Mitt nya hem?

24/2 På söndagen åt vi återigen frukost på Starbucks, sen gick vi tillbaka till rummet, packade det sista och checkade ut och så gick vi och drev lite i köpcentret i väntan på vår skjuts till Mae Phim.
När vi suttit ute och väntat i 25 minuter så ringde jag för att se var vår skjuts höll hus och en stund senare fick jag ett sms att föraren var försenad men på väg.
Det slutade med att vi väntade 1 timme och 25 minuter innan han dök upp och då hade han sin tjej med och hade mage att klaga på att vi hade mycket saker med oss och sa att vi inte hade bokat en stor bil. Vi hade ju handlat en del grejer till lägenheten och det var ganska skrymmande saker som toapapper och täcken till exempel men om han inte hade haft sin tjej med så hade vi ju haft framsätet att lägga grejer i också. Jag vet inte om det var för att de var sena eller vad, men på vägen så åkte vi en omväg för att köra henne hem... Som om vi inte var sena nog ändå?
Men hon vi bokat med hade lovat att vi skulle åka gratis eftersom det tagit sån tid, så jag sa inget utan gjorde som Thailändarna gör, log.
Som vanligt hittade chauffören inte till Mae Phim och trots att jag bara varit där en gång tidigare så var jag relativt säker på att vi hade en bra bit kvar när han hävdade att vi var framme och bara skulle hitta hotellet. Jag påpekade att vi inte letade efter nåt hotell utan ett lägenhetshus med en restaurang bredvid och han stannade och frågade varenda människa han såg på vägen och trots att jag inte kan Thailändska var det ganska uppenbart på folks ton och kroppsspråk att de sa att han skulle åka tillbaka ut på vägen och köra en bra bot bort precis så som jag sagt.
När vi började närma oss så började jag också att känna igen mig faktiskt och kände igen vägen där man kör in till Ju's bröder trots att det var mörkt och sen visste jag ungefär var vi var och sa till i god tid var han skulle sakta ned.
Vi lastade ur bilen och han åkte hemåt, vi ställde bara in grejerna innanför porten och så gick vi till Buffalo Bills Steak House som ligger bredvid för att säga hej till M och be om min nyckel. Jag hade kommit överrens med de som har ansvar för min lägenhet att ge dem nycklarna och att jag skulle skriva  på alla papper en annan dag.
M hade nycklarna i baren och vi gick för att ta in sakerna.
Lägenheten såg ut som jag förväntat mig och den enda överraskningen var att alla småsaker som jag inte blivit lovad, som till exempel glas, tallrikar, handdukar och till och med vattenkokare fortfarande fanns kvar. Det var ju trevligt men när de lånade lägenheten som visningslägenhet så lovade de mig möblerna men gjorde klart att jag kanske inte fick behålla resten. Hade jag vetat allt det så hade jag ju sparat både pengar och besvär med att handla en massa saker i Bangkok och släpa hela vägen ned till Mae Phim.
Vi packade i alla fall bara upp färskvarorna och sen gick vi ned till Buffalo Bills för att äta.
Jag som egentligen inte gillar hamburgare valde faktiskt just det och J valde Pasta Carbonara.
Strax senare hade vi jätteont i magen båda två, våra magar var uppenbarligen inte längre vana vid så tung mat.
Jag var tvungen att ta plasten av madrassen och bädda rent i sängen innan jag kunde lägga mig, men sen somnade jag som en stock
Dessvärre vaknade jag efter inte mer än en timme och kunde inte somna om eftersom jag bara kunde tänka på allt jag behövde göra i lägenheten för att få det prydligt och fint.
Slutligen gick jag upp och packade upp allt från resväskan och in i garderoben.
Jag somnade i alla fall till slut.