp och inte kommer hem.
Vi satte oss på balkongen och rökte och snackade och allt känns så mycket bättre när Ju är i närheten. Hon förstår mig och vet också att jag är bra mycket mer svag och patetisk än vad de flesta andra vet att jag är.
Sen fick jag ta ett avslappnande bad med tända ljus och badbomb medan hon lagade mat åt oss.
Jag lyssnade på musik på spotify från telefonen och lyckades koppla bort allt i alla fall i 15-30 minuter innan det kom tillbaka. Drygt en timme efter att jag lagt mig i badet kom jag ut nyduschad och iklädd pyjamas. Tonåringarna är så söta, de höjer inte ens ögonbrynen åt att jag är iklädd pyjamas hemma hos dem...
Ju är jättebra på att laga mat och nu, med trevlig avslappnat sällskap och god mat så fick jag faktiskt i mig en hel portion med ris, kantarellsås, sallad, gratinerad kronärtskocka, torskfilé och kycklingfilé med vitlök. Den första fasta födan jag fått i mig sedan lördag eftermiddag.
Ungarna är så fina och Ad som inte ens fyllt 14 år än är så stor och stark redan att han ser ut som en hel man! Han är dessutom runt 1.90!
A och E är bara världens gulligaste och finaste ungar också och jag har saknat dem allihopa.
En stund efter middagen klädde jag och Ju på oss ytterkläder (jag hade fortfarande pyjamas på dock) och så tog vi en promenad med Turre som fått vänta i bilen i flera timmar. Ju's katt är rädd för honom och ger utlopp för det genom att anfalla honom, så han kan inte följa med upp.
Nu tog vi en promenad på 30-45 minuter och sen satte vi oss på en bänk och snackade en stund och så åkte  jag hem.
När jag kom hem tog jag en kopp te och sen gick jag och lade mig i rimlig tid igen.

Första hjälpen för hjärtesorg

9/9 På söndagen vaknade jag av att jag fick ett sms, det var från J och sa ärligt och tydligt att vi inte kunde träffas mer... Sen blev det väldigt jobbigt, för jag gillar verkligen honom skarpt och det sitter rätt långt inne för mig. Jag har inte haft såna känslor för någon sedan jag blev singel för drygt 7 år sedan.
Jag bryggde en kanna kaffe och hällde i mig på rätt kort tid och så kedjerökte jag runt 10 cigaretter, jag som inte röker förrän på eftermiddagen.
Det var min frukost och sen fick jag inte ned mer.
L ringde och tröstade lite och sen satte jag mig att titta på P.S. I love you, bra hjälp till självhjälp, det vill säga att få ur sig lite sorg.
Sen kände jag mig ganska tom på allt utom tankar så jag bytte om och tog Turre och gick ut på en långpromenad.
Är inte hundar härliga? Han verkade inte det minsta förvånad över att vi går rätt ut i skogen och sen att vi hela tiden vänder hemifrån när det går en väg hemåt. Nej, han bara travar på, helt nöjd med situationen och världens bästa sällskap. Dessutom behövde jag inte sätta på honom kopplet en enda gång på drygt 2 timmar trots att vi passerades eller passerade hundar, barn, vuxna, joggare, tjurar, cyklister, bilar och rullskideåkare.
Jag gick i ett jämt och inte tokhögt tempo, jag ville mest ha en chans att slappna av. Jag började på ridvägen under kraftledningen och när jag kom till vägen som ledde hemåt så gick jag vidare istället och så gjorde jag tills kommunen tog slut vid jobbet och då svängde jag hemåt igenom golfbanan, passerade Vallentunavägen och in på nästa ridstig som leder hem.
Jag hittade lite intressanta saker på vägen, slånbär stora som vindruvor, runstenen som står närmast mitt hus, en kul skylt och en kattgrav.
Dessutom hittade jag lite svamp på stigen och lade den i tröjan och gjorde som en liten påse som jag slapp hålla i medan jag gick.
När jag kom hem 2 timmar och 17 minuter senare var jag kall på huden och varm inuti och det tog inte lång tid innan jag frös inifrån. Jag var törstig efter min långa promenad och drack vatten, men det kom upp nästan lika fort som det kom ned och sen fick jag vara försiktig med mat och dryck.
Jag visste direkt att det varit ett smart beslut att gå av sig lite av sorgen, men nu fick jag lägga mig under filtar i soffan och tankarna kom tillbaka.
Jag kunde inte annat än stirra upp i taket, någon vila fick jag inte. Då kom K hem och tittade på mig så bekymrat att jag nästan tyckte ännu mer synd om mig själv, sen kokade hon te till mig och ställde framför mig och sen lämnade hon mig ifred men hade dörren öppen om jag ville nåt.
Hon är en pärla.
Senare på kvällen fick jag i mig ett kokt ägg, men det gick långsamt och jag var försiktig.
Jag pratade med L senare på kvällen igen och äntligen fick jag svar från Ju som varit utanför mobiltäckning under dagen och då kändes det lite bättre när hon lovade att ta hand om mig på måndagskvällen.
Jag gick och lade mig så tidigt jag kunde och tog en tablett för att somna, skönt att få fly en stund.