26/11 På tisdagen kunde jag ta lite sovmorgon och sen efter en dusch och tillfixning så tog jag en promenad till Piccadilly Cirkus där jag mötte upp med min leverantör och vän C för ett brunchmöte på mitt favoritställe i Soho.Jag är ju igenkänd där och det känns lite lustigt att ha ett stamställe i London och alla mina brittiska vänner är löjligt imponerade av det. Det är inte så vanligt att man blir igenkänd i London, särskilt inte i de mer centrala delarna så de tycker att det är helt otroligt.
Vi hade ett bra möte och när vi klarat av alla nödvändiga punkter hade vi bara trevligt och snackade andra saker och åt frukost. Jag valde "Full english" den här gången, jag brukar ju ta Eggs Benedict annars.
När C åkte vidare för att träffa sin brorsa så gick jag till Lillywhite's där de har outlet på sportkläder. Jag köpte några t-shirtar, joggingbyxor och ett par huvtröjor. Jag blev förvånad ett par gånger. En sak jag undrar över är hur jag kan ha allt från XS till Medium i t-shirtar? Varför är de inte mer standardiserade?
En av dem i XS var på gränsen till för stor.
Jag köpte joggingbyxor i storlek 10 också vilket är fascinerande för mig. De sitter lite tight just nu men förhoppningsvis blir de mer lagom med tiden, de sitter bara tight över låren, resten är precis lagom.
Jag gick tillbaka till hotellet och tog det lugnt ett tag och funderade på vad jag skulle hitta på under kvällen och efter några meddelanden fram och tillbaka till svägerskans svenska vänner som bor i London hade M lovat att möta upp för middag efter att han varit på gymmet.
Jag har inte träffat honom på säkert 3-4 år och vi känner egentligen inte varandra, men vi känner ju E båda två och vi är båda två sociala och tycker om att snacka, så det passar ju bra.
Medan jag väntade på att klockan skulle bli dags så bläddrade jag i en bok som stod i hyllan på mitt hotellrum, "London's Strangest Tales". Det var faktiskt väldigt konstiga (sanna) historier om allt möjligt och omöjligt.
Visste ni till exempel att det förr fanns något som kallades "Human Lavatories"?
Det var ett problem att folk gjorde sina behov på gatan i London när befolkningen ökade snabbt och det blev både äckligt och smutsigt och dessutom halt på gatorna...(!)
Det var då man införde dessa "mänskliga toaletter".
Det var män och kvinnor som gick omkring med stora rockar och en hink.
Man betalade dem med ett mynt och då ställde de ner hinken på gatan och mannen eller kvinnan kunde uträtta sina behov medan "toaletten" skylde dem för blickar med sin rock, som de fortfarande hade på sig...
Ja, det här är alltså en helt sann historia!
Den enda mänskliga toalett man har ett namn på är den enda av dem som bötfälldes för att ta överpriser, inga av de andra är nedskrivna med namn någonstans i historien.
Spännande!
Vid 20 mötte jag upp M i Soho och vi gick till en Thailändsk restaurang som verkade mycket populär och vi hade väldigt trevligt, det känns verkligen som om vi känner varandra och samtalsämnen eller pinsamma tystnader var definitivt inget problem.
Vid 22 ungefär så gjorde vi sällskap en bit på vägen och sen gick M till tunnelbanan och jag gick tillbaka till mitt hotell och som den gentleman M är erbjöd han sig först att hålla mig sällskap till hotellet, men jag är inte rädd i London, så det behövdes inte och han skulle ju jobba tidigt nästa morgon.
Jag kom i säng strax efter att jag kommit tillbaka till hotellet.
Tänk vilken tur man har som har vänner och bekanta i så många delar av världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar