Det har varit ganska mycket att göra på jobbet den här veckan, men det har känts som om jag inte fått något gjort. Då blir jag stressad och har svårt att sova emellanåt.
De sista timmarna på arbetsdagen blev extra tunga eftersom min dator hade svårt med kopplingen till nätverket. När jag skulle spara det jag jobbade med så fungerade det inte och jag fick göra om vissa saker några gånger eftersom det försvann i cyberrymden. Även när det inte försvann var det jobbigt eftersom det kunde ta 10-20 minuter att spara det jag gjort, eller öppna en annan fil som jag skulle jobba med.
Precis när jag var klar att åka hem ringde syrran från Jämtland och sa att en vän till oss varit med om en trafikolycka. Varpå jag oroligt ringde vännen och till min lättnad fick svar av henne. Hon lät matt, men levande. Eftersom hon satt ensam på akuten sedan flera timmar och jag precis slutade jobbet så erbjöd jag mig att hålla henne sällskap.
Det var egentligen meningen att hon skulle få åka hem då jag kom dit. Men eftersom hon hade lite underliga sensationer i kroppen ville de göra en CT och MR också. Jag var där ungefär 3½ timme och var orolig för hunden i bilen med tanke på kylan. Jag visste att han frös, men hur allvarligt var det?
Äntligen fick vi ett lugnande svar, de såg inga skador på bilderna.
Bara det var ett under med tanke på att bilen fick skrotas och att de var tvungna att såga upp taket för att få ut henne.
Nu ville de bara hålla kvar henne för observation och då kunde jag byta fokus och se till min frusna hunds bästa och åka hem.
Hon är nu hemma och mår efter omständigheterna väl, jag tror nog att hon hade änglavakt av en hel här av sina älskade som inte finns i livet längre.
Nu är jag trött och sliten efter jobbveckan, stress och oro. Nu ska jag maratonsova!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar