Grand National - Vad är viktigast, att leva länge eller att dö lycklig?

Red Rum Garden

Galet höga klackar

14/4 På lördagen var det äntligen dags för Grand National, biljetterna hade jag ju köpt långt i förväg och nu var jag spänd och faktiskt rätt nervös. Jag visste ju att det skulle bli mycket folk och  jag skulle vara ensam. Dessutom hade jag ju sett en massa tjejer på väg hem från Aintree dagen innan och alla var uppklädda till tänderna och de hade uppenbarligen varit på salong och fixat till sig innan, alla hade dessutom spray-tan. Själv bestämde jag mig för att ha på mig den nya klänningen jag köpt på fredagen och den är söt men kanske inte så prålig. Håret hade jag inte uppsatt eftersom jag tycker det är finast utsläppt, men det är inte så man ska ha på Grand National egentligen, det ska vara uppsatt proffsigt, men det kan jag ju i alla fall inte göra själv...

Programmet och vinnarkvittot

Jag bestämde mig för att ha rätt låga klackar, dagen skulle bli lång och jag ville hellre kunna gå i slutet av dagen än att vara extra fin. Jag var också kanske den enda tjejen på hela banan som bar kappa och ändå visade det sig i slutet av dagen att jag näsan skulle frysa ihjäl!
Jag fick lite sovmorgon och gick ned till frukost strax före 10 och sen duschade och fixade jag mig och sminkade mig så omsorgsfullt jag kunde.
När jag gick upp sken solen men lagom tills det var dags att åka så var det ordentligt mulet, kallt och regntungt.
Jag hade förbokat en taxi kvällen innan och det var jag glad för nu När jag gick ned stod ett par tjejer vid receptionen och de var verkligen urtjusiga jämfört med mig, de hade till och med hatt. Jag kommenterade hur fina de var och vi pratade lite, de skulle också till banan och skulle precis försöka få tag i en taxi.
De antog glatt mitt anbud att åka med mig med taxin som bara var 5 minuter bort. De visade sig vara jättetrevliga och skulle möta upp ett helt gäng tjejer för att fira en födelsedag. När vi kom fram till banan fick vi gå en bit, taxibilarna fick inte köra ända fram. De betalade taxin så jag fick både sällskap och gratis taxi men sen skulle de till puben en sväng innan de gick in och jag tackade nej till att hänga på, jag ville leta mig fram där inne och ströva runt. Min kompis P hade rått mig att inte ta med min stora kamera, men vad skulle en fotoentusiast göra på Grand National om inte att fota?

Men till min stora lycka hade jag fått ned kameran och det stora objektivet i min handväska, det lilla lämnade jag på hotellet.

Hmmm, Mojito på tank?

Jag köpte ett program för det hade något gett mig tips om att göra och sen promenerade jag in lite långsamt och såg mig omkring. Tydligen ska man dricka alkohol när man är på Grand National så jag köpte mig faktiskt en drink, men särskilt glamoröst kändes det inte att sippa Appletini ur en plastmugg. Sen gick jag och köpte mig ett par billiga solglasögon för trots att det var så molnigt var det jätteljust. Jag stod still ett tag och kikade på folk och sen gick jag för att titta på hästarna som leddes i volten. Jag tittade inte i programmet och inte på oddsen utan bestämde mig för att titta bara på hästarna i första loppet.

Förlorarkvittona

Jag valde ut en skimmel som såg stark, hälsosam, glad och lugn ut och gick och satte 2 pund på honom "each way" vilket betyder att jag vinner om han kommer 1-3 och då betalar man egentligen 4 pund, inte 2.
Sen skyndade jag mot banan men fastnade i en folkgrupp och såg bra toppen av någon jockeys skalle när de rusade förbi, men kan ni tro, min häst vann! Jag kan visst mina hästar jag för jag hade helt ovetandes valt att spela på favoriten... Jag fick drygt 10 pund tillbaka, så jag mer än dubblade min insats i alla fall.

Jag framför banan

Jag sökte mig längre bort där det var färre människor och hittade faktiskt en plats vid stängslet till banan och tog mig inte bort till ledvolten något mer. Det märktes på resultatet i mitt spelande att jag inte sett hästarna innan, nu tittade jag på odds och vad som skrevs om hästarna i programmet och då gick det inte lika bra. Dagen var lång och kall, jag försökte roa mig med att spela, titta på folk och fotografera. Tyvärr fick jag inte många bilder på alla snygga damer, det var objektivet för långt för när det är så trångt, men jag fick några bra bilder på hästarna tycker jag.

Efter några timmar tänkte jag att jag kanske skulle bli varmare om jag åt något så jag köpte en fish & chips men blä vad den var äcklig, jag kastade det mesta trots att jag betalat över 90:- för den. Jag tog chansen att hinna till toaletten också före det stora loppet och på damernas var det ingen kö alls, men på herrarnas var den 50 meter lång! Det var första gången jag sett köer på herrarnas men inte damernas.
Slutligen var det dags för Grand National, jag hade satsat på 5 olik hästar som vinnare, 3 hade jag valt för deras namn (Viking Blond, Shakalakaboomboom, Becauseicouldntsee) och två för att jag hört att de skulle vara bra (Seabass och Planet of Sound).

Mjukisdjur till mamma enligt vår tradition

När hästarna var samlade på banan blev jag förvånad över den oerhörda adrenalinrush som svämmade över mig, så hade jag inte känt före de andra loppen. Men nu var det 38 hästar på banan och vilken bana sen... den svåraste och farligaste i världen såvitt jag vet och en tradition som hållts mer eller mindre varje år sedan 1839! Kanske inte så konstigt att hjärtat bankade mot bröstkorgen?
Sen blev plötsligt starten försenad eftersom favoriten Synchronized tappade sin ryttare och glatt galopperade iväg ensam utan de andra. Slutligen fick de tag i honom och jockeyn skjutsades med bil till hästen. Två tjuvstarter blev det också innan de kom iväg och sen fick vi vänta rätt länge innan de kom inom synhåll från där vi stod. Frågan är om det hade varit bättre att stå utefter den slingan som går utanför banan... det är billigare så det kanske inte är så bra platser.

När de kom dit där vi var hade flera hästar redan fallit och en del hästar sprang utan ryttare mitt i fältet, först någon dag senare såg jag att jag fotat en häst bakifrån då den föll över ett hinder, de föll verkligen som käglor... Två hästar stannade en bit ifrån oss efter att ha tappat sina ryttare alla var oroliga i publiken och sa att den ena hästen var halt, medan jag trodde att det bara var så att den hade tygeln runt knät och lyfte huvudet så att han fick sig själv att halta. Det hävdades senare att det var en av de hästar som dött under loppet men så vitt jag kan se på mina bilder är det varken Synchronized eller According to Pete och det var de två som tyvärr fick sätta livet till.
Loppet kritiseras mycket eftersom det är mer eller mindre regel att några hästar dör varje år men jag vet inte... Just i England är det en massa hästar som far illa varje dag av sitt liv, dessa hästar lever som prinsar och gör det de älskar varje dag och sen plötsligt en dag medan de gör just det så smäller det och livet är slut. Sämre kan man faktiskt ha det...
Nå, många hästar var det inte som kom i mål, i alla fall inte med ryttare och jag bevittnade flera ovanliga händelser. Det var den minsta segermarginalen någonsin i Grand Nationals historia, det var den första skimmeln som vunnit sedan 60-talet, en tjejjockey kom 3:a.

Grand Nationalvinnaren före loppet - Neptune Collonges

Inga vinstpengar för mig alltså men efter loppet gjorde jag precis det som folk sagt åt mig var det smartaste, jag skyndade mot utgången för att få en taxi. Taxikön var inte särskilt lång men det blåste jättekallt och jag var redan nedkyld så mina tummar domnade bort så som de gör när jag är riktigt kall och framför mig i kön stod 5 tjejer men axellösa klänningar som man kunde se igenom och inga kappor! Dessutom hade de 12 cm höga klackar!
Trots att det var runt 8 grader såg jag tjejer som gick barfota för att de hade så ont i fötterna...

Sunnyhillboy - Grand National 2:a

Det tog någon halvtimme att få en taxi och under tiden stod jag och gänget bakom mig och himlade med ögonen åt en av tjejerna framför mig som var en riktigt bitch.

Seabass - Grand National 3:a

Raka vägen till hotellet åkte jag och sen ringde jag till kommittén i år jobbförening för de hade sagt att vi skulle mötas för middag på kvällen. Jag fick en adress och order att vara på plats någon timme senare så det enda jag hann göra var att boka en ny taxi och byta om. Jag såg en träbil på vägen, var den inte häftig?
Precis när jag började närma mig de andras B & B ringde C och undrade om jag hade långt kvar men sen såg vi varandra och lade på. Strax efter att jag sagt hej till alla hoppade vi in i en annan taxi och åkte till Chester är vi mötte upp med D och hans fru och sen åt vi på en Italiensk restaurang. Vi hade väldigt trevlig men maten var sådär, men det sade jag inte för det är tydligen D's favoritrestaurng.

Planet of Sound - Grand National

Jag och S bestämde oss för att dela på en kokosglass och alla de andra fick sina desserter men vi fick inte våra. Vi började till slut bli lite oroliga och frågade efter den och de andra bara sa den kommer nog. Plötsligt kommer hela personalstyrkan i restaurangen ut från köket med grytlock och grejer och för ett attans väsen och sen sjöng de för mig eftersom det var min födelsedag dagen därpå. Lite generad blev jag förstås, men det var rätt kul faktiskt. Tydligen visste alla om att de skulle göra det utom S för hon hade ju också undrat över vår glass.

Kön till herrtoaletten

Hon fotade när de sjöng för mig men tidigare när jag gått ut med C för att röka hade de andra lekt med min kamera som jag lämnat på bordet. Ni vill inte ens veta vad det var för bilder på den... fast en av de är rumsren, det är den med makaronitavlan på.
Taxin kom och hämtade oss efter middagen och efter att C övertalat taxichauffören så gick han med på att skjutsa mig hela vägen till Waterloo trots att det skulle ta honom en bra stund att ta sig tillbaka igen. Alltså kom jag enkelt och bekvämt hela vägen fram till dörren och var så övertrött att jag hade svårt att somna sen.