Gatuhundarnas familjeliv blomstrar

Man ser precis var något har fångat min uppmärksamhet

8/1 Även på torsdagen tog jag en promenad utmed stranden och jag fick just reda på idag att den är 7 km lång! Fast så långt gick inte jag. Precis granne med oss ligger kronprinsens sommarpalats, det är bara det att han liksom många andra dog i Tsunamin... Palatset har stått tomt och förfallit, men nu har det sålts, någon sa att det var en Bangkoksfamilj som köpt det. Det är i alla fall helt sant att det är sålt, det har redan påbörjats arbeten att röja upp marken och renovera huset. Jag skulle så gärna vilja köpa lusthuset nere vid havet. Det är helt ruttet förstås och de kommer nog att riva det, men ååhh vad underbart det skulle vara att renovera det och bo där nere. Jag fotade några av gatuhundarna också, det är 9 valpar som bor utanför ett av områdena precis. Jag tror inte att de hör till samma kull allihopa, men vilka än föräldrarna är så har de hittat ett väldigt bra och skyddat ställe för valparna där. Det finns bara en liten väg som i stort sett bara används av mopedister och cyklister, det finns mycket skugga och en del vegetation att gömma sig under. Jag körde dit på moppen och sen satte jag mig på vägen med ryggen mot muren runt området som ligger där och sen väntade jag bara och försökte fota dem. De flesta valparna är svarta och det är svårt att få bra bilder på dem i skuggan och jag borde ha tagit mitt stora objektiv med mig, jag kom inte så nära som jag trodde med det objektivet jag hade med. De flesta valparna mer eller mindre ignorerade mig och fortsatte med sina lekar och sovstunder. De är i relativt gott skick, några är magra och tufsiga, men de ser rätt friska ut ändå och några av dem är inte ens magra eller tufsiga och ser väldigt starka ut. Lite då och då kom det en vuxen hund på "genomresa" och då blev alla valparna jätteglada och sprang fram och slickade den i mungiporna och viftade på svansarna som besatta. Det var uppenbart några hundar de kände väl och de vuxna slängde en blick på mig och travade vidare, de verkade inte tro att jag var något hot mot valparna. En av valparna var mer nyfiken än de andra och låg och tittade på mig och skällde en hel del, men senare "neg" han också och inbjöd till lek, eller ville nog i alla fall att jag skulle röra mig lite. Men jag satt kvar tyst och stilla för att om möjligt vänja dem vid människor. Någon är nog där och matar dem ibland, för det fanns en tom hundmatspåse där som alla tog en titt i då och då för att se om det fanns något kvar i den. De verkar vara ganska lyckliga hundar faktiskt och de är i alla fall starka nog att vilja busa med varandra större delen av dagen.

Jag var rätt mosig på kvällen och
alla andra var trötta och orkade inte gå någonstans så jag blev hemma den här kvällen.
S tycker att jag är precis lagom solbränd nu, men jag tycker att jag är rätt blek, eller i alla fall ser ut ungefär som jag brukar, jag får nog lägga på ett kol nu om jag ska slippa att folk retar mig när jag kommer hem. Jag brukar ju ofta jobba på distans när jag är nere och då sitter jag ju inne större delen av dagen och då hinner man ju inte bli solbränd. Till middag åt jag min pastasås med rispasta, det var ok, men lite slemmigt av någon anledning, troligtvis för att det var svårt att skölja pastan då jag saknade durkslag... Senare på kvällen fick jag plötsligt för mig att testa kex med sylt på. Jag kom nämligen på att det var vad jag och syrran gjorde på helgmorgnar innan mamma och pappa vaknade. Jag kan inte ha varit mer än 4-5 och syrran 3 år äldre då. Vi brukade tydligen kladda ner hela bordet med sylt, för jag minns att mamma alltid blev jättearg på oss och sa att hela bordet klibbade. Det var i alla fall inte alls så gott som jag mindes det och det känns inte lockande att testa igen.

Kronprinsens sommarpalats