Alla får klä av sig i Rio!

12/4 På söndagen gick jag iväg utefter Copacabana för att ta mig en titt. Jag tog med mig handväskan och systemkameran trots att folk sagt till mig att det enda folk vill göra när de ser en turist är att råna dem. Jag var orolig innan jag åkte dit, men när jag är på plats så blir jag alltid modig (dumdristig?) och helt orädd. Jag håller alltid en hand över handväskan om det är någon människa i närheten, så om det skulle hända mig något är det just ett rån, de flesta skulle inte komma undan med att lyckas ta ifrån mig något utan att jag märkte det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Men som sagt, jag har en hand på väskan och ögon i nacken. Om någon går lite för nära visar jag att jag ser dem i ögonvrån, vissa flyttar då undan, jag antar att det var de som var ute efter att stjäla något från mig.
Jag kände mig i alla fall helt trygg trots att jag kanske inte borde det. Jag hade inte kommit långt innan jag mötte en stor demonstration, alla bar de Brasilianska färgerna och hade en massa flaggor och grejer. Jag vet fortfarande inte vad det gällde, men det kändes nästan mer som en fest än något aggressivt. Kanske hade det något med ett val att göra?
Jag fortsatte i alla fall att promenera trots att jag kände att jag nog skulle bränna axlarna och kanske ansiktet, vid det här laget hade jag gått så pass långt att jag ville gå tills stranden tog slut, dessutom försökte jag hitta Starbucks som jag trodde borde ligga någonstans däromkring. Anledningen till att jag letade efter Starbucks var att jag ville köpa de där stad- och landsmuggarna åt mig själv och syrran. Slutligen kom jag fram till Ipanema, den andra kända stranden. Mitt emellan stränderna fanns en kulle och därifrån var det en fantastisk utsikt, det var bara det att den kullen också hade de enda buskarna och kaktusarna på hela detta område och uppenbarligen hade alla män på båda stränderna använt dessa buskar som toalett! Pisslukten stod tung runt buskarna och jag var tvungen att andas genom munnen så illa och mycket som det luktade. Jag antar att detta till viss del beror på att de så sällan har regn, annars hade det ju spolats undan vartefter. Men när man kom förbi det området var det i alla fall jättefint så det var värt "rökdykningen".
Under hela min promenad såg jag ju både en massa andra turister men också en massa brasilianare (heter det så?) och det som slog mig var att alla gick halvnakna, unga, gamla, män, kvinnor, tjocka och smala! Det gick riktigt gamla kvinnor med hängmage och hängbröst omkring i bara shorts och bikini-bh på strandpromenaden, så det var inte ens bara på stranden. Det där skulle man inte se i Europa och kanske inte heller i USA, där är det bara de unga och vackra som törs klä av sig. Det jag fick se hade en överraskande effekt på mig, när jag väl gick ned på stranden kände jag mig nästan bekväm med att gå i bikini, i Rio är det ok att inte vara fotomodellsnygg och ändå vara på stranden!  Det var häftigt att känna så och det var så lättåtkomligt inom mig, det trodde jag verkligen inte. Det visar så tydligt att anledningen att man är så elak mot sig själv handlar om hur man tror att andra tänker och reagerar. När jag slutligen kom tillbaka efter 4-5 timmars promenad så hade jag mycket riktigt bränt mig på axlarna, nacken, ansiktet och halsen, men inte jättemycket som tur var. Jag tyckte att jag var ganska vältäckt med långklänningen, men jag hade ju inte tänkt vara ute så länge i solen.
Efter en dusch och byte av kläder gick jag en liten bit utefter gatan och åt middag på en av restaurangerna på strandpromenaden. Maten var inte alls särskilt bra, jag valde Ceasarsallad och den var under all kritik. Men det satt ett par norrmän vid bordet bredvid mig och av dem fick jag information om var jag kunde hitta en bankomat. De sa till mig att vara försiktig, men jag sa som det var, jag tänkte inte gå dit nu på kvällen, jag tänkte vänta till imorgon och då blev de lugnade. Så ja, det är visst rätt farligt i Rio, de bor där tror jag och har ju koll. Fast något jag märkte under min promenad är att det finns poliser överallt, i alla fall på Copacabana och Ipanema. Det är ju väldigt smart att försöka hålla turisterna säkra, det lär ju skada turismen att det är så farligt att vara där.

På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Allt blir så mycket jobbigare

10/4 På fredagen jobbade jag hemifrån fast från kondis. Jag skulle sitta och skriva en massa och det är lättare att göra någon annanstans än på kontoret. Det är för många störningsmoment där, man gör lite här, lite där och så vidare. H som jobbar på kondis gav mig en kopp med ingefära-te och sa att det kunde kanske hjälpa att hålla förkylningen på avstånd. Jag kände mig lite tjock i halsen och skulle ju på semester och ville verkligen inte bli sjuk. Sen skickade hon med en dos till att ta hem och gav mig till och med en påse till det! Hon vet ju att mitt kök är nedplockat och det hade varit så gott som omöjligt att göra en kopp te utan den påsen, jag har ju ingen aning om var mina tesilar är. Vattenkokaren däremot hade jag inte packat ner, jag visste ju att jag skulle behöva den förr eller senare. Jag hade en fralla över från lunchen också, så det blev en kopp te och macka till middag också. Det är ännu värre att packa när det är en sån röra också, hela livet blir liksom jobbigare och kräver mer kraft.

Vad är det för fel på mig?

9/4 På torsdagen lämnade jag in Camaron på helrekond, dessvärre hade ingen möjlighet att hämta mig på rekondföretaget. Brorsan kunde hämta, men inte förrän lite senare och han blev dessutom försenad just denna morgon. Jag började helt enkelt att gå till jobbet. Det är en bra bit, det är i stort sett från ena änden av Väsby till den andra, men det var fint väder så det var inget större problem. När brorsan hörde av sig hade jag bara runt 5 minuter kvar så det blev så att jag gick hela vägen. Jag minns inte hur lång tid det tog, men det var nog runt en timme. Jag gillar ju att gå, men det är inte lika kul när man har mycket att göra, men det var en rätt skön start på dagen. Det enda är att jag är väldigt stel och har rätt ont i bland annat ryggen när jag vaknar och man kan ju tro att rörelse skulle hjälpa, men det är faktiskt så att kroppen behöver få vakna av sig självt innan jag börjar röra på mig, annars gör det ont hela tiden under rörelsen. Eftersom det var så pass lång tid så släppte det dock just denna gång, men då hade jag gått rätt långt innan jag slapp smärtan. På eftermiddagen åkte jag och hämtade den och blev lite besviken, den var inte så skinande ren som jag hade hoppats, det kändes som om jag kunnat göra det själv utan någon större ansträngning. Dessutom fattades det en ratt på stereon... Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag såg det innan jag körde iväg och gick ändå inte in och sa till... Det var nog för att jag packat in Turre och väska och allt och inte orkade börja om. Det betyder ju att jag antingen får leva utan den ratten, eller ta tag i det en annan dag. Det stör väldigt, det syns så tydligt att det är något som fattas.

Hoppsan, det var nog mitt fel

8/4 På onsdagen var det dags för M och S att åka vidare på sin Europa-turné och jag skjutsade dem till Arlanda. S ville handla lite på Ica så vi stannade till vid Ica på Europstop på vår väg till Arlanda. Jag kom på en lysande idé och köpte polkagrisstänger för att de skulle få testa typiskt svenskt godis. S ville inte ha då hon inte gillar mint (det gör inte jag heller egentligen) men M testade gärna. Han kom strax på att en färsk polkagris blir seg och god att tugga på och strax efter att han kommit på det så sa han lite torrt, ajdå, det var den kronan. Det tog oss en stund att fatta att han på riktigt hade tappat en av sina kronor, det vill säga en stor del av en tand! Det kanske inte är det mest passande tillfället när man inte ska hem på några veckor till...
Jag lämnade av dem på Arlanda och åkte till jobbet. Senare på kvällen gick jag ned till stallet för att hämta Camaron och H hjälpte mig att koppla in batteriet och ta av pyjamasen. När jag tog ut torrbollarna blev jag chockad, de hade samlat nästan 1 liter vatten tillsammans! Varifrån kom det vattnet kan man undra? Dörrarna har ju varit stängda och eftersom det inte är några hästar i stallet så bör det inte heller bli särskilt fuktigt. Inga varma andedräkter, inget blaskande med vatten... Vilken tur att jag satte in torrbollar. Jag trodde att det var jag som hade fått den bra idén, men när jag lade ut bilden på Facebook så visade det sig att det var kompisen C som sagt åt mig att göra det. Tur i alla fall!

Det finns i alla fall många val för frukost

7/4 På tisdagen hade vi tänkt träffas nere för frukost rätt tidigt, men bara jag var på plats... Jag behöver ju tid på mig för att äta, annars hoppar jag hellre över mat, så jag satte igång direkt. Jag förstår ju som sagt inte hajpen över hotellfrukostar, men jag kan ändå se att den på det här hotellet är en av de bästa man kan hitta. De har till exempel färska apelsiner och en juicemaskin så att man kan pressa sin egen, färska apelsinjuice. Jag gillar ju inte juice och får dessutom ont i magen av det, men det är ju fint för dem som gillar det.

De har också ett stort utbud av glutenfritt och laktosfritt och en massa olika frön och flingor och sånt. Sen har de det vanliga också, men lite högre kvalité än vad man hittar på andra ställen. De har också en annan sak som gör dem speciella, de har en middag som ingår i priset om du stannar över på en vardag. Det är också enkelt, men det smakar väldigt bra och är fräscht.
När jag var så gott som färdig dök M upp och S dök inte upp förrän det var dags att åka, jag har förstått nu att hon är extremt morgontrött. Jag är ju också morgontrött, men när det gäller jobb så är jag ändå alltid i tid.
Mötet var trevligt och bra och vi åkte hemåt strax efter lunchen. Tanken var att vi skulle träffa killarna på flygmedicin som vi hängt med i München, men det hade kommit annat emellan.

Ibland är det inte falsklarm

6/4 På måndagen var det ju röd dag, men vi skulle ha möte i Linköping på tisdag morgon så vi bestämde oss för att åka dit på måndag eftermiddag så att vi skulle slippa stressa och slippa trafiken efter påsken.
På vägen stannade vi på ett apotek för att jag skulle ta ut lite av mina mediciner. Jag fotade hyllan med "intimsaker" eftersom jag visste att de skulle bli väldigt förvånade av att sånt säljs så öppet och dessutom på apotek och mycket riktigt, de kunde inte tro sina ögon när de såg sexleksakerna!

Strax efter att vi kommit till Linköping och checkat in på hotellet där jag brukar bo, First Hotel, så mötte vi upp systerdottern och hennes sambo och gick till O'Leary's för att äta middag.
Jag valde ribs, en mixtallrik med tre olika kryddningar, det var ok. Framförallt hade vi trevligt! Alla ville ta en tidigt kväll så när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och systerdottern och sambo bor i närheten så vi skiljdes åt vid vårt hotell.
Jag gick upp på rummet och var väldigt nöjd med att kvällen skulle bli löjligt tidig, jag hade sminkat av mig och gjort mig redo för sängen redan vid 21.30. Just då gick brandlarmet... Jag klädde på mig snabbt och gick ut genom dörren, jag hade tid att ta med mig handväskan men glömde jackan. När jag kom ut i korridoren blev jag osäker på åt vilket håll trapporna var. De är på samma ställe som hissen och jag brukar ta trapporna när jag ska ner, men nu blev jag som sagt osäker och hittade de inte. Jag vände och gick tillbaka mot rummet för att prova åt andra hållet och mötte S och M som just kommit ut i korridoren. Det visade sig att jag gått åt rätt håll från början, men nu var vi precis utanför mitt rum så jag stack in handen och tog jackan på vägen mot trapporna. Det visade sig att dörrarna går igen automatiskt när larmet går, det var därför jag gått förbi trappan, det var skyltat med gröna skyltar, men bara i taket och trots att jag inte hade panik så hade jag missat det. Precis när vi kommer ut i trappen så möter vi den unga tjejen som hade checkat in oss, hon är på väg in i vår korridor på tredje våningen och jag frågar henne om det faktiskt har hänt något för hon gråter, har en telefon vid örat och stammar osammanhängande till personen i andra änden. Hon bara nickar och är halvt hysterisk så jag stannar och säger till henne i en befallande ton, då bör du nog följa med oss ner. Hon nickar och följer efter oss ned. Ju längre ned vi kommer ju mer rök luktar det och jag funderar på om det är vettigt att gå vidare. Men sen ser vi nedervåningen och det ser inte ut att vara någon fara och sen ser jag att det brinner på gatan utanför entrén. Vi tar oss till utgången och sluter upp med de andra gästerna som bara är en handfull sådär på en röd måndag. Polisen är på plats redan och någon säger att en engelsktalande man sitter anhållen i polisbilen för att ha startat branden i en fåtölj i lobbyn, han ska ha varit full och ingen vet om det var av misstag eller med flit, det visade sig senare att det troligtvis var med flit då han dagen innan också hade varit misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän eller nåt sånt. En av poliserna försöker av någon anledning att släcka den stora, övertända fåtöljen med en liten bilbrandsläckare, det syns lång väg att det inte kommer att fungera och han tömmer den utan att det gör någon skillnad alls. Sen kom brandkåren och vid det laget var det inte så mycket kvar av fåtöljen utan vad de gör är att släcka det kol som är kvar och spolar av gatan. Någon av de andra gästerna eller poliserna hade lyckats få ut den brinnande fåtöljen, de måste ha varit väldigt snabba. Medan vi står där ute och väntar på att få gå tillbaka in så kommer en man fram till mig och undrar vad som händer, han säger att han är från Östgöta korren och jag hinner tänka att jag kanske kan sälja ett par bilder till dem, men han verkar inte så intresserad av vad som verkligen hade hänt och han tittar inte ens på bilderna när jag försöker visa hur stor brasan hade varit några minuter innan. Jag bestämmer mig för att han inte är värd att slöja tid och kraft på. Någon halvtimme senare fick vi gå tillbaka in när brandkåren hade gått igenom hotellet och jag gick och lade mig igen. Det var ju bra mycket mer dramatiskt än jag hade väntat mig när jag hörde brandlarmet, det brukar ju vara falsklarm. Den stackars tjejen som hade nattskiftet var nog runt 20-24 år och hon hade precis börjat jobba där och hon var nästan otröstlig och hade fått en rejäl chock eftersom hon varit där när allt hände och det måste ha gått väldigt fort för fåtöljen att bli övertänd med tanke på ur det såg ut när vi kom ut, man kan ju undra om det inte finns några regler alls om hur lättantändliga möbler får vara i ett hotell? Det är svårt att se storleken på den, men den är rätt massiv den där stolen, stor, tung och bred. Så efter lite drama så somnade jag i alla fall gott.

Det är bra att ha jobbgäster

5/4 På söndag förmiddag tog vi ledigt från varandra, jag och amerikanerna, vi hade ju vid det här laget umgåtts varje dag i en vecka. De flyttade till hotellet i stan och gick en långpromenad i stan och jag tror att de gick på Vasamuseet också. Jag älskar att visa Stockholm för utländska besökare, men de verkade vilja upptäcka staden själva så jag tog ett steg tillbaka. Själv tog jag chansen att fika på kondis med min vän S som jag inte haft möjlighet att träffa på ett tag.
På kvällen däremot så möttes vi upp på Fem Små Hus i Gamla Stan, en annan av mina favoritrestauranger och det är också en av min mammas favoriter faktiskt. Maten var som vanligt lysande och även servicen. Jag hade däremot bokat bordet på nätet och till och med fått en bekräftelse på sms, men när vi kom dit fanns vi inte registrerade på deras lista. De löste det men verkade något ovilliga, som om de egentligen inte hade plats, men sen visade det sig att det inte var fullsatt... konstigt. Vi körde ännu en svensk meny och alla var nöjda med maten. Innan jag körde dem till hotellet som låg lite konstigt borta vid Vanadisparken ungefär, det vill säga inte särskilt centralt så åkte jag hemåt. Jag sa ju till S att jag skulle hjälpa till om de inte skulle bo på hotellet jag hade bokat, medan vi var i München alltså, men ändå hade hon bokat utan att veta var det är fint att bo... ja ja, det var ju deras problem! Det är toppen att ha jobbesök, man får anledning att klä upp sig lite och att gå på fina restauranger, de flesta middagarna betalade de, jag är ju mer eller mindre deras kund och dessutom är de ju två och jag en. Dessutom är det ju härligt att vi allt som oftast har både kunder och leverantörer som jag ser också som goda vänner för att de är så trevliga. S har någon grej att hon tar en bild där hon gör en yogapose på ställen hon besöker i världen, det var däremot extra svårt när man druckit ett par glas vin innan! Jag kan inte minnas att hon gjorde det i London däremot.

Stired, not shaken actually

4/4 På lördagen ville vi alla ha sovmorgon och vi bestämde att vi inte skulle ses förrän det var dags att åka till syrran för påskmiddag på kvällen. M och S bestämde sig då för att flytta till det andra hotellet i stan och tog tåget till Väsby istället så att jag skulle slippa åka och hämta dem i stan, det var ju därför jag ville att de skulle bo i Väsby. På min fria förmiddag åkte jag ned till kondis och tog en fika med min bästa S istället och vi har inte haft möjlighet att träffas på ett tag så det var skönt att få prata av sig lite.
Framåt kvällen åkte vi ut till syrran med familj utanför Knivsta. Det första vi gjorde var att gå in i stallet och ta en titt på hästarna och sen gick vi in och körde alla presentationer. S och M är väldigt sociala och lätta att umgås med och jag är alltid så stolt att presentera min familj för vänner som kommer över sådär, de är alltid så välkomnande och öppna att det är en fröjd att umgås med dem. De tog emot S och M med öppna armar och jag kunde slappna av och prata med mina syskonbarn och resten av familjen. Systersonen fyllde ju 18 i december så han tog en Dry Martini före maten och såg så sofistikerad ut att jag var tvungen att ta en bild. Han hade en kompis där också som visade sig vara jättetrevlig och hjälpsam han också, han passade in väldigt väl. M och min svåger satt bredvid varandra på middagen och verkade också komma väl överens, de är lite samma typ de två och svågern introducerade M till snapsar och sill. Vi hade väldigt trevligt allihopa och som sagt, jag behövde inte vara barnvakt till S och M, de klarade sig så bra utan mig och hade folk att snacka med hela kvällen och när vi körde hemåt senare på kvällen så var vi alla väldigt nöjda. Vi körde hem till mig och jag beställde en taxi till dem in till stan.
Den thrillerliknande bilden på ögonen bakom galler är systerdotterns katt som fick lite time out på nedervåningen när det blev för mycket folk och hundar

En till som är snygg utan att vara snygg

3/4 På fredagen var det dags att åka hem igen. Jag brukar ju normalt stanna över helgen när jag är utomlands på något möte för man hinner aldrig se något av stan under arbetsveckan, man går sällan ut från hotellet där allt hålls, om man gör det är det för att gå ut och äta på kvällen och då ser man ju inte så mycket i mörkret och så är man ju fokuserad på målet.
Men nu ville jag ta chansen att fira påsk med familjen, det händer så sällan för mig nu för tiden eftersom jag oftast är bortrest över påsk, antingen på jobb eller på semester.
Förresten en sak till som faktiskt var lite speciellt med just denna hotellfrukost var att de hade mycket te att välja på, men jag dricker ju bara te hemma och jag gillar inte tepåsar, jag kan verkligen inte dricka te från tepåsar, jag tycker att det smakar jätteilla och det är därför jag lärde mig att dricka kaffe en gång i tiden och jag är inte alls lika kinkig med kaffe som te och har inget emot ens torrkaffe. Fast det förstås, jag avskyr ju verkligen amerikanskt kaffe, men det är ju för att det bara är brunt vatten, inte kaffe. Det känns som när man dricker vatten ur en använd kaffekopp...
Mina amerikaner skulle ta en annan flight till Stockholm så jag åkte ensam till flygplatsen i München och den här gången var det lättare att hitta och när jag kom till min gate såg jag att Börje Salming var på samma flight som jag, med några kompisar. Jag har alltid beundrat honom även fast jag är helt ointresserad av hockey, han verkar vara smart, snäll, trevlig och så ser han ju väldigt bra ut trots att han egentligen rent estetiskt inte alls gör det... Lite som med Mikael Nyqvist. Jag tror att det är det andra som skiner igenom deras ärrade ansikten, det är liksom den där goda kärnan som syns snarare än estetik och jäklar vilka snygga armar han har!
Jag åkte hem till mitt röriga hus, jag trivs verkligen inte i sån röra, det stressar mig att inte kunna städa och ha fint hemma. På eftermiddagen åkte jag och hämtade de andra på Arlanda och körde dem till hotellet i Väsby. S hade missförstått mig trots att jag uttryckligen frågat om det var ok att jag bokade in dem på hotellet som låg nära mig, för att det skulle vara enklare för mig att hämta och lämna dem. Ändå hade hon bokat in dem i Stockholm någonstans och dessutom betalat i förskott... Hade jag vetat det hade jag ju inte hämtat dem på Arlanda, då hade det ju varit bättre om de tog Arlanda Express än att jag ska köra drygt 10 mil och jag var dessutom inte klar att gå på middag utan skulle vara tvungen att köra hem och tillbaka också... Till slut bestämde M att de skulle bo på hotellet i Väsby första natten eftersom inget av hotellen kan betala tillbaka första natten så sent utan en avbokning. Så jag lämnade dem på Scandic i Infra City och åkte hem för att duscha och fixa till mig.
Någon timme senare plockade jag upp dem och så åkte vi till Gondolen vid Slussen.
Det är ju en av mina favoritrestauranger och jag ville visa dem både restaurangen och den goda maten och den fina utsikten över stan. Vi var också upp på taket för att titta på utsikten i friska luften.
Jag och S hade svårt att välja mat så vi bestämde oss för att dela på både förrätterna och varmrätterna och kan ni tänka er, de gjorde ½-portioner av alla till oss, lika fint upplagt som om man beställde en hel och på egna tallrikar! Vilken service!
Det blev löjromstoast och S upptäckte att hon älskar löjrom, sen blev det bifftartar och där kunde jag tala om för dem vad den stora delade inlagda saken var i det, jättekapris, de hade fått en sån någon annanstans och visste inte vad det var och tyckte att det var väldigt gott, så när jag sa något om den så frågade de om det. Till varmrätt var det öring och renfilé och S ville inte ha efterrätt så där delade jag och M istället och tog chokladfondant och créme brulee.

När vi skulle gå så hittade jag tavlor på väggen i ett infällt "skåp", titta noga på dem, snacka om att visa precis allt! Undrar hur det kommer sig att de bestämde sig för att ha porr på väggen?
Sen var vi alla i alla fall mätte, belåtna och supertrötta!
Så vi åkte hem och lade oss.