Hur länge väntar man innan man springer från notan?

20/4 På lördagen skulle PB åka hem han också, nu skulle jag bli helt ensam i nåt dygn innan det var dags för mig att åka hem. Hellre är jag ensam i Spanien ett dygn än att åka hem till kylan en dag tidigare, så resonerade jag. PB hade bett mig möte upp för champagnefrukost på hotellet på morgonen och jag var nån minut sen så jag tittade mig noga omkring och kom slutligen fram till att han inte var där. För att vara helt säker när han ännu inte dykt upp efter 5-10 minuter så ringde jag honom. Jodå, han var på väg!
När han väl kom ned 10 minuter senare så erkände han att jag väckt honom när jag ringde... jag trodde att jag var den morgontrötta.
Han var sömnsvullen i ansiktet och var riktigt trött fortfarande men på gott humör som alltid. Vi gick och hämtade frukost och när vi kom tillbaka var vårt bord upptaget... jag påpekade snällt att de tagit vårt bord men de bara tittade på oss som om vi var galna och skakade på huvudet, jag tog min tröja som låg över stolsryggen och så tog vi bordet bredvid som inte hade lik bra utsikt. Så kan det gå. PB hämtade ett glas champagne åt oss var för att vi tyckte att det kändes lyxigt att avsluta veckan så, men jag gillar ju inte alkohol och att ta det till frukost var ännu värre så jag lyckades inte få ned den och inte ens han tyckte att det var gott fast han gillar allt som går att dricka, han hade ju precis vaknat. Slutligen hade han lyckats få ned båda våra glas i alla fall för inte kan man kasta bort det!?
Efter frukost tog vi oss lite sol uppe på soldäck och strax innan PB skulle åka till flygplatsen satte vi oss nere på ett café vid strandpromenaden, det blåste ordentligt och skyltar och menyer blåste iväg så att personalen var tvungna att jaga dem. Vi var tappra, men slutligen satte vi oss i lä innanför glaset som är till för just det, liksom de andra hade gjort långt tidigare, vi var sist.
När PB åkte till flygplatsen gick jag en sväng på stan och åkte till köpcentret, där köpte jag svindyra underkläder och en Armani t-shirt, första märkesplagg jag ägt vad jag kan minnas.
Frågan är om det inte är tänkt att vara en pyjamaströja däremot, jag menar, den fanns ju att hitta på underklädesavdelningen.
En dam som hette Carmen hjälpte mig att hitta rätt storlek på BH och hon var så envis att hitta rätt och att kommunicera med mig trots att hon inte kunde engelska och jag inte kan spanska att frågan är om det inte var just därför jag handlade... Bra säljare! Kul hade vi båda två också!
På vägen tillbaka gick jag förbi torget där vi ätit middag på min födelsedag, är det inte trivsamt?
Jag stannade till på Burger King för att ta nåt litet att äta när jag kom till strandpromenaden men jag kunde ju förstås inte få i mig en hel hambrugare. Det är nog andra gången jag ätit på Burger King i hela mitt liv tror jag, förra gången var i Phoenix, Arizona, det var nog 7-8 år sedan skulle jag gissa.
Anledningen är egentligen inte att jag inte gillar Burger King, anledningen är att jag egentligen inte gillar hamburgare... Det händer att jag stannar på McDonalds av bekvämlighetsskäl och om jag kan välja så tar jag Max i första hand, Burger King ligger oftast mer svårtillgängligt har jag fått för mig.
När jag kom tillbaka var jag förstås helt slut och lade mig att vila en stund och började med att packa. Tanken hade varit att ha lite plats över till saker jag skulle handla i Alicante när jag tagit med mig lite varuprover åt flygvapnet och en leverantör i Storbritannien, men sanningen att säga tog presenterna jag fått mer plats än varuproverna så som vanligt hade jag ångest över hur jag skulle få med mig allt hem. Jag bestämde mig där och då att lämna kvar resten av Blutsaften som stod i kylskåpet på rummet, men det skulle ju inte hjälpa mycket.
När klockan började bli sent så tog jag en snabb dusch och satte på mig mina nya underkläder och tröja och sen gick jag ut till marinan för att hitta någonstans att äta.
Man känner sig lite obeslutsam när man är ensam tycker jag, det finns ingen att bolla med och det är svårt att bestämma var man ska äta någonstans. Det slutade med ett ställe som såg ut att vara lite bättre än de andra, men sanningen att säga så är standarden rätt låg just i marinan. Det viktiga där är främst att ha låga lockpriser för att få dit turisterna och eftersom miljön är så vacker så kommer de (vi) dit i flockar.

När jag väl valt och satt mig vid ett bord med trevlig utsikt, utomhus, så fick jag bröd och oliver till bordet, jag visste att det skulle komma på notan om jag tog av det men det var det jag ville ha just då. Men tänk på det ni som inte reser så mycket, såna saker kan mycket väl hamna på notan i Spanien. jag tyckte att det var värt 1-2 Euro i alla fall.
Än en gång var jag sugen på vitlöksräkor och hoppades naivt att de skulle smaka som i Stockholm på till exempel Mamas & Tapas, men de var knappt ätbara och jag llämnade faktiskt några stycken trots att det inte var en stor portion, men jag blev illamående. De hade inga kryddor alls nästan och jag är visserligen galen i vitlök och kan inte få för mycket, men jag kände ingen vitlökssmak alls...
När jag ätit klart satt jag i en halvtimme och försökte få kontakt med servitören och jag hade vid det laget börjat få väldigt ont igen och ville bara tillbaka till mitt rum och mina värktabletter. Det var så illa att jag inte kunde sitta stilla, utan satt och skruvade på mig och till och med funderade på att ta springnota...
Till slut kom i alla fall servitören tillbaka och sen fick jag vänta på notan också. När jag väl kunde gå därifrån så kände jag mig nästan svimfärdig och ångrade att jag ens gått ut.
Som jag sagt förut, när man har ont blir man så fruktansvärt trött och jag stupade i säng nästan direkt.

Mitt nya hem?

24/2 På söndagen åt vi återigen frukost på Starbucks, sen gick vi tillbaka till rummet, packade det sista och checkade ut och så gick vi och drev lite i köpcentret i väntan på vår skjuts till Mae Phim.
När vi suttit ute och väntat i 25 minuter så ringde jag för att se var vår skjuts höll hus och en stund senare fick jag ett sms att föraren var försenad men på väg.
Det slutade med att vi väntade 1 timme och 25 minuter innan han dök upp och då hade han sin tjej med och hade mage att klaga på att vi hade mycket saker med oss och sa att vi inte hade bokat en stor bil. Vi hade ju handlat en del grejer till lägenheten och det var ganska skrymmande saker som toapapper och täcken till exempel men om han inte hade haft sin tjej med så hade vi ju haft framsätet att lägga grejer i också. Jag vet inte om det var för att de var sena eller vad, men på vägen så åkte vi en omväg för att köra henne hem... Som om vi inte var sena nog ändå?
Men hon vi bokat med hade lovat att vi skulle åka gratis eftersom det tagit sån tid, så jag sa inget utan gjorde som Thailändarna gör, log.
Som vanligt hittade chauffören inte till Mae Phim och trots att jag bara varit där en gång tidigare så var jag relativt säker på att vi hade en bra bit kvar när han hävdade att vi var framme och bara skulle hitta hotellet. Jag påpekade att vi inte letade efter nåt hotell utan ett lägenhetshus med en restaurang bredvid och han stannade och frågade varenda människa han såg på vägen och trots att jag inte kan Thailändska var det ganska uppenbart på folks ton och kroppsspråk att de sa att han skulle åka tillbaka ut på vägen och köra en bra bot bort precis så som jag sagt.
När vi började närma oss så började jag också att känna igen mig faktiskt och kände igen vägen där man kör in till Ju's bröder trots att det var mörkt och sen visste jag ungefär var vi var och sa till i god tid var han skulle sakta ned.
Vi lastade ur bilen och han åkte hemåt, vi ställde bara in grejerna innanför porten och så gick vi till Buffalo Bills Steak House som ligger bredvid för att säga hej till M och be om min nyckel. Jag hade kommit överrens med de som har ansvar för min lägenhet att ge dem nycklarna och att jag skulle skriva  på alla papper en annan dag.
M hade nycklarna i baren och vi gick för att ta in sakerna.
Lägenheten såg ut som jag förväntat mig och den enda överraskningen var att alla småsaker som jag inte blivit lovad, som till exempel glas, tallrikar, handdukar och till och med vattenkokare fortfarande fanns kvar. Det var ju trevligt men när de lånade lägenheten som visningslägenhet så lovade de mig möblerna men gjorde klart att jag kanske inte fick behålla resten. Hade jag vetat allt det så hade jag ju sparat både pengar och besvär med att handla en massa saker i Bangkok och släpa hela vägen ned till Mae Phim.
Vi packade i alla fall bara upp färskvarorna och sen gick vi ned till Buffalo Bills för att äta.
Jag som egentligen inte gillar hamburgare valde faktiskt just det och J valde Pasta Carbonara.
Strax senare hade vi jätteont i magen båda två, våra magar var uppenbarligen inte längre vana vid så tung mat.
Jag var tvungen att ta plasten av madrassen och bädda rent i sängen innan jag kunde lägga mig, men sen somnade jag som en stock
Dessvärre vaknade jag efter inte mer än en timme och kunde inte somna om eftersom jag bara kunde tänka på allt jag behövde göra i lägenheten för att få det prydligt och fint.
Slutligen gick jag upp och packade upp allt från resväskan och in i garderoben.
Jag somnade i alla fall till slut.

Där vill jag också jobba

31/1 På torsdagen var jag tvungen att gå upp vid 6 för att duscha och göra mig i ordning för att åka till Östersund. Vid 6.45 åkte jag hemifrån och så lämnade jag Turre på kontoret, pappa skulle ta hem honom sen.
Jag parkerade i parkeringshuset på Arlanda och det tog inte så lång tid för mig att komma igenom säkerhetskontrollen.
Det var väldigt länge sedan jag flög inrikes sist, det var nog när jag flög ned till Falkenberg för att köpa min förra bil, innan dess vet jag inte när det var senast. Inte ens en legitimation ber de att få se, det känns konstigt när man är van vid de rigorösa kontroller som görs när man flyger utomlands.
Innan jag gick till gaten där Z väntade så köpte jag frukost i cafét. En stor mugg kaffe med laktosfri mjölk, en croissant och en macka, mackan ville jag inte ha, men jag tänkte att Z kanske ville ha den och det blev inte billigare utan den än med.
Jag hällde i mig kaffet och åt croissanten men varken jag eller Z ville ha mackan så jag lade ned den i väskan så länge.
När vi väl kom ombord visade det sig att vi lyckats ta den enda flight där SAS bjöd på något annat än kaffe och te...
Alltså blev vi serverade en hel frukostbricka, jag kan inte minnas när jag fick nåt sånt på en SAS-flight senast.
Det tog något mindre än en timme att  komma till Östersund och när vi landade stod en förbokad taxi och väntade på oss, det hade vår resebyrå fixat.
Vi blev körda från Frösön in till stan och vi gick raka vägen in på McDonalds och tog en kaffe och värmde oss lite. Vi hade fyra flyghjälmar i sina lådor, packade i en enorm väska så av bekvämlighets skäl blev vi sittande på McDonalds ett bra tag medan vi svarade på lite mail och sånt från telefonerna.
Slutligen ledsnade vi på att bara sitta där och tog en promenad på stan, Z fick bära den stora väskan men jag bar hans stora mapp i min väska.
Vi gick och tittade lite på Naturkompaniet och man blir ju sugen på att handla en massa, men egentligen vill jag hellre ta mig ut i skogen så minimalistiskt som möjligt. Nog är det mer tilltalande att gå ut med bara kläder, lite mat och en kniv, än en massa "high tech" vildmarksgrejer?
I sommar kanske jag tar en långpromenad och sover ute en natt eller två, med Turre som sällskap vore det rätt mysigt tycker jag. Det gäller bara att det inte är eldningsförbud, då lär jag frysa ihjäl.
Jag gick till apoteket för att ta ut lite Levaxin, jag hade glömt att ta mina tabletter på morgonen och då blir jag en zombie någon gång mitt på dagen och eftersom vi skulle på flera möten så ville jag ju inte att det skulle hända.
Innan vi gav oss iväg till vårt första möte gick vi och åt lunch på en Kinarestaurang. Maten var god och servicen trevlig, tyvärr var det någon gäst som drällt soja på sidan av bordet så när jag kom åt med min vita t-shirt så blev den helt brun och fläckig...
Resten av dagen var jag tvungen att ha fleecetröjan stängd, ser ju inte så charmigt ut med skitig tröja när man ska på möte.
På vägen till taxin stannade vi och handlade lite viltkorv och renhjärta på Ost och Vilt vid torget och sen åkte vi lite tidigt till vårt första möte för dagen.
Vi snackade lite med teknikerna i hangaren och det var väldigt avslappnat. Sen tog vi en promenad över snöhögarna till deras granne, de som vi egentligen åkt ända till Östersund för att träffa och sen mätte vi huvuden och testade hjälmstorlekar i nästan 3 timmar i sträck.
Det var nio personer som skulle prova ut en passande hjälm och som tur var så var det trevligt folk.
De har ett tufft jobb men de verkar trivas väldigt bra och när de inte har utryckning så har de trevlig utsikt och sällskap av varandra. Storsjön ligger precis bredvid deras gårdsplan, nu snackar vi precis bredvid alltså, de har till och med en egen brygga.
De sa det när jag påpekade att det måste vara jobbigt att jobba i sån miljö, att jo det var det ju, men någon måste ju göra det och sen flinade de åt mig.
De flyger ju helikopterambulansen och jag frågade om det var ett stressigt jobb och de sa de att det faktiskt inte var. De kan ju inte jobba fortare än de gör, så de behöver aldrig stressa, de tar itu med det som finns framför dem.
Lagom tills vi mätt klart de som var i tjänst så blev det faktiskt utryckning och vi såg dem genom fönstret när de stack iväg, det gick på bara några minuter.
När vi var klara tog vi en taxi till flygplatsen och sen pratade jag i telefon med bonusbrorsan ett bra tag. Jag och Z tog en hamburgare på flygcafét och den var riktigt bra faktiskt och sen blev det slutligen dags att flyga hem.
Vi hamnade två rader från en bebis som vägrade att sluta skrika och jag vet att sånt kan vara jättesvårt, men föräldrarna försökte inte ens att gå lite fram och tillbaka, de bara satt med henne i knät och gjorde ingenting och då blir jag sur. Ni vet hur en del människor blir sura när de inte får man? Jag blir sur när jag inte får sova och nu hade jag ju en chans att sova nån timme innan vi var hemma men nej, föräldrar som inte ens anstränger sig att få tyst på sitt barn, de borde inte resa bland andra människor.
Ibland kan man höra att bebisen har ont i öronen av tryckändringen eller så, men den här vara bara jättearg för att det var tråkigt att sitta still. Troligtvis hade det varit lätt avhjälpt om de gått lite med henne.
De flesta föräldrar som åker långt med sina barn (USA och Thailand tex.) vet precis hur man håller barnen lugn och glada och stör sina medpassagerare så lite som möjligt.
Nåja, en sak fanns att glädja sig åt i alla fall, jag reflekterade plötsligt över hur mycket jag har över på bältet nu för tiden!
Förr var jag glad om jag kunde tvinga ihop spännet, nu har jag nästan en halvmeter till godo.
Jag hade hämtat Turre och var hemma ungefär vid 21.20 och innan jag kommit genom dörren ringde G och undrade om jag skulle följa med på kryssning nästa dag. Jag hade inget planerat men var så trött att jag inte ens orkade tänka tanken just då och bad att få svara nästa dag.
Sen ramlade jag i säng rätt tidigt för att vara jag, men först tog jag en tunnbrödsmacka med getost. Tunnbrödet från Jämtland är så mycket godare än det i Stockholm!
Visste ni förresten att kvinnorna i Östersund är Orangea?
Vet inte om det beror på dålig "spray tan", ljuset eller fel foundation, men snyggt är det inte...

En del hoppar ur bild, en del inte alls

13/5 På söndagen hade jag sagt att jag skulle följa med L till Tierp när hon skulle tävla om jag inte mådde riktigt skit, hon lovade att ag inte skulle behöva göra någon nytta alls under hela dagen och att hon skulle köra och fixa, Turre fick också följa med. Jag gick upp vid 9 och duschade och sen letade jag öppna apotek eftersom både Turres och min medicin skulle ta slut före morgondagen. Jag som alltid går upp sent på helgerna trodde i min enfald att jag var den enda, men tydligen finns det inte ett enda apotek i Väsby som öppnar före 11 på en söndag... vi har 4 stycken som jag känner till.
Slutligen gav jag upp och körde hem och strax senare kom L till stallet med häst och allt och hämtade upp mig och Turre. Vi hade en trevlig åktur till Tierp och väl framme satt jag och Turre och tittade på de andra ekipagen och jag fotade lite. Det är inte så enkelt att fota som folk tycks tro, bara en sån sak att folk ibland hoppar ur bild... eller att någon rider precis mellan mig och hästen jag fotar just då bilden skulle ha blivit bra.
Vad gillar ni förresten den välgymnastiserade hästen med bakbenen i luften? Den hoppade runt så hela tiden och stannade tyvärr ut sig, undrar vad han var så störd på?
Tyvärr gick det inte så bra för L och hennes häst (sista bilden) men jag hade i alla fall fått komma ur huset en stund utan att ta ut mig och Turre behövde också det och dessutom hade han uppfört sig riktigt väl bland allt folk vilket glädjer en stressad matte.
När jag kom hem åt jag, det enda jag ätit under dagen var en äcklig hamburgare som jag köpte på tävlingsplatsen, jag åt inte ens halva, det var en massa knirkigt fett i den så jag kunde bara inte äta upp den.
När L lämnade av mig vid vårt stall tog jag bilen och åkte raka vägen till apoteket och tog ut vår medicin innan de stängde, vilken tur att jag hann!
Resten av dagen och kvällen tog jag det väldigt lugnt och sov bland annat middag när jag kom hem.