Vårkänslor, sol och isande kallt

Jag och två av mina vänner började dagen med frukost på konditoriet. Eftersom det var tänkt att vi skulle ta en promenad i vårsolen så var de lite otåliga och hetsade mig att dricka upp latten alldeles för snabbt. Hoppsan, kraftigt illamående blir svaret på sånt beteende. Vi åkte alltså iväg till Smedby för att parkera bilarna och gick genom skogen i djupsnön för att ta oss till Antunavägarna. Tungt var det att pulsa fram i snö som gick ända upp i ljumsken så fort man gick igenom skaren, dessutom med ett kraftigt illamående.
Båda gick över ungefär samtidigt. Vi kom ut på en plogad väg och illamåendet hade släppt och världen var så vacker.
Strax senare var vi inne på en väg som nästan helt saknar biltrafik och hundarna fick springa lösa. En boll fick de leka med också och de hade kul.
Det var en sån avslappnad fin promenad, med småsnack, sol och glada hundar.
Vi var ute runt en timme och gick väl 3-4 kilometer ungefär.

Det var tänkt att vi skulle ut på kvällen vi tre, men av någon anledning droppade de andra av. Tjurig som jag är och med starka minnen från förra helgen då jag satt ensam i två dygn, så bestämde jag mig för att gå ut ensam. Jag hoppades förstås på att träffa folk jag kände.
Gick till puben som tragiskt nog blivit vårt stamställe trots att den är rätt patetisk. De har visserligen trevliga ägare, men klientelet som går dit är det värre med.
Sprang på två kompisars, kompisar och satt ned med dem och ett par som de kände. Hade riktigt trevligt. Sen kom det in kompisar till mig som jag inte sett på länge så det var ju kul. Sen gjorde de missen att tala om för mig att de träffat Irländare på den andra puben, så jag försvann som en avlöning.
Irländarna hittade jag inte, men hamnade i det första gänget igen, med lite nytt folk i. Kul folk.
Sen gick vi mot bättre vetande ned till nattklubben som är det enda som har öppet till 3.
Hittade fler människor som jag kände och hade väldigt kul, det fanns en del absurda inslag i kvällen, som det faktum att flera killar bad om mitt nummer och slogs nästan om min uppmärksamhet. Kändes emellanåt som de stod på kö. Vad hände?
Nåja, det var kul och trevliga killar, men det kändes inte som om de var nåt för mig. Men jag är ju lite svårflörtad, så vem vet om de lyckas om några månader...
Underlig känsla var det i alla fall, kändes som om tjejer flockades runt mig på nåt sätt också. Träffade trevliga tjejer under kvällen med.