En del ställer upp fast man inte sett dem på 10 år

13/3 På onsdagen var jag lite piggare eftersom jag fått en insomningstablett kvällen innan och sovit ganska bra under natten. Jag fick frukost på sängen och svarade på några mail.
Kirurgen kom in och tittade till mig och sen fick jag åka hem när pappa dök upp vid 9.20.
De hade tvättat gördeln åt mig och det behövdes två sköterskor för att hjälpa mig in i den, det är som nån typ av tvångströja fast runt magen och höfterna, men det känns bra och tryggt också på nåt sätt. Det håller ju allt på plats.
Sköterskorna är verkligen trevliga på den där kliniken, jag blev till och med kompis med en av dem på Facebook för vi fick så pass bra kontakt.

När jag kom hem så fick jag besök av A, en internetkompis som jag träffat ett par gånger och som bor i Väsby. Vi har inte setts på nästan 10 år, men när jag bad om hjälp på Facebook att ta in ved, då var det hon som ställde upp! Tänk vilken klippa.
Hon tog in en kärra ved åt mig och sen fikade vi, Turre och Judas trängdes i hennes knä under tiden och när hon gått så sov jag på soffan en stund och senare kom mamma och pappa förbi med mat från McDonalds.
Jag hade bett dem att ringa först, men eftersom de kom från varsitt håll, men varsin bil så trodde båda att den andra hade ringt. Så när de ringde på dörren och Turre blev hysterisk så ryckte jag till precis som jag vetat att jag skulle göra om jag inte blev förvarnad och när man rycker till så använder man magmusklerna snabbt och kraftigt och det var allt annat än skönt kan jag lova...
Innan de åkte hemåt igen så hjälpte mamma mig att byta lakan i sängen. De jag hade i var vita och det kändes dumt att ha nya, vita lakan i sängen när det finns risk att man blöder lite.