En vän hörde av sig igår och undrade om jag ville gå på förhandsvisning av en film. Visst sa jag, gratis är gott!
Hade ingen aning om vad det var för film men Googlade förstås.
Flickan från ovan var det vi fick se och det var en väldigt speciell film. Den var välgjord och bra, men udda och kanske lite konstig. Men klart sevärd i alla fall.
Efter filmen tog vi oss till Tudor Arms på Östermalm. Underbart ställe med fin stämning. Lite så som de sjunger i sången, ledmotivet till Cheers. "Where everyone knows my name".
Det känns så fint när man kommer in där och alla blir glada och ropar efter en och undrar om de tagit fel på dag. För inte brukar jag vara där på tisdagar. Några får jag kramar av, andra pussar på kinden och nån talar alltid om för mig att jag ser extra fantastisk ut idag. Och nu pratar jag bara om personalen. Stamgästerna känner man ju också en del och jag har träffat några där som jag betraktar som goda vänner. Det känns lite som att vara i ägaren Chris vardagsrum, där han samlar kul och trevliga människor. Vi åt lite mat där också, det blev räkmackan de är så kända för. De har gjort den på samma sätt sedan de öppnade 1969 och det innebär en massa stora, fräscha, handskalade räkor. Det enda som inte är utmärkt på Tudor är coca colan, men det ursäktar jag gärna för sällskapet och allt det andra.
Hade ingen aning om vad det var för film men Googlade förstås.
Flickan från ovan var det vi fick se och det var en väldigt speciell film. Den var välgjord och bra, men udda och kanske lite konstig. Men klart sevärd i alla fall.
Efter filmen tog vi oss till Tudor Arms på Östermalm. Underbart ställe med fin stämning. Lite så som de sjunger i sången, ledmotivet till Cheers. "Where everyone knows my name".
Det känns så fint när man kommer in där och alla blir glada och ropar efter en och undrar om de tagit fel på dag. För inte brukar jag vara där på tisdagar. Några får jag kramar av, andra pussar på kinden och nån talar alltid om för mig att jag ser extra fantastisk ut idag. Och nu pratar jag bara om personalen. Stamgästerna känner man ju också en del och jag har träffat några där som jag betraktar som goda vänner. Det känns lite som att vara i ägaren Chris vardagsrum, där han samlar kul och trevliga människor. Vi åt lite mat där också, det blev räkmackan de är så kända för. De har gjort den på samma sätt sedan de öppnade 1969 och det innebär en massa stora, fräscha, handskalade räkor. Det enda som inte är utmärkt på Tudor är coca colan, men det ursäktar jag gärna för sällskapet och allt det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar