Paul Bettany och mina tofflor

Jag har blivit förälskad och pinsamt och fjortisaktigt nog så är det i en skådespelare.

Jag såg en film med honom nu ikväll, Wimbledon. Jag har aktat mig för den filmen, kanske för att jag nog har blandat ihop den med en annan film. Men nu såg jag den i alla fall. Den var ju urmysig! Verkligen nåt jag har missat. Söt film, söt skådespelare, sen fick jag ju stå ut med Kirsten Dunst som jag inte gillar. Men hon gjorde faktiskt också ett bra jobb.

Men till min ursäkt får jag ju säga att han är söt, intelligent, verkar väldigt trevlig och så har han ju en urhärlig brittisk dialekt. Blir ju helt knäsvag. Rödlätt, fräknig och blåögd...

Visste inte ens att det var min typ.

Jag fick ett par tofflor för två år sedan när jag frös i Texas. Jag har ju en merit som inte så många andra har. Jag har frusit i Athen-Grekland, Bangkok-Thailand, San Diego-Kalifornien, Fort Worth-Texas, Los Angeles-Kalifornien, Orlando-Florida. Jag kan ha missat nåt ställe, för jag har nog frusit på de flesta ställen jag har varit. Jag fryser mer eller mindre jämt.

Nå, i alla fall. Min värdinna Kelly tyckte synd om mig för att jag frös så väldigt. Så hon köpte en pyjamas och ett par tofflor åt mig och kallade det för en Thanksgiving present.

Jag älskar både tofflorna och pyjamasen. Det är för övrigt min första pyjamas trots att jag alltid önskat mig en.

Den använder jag mest när jag bor över hos andra eller delar rum med kompisar på vandrarhem och sånt. Hemma matchar jag oftast tofflorna med fleecemorgonrocken jag köpte i Salt Lake City för 5 år sedan... Nu börjar tofflorna nästan ramla sönder, de är nog redo att bytas ut.

Det gör inte så mycket, jag har ju fortfarade pyjamasen.

När jag var i Los Angeles i höstas köpte jag i alla fall ett par nya tofflor. Kanske inte med någon plan direkt, men jag kunde inte låta bli att köpa dem, de är helt underbara. Jag köpte dem på Universal Studios och de ser ut som Homer Simpson och man sätter fötterna i käften på honom-

Katten gillar inte mina nya tofflor, han tycker att de är läskiga. Men sanningen att säga gillar han inte ponnytofflorna heller...

Men själv kan jag inte låta bli att fnissa till varje gång jag kollar ned på mina fötter. Fötterna är också gladare och varmare i de här tofflorna än de utslitna Texas-tofflorna.

Jag har haft ett par tofflor från Krakow-Polen också, de var riktiga favoriter, men slets ut de också.