En av de värsta nätterna i mitt liv

24/11 På söndag vid lunchtid satte jag mig i bilen och åkte till Kallhäll för att hämta upp min leverantör A för att sen åka vidare till Linköping. Vi skulle ha ett möte där på måndag morgon och ville slippa gå upp mitt i natten för att inte riskera att komma försent.
Innan vi åkte packade jag en annan väska också för att kunna åka direkt till Arlanda när jag kom hem igen på måndagen. Min flight till London skulle ju gå från Stockholm redan tidig eftermiddag.
Vi kom fram till Linköping i god tid före middagstid och checkade in på våra rum. Innan jag gick upp till mitt rum räckte A mig en liten flaska mousserande vin som han tagit med och sa åt mig att gå och ta det lugnt en stund och ta ett bad, sen skulle han bjuda på middag senare.
Jag var fruktansvärt frusen och tappade upp ett varmt bad och hoppade i. Jag gillar ju inte alkohol, men det kändes lite lyxigt med ett bad och mousserande vin, så jag tvingade i mig ett glas i alla fall...
Senare på kvällen möttes vi upp i receptionen och gick ut på stan för att äta. Vid det här laget hade jag regelrätt frossa och hade svårt att vara ute överhuvudtaget, det var rent lidande. Jag trodde att det var för att det faktiskt var väldigt kallt och blåsigt och det faktum att vi fick leta rätt länge för att hitta något annat än en kebabrestaurang som var öppen. Vi hade ju ingen aning om att det inte finns någonstans att äta på Söndagar i Linköping.
Alla restauranger runt torget var nedsläckta och stängda, Texas Longhorn var stängt och alla andra ställen vi hittade utmed vår promenadväg. Slutligen hittade vi till O'Learys, det enda ställe som var öppet.
När vi äntligen kom in i värmen så visade det sig att det inte hjälpte, min frossa blev värre och värre och jag började gissa på att jag hade börjat bli sjuk.
Det blev en kort kväll på grund av det och det faktum att inga av mina vänner runt och i Linköping var hemma och hade tid för mig denna söndagskväll började kännas rätt bra. Jag hade inte varit mycket till sällskap för dem, jag var det definitivt inte för A...
Vi traskade hemåt i kylan och jag mådde bara sämre och sämre och så fort jag kom tillbaka till rummet så gick jag och lade mig under dubbla täcken med pyjamas på och en extra fleecetröja på det.
Jag har aldrig mått så skumt i hela mitt liv.
Jag frös och svettades så att sängen inte bara var fuktig, den var faktiskt helt blöt!
Jag var tvungen att tvinga mig själv att gå upp mitt i natten och vända på täcket.
Men även det var rent lidande då det ju tillfälligt blev ännu kallare.
Jag avskyr verkligen att frysa och gör det väldigt ofta, men det här var något av det värsta jag varit med om.

Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

Jag vet inte om jag någonsin varit så rädd

22/11 På fredagen tog jag tag i att leta julpynt. Som sagt så har jag inte så mycket tid kvar före operationen och sånt måste göras före snarare än efter.
Jag städade och fixade och bytte lakan för Turre åkte på semester till Jämtland med mamma och pappa och då får jag ha rent och snyggt ett tag.
Jag hade fått beställning på några foton av två kompisar och nu tog jag tag i att skriva ut dem och fixa.
Jag har skrivaren i gästrummet och jag hämtade in den och satte igång och var tvungen att fixa ett bildprogram för att fixa ljuset lite i bilderna. Sen satte jag igång att skriva ut dem. I ett av hörnen av vardagsrummet studsar ljudet lite ibland och när Turre är hemma bekymrar jag mig aldrig om det, han har ju koll på vad som är normalt och inte och skulle ju bli helt rabiat om det var ett oväntat ljud.
Men nu när han inte var hemma blev jag lite osäker på om ljudet bara studsade eller om det faktiskt kom från gästrummet. Jag trodde ju att det var studsen som gjorde det men tänkte att det var lika bra att lugna sig genom att titta.
Jag gläntade försiktigt på dörren till gästrummet och kikade in, ingen var där inne i alla fall, bra. Jag tog ett steg in och kikade misstänksamt runt i rummet. Rummet är litet och det finns egentligen ingenstans att gömma sig. Plötsligt när jag kikar runt så inser jag att fönsterhandtaget är helt öppet!!!
Jag tog ett stort steg fram och stängde handtaget och det kröp en kall kår utefter ryggen på mig. Hur sjutton kan ett fönster öppna sig självt? Det går nog inte...
Vem hade bott där senast och kunde det tänkas vara någon som öppnat fönstret?
Jag kom fram till ett starkt nej, sist var det nog E som bodde där och henne har jag skrämt upp med att folk går in i husen i vårt område och som den lantis hon är så är hon nu precis så livrädd som tanken var att hon skulle bli och när hon bor hos mig är hon försiktig och skulle nog inte öppna fönstret och ännu mindre, lämna det öppet...
När jag för säkerhets skull tittat i de proppfulla garderoberna och under sängen där det inte finns någon plats att gömma sig egentligen så gick jag ut ur gästrummet och ringde brorsan.
Syrran med familj har ju flyttat rätt långt ut på landet nu och mamma och pappa var ju bortresta, broran är den enda som är på plats.
Men, hans fru var ute och G låg och sov, så brorsan kunde inte komma och hjälpa till.
När han föreslog att jag skulle ta dit någon grannhund som kunde kolla av huset så insåg jag att min grannhund Frasse är alldeles för snäll för att bli det minsta upprörd även om någon skulle ligga gömd under sängen, Frasse skäller inte ens när man ringer på dörren.
Men Frasses husse J är bra på att ställa upp och jag ringde honom, frågade om han var hemma och bad honom komma ner på studs. Han knackade på dörren innan jag hunnit få på mig skorna! Det kallar jag grannar som ställer upp!
Vi gick in i gästrummet och kollade alla skrymslen och vrår en gång till, sen tog vi ett varv runt huset med ficklampa och tittade på frosten i gräset, på fönsterkarmar och på frostiga fönsterbleck. Det fanns inga spår någonstans. Om någon varit och mixtrat med gästrummets fönster så var det inte idag. Men det betyder ju inte att ingen har gjort det, eller att det inte är en förberedelse för något annat.
Larmet tar inte fönster och verandadörr när jag är hemma. Någon skulle alltså kunna gå in när jag är hemma, men inte när jag är borta och har larmat. Jag tog beslutet där och då att uppdatera mitt larm till att ha givare på alla fönster och dörrar så att jag kan skal-larma när jag är hemma.
När J hade gått hem så fortsatte jag att skriva ut bilder men var väldigt hoppig och rädd hela kvällen och jag är bara glad att jag upptäckte det här klockan 20 och inte mitt i natten då jag inte kunde fått hjälp och stöd. Jag drog ner alla persienner i huset för det kändes som om någon stod ute i mörkret och tittade in, i teorin kan någon nästan stå med näsan tryckt mot vardagsrumsfönstret och titta på mig när jag sitter i soffan och jag skulle inte märka något.
När jag tog ner persiennerna insåg jag också att många av dem inte fungerar, de har stora glapp och hjälper inte alls mycket. Men som tur var var alla de bakom soffan ok.
Det är ännu en sak jag vill göra, ta in en hantverkare som kan sätta upp och installera rullgardiner/persienner som är elektriska, så jag kan trycka på en knapp och ta upp och ned dem. Då kan jag ha dem nere när det är mörkt ute och uppe när det är ljust och slipper gå runt och ta upp dem en och en.
Som ni säkert har gissat så sov jag väldigt dåligt den här natten, vetskapen att någon kanske har försökt att ta sig in och vetskapen att jag inte hade Turre hemma för att ge mig en varning om någon kom in via gästrummet, hu, inte mycket sömn kan jag lova och Judas är ju inte mycket till tröst, han blir ju bara glad av besök och skulle möjligtvis kunna göra korkben för en våldsman med sitt kärvänliga sätt, men det är allt..

Kirurgen hade nog rätt, jag är stark

21/11 Som bestämt tog P en taxi till Arlanda på torsdag morgon så jag behövde inte bekymra mig över honom. Jag kunde alltså koncentrera mig på att få saker gjorda på kontoret istället och det var jag tacksam för.
På kvällen åkte jag hem till kompisen H för att ta en promenad med hundarna och det regnade och blåste en hel del. Jag har ju aldrig mössa på mig och det var inte så smart i ett sånt läge... Strax hade jag sånt dåligt fall av glasspanna/brain freeze att jag inte stod ut längre. Det slutade med att jag hellre frös om halsen än huvudet, så jag lindade min sjal om pannan och öronen och då kändes det mycket bättre. Vi var ute i ganska exakt en timme och sen åkte jag hemåt.
Det var den här veckan som alla tycktes börja med "plankan" den utmaningen gick varv på varv runt olika sociala medier och jag tänkte att det kunde ju inte skada att göra det tills det är dags för operationen. Sen kommer jag ju inte kunna göra så mycket på ett tag framöver.
Man ska börja med 30 sekunder första dagen och sen åka vartefter.
Jag märkte att 30 sekunder inte kändes så jag körde 60 istället och det verkar som om min kirurg hade rätt om mina magmuskler, de är nog rätt starka och tighta!

Är en räkmacka alltid en räkmacka?

20/11 På onsdagen började jag dagen med en årlig hälsoundersökning som jobbet bjuder på. De kollade hörsel, andning och tog blodprov och grejer.
Det visade sig att min hörsel är över medel vilket jag egentligen vet sedan innan, men det är så konstigt för jag har svårt att höra vad folk säger så fort det är störningar och ljud. Men det måste alltså bero på hjärnan snarare än hörseln. Jag tror att min hjärna har svårt att sortera bort ovidkommande ljud. Jag har till och med text på när jag tittar på svenska filmer och när jag ser på engelska eller amerikanska filmer har jag alltid text även om jag ibland väljer att ha den på engelska för att slippa dåliga översättningar och för att träna på att läsa engelska fort.
Mina lungor och andning var i så gott skick att de var jämförbara med en 19-årings. Jag antar att det är de inre lungorna eftersom det som syns utanpå ser ut ungefär som den ålder de är...
Efter et blodprov släpptes jag iväg igen och åkte till kontoret där min leverantör var på plats, min kollega hade hämtat upp honom på morgonen.
Sen åkte vi in till stan för ett möte med en kund och det gick bra och var som vanligt trevligt och vi var klara i så god tid att vi tog oss hem snabbt och senare på kvällen hämtade jag upp P på hotellet igen och så åkte vi till Tudor Arms för att äta. Jag tog deras berömda räkmacka, man kan tycka att en räkmacka är en räkmacka, men nej, de är helt klart bättre där än på alla andra ställen. Dessutom får man drivor med räkor!
P gillade både maten och stämningen och vi hade en skön avslappnad kväll på min favoritpub.
Vi lyckades ta ännu en tidigt kväll och sa hejdå för den här gången då vi bestämt att P skulle ta en taxi till Arlanda nästa morgon.

Visst, bra mat, men inte rätt!

19/11 På tisdag eftermiddag hämtade jag upp min leverantör P på Arlanda. Det var riktigt kall och blåste och jag frös ända inifrån.
Det tog lite tid för honom att få sitt bagage och komma ut så när han väl kom ut var jag ännu kallare.
Jag körde honom till hotellet i Infra City där jag bokat in honom och jag väntade i bilen medan han checkade in och lämnade sina väskor på jobbet, sen åkte vi ned till White Horse för att äta en enkel middag.
Jag kände för en plankstek och i mina ögon är en plankstek en plankstek. Den ska vara placerad på en planka så att den smakar lite bränt trä, den ska ha en halv grillad tomat bredvid sig och ett knippe bönor omlindade med bacon. Sen ska den ha en rejäl klick bearnaisesås ovanpå. Något mer varken behövs eller ska finnas, då får man kalla den husets special på planka eller något som visar att det inte är en traditionell plankstek. Nu fick jag en fin bit kött på en hög med fint stekt grönsaker och en massa annat fint. Men det är inte en plankstek!!!
Jag begärde en tallrik så att jag kunde ta bort alla grönsaker och sånt, men planksmaken var ju inte på plats eftersom det smakade stekt lök och stekt paprika om alltihopa istället.
Det funkar inte för mig och jag var fruktansvärt besviken.
Men som sagt, inte dålig mat, bara dåligt hållda traditioner.
Vi hade några allvarliga jobbsnack och även en del personliga djupare snack och sen körde jag honom till hotellet och kom hem i rimlig tid själv.

Milde tid, hur ska man hinna allt?

18/11 På måndagen började stressen verkligen komma ikapp mig. Jag hade svårt att kommunicera med folk, min hjärna verkade vara på picknick utan mig någonstans. Konstigt nog fick jag en hel del gjort men jag hade hjärtklappning och for runt som en skottspole mellan delarna av lokalen och kontor och allt.
När jag kom hem lade jag in betalningen inför operationen. Jag har inte sökt operation genom landstinget alls, för det första tror jag inte att jag skulle få det godkänt och för det andra torr jag inte att det blir lika bra. Jag har alltså tagit beslutet att betala själv och ja ser det som en investering i mig själv och mitt välbefinnande. Fakturan jag hade fått var på ett betydligt högre belopp än vad jag fått angett när jag frågade, men efter en snabb mailkontakt med kirurgen så visade det sig att jag hade rätt och att fakturan blivit på standardbeloppet de tar. Eftersom jag redan gjort en operation hos dem så fick jag ett bättre pris. Det kändes mycket bättre att betala det belopp som var överenskommet och det hade blivit svårt att komma ikapp i ekonomin efter ett sånt bakslag också.
Nu är det bara två veckor kvar till operationen och det är massor som ska fixas innan dess.