Miss Sverige och hennes "övervikt"

Jag blir så irriterad över hur detta har blåsts upp.
Miss Sverige utpekas som en förebild för att hon inte vill gå ned i vikt för att vinna Miss Universum... Ingen tycks titta på vad hon väger...
Hon har ett BMI på 17.8 vilket är en bra bit in i underviktig-spannet...
Hon har dessutom redan gått ned 20 kg för att passa in i Miss Sverige mallen...
Förbild? Hur och varför?

http://www.metro.se/nyheter/miss-sverige-vagrar-banta/EVHllq!wHQJ3bw4kqvBA/

Jag ville mest försvinna

16/12 På söndagen hade jag återigen en lat frukost och fick stressa för att ens lyckas komma ut genom dörren för att komma försent till brorsonens födelsedagskalas.
När jag kom in hade han redan fått så många presenter att han visste vad som gällde, han räckte fram händerna direkt när jag kom in med presenten i vardagsrummet.
Mössan i form av ett djur tyckte han inte om och det hade jag inte väntat mig heller, han tycker sånt är rätt läskigt. Men när farmor satta den på huvudet så skrattade han.
Jag var där nån timme och lyssnade mest på de andra och tittade på alla barnen som lekte överallt. Det är visserligen snälla barn men jag var i alla fall imponerad av brorsans grand danois som låg och sov i sin säng mitt i springet och då menar jag mitt i...
När jag var tvungen att flytta min bil för att E's familj skulle kunna åka hem så åkte jag också och sen tvättade jag håret och bara tog det lugnt fram till det var dags att åka in till Globen och Ricky Gervais show.

Jag hämtade upp S vid 18.15 och sen hamnade vi i köer fram till Globen, jag är verkligen sur på trafiksituationen där. Hur kan de tro att det går att ha 3 stycken arenor vägg i vägg när trafiksitauationen redan är omöjlig. Hur ska det bli om de har evenemang på alla tre samtidigt?
Och var ska man parkera?
Vi kom in strax efter halv åtta och då stod "värmaren" Doc Brown på scenen och folk verkade redan ha roligt.
Han visade sig mycket riktigt vara rätt så rolig och dessutom så såg han rätt bra ut, så vi var nöjda. Det skulle visa sig senare att han var på gränsen till roligare än Ricky själv...
Jag har inget emot Rickys ganska plumpa skämt och kanske är det så att någon alltid tar illa vid sig och att det nu var min tur. Men när han om och om igen drar samma skämt om överviktiga och om hur det är ens eget fel och att det inte är en sjukdom eller körtelproblem och så vidare som om det vore någon sorts sanning, ja, då kan i alla fall inte jag låta bli att ta illa vid mig eftersom jag faktiskt har ett konstaterat sköldkörtelfel som jag måste äta medicin för varje dag resten av livet.
Jag äter dessutom mindre än de flesta jag känner och ändå är jag en av de tyngsta också.
Ja, jag tog illa vid mig och eftersom samma skämt kom tillbaka i kanske 20 minuter så var de rätt trista och jag satt nästan där och undrade om de som tyckte att det var så fantastiskt roligt att de kiknade kunde se på mig att jag var en av dem som var jättestor för ett par år sedan... och jag kände hur jag sjönk ned i stolen.
Det blev dessutom svårare att skratta åt resten av showen, särskilt som han mer eller mindre ursäktade sig för resten av skämten och påpekade efteråt att de feta däremot, de kan skylla sig själva.
Jo, det var lite bitter eftersmak och det var inte så kul som jag hade hoppats.
Om jag fortfarande hade varit lika stor hade jag nog krypit ut innan showen slutade för att slippa bli sedd av de som tycker att feta människor är nåt av det roligaste och mest patetiska som existerar på denna jord.
Vi åkte raka vägen hem efter showen och jag tittade en stund på DVD innan jag gick och lade mig.

Är min självbild så skev?

15/12 På lördagen gick jag upp vid 11.30 ändå blev det stressigt att ta sig till stan till klockan 14, när jag äter helgfrukost tar det helt enkelt rätt mycket tid...
Jag duschade och åkte in mot stan och parkerade i parkeringshuset vid Norra Latin för att vara säker på att Turre inte skulle frysa ihjäl. Sen gick jag till Face på Drottninggatan för att skämma bort mig själv. Kan ni tänka er att de inte ens har plogat trottoarerna i stan ännu?
Det är inte okey att man ska behöva vada fram i lössnö nästan 2 veckor efter att det har snöat. När ska de köra bort snön och inte bara försöka köra den åt sidan?
På vägen gick jag in i klänningaffären som ligger där, jag vet inte vad den heter. Mannen som äger den talade kvickt om för mig att han inte hade en viss klänning i min storlek, saken är bara den att han angav en storlek 1-2 storlekar större än vad jag brukar ha i klänning och det sa jag. Men han skakade på huvudet och sa: -Jag ser dig och du är den storleken...
Hur kan man se det när någon har dubbla tröjor, tjock scarf och vinterkappa på sig?
Jag påpekade än en gång att jag är mindre på överkroppen än nedtill och att just klänningar ska vara 1-2 storlekar mindre än vad han trodde men han skakade bara på huvudet som om han trodde att jag levde i förnekelse så jag vände och gick ut.
Det är konstigt att folk alltid tror att man inte har någon spegel hemma eller ens andra kläder för den delen...
Det var ju likadant när jag skulle köpa skinnjackan i London i somras, väljer jag bara rätt modell så kan jag ha en mycket mindre storlek än vad folk tror. Den killen sa att den jackan jag ville prova var 4-5 storlekar för liten, men den satt perfekt och det erkände till och med han. Jag påpekade att det var en skärning som passar min kropp bättre och att jag visste det när jag såg den.
Nåja, när jag kom in på Face visade det sig att nageltjejen tagit ledigt och missat att det var på lördagen jag skulle komma, språkförbistring helt enkelt, hon talar inte svenska.
Men hon skyndade sig in och nån halvtimme senare var hon på plats och under tiden jag väntade så snackade jag lite med tjejerna i sminkbutiken och ondgjorde mig över butiksägaren i den andra affären och de oohade och aahade precis lagom mycket som man ska som tjej!
När nageltjejen dök upp var jag lite irriterad men hon visade sig vara världens gulligaste och bad om ursäkt ordentligt så det försvann snabbt, dessutom lovade hon mig nån specialgrej som ursäkt så sen hade vi jättetrevligt och snackade en hel del. Hon kunde helt okey engelska.
Först fixade hon mina naglar och längde två av dem lite för att de skulle matcha ordentligt men jag kan tycka att det var lite överkurs eftersom det enda som krävdes var runt 1-2 mm...
Sen fick jag ett speciallack som håller tills man tar bort det, ska nog få sitta i 3 veckor trodde hon i alla fall. Sen har naglarna växt ut så pass att det inte är snyggt längre, men det chippas inte av i alla fall!
Sen fixade hon mina tånaglar och fötter och så slutligen fick jag färgade ögonfransar och bryn och en ansiktsmassage. Allt som allt tog det 3 timmar och hon var mycket noggrann, eftersom det var ett erbjudande inför julen så skulle det kosta 1200:-. Men hon räknade två gånger och sa att det blev 998:-... Då sa jag att hon skulle ta 1200:- eftersom hon varit så bra, då blev hon glad.
Förlängningarna och speciallacket bjöd hon på.
När jag kom hem var jag helt slut och Turre hade suttit alldeles för länge i bilen så jag satt hemma och tittade på True Blood helt ensam en lördagskväll istället för att hitta på nåt och det var så skönt!

Händer sånt här andra personer?

14/12 När jag kom hem från jobbet på fredagen så sov jag middag en stund men sen satte jag igång så smått med projekt julstädning, men vad jag gjorde var egentligen bara första hjälpen på ett hus som jag inte hunnit med eller haft ork att städa ordentligt på några veckor. Jag renoverade hunden och katten, till Judas förtjusning och Turres förtvivlan. När Judas gör kullerbyttor av lycka medan jag försöker borsta honom så sitter Turre bredvid och ser ut att vara mycket förvirrad över vad Judas är så glad över. Han sitter verkligen och stirrar på Judas 20 cm ifrån honom.
På eftermiddagen blev jag uppringd från en begravning i England!
Det är ju lite udda, men jag kunde ju inte vara på plats eftersom jag precis åkt från England på måndagen och en äldre kompis dog för ett par veckor sedan. Min kompis P som jobbade med honom innan han pensionerade sig var på plats och jag hade smsat honom tidigare på dagen och bett honom hälsa till änkan från mig eftersom det egentligen är henne jag känner bäst.
Plötsligt ringer P upp från mottagningen, langar över telefonen till en annan kompis B, som jag inte sett på länge eftersom han pensionerat sig och sen hivar de vidare telefonen till H, änkan.
Vi bytte bara några ord och jag bjöd in henne att hälsa på, sen lade de på igen och jag satt som ett fån och undrade om det är normalt att bli uppringd från en begravning?
Senare ringde P upp igen när han var på väg hem och vi pratade ett par minuter till.
Sen vek jag tvätt, dammsög och dränkte blommorna i vasken och sen satte jag mig och tog det lugnt resten av kvällen och började titta på True Blood säsong 1 som jag just köpt.
Jag tyckte den var rätt bra, roande i alla fall.

Lappen på bilden kommer från min "Fortune Cookie" jag fick i London på söndagskvällen, jag öppnade den inte förrän på fredagen. Jag undrar om lyckan kommer att vara med mig länge, när den tänkt komma?

Struma-koma, sömnbrist eller julstress?

13/12 På torsdagen var det Lucia och jag var tvungen att duscha och fixa mig på morgonen eftersom det också skulle vara jullunch med jobbet. På Lucia försöker vi vara på plats redan klockan 7 på morgonen för att fika ihop före jobbet och jag tog smink och sånt med mig eftersom jag vaknade sent, ändå kom jag kvart över...
Vi fikade alla ihop före jobbet, även våra städare tog en paus och fikade med oss innan vi alla satte igång med jobb igen. En pepparkaka med kristyr och en lussebulle till frukost, sen mår man illa ett bra tag efteråt kan berätta...

Vid 10 åkte jag för att hämta en av våra pensionärer, eftersom de inte är så många brukar vi bjuda in dem till vårlunch och jullunch varje år. På vägen stannade jag vid Kicks i Väsby centrum för att köpa min parfym till 50% av priset, det var vad deras julkalender erbjöd just denna dag.
När vi kom till jobbet blev det stressigt att sminka och fixa i ordning sig och sen hoppa in i en taxi.
Jag kom iväg i den sista taxin och ändå var vi en av de första att komma fram till Stadshuset där vi skulle äta lunch på stadshuskällaren.
Det var ruskigt kallt och det blåste rätt bra och dörren till restaurangen var låst.
Men vid 11.30 släpptes vi in och sen hade vi en trevlig lunch. Maten var av skiftande kvalité, jag och syrran var inte särskilt förtjusta i sillen, bara senapssillen och inlagda sillen var bra, de andra var rent av äckliga.
Laxen var bra men inte enastående. Men de hade ägghalvor med lax- respektive räkröra på och de var jättegoda!
Efter lunchen var det tänkt att jag skulle hänga med de andra och bowla, det var många som hade bestämt sig för att hänga på, nästan 20 personer... Men jag var så fruktansvärt trött att jag inte kunde uppbåda energi för att göra det utan satte mig i en taxi med resten av vår familj och åkte hemåt.
Turre var hemma hos mamma och pappa med deras schäfer och jag hämtade upp honom och sen körde brorsan mig till jobbet där min bil stod.
När jag kom hem lade jag mig för att sova middag och somnade som en sten och sov i 1½ timme, väldigt djupt. Jag har inte sovit mycket de senaste dagarna men senare insåg jag också att jag glömt ta min levaxin på morgonen, det kom jag inte på på lunchen fast syrran till och med frågade mig hur stor dos jag tog just nu... Hjärnan blir seg när man inte tar levaxinet och så b lir man ju förlamande trött.
Det konstiga var att jag inte ens var särskilt stressad över att missa nåt så kul som bowling och häng med kollegorna trots att jag vanligtvis blir väldigt stressad av sånt, men jag var väl för trött och kände mig mest lättad över att sitta hemma en kväll.
Istället tvättade jag 3 maskiner tvätt, diskade upp i köket och gjorde middag av stekta grönsaker på asiatiskt vis, men det blev förstås bara ok, inte så gott som de alltid lyckas göra det.

Det är inte alltid köer i Stockholm

12/12 På onsdagen gick jag upp lite extra tidigt, duschade och sminkade mig och så åkte jag till jobbet och hämtade upp kollegan Z för att åka till Kustbevakningen på Skavsta, Nyköping.
Vi var där på minuten då det var sagt klockan 10 och E stod och väntade på oss i dörren och såg väldigt förvånad ut att vi var exakt i tid. Väglaget hade varit okey och det tog oss 1 h 45 minuter att komma dit vilket är bra på en vardagsmorgon inbillar jag mig? Inte en enda kö var det på vägen, inte ens till, genom eller efter Stockholm...
Vi hade ett bra möte, åt lunch på flygplatsen och sen tittade vi på deras flygplan för att se hur våra produkter används i de nya planen. Vid 14 ungefär kom vi iväg och hade lika stor tur hemåt som på vägen dit och var tillbaka på jobbet klockan 15.30.
Jag sov middag en stund och sen åkte jag på pyssel. Systersonen var med denna kväll som pyssel åt sin syster, han ville ha hjälp med att ställa sina "taggar" i håret.
Vi andra satt och snackade skit och jag testade de andra på quizzet från förra veckan och sen när vi var så gott som redo för att åka hem kom jag på att tanken varit att vi skulle pynta pepparkakor som mamma bakat åt oss...
Alla stannade och gjorde det och koncentrationen var stor.
Jag gjorde åt mig själv och till brorsonen eftersom hans mamma inte kunde komma till pyssel.

Pappa hängde upp sin salami i taket... vi andra hängde bara upp pepparkakor.

Finns det kalorier i luft?

11/12 På Tisdagen vaknade lite sent, jag hade ju inte somnat förrän vid 4 någon gång. Jag var också kall som fan och hade sovit dåligt när jag väl somnat.Jag var tvungen att handla lite frukost på vägen till jobbet och åt min hemgjorda "Balans frukost" med bär och frukt, lite honung och turkisk yoghurt, det smakade faktiskt lika bra som på Balans, men det såg inte lika tjusigt ut.
Till lunch åt jag en leverpastejsmacka och sen var det dags för måndagsmöte. Av någon konstig anledning har jag gått upp 1 kg på 4 dagar i London trots att jag ätit väldigt lite och gått väldigt mycket, kanske har shopping negativ effekt på vikten?
K åt ju upp mesta av min mat så det borde vara hon som gått upp i vikt men nejdå...
Såhär ser de där lackstrumporna ut, när sjutton ska jag använda dem?

Jag undrar hur salt ser ut på röntgen?

10/12 På måndagen kunde vi inte riktigt bestämma oss för var vi skulle äta frukost och vi gick nåt varv runt Leicester Square innan vi bestämde oss för att äta på en Italiensk Restaurang där. Så gott som alla restauranger erbjuder frukost och de kostar ungefär lika mycket. Vi försökte hitta en som kunde servera laktosfri latte men det gick helt enkelt inte, det fick bli te istället och jag avskyr verkligen påste och det finns så gott som inga ställen i London som serverar nåt annat... Te-landet har mycket att lära av Svenska caféer...
Jag valde slutligen en vegetarisk "full english breakfast" eftersom jag tycker att engelsk korv och bacon är rätt äckligt. Det såg allt annat än gott ut men smakade helt okey och det konstigaste var att det som såg sämst ut var bäst, champinjonerna och den sega löken...

När vi ätit klart tog vi tunnelbanan till Knightsbridge och Harrods, där köpte jag julklappar till mamma och pappa. De är svåra att handla till och det är bättre att hitta nåt de inte kan köpa själva än något dyrt. De köper det mesta de vill ha eller behöver själva. Jag hittade några häftiga gejer till mamma, en stor, tung skiva salt att servera mat på. Man kan kyla eller värma den och sen servera på den. Jag tror att det är typsikt nåt som mamma kommer tycka är kul. Till det köpte jag också salt i stora bitar att ha på bordet med tillhörande rivjärn. Häftigt tycker jag.
Till pappa köpte jag två olika sorters Stilton Cheese.
Vi gick sen raka vägen till Starbucks på andra sidan gatan och tog en kaffe och K köpte en liten mellanmålsburk, det visade sig vara som en kall gröt av yoghurt, rivet äpple, bär och havregryn och det var både fräschare och mycket godare än vad det låter, det ska jag prova att göra hemma.
Vi satt på Starbucks i nån timme eller så, smuttade på vårt kaffe, pratade lite och utnyttjade det fria WiFi-nätet.
Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Piccadilly och där gick vi in på lågprisbutiken Lillywhites och köpte en liten kabinväska att lägga alla våra grejer i när vi åkte hem. Sen gick vi till Tesco där vi köpte choklad till en kompis, kompis, dotter... och så köpte jag grönsaker, frukt och bär, det är så mycket fräschare och billigare än hemma att jag inte kunde låta bli.
När vi kom tillbaka till hotellet packade vi mina saker i den nya väskan och insåg strax att vi skulle behöva en till eftersom det inte fanns plats för K's grejer när jag packat ned mina.
När vi packat klart tog vi afternoon tea på hotellet och K älskade det och åt upp allt sitt och hälften av mitt!
Sen lämnade vi den nya väskan med de andra i bagagerummet och tog en promenad till Buckingham Palace medan vi snackade politik faktiskt...
Vi gick i utkanten av Green Park upp tills vi kom  till Ritz hotell och sen gick vi till Piccadilly igen och köpte en till väska.
På vägen tillbaka till hotellet gick vi över Leicester Square och där hittade vi en trevlig "bobby" som K ville fota sig med och skicka till sin pappa som är polis och det ställde han snällt upp på. De höll på och övervakade en kommande biopremiär med Tom Cruise, den andra biopremiären vi missade på 3 dagar...
Efter att ha packat om väskorna än en gång tog vi oss till Leicester Square tunnelbanestation igen och det kändes verkligen i magmusklerna efter att man puttat 35 kilo väskor framför sig upp för backen och med en massa folk i vägen. Sen var det bara att ta sig ned för trapporna och få sittplats på tunnelbana och sen skulle vi kunna slappna av i en timme.
Vi väntade några minuter och tog sedan tåget som skulle gå till Heathrow terminal 5, 123, så som man ska.
Efter ett par stationer började dock den inspelade rösten i högtalaren och den digitala texten på tåget att säga att det var till Terminal 123, 4. Då kommer man inte till 5:an alls...
K undrade vad vi skulle göra och jag sa att vi skulle vänta och se och hålla tummarna för att de blivit fel.
Vi hade is i magen och inte förrän vi hade bara 1-2 stationer kvar att byta på så insåg de sitt misstag och gjorde klart att tåget gick till terminal 5.
Tur att vi inte gjorde något överilat!
Strax senare var vi i säkerhetskontrollen och jag som är en rutinerad resenär har ju inte med mig saker som man inte får ha med sig i handbagaget och brukar normalt sett bara knata igenom kontrollen, men nu är de helt nitiska i London och jag fastnar varje gång fast det inte finns något konstigt i min väska.
Troligtvis var det väl det faktum att det var så mycket i väskan som störde dem och det kan nog vara svårt att fatta vad en stor skiva salt är för något när man ser det på röntgen?
I alla fall fick jag först stå och vänta ett bra tag innan de kollade min väska efter att den fastnat och sen fick jag stå och skämmas medan de packade upp låda på låda med frukt och bär och sen stora klumpar och skivor med salt...
Tjejen bredvid kunde inte låta bli att fnissa åt vad jag hade i väskan och åt min generade min medan de packade upp allt. Men när jag med låtsad tjurighet fräste åt henne att sluta skratta och sen hota henne med att stanna och kolla vad hon hade i sin väska så svalde hon skrattet och nickade med en fejkad bekymrad min och sen fnissade vi båda två igen.
Vi gick och åt sushi på Itsu så som jag brukar och sen gick vi till vår gate. Dessvärre var flighten försenad men vi kom iväg slutligen efter 40 minuters försening.
Jag är rätt säker på att en av tjejerna på vår flight har flygit samma flight som jag tidigare från London... Det är något med hennes utseende som gör att jag inte gillar henne, hon ser ut att vara en riktig bitch och hon snackar i telefon precis hela tiden.
Vi landade 0.15 och när vi kom ut för att ta en taxi så fanns det inga och det var en kö som väntade på bilar. Vi hade inte tänkt på att det var Nobelmiddag i stan denna kväll, de var visst upptagna i Stockholm allihopa. Vi behövde inte vänta särskilt längre i alla fall och fick till och med en 020-bil och så åkte vi först hem till mig coh jag betalade den biten och sen åkte K vidare till sin kille i Solna.
När jag kom hem matade jag bara Judas och packade upp alla färskvaror ur handbagaget och sen gick jag och lade mig. Judas var överlycklig att jag var hemma och att Turre inte var med att han sov på min mage hela natten. Jag som inte haft någraproblem att sova i London hade förstås sömnproblem igen nu när jag kom hem...

Har ni klättrat 15 våningar någon gång?

9/12 På söndagen vaknade vi återigen relativt sent och när vi gjort oss i ordning gick vi raka vägen till Soho och Balans igen för båda kände för deras fräscha brunch.
På vägen såg vi ett hästekipage, fina, glada hästar, men lite väl tunna tycker jag.
Eftersom K hade köpt frukttallriken dagen innan köpte nu jag en "Berry bowl". Jag trodde att det skulle vara samma sak som dagen innan ungefär, fast med bara bär och ingen annan frukt.

Tyvärr var det snarare fruktyoghurt med lite bär och det funkar ju inte lika bra som en liten klick yoghurt när man är laktosintollerant... Alltså fick K äta upp det mesta, jag smakade bara.
Eftersom jag inte hade fått i mig frukosten dagen innan ordentligt så valde jag nu bara toast med porcherat ägg på och det räckte med en skiva och äggen, sen var jag proppmätt...
Efter frukost gick vi till en av underklädesbutikerna vi varit i dagen innan för att titta och också byta en sak som K köpt.
Jag köpte några snygga stay ups och höfthållare, sånt är svårt att hitta i min storlek i Stockholm tycker jag, det är nog billigare i London också. Jag köpte också ett par lack-stay-ups, ni får se en bild om ett par dagar. Jag har ingen aning om vad jag ska ha dem till, jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle visa mig ute i det. Men de var såååå coola och kostade bara runt någon hundralapp, så jag var bara tvungen.

Vi traskade runt en stund och satte oss på Starbucks en stund och sen gick vi tillbaka till hotellet och lämnade våra grejer och sen gick vi på promenad. Vi gick förbi Downing Street till Houses of Parliament, gick över Themsen där och gick sen utefter floden hela vägen till Tower Bridge där vi gick över och tog tunnelbanan tillbaka. På vägen hann vi passera en julmarknad där vi köpte "Mulled Wine" bara för att testa och inte ens K som gillar vin tyckte att det var gott. Hon tvingade dock i sig sitt, jag tvingade i mig hälften, erbjöd henne det och kastade det sen och dyrt var det också, runt 50:- för en liten pappmugg...
Vi gick förbi en biopremiär också och funderade på att stanna och titta eftersom det var Hitchcock och därmed skådisar som Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlet Johansen. Men det visade sig att de skulle komma först om runt 45 minuter så då orkade vi inte vänta.

Det var behagligt väder och så länge vi gick så var vi precis lagom varma, det var ett vackert ljus som höll i sig ganska bra precis tills vi promenerat klart. När det blev lite kyligare köpte vi en kaffe på Starbucks och traskade vidare.
När vi gick ned i tunnelbanan började det småregna lite, men 6 stationer senare när vi klev av så hade det regnat klart redan.
När vi kom tillbaka var fötterna lite möra, vi hade gått i runt 2 timmar.

Jag tog en dusch och sminkade om mig och sen var det dags att åka på evenemanget vi åkt till London för, Postsecret.
Vi tog tunnelbanan till Russel Square och sen tog vi ett dumt beslut när vi såg att det bara var hiss eller trappor upp från tunnelbanan. Det stod mycket folk i kö så vi tänkte: -Vi tar trapporna, hur illa kan det vara? Väldigt illa visade det sig... Inte förrän vi kommit en bra bit upp hörde vi vad de egentligen sa i högtalarna hela tiden. Det är 175 trappsteg till markplan, detta motsvarar ungefär ett 15 våningshus. Hoppsan, det var lite sent att vända så vi kämpade på och kom upp flåsande och svettiga, men vi tog oss upp i alla fall.
Sen gick vi lite fel när vi skulle leta upp universitetet men slutligen efter en lång omväg kom vi rätt i alla fall.

Vi fick rätt bra platser trots att många kommit före oss, de flesta vill visst sitta precis rakt framför scenen snarare än nära, vi satte oss på första raden vilket gjorde att främst K hade gott om rum för sina långa ben, att vi satt lite vid sidan om Frank gjorde inte så mycket för han var bra på att vända sig så att alla skulle se och höra bra.
Kanske var det för att vi blivit så varma och svettiga på vägen till Universitetet men efter en stund var vi helt nedkylda i hallen och båda två satt med alla ytterkläder på och frös i alla fall.

Frank berättade historien om Postsecret och sen delade han med sig av sina erfarenheter genom åren och varför han tror att det finns ett behov av att dela med sig av sina hemligheter och sen läste han upp ett par stycken. Vissa är ju roliga, andra sorgliga och en del är helt enkelt rent av skrämmande. Efteråt fick de som ville dela med sig av sina hemligheter och det var också hjärtskärande i vissa fall. Som tjejen som var utfryst på jobbet och vars "vänner" aldrig ringer tillbaka till henne och inte hört av sig på månader...
Andra är ju mer kul, som tjejen som väger sig före och efter hon går och bajsar...
 Naturligtvis var många av dem väldigt nervösa för att ställa sig upp och tala inför så många människor så de pratade fort, otydligt, mumlande och väldigt långt ifrån mikrofonen så jag som inte har engelska som modersmål hade ofta väldigt svårt att höra vad de sa.

Jag hade köpt två av böckerna på plats och ställde mig i kön för signering av Frank eftersom jag ju samlar på signerade böcker.
Jag hade tur och hamnade rätt långt fram i kön och han var vänlig, stämplade och signerade min bok och bytte ett par vänliga ord med mig varav jag fick chansen att säga att vi åkt hela vägen från Sverige för att se honom.

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Leicester Square, den här gången tog vi hissen ned för övrigt, sen gick vi till China Town för att få i oss lite mat.
Jag tog ännu en Won Ton Noodle Soup, K tog en annan soppa och sen delade vi på stekta grönsaker med extra vitlök. Det var ruskigt gott och jag fattar inte varför det är så svårt att få till det hemma?

Sen gick vi tillbaka till hotellet, klockan var väl 22-23 när vi kom dit och trots att jag var så trött så ögonen gick i kors så "läste" jag hela den ena boken innan vi släckte vid 1.30. De kort som var roligast eller mest tragiska läste jag högt för K medan hon målade naglarna.

Jag hade inga problem att somna, men jag som alltid är för kall, vaknade faktiskt av att det var för varmt i rummet och då hade vi ändå haft fönstret öppet i två dygn...

Tur att man gör intryck

8/12 På lördagen vaknade vi rimligt tidigt tycker jag, runt 9 på morgonen. K behöver rätt lång tid på sig på morgonen och vi var nog inte på plats för frukost/brunch förrän vid 11 kanske. Vi gick till mitt favorithak i Soho, Balans Café, det är ett gaytillhåll med bra mat och bra stämning och dit folk går för brunch helt enkelt.
Liksom tidigare när jag varit där så kände "min" kypare igen mig, är det inte konstigt?
Han blev lite förvirrad när han såg K däremot och tittade förbryllat på henne en stund och konstaterade att det inte var min systerdotter L utan någon annan...
Jag beställde eggs benedict, K beställde rökt lax med äggröra och en frukttallrik som vi delade på, båda drack sojalatte till.
Båda var väldigt nöjda med maten, men bäst var trots allt frukttallriken!
Superfräscha frukter och bär, ringlade med lite honung och med en klick tjockyoghurt!
Jag som inte är varken speciellt förtjust i frukt eller honung tyckte att det var helt fantastiskt!
K också förstås, men hon var kanske inte lika förvånad även om även hon var impad.
Efter vår brunch tog vi en promenad i Soho och bestämde oss för att ta en titt i en av alla de sexshoppar som finns där. Man har ju hört både det ena och det andra om hur ofräscha de är, men jag vet inte om de två vi var inne i var undantag eller om de faktiskt har stil allihopa. Visst hittade vi en del underliga saker i vissa hyllor, men det gick mest ut på sexiga underkläder och vem gillar inte sånt?

Rumsrent tycks det också anses för vi såg vanliga par i övre medelåldern stå helt ogenerat och titta på sexleksaker och underkläder...
Vi tog en promenad mot Oxford Cirkus för att handla juklappar till K's syrra från Topshop och på vägen råkade vi gå förbi en Dr. Martens där K sa att jag absolut inte fick låta henne shoppa, en halvtimme senare kom jag ut med de dyraste skorna jag någonsin köpt! Tydligen gick det bra att heja på mig tills jag kände att jag inte kunde leva utan dessa skor, jag som inte ens är en "skotjej". De kostade £ 225!! Det är ju nästan 2500:-!
De är visserligen sköna, men de är så höga att jag känner mig som ett barn som lånat mammas högklackade för första gången och som om jag går som ett giraffföl, eller heter det kalv förresten?
Vi tog en pepparkakslatte och ginger loaf på Starbucks och latten var god om än rätt så söt... Ginger loafen fick K äta upp, jag gillade den inte. Vid andra besöket vid kassan hittade jag fruktsalladen jag tittat efter tidigare och jag köpte en sån och åt lite av det istället. K fick resten...
Hon hade köpt en nyttig muffin på vägen också så den fick hon också i sig, livet är bra orättvist ibland, hon äter och jag har svårt att gå ned i vikt...
Vi hittade tillbaka till en butik som jag var i med Ah för runt 10-15 år sedan, där har de alla möjliga roliga saker. Allt från färgade linser, nitar, läpptatueringar, ögonfransar, ansiktsstenar och halloweenkläder. De är supertrevliga och jag hamnade i konversation med en av tjejerna och K med en av killarna, jag handlade för över 700:- därinne, men jag köpte i alla fall ett par ögonfransar till syrran så det var inte bara till mig...
När vi väl kom fram till Topshop så hittade K inget till sin syrra, men jag hittade förstås en klänning (i en storlek för liten) och strumpbyxor med silverstjärnor på i två srolekar för små ungefär, men jag köpte rasket i alla fall.
Innan vi gick tillbaka gick vi in på Apple för att K skulle få en rundvisning bakom kulisserna, hon är verkligen nördig när det gäller sånt, själv skulle jag ju inte gärna "jobba" när jag hade semester...
När vi skulle ta oss hemåt köpte jag en eggnog latte att dricka på vägen men det smakade lite skumt tycker jag, sen gick vi åt fel håll visade det sig. Det var K som hävdade att det var åt det hållet vi skulle och jag var tveksam men tyckte att det inte var nåt stort problem om det var åt fel håll.
Mycket riktigt, efter att med möda ha kryssat oss fram mellan galna julshoppare (mest turister) med fara för livet och axlar så hamnade vi vid Marble Arch, helt fel sida alltså, så därifrån tog vi en överfull tunnelbana tillbaka.
När vi kom tillbaka till hotellet stupade jag i säng en stund och somnade på stört, sen gick jag upp och tog en dusch och fixade till mig. Med påhejningar från K så bestämde jag mig för den nya klänningen (blå) och de nya skorna. Vi fick gå ganska långsamt när vi gick från hotellet och efter en stund grävde en av nitarna in sig i min tå, men K sa att jag såg normal ut när jag gick så vi får hoppas att det är sant.
Klänningen sitter jättesnyggt ända tills den slutar strax över knät, mina tjocka ben och knän bör inte synas under kanten och det är så synd att de gör det, för som sagt, annars ser det bra ut. Problemet är att klänningen åker uppåt när jag går, så det blir bara värre och värre.
Vi hade bestämt oss för att gå till Steak & Co för middag, K tog en kycklingfilé med ost och champinjonsås som hon var väldigt nöjd med, jag slog till med en bit oxfilé, stekt "blue", det vill säga, knappt stekt alls. Den ska alltså vara rå och lite kall i mitten... När jag fick min steak var den däremot knappt rare och den är ju dyr, så jag skickade tillbaka den. Jag fick säkert en "sneazer" tillbaka, men den smakade bättre i alla fall. Däremot kände jag mig som en riktig bitch när jag var tvungen att påpeka att min vitlökssmör saknade vitlök... När de bytte kött missade de att jag skulle ha vitlökssmör.
K slog till med en efterrätt som jag fick smaka på.
På vägen tillbaka mot hotellet gick vi in på en bar där jag varit förr men efter att ha stått där i runt 5 minuter utan att någon i baren ens uppmärksammat oss så kände vi att det var fel ställe för oss så vi gick till baren mittemot hotellet istället Sherlock Holmes. Där fick vi trevlig och bra service men de andra gästerna stirrade oavbrutet på oss... Vi var absolut yngst där och K är klädd i svart, med nitar och piercings och jag var ju klädd i överdrivet tjejiga kläder för dagen, de undrade nog både vad vi gjorde där och hur sjutton vi hörde ihop.
Det blev för övrigt regeln för resten av helgen, folk stirrade på oss vart vi än gick...
Jag tog en svensk cider och blev ju lite vimsig direkt, när sen ett gäng män kom in och en av dem rynkade på näsan åt oss och sa: -What's that smell?
Så svarade jag sonika så som vi gör i Sverige: -Ja, du har väl näsan för nära munnen...
Fast jag sa det förstås på engelska och han vart nog både chockad och lite sur, men vände sig bara bort och undvek oss efter det, hans kompisar tyckte att det var kul dock. Det visade sig vara mindre otrevligt tänkt än vi trodde dock, tydligen kunde man känna lukten av K's skokräm och det var nog det han menade...
Efter ett glas vin så stapplade jag ut på mina höga klackar stödd vid K's arm tills jag fått upp farten och sen gick vi till hotellet och somnade direkt.