Jag vet hur man stuvar!

Jo, på fredagsmorgonen verkade det onekligen som om jag haft rätt om värken, den tycktes inte ha med någon förkylning eller influensa att göra utan något annat mystiskt. Värken hade kommit och gått under kvällen men även om jag på grund av värken haft svårt att sova och därmed att komma upp på morgonen så hade jag i alla fall inte ont när jag vaknade. Jag gjorde mig iordning och åkte till jobbet där vi stressade fram och tillbaka med USA-resan jag och två kollegor ska göra om ett par veckor. På grund av ett missförstånd eller nåt så hade mina kollegor bokat sina resor enligt den plan vi haft men det innebar att jag plötsligt inte kunde åka med dem för att vi inte bokat tillsammans. Min biljett blev av någon anledning jättedyr och jag skulle inte ens få sitta med dem trots att resebyrån bara några minuter tidigare varit helt säkra på att det skulle läsa sig. Jag vet hur det ligger till och hur historien om mitt liv ser ut så jag visste att hon hade fel och det fick jag bekräftelse på nästan direkt. Till slut bokade jag med British Airways istället för SAS och kom undan med nästan halva priset... Jag får visserligen resa ensam men vad är skillnaden att sitta ensam på planet med att göra hela resan ensam? Jag flyger i alla fall Stockholm-London-San Francisco och de flyger Stockholm-Chicago-San Francisco. Jag kan inte låta bli att tycka att jag dragit det längre strået både om man betänker färdväg och bolag. Men de får å andra sidan sällskap av varandra och det hade jag gärna haft. Jag reser ju ALLTID ensam och det är skittråkigt! Jag kommer i alla fall vara i San Francisco nån timme före dem så det blir ingen lång väntan.
Den höggravida kompisen M som jag skulle ha träffat för en fika mådde inte toppen så hon ställde in, istället åkte jag hem och tvärsomnade och sov i 3 timmar. Man blir trött av värk och natten hade varit för kort.

Jag slängde potatis i en kastrull och tog ut kallrökt lax från frysen. Nu hade jag fått blodad tand på det här med att stuva saker, nu skulle här göras stuvad potatis!

När potatisen var klar ringde jag upp H och kollade om vi skulle ta den där promenaden vi skjutit upp från gårdagen och efter att ha kommit överrens om att göra det satte jag mig strax i bilen och åkte till Bollstanäs och H. Sedan gick vi en 45 minuters promenad i rask men rätt lugn takt och snackade skit under tiden. Det kändes rätt skönt att vara ute och gå meg H igen, det var flera år sedan vi båda hade hund att gå med. När vi kom tillbaka skulle jag försöka fota Celine och hon blev till slut så skeptisk till mig att hon gick runt mig varv på varv och gruffade och vägrade ge upp trots att vi just gått rätt långt tillsammans. Enda sättet att få henne att komma i närheten av mig var att muta henne med godis... Värre än Turre alltså, han kommer ju över sin skepsis på ett par minuter i de allra västa fallen, annars tar det inte ens det.

När jag kom hem skalade jag och tärnade potatisen och stuvade dem sedan, attans vad bra jag är på det! Det blev ju jättegott ju. Jag åt sedan stuvad potatis, kallrökt lax och citron, mums! Senare på kvällen fick jag värk igen och jag blir mer och mer säker på att det beror på för låg dos levaxin eftersom det märks mest när jag gjort något lite ansträngande där kroppens reserver töms ut.