Äntligen lugn och ro

Jag älskar att ha ett socialt liv och jag är mer effektiv på jobbet under stress. Men igår fick jag för första gången på nästan två veckor ta det riktigt lugnt och det var så skönt. Jag hämtade in den sista veden och håller tummarna för att det blir varmt inom två veckor. Diskade det som stått någon dag för att jag inte orkat/hunnit fixa det. Vattnade rosen som står på köksbordet, torkade bänken i köket och betalade räkningar, men sen gick jag och tog en eftermiddagslur.
När jag gick upp igen var klockan löjligt mycket. Jag hade sovit i två timmar och hade hunnit drömma om att jag skulle ta fina foton och att kameran bara hakade upp sig hela tiden.
Sen satt jag och såg 2½ men och sen 51st State. Den filmen var lite kliché men också riktigt kul faktiskt. Sen läste jag lite i boken jag lånat av min kollega: Flickan från ovan.
När jag sen gick och lade mig kunde jag inte sluta tänka jobb och formuleringar för mitt föredrag jag ska hålla i London nästa tisdag. Jag har oerhörd prestationsångest. Det var inte meningen att jag skulle göra det här, det var två kollegor som skulle det, men de drog sig ur och eftersom jag är med i kommittén så kände jag ett visst ansvar för det. Dessutom är det jättebra marknadsföring så jag vill och tycker att det ska göras och gör ingen annan det så får man väl göra det själv.
Så här långt ser det riktigt bra ut, men det är en sak att skriva ner det och göra en powerpoint-presentation, en helt annan att hålla själva föredraget på engelska inför 100-200 personer. Det fungerar helt okey om jag läser innantill, men det kan jag ju inte gärna göra. Även om S som också sitter i kommittén sa att de var tacksamma för att jag gör det så att det inte blir luckor i programmet, så sa hon också att i värsta fall får jag väl göra ett skript och läsa innantill.
Jag hoppas att det inte blir så, men det känns bra att ingen kommer peka finger om det slutar så.
Nu har i alla fall en av mina kollegor lovat att stå där med mig och vara lite sufflör, det känns bra av flera anledningar. Den ena är att det känns bättre att göra bort sig om man är två om det nu kommer det så, det andra är att han måste tyckt att det jag förberett var rätt bra och att han kan stå för det.
Sen mitt i alltihopa får jag veta att British Airways tänker förlänga sin strejk och att jag därför måste boka om min flight. I samma veva får jag veta att vår montervägg inte under några omständigheter går att checka in, varken på BA som jag flyger, eller SAS som min kollega flyger. Den väger helt enkelt 3 kg över maxvikten för incheckat bagage.
Vet med säkerhet att vi checkade in samma box förra året när vi skulle till Prag, men vilket bolag vi flög med då minns jag inte. Det kostade massor, men det känns ju onödigt att betala för en monter som sen står tom för att man inte vill betala för att få ned monterväggen.
Nu håller min kollega J på att undersöka om UPS eller FedEx klarar att få ned den till London senast måndag lunch.