Inga rådjur men hare bra!

Hösilaget jag lade ut verkar inte ha gått åt så som jag hoppats. Vet inte ens om rådjuren har varit där och smakat. Det är svårt att se på håll om det finns några rådjursspår och jag har inte gått dit och tittat närmare. Harspår är det däremot till och från högen som nån slags flervägskorsning på skaren. Hararna har alltså hittat dit och det är nog de som har dragit ner högen lite. Bra att de uppskattar hösilaget, men de är oblyga nog att dela med utedriftshästarna som går inte så långt härifrån. Jag har sett dem sitta och äta i godan ro där i hagen när jag har åkt förbi med bilen.

Jag hade förresten en harpalt en gång för många år sedan. Jag hittade henne sittandes på landsvägen där vi hade stallet förr. Jag plockade upp henne och satte henne i passagerarsätet och åkte hem. Efter samråd med veterinär åkte jag till en gård i närheten som hade lamm. Lammnäring dvs. mjölkersättning för lamm är nämligen vad en liten harpalt ska äta. Efter lite skamlöst tiggande med harpalten i famnen så gick jag hem med en påse pulver. Jag döpte henne till Hare Bra och hon var en pina från början till slut. Enda gång hon tyckte om mig var när jag kom med mat, min tax tyckte hon däremot om och försökte dia honom tills han var helt öm och rosa på magen. Jag åkte bort ett par dagar och några vänner fick ta hand om henne. När jag kom hem var hon inte det minsta glad att se mig.
Jag hade bestämt ett datum med veterinären då hon skulle vara gammal nog att kunna ta hand om sig själv och jag kunde knappt vänta på att få släppa iväg henne.
Dagen kom och det åskade och regnade, men hon var så tjurig på mig att jag tyckte det var lika bra att skicka bort henne. Eftersom hon var så förtjust i hunden bestämde jag mig för att släppa henne i en slottspark med koppeltvång för hundar. Jag öppnade transportlådan och hon skuttade iväg. Inte en blick bakåt förärade hon mig innan hon kvickt trampade iväg mot friheten och ett människofritt liv.