Han var väldrillad och såg till att säga ett artigt tack till alla som kom med paket till honom, sen han skred till verket och rev av pappret i rasande fart med hela barnaskaran som publik.
Alla barnen är snälla och relativt lugna men liksom på förra lördagen kände jag att jag var lite rädd för dem när de rörde sig för fort eftersom de är precis så långa att det skulle göra oerhört ont om de sprang in i mina ben.
Det var trångt och ont om sittplatser för vi var väldigt många som var på plats, både familj från båda sidor och en massa vänner med barn. Som nyopererad fick jag första tjing på en stol så för mig gick det bra. Systersonen servade mig med kaffe och tårta så jag slapp gå upp.
Jag var kvar ett par timmar och det är ungefär vad jag klarar av och ungefär så länge Turre kan sitta och vänta i bilen med jacka på, så sen åkte jag hem och vilade resten av eftermiddagen och kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar