Orakad Lucia

Lite drygt en timme efter att jag somnat natten till Lucia så väcktes jag klockan 6 av kollegan A som lovat att se till att jag vaknade i tid till Luciafirandet. Konstigt nog var jag inte alls särskilt trött men det brukar ju komma framåt eftermiddagen så jag svävade inte i någon villfarelse att jag var utvilad.
J hade kommit ihåg att hämta fikabrödet och allt såg ut att stämma bra med beställningen faktiskt.
Vi satt där i godan ro och fikade när K plötsligt drog in I och M i damernas omklädningsrum och stängde dörren... K och I är ju damer så det är inget konstigt i sig, men varför drog de in M?

Alla var lite misstänksamma och höll ögonen på dörren för att se vad som skulle hända. En stund senare kom K, I, C och M ut i ett luciatåg, K var stjärngosse med två strutar, C var tomte, I tärna och M Lucia och sen sjöng de till och med ett par sånger för oss och även om det mest var tänkt som ett skämt så var de faktiskt jättesöta och det gav faktiskt lite Luciastämning. De sjöng också en omskriven Staffanssång med några av våra namn i och jag tror att det var ett väldigt uppskattat initiativ.

Sen delade de ut julklappar också, inslagna och allt. Det var lite godis, dricka, garn, muggar och sånt, inga stora grejer men det är ju inte det det handlar om. Tänka att de fixat små saker till alla!

Efter nån timme ledsnade folk på att sitta och fika och folk börjad droppa tillbaka till jobbet men redan vid 9 blev vi utjagade på framsidan och då visade det sig att syrran och kollegan J hade gått upp tidigt och hämtat Venar i stallet och kört till jobbet med vagn och allt för att vi skulle få en chans att åka en bit var i vagnen.
Det luktade så gott när man satt i vinddraget bakom Venar, han luktar så god och ren häst liksom.
Han undrar nog hur sjutton det kommer sig att han hamnar på det där underliga stället nån gång om året. Han har ju varit och hälsat på på vårt jobb minst 3 gånger nu i alla fall och det är lika uppskattat varje gång. Sen brukar vi få muta honom med äpplen och knäckebröd också så han ser inte särskilt missnöjd ut heller. Han brukar däremot vara helt slut efter att ha släpat omkring på 30 personer i tur och ordning.
Innan Venar, syrran och J körde tillbaka mot stallet igen så visade de hur det ser ut när man kör lite snabbare som i maraton. Trots att Venar var trött och dessutom lite mer koncentrerad på att hitta äpplet han tappat bort i munnen så var det imponerande att se hur snabbt det går och då fick ju J instruktioner om hur man burkar precis minuten innan de körde, han har ju aldrig gjort sånt förr.
På eftermiddagen kom K med öl till mig som hon köpt i helgen när hon åkte till Tyskland, den ska jag ge till Ju så hon har nåt att servera på sitt kalas på lördag.
Brorsan kom med en ny telefon han beställt åt mig, den jag har strular ju bara. Jag satte den bara på laddning så länge, nån tid att fixa till den hade jag inte just då.
Med allt som hände under dagen var det svårt att få saker gjorda och vid 15 åkte jag hem för att förbereda ett möte som vi skulle ha på onsdag morgon. Det gick inte att koncentrera sig på att läsa och memorera allt i mappen jag hade med allt som händer på en eftermiddag på jobbet.
När jag väl fick lugn och ro tog det inte mer än knappt en timme att få ordning på allt och det kändes som om jag hade ett grepp om saker. Jag ringde och snackade lite kvickt med J för att klargöra lite saker och sen var jag klar.
Jag diskade upp i köket och var ganska nöjd med mig själv och min effektivitet. Sen ringde min hemtelefon och det händer ju i stort sett aldrig så jag trodde att jag visste vem det var. Mycket riktigt, det var killen från Svensk Infrastruktur som ville komma och snacka med mig om fiberoptiken de vill installera i Upplands Väsby om ett år. Han har alltid lyckats ringa när jag varit stressad eller på väg ut genom dörren men nu hade jag ju faktiskt tid. Jag har hela tiden sagt åt honom att ringa på en tisdag men det här var första gången han faktiskt gjorde det. Efter lite velande fram och tillbaka kom vi fram till att han skulle komma över för möte på stört, helst innan min middagsgäst J kom. Sagt och gjort ungefär 10 minuter senare kom han och ringde på, jag hade preppat honom om Turre och jag skyddade killen medan han ignorerade Turre och Turre var rätt lugn med tanke på hur han kan vara. Och precis så som jag lovat hann killen bara precis sätta sig ned vid bordet så hoppade Turre upp i knät på honom och skulle hångla upp honom. Killen var jätteförvånad över helomvändningen men det är ju så han är Turre, rädd för främlingar och väldigt social och trevlig strax senare särskilt om folk beter sig lugnt och trevligt. En del tycker att det är roligt att morra tillbaka när Turre gör det och det spelar knappt någon roll hur många gånger den människan kommer hem till oss efter det, Turre är för alltid misstänksam och rädd för honom (för det är aldrig tjejer som gör så). Alla andra bemöts som bästa vänner efter de första 2-3 minuterna och varje gång de kommer tillbaka så minns han dem med glädje och blir jätteglad när de kommer.

Jag bestämde mig väl så gott som för att skaffa fiberoptik till mitt hus men än har jag inte skrivit på nåt.
Efter nån halvtimme gick han igen och jag fortsatte att förbereda middagen.
Förutom det som ni ser på bilden hade jag också trattkantareller i pastasåsen och ärtskott ovanpå. Pastan var citronpasta och det är verkligen jättegott. Såsen gjorde jag enkelt, jag bara stekte fläskfilén och så slängde jag i den hackade löken, sen de frysta trattkantarellerna, rörde ned creme fraische och grädde, salladlöken skuren i "slantar", citronjuice från 2 citroner och i slutet hade jag i halverade cocktailtomater och när jag tagit det från plattan rörde jag ned ruccola.
Det blev riktigt gott faktiskt, men jag måste erkänna att fläskfilé nog inte är riktigt min grej, men jag äter verkligen mindre och mindre kött. Jag kan däremot inte tänka mig att bli vegetarian eftersom jag älskar en ritkigt blodig, mör biff, det känns som om det inte riktigt stämmer med bilden av en vegetarian....
Vi åt middag och pratade och sen kom jag på att jag inte kollat när våra mötesgäster skulle komma nästa morgon så jag ringde för att höra med dem men fick inget svar. Strax senare blev jag uppringd i alla fall och kunde sen skicka ett sms till kollegan J så att han också fick veta.
Sen gick J hem och jag tittade på The West Wing och kom inte i säng förrän vid 2, ändå var jag inte särskilt trött. Hur kom det sig egentligen? Jag hade ju bara sovit drygt en timme på natten.