Helt underbart magiskt!

Pa tisdagen var det dags att satta igang det "riktiga" motet och vi borjade dagen redan vid 8 da vi oppnade massan. Jag var lite nervos infor tisdagen eftersom det var jag som ordnat med keynotespeaker och middagen pa kvallen. Jag hade dessutom sett till att bjuda in resten av personalen fran vart foretag sa att de som var nyfikna kunde fa se vad det handlar om.

Keynotespeaker det vill saga invigningstalarna gjorde bra ifran sig. Dessvarre behovde de inte klippet jag suttit och lagt ned en massa tid pa under helgen utan hade tydligen angrat sig redan pa torsdagen, hade ju sparat bade mig och brorsan en hel del tid och kraft om vi fatt veta det...

Sen fortsatte formiddagen med foreslasningar och vid 11-tiden dok mina kollegor upp. Jag kunde inte lata bli att bli stolt nar de gick runt i masshallen och verkligen var intresserade och pratade med folket i montrarna och stannade en god stund i varje monter och fragade smarta fragor. Senare sag jag ocksa att vara yngre killar hade lokaliserat en kund och stod och snackade lite skit och hade trevligt. Det kandes uppskattat och dessutom vettigt att ha lagt ned pengar pa att ta dit dem.

Pa eftermiddagen gick jag upp pa rummet for att duscha och fixa haret och det tar ju sin tid att locka mitt har. Men nar jag var klar var jag ratt nojd med resultatet och skulle bara satta pa mig klanningen och sedan ga ned till baren for att mota upp med de andra. Men se dar fick jag problem... klanningen som jag provat bara 4 veckor tidigare hangde nu alldeles for lost och halkade langt ned for axlarna och var helt posig. I vild panik krafsade jag fram sykitet jag sett i garderoben och fick sy upp axelbanden. Snyggt kanske det inte blev, men snyggare an att visa hela bh:n.

Knappt 10 nminuter innan baten skulle ga ut fran bryggan kom jag ned i baren och alla var redan dar. Sen gick jag ut for att halla ett oga pa om baten kom, vi skulle ju med den reguljara "batbussen" och den vantar ju inte pa nagon. Jag stod langst fram och skulle ge mitt vitikort till kaptenen var det sagt, sa att de skulle veta att det var ratt grupp, vi skulle namligen betala till hotellet senare. Under dagen hade vi fatt besked om att baten gatt sonder och var pa lagning och en ny bat gick som ersattning. Det var bara det att den nya baten var mindre och kunde inte ta oss alla som passagerare, sa samma dag var vi tvugna att fixa en buss som kunde ta dem som inte fick plats pa baten. I vilket fall, den forsta baten som kom in visade sig vara den som gick ut fran stan inte in och killen i foren informerade om detta och sa att vi skulle ta Ballerina istallet. Ballerina kom 5-10 minuter senare an vad det var sagt och jag gick ombord och gav kaptenens assistent mitt kort och jag blev lite misstanksam eftersom han sag sa forvanad ut, som om han inte visste varfor han fick det...

Vi borjade i alla fall lasta ombord folk och nar runt 40 personer gatt ombord foljda av en strom av nya manniskor sa inser jag att det kan vara bra att informera kaptenen om var vi ska kliva av sa att vi inte missar stoppet. Alltsa gar jag tillbaka fram till kaptenen och sager att vi alla ska av vid Vasamuseet och ber honom saga till nar vi ar dar. Han tittar forvanat pa mig en stund och sen sager han: -Ehhh, den har baten stannar inte vid Vasamuseet...

Panik!

Folk var fortfarande pa vag ombord i en strid strom, skulle jag stoppa dem eller inte? Hur skulle vi komma dit sa dar sent om inte med bat?

Jag fragar honom i en vadjande ton om jag ska forsoka fa av alla manniskor och han sager vanligt att han ska forsoka stanna nagonstans i narheten av museet. Med lite blodad tand undrar jag forsynt om det kunde vara riktigt nara eftersom vi har damer i hogklackat ibland oss?

Han skulle gora sitt basta sa han och jag gick och satte mig. Strax senare kommer D fran kommitte`n ombord och satter sig bredvid mig och jag informerar honom i viskande ton om situationen och ber honom att ga fram och smora lite han ocksa. Det gjorde han och kom tillbaka med samma svar som jag och med informationen att kapten inte visste sakert om bryggan var lag eller hog nog for hans bat att ga in. Men joda, han stannade vid ratt brygga och vi bugade och neg for den snalla karlen och han bara log vanligt. Tank att det finns sana manniskor kvar anda, som kan gora en sa viktig gest for nagon annan utan egen vinning! Han raddade ju var kvall faktiskt. Hur det kom sig att det var fel bat som kom vet vi inte. Vi hade blivit informerade om att det var den baten vi skulle ta...

Vi tog en promenad upp fran bryggan och vantade en stund utanfor sa att gruppen skulle samlas och sen gick vi in. Vagen upp fran bryggan var kantad av oljelampor sa det var valdigt fint.

Nar vi kom in blev vi invinkade i filmsalen och vi tittade pa filmen om Vasa och hennes bargning och konservering. Jag var ganska fast pa den punkten, man bor se filmen innan man ser resten av museet annars fattar man inte vilken enormt haftig grej det ar man tittar pa. Nar vi kom ut stod guider och vantade pa oss och delade upp oss i grupper om crika 30 personer. Var guide var valdigt duktig och ratt kul att lyssna pa. Nagon halvtimme senare visste jag faktiskt lite nya saker om Vasaskeppet som jag trots alla mina besok inte vetat tidigare, kul!

Sen samlades vi pa ovre plan for en valkomstdrink och kan ni tanka er, jag drack ett glas champagne. Nar det var dags att ga ned till middag borjade var inhyrda underhallning att spela gammal musik fran Vasaskeppets tid medan vi satte oss ned. Vi hade ett VIP-bord sa att vi kunde sitta tillsammans och dessutom vara nara underhallningen. Det och berommet vi far for vart arbete ar den enda beloning vi far, vi betalar precis lika mycket som alla andra for att vara dar trots att vi jobbar ideellt under hela aret for att fa allt att ga ihop.

Nar vi satt oss ned for att ata gick underhallningen fran scenen lagom sa att vi kunde prata obehindrat med varandra vilket var mycket uppskattat. Vi fick hummer med hummermousse till forratt och de andra tyckte att det var jattegott men jag lamnade mitt och K och C tog lite av den men lamnade resten. Nar vi atit upp forratten kom underhallningen tillbaka och framforde tva gamla svenska sanger, Varmland du skona och en sang om Gotland som jag aldrig hort forr. Det var jattevackert och precis lagom och nu borjade folk slappna av och forsta att underhallningen inte skulle bli patrangande och alla borjade verkligen uppskatta de korta framforandena. Gruppen heter Absolute Sweden och ar verkligen fantastiskt duktiga! Dessutom var det de som foreslog upplagget och de har ju helt klart koll pa vad som ar lagom i ett sant har sammanhang.Till varmratt fick vi kalvfile` och den var helt okey, sarskilt med tanke pa att vi var sa manga. Sen korde gruppen tva musikallatar av Bjorn och Benny, en fran Chess och en fran Kristina fran Dufvemala, fantastiskt bra! Tjejerna var sa pass snygga att alla, bade tjejer och killar uppskattade att titta pa dem, de var troligtvis musikalartister eller nat for deras framforanden var enormt levande och de hade jattebra roster. Ja, det finns helt enkelt inte ord nog att beskriva hur bra de var! Mina foraldrar var dar pa middagen och var valdigt stolta over att kunna saga att det var deras dotter som fixat allt detta, fast visst hade jag fatt hjalp av resten av styrelsen. Allt var sa himla lyckat att jag antligen kunde slappna av och bara njuta. Jag satt med ryggen mot skeppet och var ibland tvungen att vanda mig om for att titta pa henne for att verkligen ta in hur haftigt allt detta var. Vi fick en havtornsglassbakelse till efterratt och den uppskattades av britterna som inte ar van vid lagom sota saker. Sen blev det Abba-kavalkad som slutspurt och jag kan lova att det var uppskattat! Aven jag satt och sjong med och jag sjunger ju inte ens... Det roliga var att artisterna sag ut att ha lika kul som vi och tittade pa varandra och log som om de var forvanade over mottagandet de fick. Sen larde de publiken att gora den svenska fingerdansen som de kallade det och det blev ett staende skamt resten av veckan. Folk tycktes inte kunde sluta klappa, de var sa enastande duktiga. Ska ni nagonsin hyra in underhallning, glom inte bort Absolute Sweden! Ja, vi hade en fantastiskt trevlig middag och skrattade en hel del. S skrattade tills hon grat vi ett tillfalle och C var ocksa nara att gora det lite senare.

Sen sa stal vi servett"ringarna" men jag tror nastan att de vantar sig det. Min knot S som halsband runt min hals.

Pa vara galamiddagar forsoker vi att vara formella i kladsel men informella i alla andra aspekter. Vi byter garna mat med varandra och ater fran varandras tallrikar, vi skrattar och larvar oss och vi forsoker alltid att halla tal och sant till ett absolut minimum. Alltsa presenterade D de nya foretagsmedlemmarna, var nya Student of the year och tackade av de styrelsemedlemmar som har avgatt under aret. Alltihop tog inte mer an 5 minuter vilket gor att folk faktiskt klarar av att halla intresset uppe.

Sen var det dags att avsluta en magiskt kvall och forsoka fa alla manniskor ombord pa tva dubbeldackade bussar och fa dem att kora dit vi ville. Var hotellkille hade sagt att vi skulle till Stureplan fast vi sagt att vi absolut inte skulle dit och efter en massa strul fram och tillbaka och snack med tva snalla forstaende busschaffisar sa var det bestamt att vi skulle ga av vid Gamla stan, sa nara The Liffey som mojligt eftersom D hade bestamt att det var dit vi skulle. Det slutade med att vi var 7 personer som gick av dar medan resten var mesar och akte tillbaka till hotellet. Jag och min kollega P stod kvar och vantade pa att den andra bussen skulle komma medan de andra gick till The Liffey. Vi stod dar ett tag och sag plotsligt bussen kora forbi pa andra sidan och vi skyndade ditat for att hitta folk som irrade omkring, men se det fanns det inga... Jag ringde varenda manniska jag hade numret till och gav slutligen upp, vi blev bara 7 personer, av totalt 122...

Vi hade ratt trevligt anda visserligen.

Nar The Liffey stangde tog vi ett par taxi tillbaka till hotellet och dar traffade vi ett litet gang som fortfarande satt uppe fast baren var stangd och da tog vi upp Pussipasarna och delade ut dem, de vandrade sen runt resten av veckan och hamnade slutligen hos helt andra personer.

Vi skrattade gott at en full tjej som inte riktigt fattade det roliga och sa att hon hade tva... sen lade hon till att den ena ar rodharig... Da tackade D for sig och gick och lade sig.

Sen gick jag upp strax senare och somnade ovaggad med ett boostat ego tack vare alla fina komplimanger jag fatt for min person, mitt utseende och allt jag gjort for motet. En norrman jag kant i manga ar gick faktiskt pa kna for mig i baren och kallade mig drottning!