Orakad Lucia

Lite drygt en timme efter att jag somnat natten till Lucia så väcktes jag klockan 6 av kollegan A som lovat att se till att jag vaknade i tid till Luciafirandet. Konstigt nog var jag inte alls särskilt trött men det brukar ju komma framåt eftermiddagen så jag svävade inte i någon villfarelse att jag var utvilad.
J hade kommit ihåg att hämta fikabrödet och allt såg ut att stämma bra med beställningen faktiskt.
Vi satt där i godan ro och fikade när K plötsligt drog in I och M i damernas omklädningsrum och stängde dörren... K och I är ju damer så det är inget konstigt i sig, men varför drog de in M?

Alla var lite misstänksamma och höll ögonen på dörren för att se vad som skulle hända. En stund senare kom K, I, C och M ut i ett luciatåg, K var stjärngosse med två strutar, C var tomte, I tärna och M Lucia och sen sjöng de till och med ett par sånger för oss och även om det mest var tänkt som ett skämt så var de faktiskt jättesöta och det gav faktiskt lite Luciastämning. De sjöng också en omskriven Staffanssång med några av våra namn i och jag tror att det var ett väldigt uppskattat initiativ.

Sen delade de ut julklappar också, inslagna och allt. Det var lite godis, dricka, garn, muggar och sånt, inga stora grejer men det är ju inte det det handlar om. Tänka att de fixat små saker till alla!

Efter nån timme ledsnade folk på att sitta och fika och folk börjad droppa tillbaka till jobbet men redan vid 9 blev vi utjagade på framsidan och då visade det sig att syrran och kollegan J hade gått upp tidigt och hämtat Venar i stallet och kört till jobbet med vagn och allt för att vi skulle få en chans att åka en bit var i vagnen.
Det luktade så gott när man satt i vinddraget bakom Venar, han luktar så god och ren häst liksom.
Han undrar nog hur sjutton det kommer sig att han hamnar på det där underliga stället nån gång om året. Han har ju varit och hälsat på på vårt jobb minst 3 gånger nu i alla fall och det är lika uppskattat varje gång. Sen brukar vi få muta honom med äpplen och knäckebröd också så han ser inte särskilt missnöjd ut heller. Han brukar däremot vara helt slut efter att ha släpat omkring på 30 personer i tur och ordning.
Innan Venar, syrran och J körde tillbaka mot stallet igen så visade de hur det ser ut när man kör lite snabbare som i maraton. Trots att Venar var trött och dessutom lite mer koncentrerad på att hitta äpplet han tappat bort i munnen så var det imponerande att se hur snabbt det går och då fick ju J instruktioner om hur man burkar precis minuten innan de körde, han har ju aldrig gjort sånt förr.
På eftermiddagen kom K med öl till mig som hon köpt i helgen när hon åkte till Tyskland, den ska jag ge till Ju så hon har nåt att servera på sitt kalas på lördag.
Brorsan kom med en ny telefon han beställt åt mig, den jag har strular ju bara. Jag satte den bara på laddning så länge, nån tid att fixa till den hade jag inte just då.
Med allt som hände under dagen var det svårt att få saker gjorda och vid 15 åkte jag hem för att förbereda ett möte som vi skulle ha på onsdag morgon. Det gick inte att koncentrera sig på att läsa och memorera allt i mappen jag hade med allt som händer på en eftermiddag på jobbet.
När jag väl fick lugn och ro tog det inte mer än knappt en timme att få ordning på allt och det kändes som om jag hade ett grepp om saker. Jag ringde och snackade lite kvickt med J för att klargöra lite saker och sen var jag klar.
Jag diskade upp i köket och var ganska nöjd med mig själv och min effektivitet. Sen ringde min hemtelefon och det händer ju i stort sett aldrig så jag trodde att jag visste vem det var. Mycket riktigt, det var killen från Svensk Infrastruktur som ville komma och snacka med mig om fiberoptiken de vill installera i Upplands Väsby om ett år. Han har alltid lyckats ringa när jag varit stressad eller på väg ut genom dörren men nu hade jag ju faktiskt tid. Jag har hela tiden sagt åt honom att ringa på en tisdag men det här var första gången han faktiskt gjorde det. Efter lite velande fram och tillbaka kom vi fram till att han skulle komma över för möte på stört, helst innan min middagsgäst J kom. Sagt och gjort ungefär 10 minuter senare kom han och ringde på, jag hade preppat honom om Turre och jag skyddade killen medan han ignorerade Turre och Turre var rätt lugn med tanke på hur han kan vara. Och precis så som jag lovat hann killen bara precis sätta sig ned vid bordet så hoppade Turre upp i knät på honom och skulle hångla upp honom. Killen var jätteförvånad över helomvändningen men det är ju så han är Turre, rädd för främlingar och väldigt social och trevlig strax senare särskilt om folk beter sig lugnt och trevligt. En del tycker att det är roligt att morra tillbaka när Turre gör det och det spelar knappt någon roll hur många gånger den människan kommer hem till oss efter det, Turre är för alltid misstänksam och rädd för honom (för det är aldrig tjejer som gör så). Alla andra bemöts som bästa vänner efter de första 2-3 minuterna och varje gång de kommer tillbaka så minns han dem med glädje och blir jätteglad när de kommer.

Jag bestämde mig väl så gott som för att skaffa fiberoptik till mitt hus men än har jag inte skrivit på nåt.
Efter nån halvtimme gick han igen och jag fortsatte att förbereda middagen.
Förutom det som ni ser på bilden hade jag också trattkantareller i pastasåsen och ärtskott ovanpå. Pastan var citronpasta och det är verkligen jättegott. Såsen gjorde jag enkelt, jag bara stekte fläskfilén och så slängde jag i den hackade löken, sen de frysta trattkantarellerna, rörde ned creme fraische och grädde, salladlöken skuren i "slantar", citronjuice från 2 citroner och i slutet hade jag i halverade cocktailtomater och när jag tagit det från plattan rörde jag ned ruccola.
Det blev riktigt gott faktiskt, men jag måste erkänna att fläskfilé nog inte är riktigt min grej, men jag äter verkligen mindre och mindre kött. Jag kan däremot inte tänka mig att bli vegetarian eftersom jag älskar en ritkigt blodig, mör biff, det känns som om det inte riktigt stämmer med bilden av en vegetarian....
Vi åt middag och pratade och sen kom jag på att jag inte kollat när våra mötesgäster skulle komma nästa morgon så jag ringde för att höra med dem men fick inget svar. Strax senare blev jag uppringd i alla fall och kunde sen skicka ett sms till kollegan J så att han också fick veta.
Sen gick J hem och jag tittade på The West Wing och kom inte i säng förrän vid 2, ändå var jag inte särskilt trött. Hur kom det sig egentligen? Jag hade ju bara sovit drygt en timme på natten.

Ska man vända rumpan eller tuttarna till?

På måndagen vaknade jag med migrän och lyckades inte ta mig till jobbet förrän strax efter lunch, men då mådde jag rätt bra igen. Jag började alltså min dag lugnt med ett måndags möte och vi bestämde att jag skulle beställa fikabröd till Luciafikat morgonen efter. Det var lättare sagt än gjort visade det sig. Tjejen som svarade i telefon på konditoriet pratade inte särskilt bra svenska och mina 35 lussebullar och 35 pepparkakor blev först 30 och sen fattade hon att det skulle vara 35. Sen höll vi på att få odekorerade pepparkakor utan att hon egentligen frågade det alls. Sen när jag skulle bokstavera företagsnamnet för henne så tog jag mig tid och bokstaverade med I för Ivar och hela alltet och när jag var klar så var det helt tyst i telefonen och sen sa hon; Kan du ta det från början...
Vi får väl se hur det blir med fikabröd till Lucia, J skulle i alla fall hämta alltihopa, det slipper jag.
Efter jobbet lade jag mig en stund för att sova middag men än en gång for Turre runt i sängen och bytte sovsida om mina ben var 5:e minut ungefär så till slut gav jag upp och kall så det nästan gjorde ont hoppade jag in i en het dusch. Jag tycker att det är självplågeri att duscha när man fryser, de flesta håller inte med mig. Men det kanske är de som är så trådsmala att de får plats med hela kroppen i en duschstråle? Själv värmer jag antingen framsidan eller baksidan så att säga och när den ena blir kall och du vänder dig för att värma den i sin tur, då hinner ju den andra bli kall under tiden....
Sen gjorde jag i alla fall i ordning mig och strax var jag faktiskt varmare och sen åkte jag till Tudor Arms för quiz. Alla tycktes vara på konstigt humör, trötta och retliga och hur jag än gjorde fick jag inte en syl i vädret och till slut blev jag riktigt sur när jag inte kunde höra frågorna för att de andra svamlade om annat och sen gjorde sig lustiga över att jag blev irriterad och ville veta exakt hur frågan löd. Då gav jag upp på dem och sköt papperet mot B och gick ut för att röka. Sen fick han fortsätta att skriva de sista 6-8 frågorna och jag fick rätt, det var visst inte så enkelt, i slutänden visade det sig att de missat att skriva ned en av frågorna och dess svar. Det kanske var svårare att sköta det där än vad de insåg?
Men det ville de inte heller erkänna.
Jag, L och E vill spela nästa vecka eftersom det är sista före jul men de andra kunde inte, men jag kan nog få med systerdottern och E kanske kan få med sin syrra som hälsar på från Holland så det går nog att få ihop ett lag. Men P hade inte alls räknat med oss eftersom vi brukar spela varannan vecka och det fanns ingen plats i puben kvar åt oss. Men han sa att jag inte skulle bry mig om det, han skulle nog hitta någonstans att få in oss.
När jag kom hem åt jag edamamebönor och gick och lade mig, men av någon anledning kunde jag bara inte sova och när klockan var 4.30 på morgonen hade jag fortfarande inte somnat.

Det var nästan så att man blev rädd

När jag vaknade på söndagen insåg jag att jag bara hade knäckebröd hemma och det kan man ju inte äta till söndagsfrukost så jag svängde ihop ett par scones istället. Jag har aldrig tidigare använt rågsikt till det och för att inte utmana ödet använde jag hälften rågsikt och hälften vetemjöl vilket inte gjorde någon som helst skillnad så nästa gång testar jag kanske med bara rågsikt.
Jag åt frukost i godan ro och tittade på The West Wing under tiden och sen satte jag igång med att diska upp i köket och sen städa ur först mitt "barskåp" och sen skåpet med alla bakformar, riskokare och sånt. Konstigt nog fick inte alla flaskor plats längre när jag organiserat barskåpet, medan det  i det andra skåpet blev en massa plats över...
Är det inte underligt att en person som dricker så lite alkohol som jag har så mycket hemma? Eller är det just för att jag aldrig dricker? Jag har till exempel 3 sorters Bailey's hemma, Gräddkola, kaffe och biscotti, men inte original som är den som jag faktiskt tycker om. Jag har en massa gånger bjudit in folk på bartömning och alla är eld och lågor ända tills det är dags, då tar de antingen bilen och skippar drickat eller så känner de sig oartiga att komma tomhänta och så slutar det mer att jag har mer alkohol än någonsin i skåpet då de åker hem... Det som inte syns på bilden är alla halvflaskor med glögg och cider, öl och alkoläsk som hamnat på andra hyllor för att få plats.

Lagom tills jag städat klart skåpen var det dags för att göra i ordning sig för att hämta mamma som hört av sig och faktiskt ville med på luciakonsert till slut. Jag snyggade till mig men bara lite halvhjärtat och åt lite mozzarellasallad sen hämtade jag mamma och vi åkte in mot Globen. När jag var där och såg Dolly Parton i augusti var det en kille som undrade om jag kunde svara på lite frågor per mail eller telefon någon vecka senare och det gick jag med på. Vad de främst frågade om var vad jag tyckte om den nya arenan som skulle byggas och jag kan inte påstå att jag är en av dem som vänder mig mot att skattepengar går till såna byggen, men varför i hela friden ska den lilla vägg i vägg med Globen? Det är ju trångt som det är där ändå och alltid köer. Jag hoppas verkligen att de har en plan för att lösa dessa trafikproblem...
Nu stod vi i kö så pass länge till parkeringsgaraget att vi missade början på showen men det kan inte varit många minuter fast folk verkade irriterade för att vi kom försent.
Konserten var bra förutom att berättarrösten var lite för låg, det var svårt att höra vad han se tycker jag. Början var väl kanske också mest för barn men sen blev det vacker körsång och det var nästan läskigt hur de myllrade in i manegen, de måste ha varit åtminstone 1000 barn och ungdomar. Förutom juleljusen i taket var det enda ljuset från stearinljusen och det lyste upp hela Globen, det var jättevackert.

Jag gillar verkligen körsång, det är så häftigt att så många personer kan sjunga som en enda stark röst och att det låter som bara en person på nåt sätt.
Lucian var naturligt söt och dessutom mörk, det är kul att traditionen börjar ändras lite där. När mamma blev vald till Lucia i skolan som barn satte lärarna stopp för det, hon var ju mörk invandrartjej, såna fick minsann inte vara Lucia. Man kan ju undra hur de trodde att det Italienska helgonet Lucia egentligen såg ut? Blond och blåögd?

När konserten var slut gjorde ungdomarna vågen och kastade sina strutar och grejer i luften och det var rätt roande. Alla tycktes ha pyntat sina strutar på olika sätt, en kille hade faktiskt ett par glasögon på sin.

Vid 19.30 kom vi iväg från globen och strax före 20 mötte vi upp med pappa på Tiger i Upplands Väsby och åt en god middag, sen åkte jag hemåt och spenderade resten av kvällen tittandes på The West Wing.
Titta förresten på texten på fönstret, det blev visst lite fel när man skrev på insidan, inte så lätt att skriva spegelvänt kanske?

Vi är så fotogeniska

Jag gick upp strax före 12 på lördagen och satte på ringsignalen på telefonen och strax senare ringde P och sa att jag inte behövde hämta henne senare på kvällen när vi skulle till kusinen på middag. Hon hade nämligen blivit ordentligt förkyld och skulle komma på middagen men kunde inte följa med ut efteråt. När jag släppte ut Turre hittade jag varorna som grannflickan lämnat på min trapp så som vi kommit överrens om, fin, fina saker från WWF, äggkoppar och tekule-skål. Jag blev jättenöjd faktiskt och två äggkoppar och en teskål kostade 148:-, det tycker jag är överkomligt.
Jag vet inte säkert vad som gjorde att jag blev så pass sen som jag blev senare på eftermiddagen, men jag fick stressa för att hinna duscha  och sen lämna Turre hos pappa. När jag var på väg in till deras hus mötte jag pappa som var ute på promenad med Kicker så han tog Turre med sig ut och jag åkte vidare.

Ingen blev mer förvånad än jag att jag inte bara var hos S i tid, utan faktiskt 10 minuter tidigt!
Hon hade ändå sagt att det inte var så noga att jag kom i tid och då brukar jag bli sen...
Jag satte igång att sminka mig medan hon fixade lite med mat och glögg och strax senare dök P upp lite sen vilket hon ju aldrig är och hon var förvånad att se mig där i tid.
Sen drack vi lite glögg och åt saffransskorpor som jag tagit med mig till S, under tiden fortsatte jag att sminak mig och sen var middagen klar. S hade gjort egen pesto vilket jag aldrig har provat och det var jättegott. Resten var enkelt och ändå genialt och det blev en bra blandning av smaker, feta ost, svarta oliver, soltorkade tomater, färska halverade cocktailtomater, person och pasta. Det enda som var tråkigt är ju att jag äter så långsamt så maten hann ju bli riktigt kall innan jag var klar, men gott var det! Jag fick inte nämna några namn men "någon" trodde att vinflaskan var en korkflaska och körde korkskruven igenom skruvkorken och kämpade ett tag med att få upp den innan hon insåg att det var just en skruvkork...

Sen var det S tur att sminka sig och det tog tid kan jag lova! Men det blev bra i slutänden och sen pratade vi lite mer skit, drack te och kaffe och så var klockan plötsligt midnatt och P åkte hem och jag och S satte oss i bilen och åkte mot stan. Innan vi skiljdes åt tog vi en gruppbild till bloggen, ingen var nöjd med någon bild så vi valde ut den som var roligast istället.
Vi kom till Dubliner rätt sent som ni kan gissa men vi hann ha trevlig i alla fall. Vi dansade och skojade med några lite yngre killar och de var rätt roande även om vi fick vara väldigt tydliga för att få dem att förstå att vi inte var intresserade.
Vid strax före 3 åkte vi hemåt och då ville plötsligt inte min telefon vara med alls längre och fast jag startade om den 4 gånger ville den inte fungera, touch screenen fungerade inte och då går det ju varken att logga in på telefonen eller att ringa...
Jag fick låna S telefon att ringa mamma med och säga att jag bara skulle skjutsa S och sen komma och hämta Turre. Det enda nummer jag kan utantill är mammas hemnummer men som tur var så svarade hon på det för en gångs skull.

När jag kom dit fick hon julskivan Absolute Christmas som jag köpt en till henne och en till mig av och så frågade jag om hon inte skulle med på Luciakonserten på Globen på söndagen. Hon sa inte nej men hon lät väldigt tveksam och tyckte att jag skulle försöka hitta någon annan.
När jag kom hem åt jag edamame för då var jag vrålhungrig och hade ont i huvudet, jag kom inte i säng förrän vid 5.

Jag stör mig på Swenglish

På torsdags morgon fick jag ett sms av B som jag bestämt att gå ut med på kvällen, hon kände sig inte i skick till det. Jag försökte övertyga henne om att det kanske var bra för henne men hon var obeveklig så jag ringde till J från jobbet senare och frågade om hon ville komma och äta och hänga med mig och det ville hon. Efter jobbet åkte jag alltså till Ica och handlade lite till middagen och så hämtade jag ett paket från cdon.com också, nu har jag en ny säsong av The Mentalist att se fram emot och första säsongen av ER också. När jag kom hem var jag slut som människa, sådär som jag är främst på fredagar, så jag gick och lade mig för att sova middag. Jag vet ju av erfarenhet att folk gärna ringer och smsar precis då jag somnat så jag stängde av signalen och vibrationen och somnade gott och sov i hela 2 timmar!

Sen gick jag upp och insåg att jag fått sms av B medan jag sov och hon undrade om hon kunde ångra sig så jag ringde J och kollade om vi kunde skjuts upp vår middag några dagar och det gick bra.
Till mellanmål åt jag några baby-tomater och 2 kokosbollar, hmmm, nyttigt...
Jag som stör mig på stavning och blandning av språk så pass att jag mycket väl kan bojkotta sånt som säljs under felaktigt namn hade råkat köpa tomater som det stod Baby-plommon Tomato på!
Baby är ju Engelska, det heter bebis på Svenska, plommon står på Svenska, Tomato är i sin tur också på Engelska...

Ja, jag stör mig på småsaker.
Äntligen lyckades jag komma ihåg att ladda ipoden, den har varit utan batteri rätt länge nu.
Jag och B hade bestämt att ses vid 21 och vi ändrade det till 21.15 på Tudor så jag gjorde mitt bästa att äta middag hemma men det gick inte så bra. Jag hann bara äta jättelite så fick jag jätteont i mage och det höll i sig så pass länge att jag bara hann duscha men inte tvätta håret innan jag åkte och ändå blev 10 minuter sen.
Sen satt vi och pratade och fick några ointressanta med trevliga gubbar som uppvaktade oss men sen gick vi vidare till Dubliner. De hade ett bra liveband som vanligt men jag föredrar de banden som spelar irländskt. Vi blev insläppta av min vakt och sen satt vi och såg oss omkring och det kom fram lite killar och pratade emellanåt men slutligen kom en Australiensare som bor i Sverige och satte sig och satt kvar där tills B och slutligen även jag åkte hemåt. Han var rätt artig, trevlig och rolig så han fick mitt nummer innan jag gick, vi får väl se om han hör av sig, de brukar inte göra det, de tar mest emot numret för att inte avslöja att det var nåt annat de var ute efter...Låter jag cynisk?

När jag kom hem åt jag edamame och tittade på The West Wing sen kom jag i säng vid 3 tror jag.

Du blir bara bättre och bättre Jakob!

På torsdagsmorgonen var himlen klarblå och solen kändes varm, ändå var det jättekallt i luften. Det tyckte i alla fall jag, alla andra klagar ju på att det inte blir tillräckligt kallt eller kommer någon snö i år, själv är jag utom mig av glädje över detta faktum!

Jag gillar inte snö och kan gilla det på julafton, mellandagarna och nyår, men sen vill jag ha bort det och så som det varit de senaste två åren med en massa snö och fruktansvärd kyla som går genom märg och ben, den tar nästan livet av mig och mina händer. Att vara tvungen att skotta precis varje dag efter jobbet i -20- -27 grader, det tycker jag är omänskligt! Denna morgon behövde jag ju inte skotta men det hade ju regnat dagen innan och nu hade dörrarna på bilen frusit fast och jag fick näst intill bryta mig in i den.
Efter jobbet åkte jag hem och gjorde mig i ordning och sen åkte jag mot Strand för att träffa Ju och se Magnus Ekelund och Jakob Hellman.
Trots köerna tog jag mig in i tid till Strand och var där strax före 18.30 då vi hade ett bord bokat. Jag hittade en parkeringsplats utefter vägen och var osäker på var Strand låg, men sen såg jag en ljusskylt gjord av julljus och gick ned för en trappa och så var jag på plats. Strax senare dök Ju upp och så gick vi in för att äta. Jag valde en löksoppa och såg fram emot en varm, klar soppa som skulle värma gott. Vad jag fick var en brunaktig sörja som smakade som en blandning av brunkål och sirap... Den var alldeles för söt för min smak men när jag nämnde det lite vänligt när hon frågade hur det smakat så drog hon av lite på notan. Jag hade ju trots allt ätit upp den, det var inte mycket hon drog av men det var en fin gest. När vi såg vad de vid bordet bredvid beställde önskade vi att vi valt den vegetariska risotton som vi funderat på att ta.
Strax före 19 gick vi in i konsertlokalen och där var det så pass kallt att vi behöll jackorna på och ändå frös lite grann. Vi hittade lediga platser i en bekväm soffa och där satt vi och lyssnade medan Magnus spelade. Han är bra och jag tänkte se om han finns på Spotify, det känns som om man behöver lyssna in sig på honom ordentligt under bättre ljudförutsättningar, det är svårt att höra vad han sjunger live.Sen var det dags för Jakob och då började folk ställa sig närmare scenen så då valde vi att göra det också, vi skulle inte ha sett något från vår soffa. Jakob var säker och bra och spelade många gamla godingar, några nya låtar och några Olle Adolphson låtar, han spelade till och med en Beatles-låt tror jag att det var. Magnus och han körde också Magnus låt "Utan er" som de gör så jäkla bra tillsammans, den har jag nu hört 3 gånger i år och jag gillade den jättemycket redan första gången och nu börjar den verkligen sätta sig. Det slog mig plötsligt att jag faktiskt sett Jakob live 5 gånger nu, det är det nog inte så många som har gjort? Jag såg honom första gången i Västerås folkpark med syrran, Ju och Pi sommaren 2004. Jag gissar att vi var de enda som kommit dit för att se honom, vi var utan tvekan de yngsta i publiken, kanske till och med de enda som inte var pensionerade... Det var första gången vi såg honom spela och trots att vi avgudar honom och hans musik hade vi faktiskt svårt att hålla oss för skratt, han ser lite speciell ut när han spelar. Men attans vad bra det var! Sen såg jag honom i Gävle på Forever Young i augusti förra året och i år har jag sett honom på Kulturhustaket, Skansen och nu på Strand.

I andra halvan av konserten sa Jakob att han skulle spela en låt som hans flickvän ville höra, hon var visserligen inte där, men ändå... Han konfererade med bandet en stund och sen vände han sig tillbaka till mikrofonen och informerade oss om att de inte var överrens om vilken det var. Jag vände mig mot Ju och sa torrt: -Vem var det som pratade med henne egentligen? Sen vände jag mig tillbaka mot scenen och såg Jakob som såg mig i ögonen och gjorde en uppskattande gest med handen. Jag blev lite paff och undrade om det stod någon bakom mig som han kände eller så, men när vi pratade om det efter konserten kom vi fram till att det nog varit tyst nog för att han ska ha hört min kommentar trots att den var sagd i samtalston, vi stod ju trots allt längst fram, bara 2-3 meter ifrån honom. Det var några riktigt häftiga upplevelser under konserten som till exempel när Jakob spelade "Vackert väder" så sjöng hela publiken med från första till sista ordet för full hals, det var nästan så att Jakob dränktes i kören från publiken!
Efter konserten var vi varmare eftersom vi stått och trängts med en massa annat folk och vissa som tycktes tro att de var på en punkkonsert eller nåt så som de hoppade runt och ramlade in i folk och armbågade dem.
Jag skjutsade Ju hem och hon var väldigt nöjd med sin tidiga födelsedagspresent och det var jag med. Sen åkte jag hem, tog en macka och gick och lade mig.

Kalla, våta fötter

Ibland är man dummare än vad som borde vara tillåtet... Jag gick upp på onsdagsmorgonen och konstaterade att det snöade, blötsnö var det som plaskade ned i gräsmattan och på vägen. Jag funderar på om jag borde ta ett par skor som klarar lite väta och vad gör jag? Jag tar på mig de bekväma Ecco-skorna i alla fall. Det är bara det att de så gott som saknar sula och är gjorda av mocka. Precis mitt under skon går en gummisula, men på sidorna och till viss del under finns inget mellan mockan och en blöt backe. Det gick rätt bra under dagen och jag höll fötterna ganska torra och bekväma eftersom skorna är sköna och vi sällan har problem med väta inomhus på vårt jobb. Men sen började cirkusen... Inte förrän på eftermiddagen frågade jag brorsan varför han var så finklädd, alltså fick jag först på eftermiddagen reda på att jag glömt något; "glöggpartyt" med informationsföreläsning som vi var bjudna till senare på eftermiddagen. Attans, nu var det bråttom, jag fick gjort allt jag höll på med och kom ifrån jobbet vid 16.10, jag åkte hem, bytte om, sminkade mig lite snabbt och sen åkte jag vidare mot banken. Allt detta fick jag gjort på 25 minuter vilket är fantastiskt eftersom det tar ungefär 10 minuter från jobbet och hem och lika lång tid hemifrån till banken. Jag måste alltså bytt om, sminkat mig och kommit iväg på ungefär 5 minuter! Och jag såg riktigt representativ ut när jag kom ned dit, brorsan och D var nästan lite imponerade av hur snabb jag varit. Föreläsningen var sådär men visst fanns det saker av intresse. Sen tog jag lite saftglögg, en halv lussebulle och några ostbågar och sen hade min parkeringstid gått ut så det var bara att slinka iväg igen.

Jag åkte nu ned till Infra City och lämnade tillbaka den lånade tapetpärmen på Caparol eller vad den nya färgbutiken där nere heter. Sen handlade jag lite på Ica eftersom kattmaten var slut. Sen åkte jag hem till mamma och pappa för att prata med dem lite. När jag kom dit insåg jag att Turre inte varit ute mer än på väg till bilen sedan jobbet så jag satte på oss reflexvästar och så gick vi runt kvarteret. Mina fötter var redan ganska blöta vid det här laget och strax senare var de dyngsura och kalla och jag kunde känna hur vattnet trängde in i dem underifrån... När vi gått vår lilla runda gick vi in till mamma och där satte jag på mig ett par ullskinnstofflor och då kändes det lite bättre. Sen snackade vi nån dryg timme och så åkte jag hemåt för att äta middag, då var klockan 20.30 och jag var jättehungrig. Jag åt mackor och te till middag eftersom jag ju hade hembakat bröd och ingen plats i frysen.
På kvällen pratade jag först med gudsonen en stund i telefon och sen Ju, sen kom jag i säng relativt tidigt för att vara jag men jag hade svårt att somna.