Om jag gråter, då gör det fan ont

29/3 På långfredagen hade jag så ont överallt att jag till och med grät en skvätt och sånt gör inte jag, jag borde nog ha anat oråd vid det laget. All sjukhuspersonal har alltid sagt att jag har väldigt hög smärttröskel och så plötsligt har jag så ont att jag gråter, då kanske man ska ta det som en rätt allvarlig varning.
På kvällen skulle jag och L ut och äta för att fira hennes födelsedag som varuit dagen innan. Det tig emot väldigt att duscha och sminka sig, men jag visste ju att det skulle bli trevligt även om det skulle vara tröttande.
Jag behövde dessutom distraktionen.
Jag drabbades av yrsel och svettningar medan jag gjorde i ordning mig så det som brukar ta 45-60 minuter tog drygt 2 timmar istället för jag var tvungen att vila hela tiden.
Slutligen dök L upp i alla fall och eftersom jag behövde ha Turre i bilen  och ville undvika att köra bil så att jag kunde ta smärtstillande så skjutsade L ned oss i min bil. Vi åkte bara ned till Ullis Kök och Bar i Väsby eftersom L jobbat hela dagen och hade gått upp vid 6 på morgonen.
Vi hade trevligt och maten var riktigt bra, så jag fick den distraktionen jag velat ha och då tänker man inte lika mycket på att det gör ont.
Trubaduren som varit på middagen veckan innan var där och spelade också så vi hade trevlig underhållning under middagen.
När vi ätit klart tog jag en Kaffe Karlsson eftersom jag tänkte att det kanske också hjälpte mot smärtan och jag var inte så orolig för att blanda eftersom jag inte tagit tabletter på flera timmar.
Det var trevligt att gå ut en kortis i Väsby, personalen blev så glada att se mig och de är jättetrevliga. Problemet är bara att de flesta (inte alla förstås) som går ut i Väsby är underliga människor som inte ger mig särskilt mycket att umgås med.
Sen var L trött och vi åkte hemåt och även om jag var sugen på att stanna och snacka lite med personalen och trubaduren så var jag egentligen väldigt trött jag också.