Det ska jag göra när jag blir rik

På måndag morgon tog jag min frappé och åkte mot Radisson Blu i Frösundavik för ett seminarium. Det är ett kontaktnät och denna gång skulle de ha en insamling till förmån för Läkare utan gränser.

Jag hade blivit inbjuden av min kompis C som är aktiv i flera olika nätverk och jag har alltid tyckt att just Läkare utan gränser gör ett väldigt bra jobb och jag har undrat om det finns mer man kan göra än att ge pengar. Kristina Bolme som är odrförande i läkare utan gränser informerade om vad de gör och hur och det var väldigt intressant, det var just sånt jag ville veta.
Sen pratade Mia Törnblom och det tycks vara så att många jag känner stör sig väldigt på henne. Publiken denna dag skrattade däremot åt precis allt hon sa och tycktes tro att hon var en gudinna. Jag känner väl att sanningen ligger någonstans mitt emellan... Hon verkar vara en gullig tjej med mycket energi och hennes främsta mål tycks vara att ha roligt och att hjälpa folk. Hur kan man störa sig så mycket på något så trevligt? När jag bytte ett par ord med henne efter talet så fick jag en spontan kram och det var väl trevligt tycker jag.

Det är väl så att man inte får sticka ut för mycket och jag tycker inte allt hon säger är våldsamt roligt så som de andra gjorde, men nog är det på det stora hela en roande, trevlig tjej, annat kan jag inte säga.
Titti Schultz var konferencier och folk tycks älska att hata henne också? Jag kan inte säga att hon gav något större intryck på mig alls. Däremot tyckte jag att hon hade för bråttom i auktionen som hölls, jag hade ropat in 1-2 saker åt mig själv om jag bara hunnit med i svängarna.

Kristina lärde mig ju mycket om Läkare utan gränser och jag pratade en stund med henne senare och undrade om man kunde göra nåt mer än att bara ge pengar och man kan vara volontär i 6-10 månader oavsett utbildning och med min tekniska bakgrund trodde hon att jag skulle kunna göra en massa nytta. Men det blir ju dyrt att åka iväg sådär, räkningarna där hemma betalar inte sig själva och vad jag förstår så kostar det 5000:- / månad att jobba för dem... Kanske när man blir mer ekonomiskt stabil? Det är ju vad jag alltid sagt att jag skulle göra om jag hade så mycket pengar att jag inte behövde jobba för att betala räkningarna.

Ett band som hette Rebaroque spelade för oss och det var fint, jag som inte är så rutinerad tyckte att det såg lite kul ut att basen(?) hade en gympadojja på sig för att inte förstöra golvet...
Bandet, hotellet, Titti, Mia och Kristina gjorde allt detta helt ideellt för att stödja insamlingen till Läkare utan gränser. Sopplunchen inklusive auktionen och andra bidrag drog faktiskt in drygt 80 000:-! Inte dåligt på en förmiddag med ett par hundra personer!
Soppan var för övrigt supergod! och det var jag inte ensam om att tycka. Jag hade gärna velat veta receptet på den.
Strax efter 13 åkte jag hemåt och på vägen stannade jag för att handla på ICA och för att låna pärmar med tapetprover åt Ju som jag skulle till på kvällen.
När jag kom hem var jag jättetrött och gick och lade mig en stund men sov i 2½ timme och glömde helt bort att jag skulle ha haft ett telefonmöte med jobbföreningen klockan 17... Ojdå, men jag är ju den enda som aldrig brukar missa ett möte och nu när mötet ska vara i Liverpool istället för som senast, i Stockholm och alla de andra är britter, ja då är jag den som är minst viktig faktiskt det här året.
När jag vaknade till liv tog jag en macka och vid 19.30 åkte jag mot Hägerstensåsen och Ju. Med mig hade jag en kasse med mat... Efter att ha pratat en liten stund skulle hon åka och hämta mina gudbarn på klättringen, innan hon åkte satte hon på ris i riskokaren och jag satte igång att laga mat till mig och barnen. Jag hade tagit med mig marinaden som blivit över från kycklingen på onsdagen och nu tärnade jag kycklingfiléer och stekte dem med bara mald vitpeppar och gjorde såsen vid sidan om ifall den skulle skära sig. Jag var inte säker på hur det skulle gå eftersom det var så mycket surt i den. Men jag värmde marinaden och så hade jag i grädda och creme fraishe, rörde omoch så redde jag den lite och sen hällde jag den över kycklingen och lät det gojsa ihop sig lite. Jäklar vad gott det blev!! Ungarna var också nöjda och Ju fick smaka lite innan jag rörde ned kycklingen i såsen, själv åt hon stekt tonfisk.

Senare på kvällen tog jag fram ostarna och salamin jag köpt i Italien och jag och L gillade de milda ostarna medan Ju och A försökte få oss att tycka om de starka ostarna de hade hemma, men de är för bittra för vår smak.
Medan jag och Ju satt i köket och lyssnade på musik och pratade så låg ungarna i soffan och tittade på någon Science Fiction film tror jag det var, är de inte söta?. Sen kramade jag om dem och åkte hem, för nu började klockan bli mycket.
Jag var hemma vid 1 och gick förstås inte och lade mig direkt utan satt uppe och tittade på de sista avsnitten av Criminal Minds och tog en macka och te innan jag äntligen kom i säng.