Oj vilken vecka! Del 2

I måndags kände jag egentligen för att spela quiz, men laget vill ju bara spela varannan vecka så jag åkte in till Tudor i alla fall. Ville träffa allt trevligt folk och snacka skit en stund.

Jag satt med ett av lagen för där satt ett par trevliga människor som jag känner. Det visade sig att resten av laget också var trevliga så jag hade en bra kväll. Dessutom träffade jag S, tjejen som ska ersätta J på Brittiska ambassaden och hon och jag klickade direkt och hade jättekul. Vi missade de flesta av frågorna och de andra var tvungna att repetera dem för oss.

Vi har mer eller mindre redan bestämt att vi ska åka utomlands tillsammans någon gång i sommar eller höst. Snackade också lite mer med P som jag inte känner särskilt väl, det var trevligt och jag fick sällskap till bilen.

På tisdagen kom äntligen H från Linköping. Jag hämtade upp henne i stan och vi gick till Tudor för att äta och ta ett par öl. Trevligt och lugnt var det. Vi åkte hem ganska tidigt, men sen satt vi och tittade på två av mina absoluta favoritavsnitt av Extras. En brittisk serie om statister. De har en riktigt känd gästskådespelare i varje avsnitt och de spelar då sig själva, men med nån sjuk tvist.

Kate Winslet och Orlando Bloom är favoriter, men också Ian McKellen och Daniel Radcliff. Avsnitten är ibland så pinsamma att man får hålla för ögonen, men kul är det.

På onsdagmorgonen var det tänkt att H skulle vara nere på stationen för att ta tåget klockan 8.15. Vi skulle äta en kvick frukost och sen åka. Men på något underligt vänster var klockan plötsligt 8.20 och vi hade inte ens kommit ut genom dörren. Hon blev 35 minuter sen till sin kurs i stan...

På onsdagen var det St. Patricks day och följdaktligen firande på alla Irländska pubar i stan. S och J skulle till The Liffey och jag skulle möta upp där. Efter att ha stått i kö i iskall blåst i runt en timme, blev jag slutligen insläppt förbi kön när en av tjejerna i måndagens quizlag såg mig och sa till vakten. Sen parade hon ihop mig med sin kompisd och sa att hon själv var tvungen att åka hem. Väl inne undrade jag varför jag stått i kö överhuvudtaget. Det var så fullt av folk att man knappt kom in och det verkade inte ens vara nåt kul folk. S och J var då och avslutade sin middag i närheten och skulle komma tillbaka. Men jag stod inte ut och när tjejen jag blivit ihopparad med ville till Dubliner så tyckte jag att det var en bra idé. Vi gick tydligen därifrån precis när S och J kom tillbaka. Jag tjejen och hennes (irländska)kille hoppade in i min bil och åkte till Dubliner där vi fick gå förbi kön och slapp betala inträde. Det kan vara praktiskt att känna Irländare på St. Patricks day.

På Dubliner var stämningen mycket trevligare och vi var glada att vi gått dit istället.

En väldigt full irländare med armar som trädstammar började smickra mig en massa, tydligen visade jag tydligt skepsis för efter ett tag sa han att jag var skrämmande och att jag inte skulle titta så elakt på honom. Det enda jag sa var att han nog tyckte att jag var så snygg för att han supit mig snygg. När mitt sällskap gått hamnade jag vid baren och pratade med E som jag haft ett gott öga till länge. Fick reda på mycket mer än jag någonsin vetat om honom och blev lite förvånad och kanske lite besviken. Men på plussidan får jag definitivt lägga det faktum att han var ärlig och enligt honom har han aldrig varit så ärlig mot någon människa. Det är om inte annat en bra grund för vänskap.

På torsdagen kom L från Gotland. Jag hade tagit ledigt för att få lite sovmorgon och min vana trogen så var jag ju bakfull eftersom Irländarna drack så mycket kvällen innan. Jag tycker det är lite orättvist att jag blir så bakis när andra dricker. Jag hämtade L i stan och vi åkte hem till mig där jag tog en dusch och snyggade till mig lite. Vi åt lunch och snackade lite skit, sen åkte vi tillbaka till stan. Vi gick in i några butiker för att förhoppningsvis hitta lite kläder till mig inför London-mötet och L hittade en jättesnygg topp åt mig som sitter bra, är snygg och bara kostade 150:-. Jag är verkligen jätteglad för den. Sen i sista stund högg jag med mig en lång jeansskjorta. Kunde bara inte låta bli, den var så snygg och om någon månad sitter den nog som en smäck.

På vägen tillbaka till bilen gick vi in på Asian Market och jag handlade ytterligare 2 kg Edamame-bönor.

Sen åkte vi till Tudor för att äta och efter mycket om och men lyckades P hitta platser för oss att sitta på, men innan dess hade jag stått och pratat med honom i dörren till köket och till vänster om dörren satt en kille jag kände igen men inte kunde placera. Jag stirrade honom i ögonen och han stirrade tillbaka. Hjärnan jobbade för högtryck: -Det är nån jag känner, jag borde säga hej. Men vem är det? osv.

När jag slutligen efter alldeles för lång ögonkontakt bestämt mig för att säga hej så inser jag att det inte är nån jag känner, det är Martin Timell. Till mitt försvar får jag säga att jag aldrig tittar på TV och att jag faktiskt bytit ett par ord förut med honom på Tudor. Jag slår ned blicken alldeles försent och går iväg. Fast antingen kände han igen mig, eller så blev han nyfiken för senare när vi skulle gå så var de på väg ut samtidigt och då var det han som tog kontakt med oss och började snacka och då bad jag slutligen om ursäkt för stirrandet och förklarade hur korkad jag är.

Jag och L tog bilen och åkte till Globen Annexet, för där skulle vi se Mika konserten. När L sa att hon ville se den ett par månader tidigare och undrade om jag hängde på så sa jag som det var, att jag inte ens visste vem det var men att jag testar allt en gång. Så jag fixade biljetter och visste inte alls vad jag hade att se fram emot.

Men det var riktigt kul. Till och med för-bandet var bra faktiskt och Mika själv var ju en riktig showartist. Han fick publiken med sig, tempot var högt, han hade övat in en hel del svenska. Det var partystämning helt enkelt.

L var jättenöjd och lycklig, jag var glad för en trevlig upplevelse med glad musik.

Sen började problemen... När vi lämnat bilen i garaget var vi som uppslukade i nån diskussion eller nåt och vi hade ingen aning om var vi ställt bilen. Vi åkte hissar upp och ner, tog trapporna samma väg och gick ut och in genom dörrar i nästan en timme innan vi hittade bilen och med tanke på att vi stått upp i nästan 4 timmar så hade vi rätt så trötta ryggar.

Efter ett kort överläggande bestämde vi oss för att ta en öl på Dubliner innan vi åkte hem och till vår lycka hittade vi Linköpinggästen H och hennes kollegor därinne. Jag hade visserligen tipsat om live-musiken där, men jag visste inte att de faktiskt gått dit. Jag skrämde H så hon nästan ramlade av stolen när jag smög upp bakom henne och försökte pussa henne på kinden.

Vi var väl där ungefär en halvtimme och sen åkte vi hem och sov.