Gotland, vackrast i världen!

7/4 På söndagen var det dags att börja jobba igen, jag kände att det var lite för tidigt, jag var allt annat än återställd. Men en kund på Gotland ville att jag skulle komma över på måndagen och tanken var att jag skulle vara tillräckligt återställd då för att kunna avsluta sjukskrivningen. Vi hade inte riktigt räknat med att jag skulle få komplikationer.
Vid 9 åkte jag hemifrån med Turre och bagage i bilen och åkte till Nynäshamn för att ta båten till Gotland. Jag älskar verkligen Gotland och jag såg fram emot att åka dit. Men visst var jag orolig för att inte riktigt orka med.
På färjan satt jag och filosoferade, tittade på folk, slumrade och tittade på Vänner-avsnitt på surfplattan.
Sen var jag framme, tänkt vad fort det går att ta sig till Gotland nu för tiden. Båten tar c:a 3 timmar och 15 minuter, jag kommer ihåg när dagbåten tog 6 timmar och nattbåten 8...
Trots att det var 1½ år sedan jag var i Visby så hittade jag bakvägen till en parkering som ligger nära hotellet och som ofta har lediga platser. Jag gillar att hitta såna där ställen som ingen annan känner till! Hotellet ligger precis innanför ringmuren, vid Almedalen. Det ligger verkligen jättefint och det är det är snyggt och modernt designat men med härliga gamla detaljer och drivs av en familj som vet precis hur man ger personlig, trevlig service!
Hotel 1, kom ihåg det om ni ska till Visby!
Efter att ha checkat in och tagit upp grejerna på rummet tog jag och Turre en eftermiddagspromenad på ungefär en timme i sakta mak, jag orkar inte mer än långsamma promenader ännu.

När jag tagit mig upp för backen till Rackarbacken och klättrat upp på muren var jag tvungen att stanna där en stund med ryggen stödd mot muren, jag var illamående och yr av backarna och insåg att det kanske inte hade varit en så bra idé. Efter en stund fick vi sällskap av två Japaner uppe på muren och de liksom jag fotograferade och verkade tycka att Visby är precis lika vackert som jag tycker att det är. Jag är så stolt över Sverige och älskar när turister ojar sig över hur vackert det är!
I Visby har våren kommit längre än i Stockholm och krokusen blommade vid muren. Jag gick ju förbi botaniska trädgården på min väg upp och är inte "barren" på trädet helt fantastiska? Jag hittade en kul reklamskylt där de förvisso inte skrivit isär Rocklubb, men lagt till ett extra k...
Jag fotade också ytterväggen på ett väldigt speciellt hus som jag gått förbi många gånger, det är väl tjära som har kokat kan jag gissa, det ser i alla fall rätt häftigt ut.
Vädret var förträffligt och jag och Turre var glada båda två att vara tillbaka på Gotland, men efter vår promenad så var i alla fall jag i rätt dåligt skick så när vi kom tillbaka till hotellet så jag lade jag mig på sängen ett tag.
Strax senare fick jag ett meddelande av Ju's brorson som pluggar i Visby, det visste jag inte förrän samma dag. 10 minuter senare kom han förbi hotellet och hämtade upp mig för en drink innan jag skulle på middag med en annan kompis. Tänk vilken tur jag har, jag har verkligen vänner över hela världen! Ibland föredrar jag att resa ensam för då kan jag med gott samvete umgås med de jag känner som bor vid resmålet.
Jag och A träffas i bästa fall vartannat år och ändå har vi inga problem alls att ha nåt att prata om och vi babblade på om både roliga och djupare saker och sen var jag tvungen att springa vidare. Men jag hade i alla fall fått mig en god drink och en trevlig pratstund!
Nere vid hamnen mötte jag upp med vännen L som jag känt i drygt 30 år och hennes kollegor, runt 8 tjejer.
Vi åt en riktigt god middag, jag bestämde mig för att äta Gotländska specialiteter och valde lamm till varmrätt och Gotlandspannkaka till efterrätt och det var verkligen gott och vällagat!
Sen var klockan rätt mycket och vi bröt upp, jag tog en promenad tillbaka till hotellet och sen gick jag och lade mig ganska direkt.

Hur man botar lappsjuka

6/4 På lördagen åt jag tomat och mozarellasallad till lunch, illamåendet hade börjat avta och då tycker jag att det är gott med något som känns lite fräschare.
Eftersom jag var trött så blev det en Red Bull till det. Framåt kvällen skulle jag träffa A för att äta middag och göra ett försök att kasta av mig lappsjukan som drabbar en när man är sjukskriven och bor ensam. Jag hade ont och var tvungen att gå på mediciner men jag kunde i alla fall umgås en stund över middag på Tudor Arms.
Vi hade inte setts på länge och hade en massa att uppdatera varandra på så vi hade en bra kväll och maten var god

Nu behöver jag bara mina ögon för att passera en gräns

5/4 På fredagen gjorde jag räksallad till lunch men den räckte till middag också...
Jag hämtade ut mitt nya pass och jag kan väl tycka att bilden är sådär, men jag känner igen mig själv och det duger bra så. Kan ni fatta att de än en gång visade sin förträfflighet på passexpeditionen! Det skulle ta runt 5 arbetsdagar tills det var klart och trots att det varit påsk och alltså gått 2½ arbetsdag ungefär så fick jag ett sms redan på onsdagen att det var färdigt att hämta. Nu kan jag i alla fall slappna av och veta att resan till Spanien kommer att funka som den ska. Nu kommer jag också ha möjlighet att gå genom "Iris"kollen, det betyder att man går in i en automat och inte behöver stå i kö till tjänstemännen vid gränsen. Det tar kanske ett tag att få grepp om, men sen går det nog snabbare. Det fungerar nog kanske bara inom Europa däremot?
Jag var illamående hela dagen av någon anledning och hade svårt att få i mig något alls att äta, men jag vet ju att aptiten kommer tillbaka förr eller senare så jag bakade bröd så att jag har hemma. När jag skulle försöka få i mig te och macka gjorde jag däremot en riktigt blunder... Gav hunden en tjusnopp inomhus för första gången på flera år, självklart skulle han tugga på det på mattan, det vill säga ungefär en meter ifrån mig. Det stank så in i helvete och illamående blev värre och att äta gick inget bra. Till saken hör att han inte ens gillar att tugga på såna saker, så lagen om alltings jävlighet fungerade som den skulle denna dag.

Så jäkla äckligt var det väl inte?

4/4 På torsdagen vaknade jag inte förrän klockan 13 för första gången sedan operationen så kunde jag sova några timmar utan att vara uppallad med en soffkudde bakom ryggen så att jag sov i sittande ställning. Visserligen lyckades jag bara sova utan i fyra timmar, men ändå!
På begäran av min sjuksköterska så började jag ta Blutsaft för att bättra på mina blodvärden och jag har alltid undvikit det efetrsom jag hört att den är så äcklig att man får kväljningar. Dert visade sig att den mest smakade koncentrerad druvjuice med en eftersmak av järn...
Inte särskilt äckligt alltså.

Man kan ju inte släppa greppet helt

3/4 På onsdagen var jag tvungen att jobba trots att jag inte mådde bra, jag ville ju inte tappa greppet om mina projekt helt. Alltså åkte jag och en kollega till Nyköping och Kustbevakningen för att fortsätta att jobba på en utveckling av en tidigare produkt. Jag hade rätt ont och mådde rätt dåligt så dealen var att jag skulle köra till Tumba-avfarten för att möta upp O som bor söder om stan och sen skulle O köra resten av vägen så att jag kunde ta tabletter. På vägen ned ringde jag min kirurg och fick fler utskrivna ås innan vi åkte ända fram till Skavsta så stannade vi på ett apotek och tog ut dem. Resten av dagen lyckades jag hålla god min och gick på smärtstillande och kunderna märkte inget alls. O fick köra hela vägen hem.
Jag hade startat hemifrån 8.30 och var inte hemma förrän vid 19.30, en tung första dag på jobbet, särskilt som man är allt annat  än återställd.
När jag kom hem gjorde jag en smoothie eftersom jag kände mig matt och inte orkade varken laga mat eller äta den.

Jag mer än "tripplade" rekordet!

2/4 På tisdagen åt jag frukost med ungarna och sen åkte de hemåt och jag åkte in på återbesök i stan. Jag var väldigt lättad över att påsken var slut och att jag skulle dit, jag hade fruktansvärt ont vid det här laget och var yr och svimfärdig stora delar av dygnet.
Min sköterska H klämde och kände ett bra tag på magen och sen satte hon en kanyl rätt in i den. Man kan tro att det skulle göra ont, men det gjorde det inte, men lite obehagligt var det.
Hon började suga ut sårvätska med kanylen och tömde den i en påse som jag fick hålla i. Hon sa att en sak var bra och det var färgen och lukten på vätskan, den var inte sjuk på nåt sätt. Själv undvek jag att titta på den.
Efter en massa tömmande avbröt hon och gick och hämtade en annan sköterska S för att få hjälp. Jag och S tryckte och höll på magen medan H fortsatte att tappa ut sårvätska. Rekordet de har haft tidigare var 520 ml, mitt facit slutade på 1920 ml!!
Som sagt, jag ska aldrig tvivla på mig själv igen. Har jag ont så är det något skumt på gång.
Det är ju inte konstigt att man har ont om man har 2 liter vätska innanför huden...
Sköterskorna såg inte särskilt nöjda ut och jag insåg ju att det inte var nåt att gnälla på nu, men att jag borde ha insisterat veckan innan att de skulle hämta en sköterska som kunde det här med tappning av sårvätska.
Det var alltså det här som var anledningen till att jag hade så ont att jag var tvungen att ta starka tabletter fortfarande.
På vägen hem stannade jag till vid Drottninggatan för att handla en ögonskugga och mascara på Face och sen åkte jag till Apoteket och köpte Blutsaft eftersom jag och sköterskan kommit fram till att jag skulle testa det för att blodvärdet skulle förbättras för det var mycket riktigt dåligt.
Jag var tvungen att åka en sväng till jobbet för att få iväg två offerter och ha två möten men det var tufft, jag kände mig svimfärdig och yr hela tiden och åkte hem så snart jag kunde.
Jag testade blutsaften direkt när jag kom hem, jag har hört att det är fruktansvärt äckligt och att man får kväljningar av det. Jag förstår inget alls, det smakar som koncentrerad druvsaft med en eftersmak av järn och det tycks vara druvsaft som det i huvudsak är gjort på, så inga överraskningar där...
Framåt kvällen spydde jag, troligtvis både på grund av yrseln och på grund av ett tillfälligt bakslag med ätandet. Jagh ar haft det så tidigare, i oktober. Då kunde jag knappt äta nåt på 1-2 veckor och allt som jag åt kom bara upp igen. Inget att oroa sig för tror jag.
Ett tecken på att det börjar bli vår är i alla fall att en av mina solcellslampor på verandan lyser en stund på kvällen, det betyder att solen lyser tillräckligt för att ladda den nu, det händer inte på hela vintern!

Sen julklapp

1/4 På måndagen var det dags för systerbarnen att inkassera sin julklapp av mig. Jag hade köpt biljetter till Gustafsson och Schyffert åt oss alla tre.
De dök upp hemma hos mig i god tid och jag lagade råris, stekt kyckling och dragonsås åt oss, det blev jättegott, det tyckte till och med de fast de varit skeptiska innan. De är förvisso aldrig gnälliga, men de trodde inte att det skulle bli så gott.
Judas blir alltid jätteglad när de kommer över och han lade sig på S och vägrade gå därifrån och höll sig fast med klorna i hans byxor.
När jag skulle göra i ordning mig och duscha så blev jag riktigt orolig, redan när jag gick in i duschen började jag bli yr och det svartnade lite för ögonen. Men jag höll ut, duschade klart, tog på mig en handduk och flämtade fram: -L, hämta ett glas vatten jag håller på att svimma!
Sen kastade jag mig på soffan och hyperventilerade en stund och sen var det bara att ge sig på det igen...
Det är troligtvis mina dåliga blodvärden som gör det och det faktum att jag nog hade vätske- och elektrolytobalans i kroppen. Kirurgen hade sagt åt mig att ta en vätskedrivande per dag under påsken och de första dagarna gick jag på toa en massa men sen började det sina...
Slutligen kom vi iväg till stan i alla fall och precis när vi kom till Mariatorget var jag dum nog att släppa fram en bil bara för att vara snäll och han tog den parkeringsplats jag hade ögonen på, den enda som var i närheten av Rival dit vi skulle och jag som inte skulle gå så mycket...
Till slut hittade vi en parkeringsplats rätt långt bort men vi var osäkra på om man fick stå där eller inte, men vi hade bråttom och var tvungna att chansa.
Showen var helt okey men jag kan tycka att det är ett misstag att skämta om politik när man har en väldigt blandad publik som troligtvis har väldigt spridda åsikter.
Gustafssons "hen"monolog var inte särskilt rolig och alldeles för utdragen men vi var rätt nöjda med kvällen i slutänden i alla fall.
Sen åkte vi hem till mig och såg lite film innan vi gick och lade oss.

Hästrädd? Mig hade du kunnat lura!

31/3 På söndagen var det dags för sommartid men inte sjutton var det sommar! Massor med snö låg ju kvar och kallt som sjutton var det.
Jag vaknade redan vid 8.30 för att jag hade så ont i ryggen. Efter frukost gjorde jag tomatröra till bruchetta eftersom jag bjudit hem S på det till kvällen, hon älskar mina bruchetta.
När S dök upp framåt eftermiddagen tog vi en lugn promenad runt kvarteret och det är inte alls särskilt långt, kanske drygt en kilometer.
Istället för att gå tillbaka så gick vi ned till stallet och jag brukar ha otur, men nu hade jag tur och I och C var där, så vi pratade en stund med dem. Det var jättelänge sedan jag träffade dem och det är nästan lite fånigt när man är grannar.
S hade aldrig varit i stallet tidigare och aldrig sett syrrans häst live och tydligen är hon lite hästrädd, men det kunde då ingen gissa när Venar gick förbi henne så nära att han nästan strök sig mot henne, hon rörde sig inte en millimeter!
När vi kommit hem åt vi bruchettan som jag förberett och sen lade jag mig på soffan en stund medan vi pratade för nu började tröttheten komma ikapp mig igen.
Till slut var jag så associal att S gav upp och åkte hem, jag kände mig jättetaskig men jag orkade verkligen inte mer då.
Se låg jag på soffan en bra stund och bara vilade, jag kunde inte sova, men inte heller göra nåt vettigt. Senare tittade jag på gamla avsnitt av Fresh Prince i Bel Air och ännu senare fick jag något proteinbehov och smällde i mig två kokta ägg och två bitar ost...

Ibland smakar lamm med lakrits gott

30/3 I vår familj delar vi upp helgerna på de olika delarna av familjen, så påsken är syrrans familjs ansvar. Alltså var vi hos dem på påskafton allihopa. De har ju flyttat långt ut på landet utanför Knivsta till en gård, så mamma och pappa erbjöd sig att hämta mig så att jag skulle slippa köra, det tackade jag ja till.
De hämtade upp mig och på vägen stannade vi till på Ica och jag köpte Kalles Kaviar som syrran bett oss att göra och så köpte jag en blomma till dem.
När vi kom fram tog vi in Turre och så fick han sitta i sin bur bredvid middagsbordet. Vi kan inte gärna ha 5 hundar springandes kring bordet så Turre fick sitta där, pappas och brorsans hundar i bilen och syrrans och ML's hundar inne på kontoret.
Min svåger är väldigt bra på att laga mat och den här gången hade han gjort lammkotletter med rostade rotfrukter och en sås som det kanske var fänkål i. Den smakade i alla fall lite lakrits och det borde betyda att jag inte skulle tycka om den, men det gjorde jag i alla fall. Lamm har jag ju precis börjat lära mig att äta och ändå var det ingen tvekan, lammet var utmärkt och jag kunde inte sluta äta av det!
När vi hade ätit klart hade både jag och brorsonen ont i magen för att vi hade ätit för mycket, det är alltid just vi två... han är ett riktigt matvrak och jag får ju inte plats med så mycket.
Vi hade i alla fall väldigt trevligt och eftersom jag fortfarande hade ont och var svullen och trött så lade jag mig på soffan en stund och systerdottern och brorsonen turades om att hålla mig sällskap och dessutom är vardagsrummet precis så att man nästan är med i matrummet fortfarande, man ser och hör precis allt. Systerdottern matade mig med godis medan brorsonen begravde mig helt i soffkuddar. Jag var mest orolig för att han skulle tappa balansen och ramla på min mage eller ramla av soffan och slå sig, men det gick bra alltihopa.
Vi stannade till rätt sent men eftersom jag kunde vila när jag ville så gick det rätt bra fast jag var trött. Men när vi hade fikat och spelat quiz och skulle hem, då hade jag så ont att jag hade svårt att inte pusta högt och jag var väldigt glad att jag inte behövde köra själv. När vi kom hem så somnade både jag och Turre ovaggade för han hade fått komma ut de sista timmarna när de flesta gästerna hade gått.

Om jag gråter, då gör det fan ont

29/3 På långfredagen hade jag så ont överallt att jag till och med grät en skvätt och sånt gör inte jag, jag borde nog ha anat oråd vid det laget. All sjukhuspersonal har alltid sagt att jag har väldigt hög smärttröskel och så plötsligt har jag så ont att jag gråter, då kanske man ska ta det som en rätt allvarlig varning.
På kvällen skulle jag och L ut och äta för att fira hennes födelsedag som varuit dagen innan. Det tig emot väldigt att duscha och sminka sig, men jag visste ju att det skulle bli trevligt även om det skulle vara tröttande.
Jag behövde dessutom distraktionen.
Jag drabbades av yrsel och svettningar medan jag gjorde i ordning mig så det som brukar ta 45-60 minuter tog drygt 2 timmar istället för jag var tvungen att vila hela tiden.
Slutligen dök L upp i alla fall och eftersom jag behövde ha Turre i bilen  och ville undvika att köra bil så att jag kunde ta smärtstillande så skjutsade L ned oss i min bil. Vi åkte bara ned till Ullis Kök och Bar i Väsby eftersom L jobbat hela dagen och hade gått upp vid 6 på morgonen.
Vi hade trevligt och maten var riktigt bra, så jag fick den distraktionen jag velat ha och då tänker man inte lika mycket på att det gör ont.
Trubaduren som varit på middagen veckan innan var där och spelade också så vi hade trevlig underhållning under middagen.
När vi ätit klart tog jag en Kaffe Karlsson eftersom jag tänkte att det kanske också hjälpte mot smärtan och jag var inte så orolig för att blanda eftersom jag inte tagit tabletter på flera timmar.
Det var trevligt att gå ut en kortis i Väsby, personalen blev så glada att se mig och de är jättetrevliga. Problemet är bara att de flesta (inte alla förstås) som går ut i Väsby är underliga människor som inte ger mig särskilt mycket att umgås med.
Sen var L trött och vi åkte hemåt och även om jag var sugen på att stanna och snacka lite med personalen och trubaduren så var jag egentligen väldigt trött jag också.

Är det en kanin eller en hare?

28/3 På skärtorsdagen gjorde jag inte ett enda dugg mer än att äta en ägg- och kaviarfrukost och vänta på påskkärringar. Det kom en grupp på hela fem stycken framåt eftermiddagen och jag var glad att de kom i en klump så att jag slapp springa upp och ned hela dagen. De fick en varsin chokladhare och var väldigt nöjda, det verkar som om de tyckte att det var bra godis. Jag hade köpt 10 stycken på Överskottsbolaget för 5:- / st.
Jag var fortfarande väldigt svullen och
trött och hade väldigt ont, jag fick mer smärtstillande utskrivet fast kirurgen var förvånad över att jag behövde mer.
Bilden med chokladhararna har jag haft på min dator i flera år och jag kan fortfarande inte sluta skratta när jag ser den.

Jag älskar polisens passexpedition!

27/3 På onsdag kom jag upp vid 11 och efter att ha ätit frukost och pratat jobb med pappa i telefon så duschade jag och sminkade mig. Det tar väldigt lång tid att göra sånt när man inte mår bra och nu var min svullnad så pass att mitt allmäntillstånd definitivt var nedsatt.
Jag hade ju bokat tid hos Polisen för att ansöka om pass och tiden jag skulle vara där var 14.00, det stod också att man skulle vara där och registrera sig minst 5 minuter före utsatt tid.
Jag klev in genom dörren vid 13.50 och det fanns en automat där man registrerade sig. Hallen var full med folk och jag blev rädd att jag skulle bli sittande i ett par timmar, jag mådde ju inte alls bra och kände inte för nåt sånt.
Kan ni tänka er när jag var fotad och klar och på väg ut genom dörren?
13.55!!
De är såååå oerhört effektiva!
Jag blev framkallad till luckan efter baar nån minut, de kollade mitt gamla pass, fotade mig, frågade om jag var nöjd med fotot, tog betalt och sa att jag skulle få det nya passet om c:a 5 arbetsdagar och sen var jag klar. De var dessutom trevliga!
De frågade om jag ville makulera det gamla passet nu eller när jag kom tillbaka för att hämta det andra och jag kan inte riktigt leva med tanken att vara utan pass, ens för 5 dagar, så jag sa att vi tar det när jag kommer tillbaka. Sanningen att säga vill jag inte ens byta pass och kunde jag hjälpa det så skulle jag inte. Fotot är fruktansvärt så det handlar inte om det, det handlar om alla mina häftiga stämplar och minnena som är kopplade till dem. Sydafrika, Thailand, Australien, Malaysia, The Gambia, Singapore och en massa (typ 12?) stämplar in och ut ur USA. Jag vill ha dem kvar. Man får behålla passet, men de gör hål i det, så jag behöver inte kasta det. Men jag fotade det också för säkerhets skull, ett exempel på en sida i passet får ni se på bilden.
På vägen hem stannade jag på Apoteket och köpte sårtejp, jag visste inte det tidigare, men ärren ska tejpas i 6 månader...
Jag glömde köpa kompresser däremot.
Jag var fruktansvärt trött och svullen när jag kom hem och hade väldigt ont, både i svullnaden och värk i ryggen och i resten av kroppen, det som beror på sköldkörteln.
Jag somnade på soffan en stund efter att jag haft telefonmöte med pappa och en annan kollega i direkt följd. Jag börjar redan vara tvungen att planera för jobbresor, bland annat en jag ska göra nästa vecka. Jag får hoppa över en dag sjukskrivning för att åka till Kustbevakningen då så att jag inte tappar greppet om mina projekt.
Jag ska också åka till Visby på min första dag tillbaka på jobbet.
Till middag gjorde jag räksallad.

Är det omskuren jag är?

26/3 På tisdagen vaknade vi inte förrän 12.40, L är ju tonåring och jag hade haft en slitig dag på måndagen. Sånt tar hårt när man inte är helt frisk.
Jag bakade scones till frukost och sen åkte L hemåt.
Själv åkte jag hem till J som ju också opererats och var sjukskriven och vi hasade oss runt hennes kvarter i pensionärsfart medan Turre gick lika långsamt, precis mitt emellan oss som någon slags barnvakt. Normalt går han ju 5-10 meter före om jag inte säger nåt annat, men han var orolig för oss och ville hålla koll.

När vi tagit oss en liten bit mötte vi J's mamma som bor hos henne i en vecka för att hjälpa till när J är opererad och hon påpekade att jag nu är omskuren... Ja, så kan man ju också se det, snittet går ju faktiskt helt runt om mig och sen tog de bort en massa skinnveck.
Framåt kvällen åkte jag hem till Ju som är höggravid och också har ont så efter att hon lagat god mat till oss och vi hade ätit så blev vi liggande i varsitt hörn av soffan och sen var killarna tvungna att hjälpa oss upp när vi skulle någonstans.
Vi hade en väldigt mysig kväll och jag hade en bra dag där jag ju fick umgås med båda mina gudbarn under dagen (systerdottern L och Ju's son A) och dessutom Ju och lilla sonen. Att deras katt har flyttat till en kompis gör ju också Turres och mitt liv lättare eftersom hon hatade hundar och nu kan Turre följa med upp istället för att sitta i bilen och han avgudar ju hela den familjen, han räknar dem som sin familj och Ju var hundvakt väldigt mycket när han var yngre.
Slutligen somnade han och A på A's säng vaggade av våra röster.