Lyckad Galapremiär i Stockholm - Disney's Frost

26/1 På söndagen gick jag upp relativt tidigt för att vara jag på en helgdag. Jag hade efter mycket om och men lyckas få tag i och komma överens med Disney's eventbolag att vi skulle komma till Galapremiären av Frost med en fjordhäst. Det var gratis för dem och bra PR för vår hästras, så det var nog bra för alla. Det finns flera fjordhästar med i den filmen och eftersom många många, framförallt i resten av världen inte ens vet om att det finns en hästras som ser ut så, så är det jättebra med den marknadsföringen. Jag har sett forum på internet där det mest är amerikaner, där de förundras över att dessa hästar faktiskt finns på riktigt. De trodde att det var en fin Disneyhäst som var påhittad för att vara en gullig och tuff sagohäst!
Bland den typen av människor finns det heller inga fördomar för rasen, de ser bara en fin häst med potential och har ingen aning om att de saknar status i Norge och Sverige. För dem är det bara en trevlig hästmodell som ser väldigt exotisk ut.
Trojh som ställde upp som klapphäst på bion på Kungsgatan jobbar till vardags på Skansen, han ägs av min kompis T som också r hans arbetskamrat och hon kom med en väns dotter promenerande upp till bion för föreningen och rasens skull.
Trojh är en väldigt bra representant för rasen, han är vänlig, söt och har haft många fina framgångar på tävlingsbanorna och var en gång också en godkänd hingst. Han är trygg och trots att han jobbar på Skansen är han fortfarande nyfiken nog för att hälsa på folk och stoppa ner huvudet i barnvagnar för att pussa barn.
Jag älskar verkligen bilden på barnet och mamman tillsammans med Trojh. Glädjen hos barnet och tilliten till Trojh från både barnet och mamman som är helt avslappande det är underbart. Kanske kan vi använda den bilden till något i framtiden. Jag fotade, T som vuxen fick hålla i Trojh och M höll folk lite på avstånd från hans ben så att han inte skulle råk trampa på någon, det vore ju trist. Dessutom litar vi så mycket på våra hästar att vi ibland utan att tänka oss för tar onödiga risker som man normalt kanske inte skulle ta med en annan ras.
Det brukar ju inte hända något... men man bör ju planera för det värsta och hoppas på det bästa.
Det var trångt och en massa folk och M hade fullt upp att hålla dem på avstånd och från att inte köa en halvmeter från Trojhs rumpa, Konstigt att folk inte har mer respekt för en häst, särskilt när de har sina barn med sig. Av någon anledning är de flesta mest rädda för hästars munnar, inte deras fötter eller tyngden som kommer med storleken.
Men alla var i alla fall gulliga och trevliga och vi fick nog några bilder på Trojh med lite kändisar, det kan man ju ha nytta av i PR-sammanhang.
Jag fotade hela tiden och fick som sagt till några bra bilder och var rätt nöjd, men jag blev kall efter en dryg timme därute och det var skönt att gå tillbaka till bilen när vi var klara och T, M och Trojh gick tillbaka till Skansen.
Det här var ett riktigt teamwork. Det var G i föreningen som kom med förslaget, en annan som tog reda på datumet, jag som tog uppdraget att ta kontakt med Disney och T, M och Trojh som ställde upp med hästkraften och jag som förevigade det och postade bilder och sånt på Facebook.

Jag måste nog börja dricka så att jag har en ursäkt

25/1 Jag är alldeles säker på att jag var ute på lördagen, men jag kommer inte ihåg något från den kvällen och jag som inte ens dricker...

Jag slutar aldrig att förvånas över andra människor

24/1 På fredagen var vi lediga från jobbet, helt utan anledning. Eller alltså, det handlar om arbetstidsförkortning och eftersom jag ju inte fick så mycket gjort tidigare i veckan på grund av datorproblemen så satte jag mig på konditoriet igen och jobbade så att jag skulle komma ikapp och för att kunderna inte ska behöva vänta för länge på svar.
När jag åkte hemåt började det bli mörkt och på vår lilla väg som är rätt smal och märk, gick det en flicka i 10-års åldern helt utan reflexer och sånt. Hon ar så gott som osynlig fast det inte var helt mörkt än och jag är rätt säker på att en mindre uppmärksam bilförare hade missat att hon ar där alls. Vad tänker föräldrar när de låter en så liten flicka gå utefter en trafikerad väg överhuvudtaget? Ännu dummare, helt utan reflexer?
När de är äldre inser jag att det kan vara svårt att påverka såna saker, men när de är 10 år, då har de inget val. Jag hoppas att det förr eller senare byggs en gångväg som går hela vägen ut till Vallentunavägen så att alla de som tvingas gå utefter vägen blir mer skyddade. De byggde en jättefin gångväg in till Fresta, men det är ju inte alla som är på väg just dit och man går helt enkelt inte en kilometer längre för att få gå på en cykelväg. Dessutom, Väsby som är fullt av fina gång- och cykelvägar, vi saknar den lilla snutten plus den lilla biten utefter Vallentunavägen som borde koppla ihop resten av cykelvägen som leder till Söderviksskolan och resten av kommunen. Varför bygger man inte de 200 metrarna?
Bilden har inget med just den här dagen att göra, mer än att jag försöker intala mig själv varje dag att jag visst är bra och visst duger till något.

Vems häxfötter är det där?

23/1 När jag vaknade på torsdagen kändes mina en och fötter jättekonstiga. Jag har alltid tyckt att jag har ovanligt söta fötter i jämförelse med de flesta andra, men nu såg de ut att sitta på en ådrig, gammal häxa...
Blodådrorna var jättestora och stack ut på hela fötterna och det såg verkligen inte bra eller friskt ut.
Men det var ju bra att ta sig upp och gå till jobbet och det kändes bättre ju längre dagen led.
Däremot var min värk väldigt jobbig den här dagen.
Jag klarar verkligen inte av när det blir kallare väder, det gör extra ont då, jag vill ha sol och värme.
Jag hade en väldigt trevlig jobblunch med kunden G och sånt gör ju allt lättare att bära i alla fall.
Som om eländet inte kunde räcka så försvann plötsligt ringsignalen jag haft på flera telefoner i runt 9 år plötslgit från min telefon utan förvarning, istället var det standardsignalen som alla andra på jobbet har, jag höll på att missa ett samtal för att jag inte fattade att det var min telefon som ringde. Dessutom är signalen mycket stressande, min gamla går inte att bli stressad av trots att jag haft den så länge. Det är gudsonens gapskratt som jag spelade in när han var 10 år gammal och satt i min soffa. Ett barnskratt går det inte att bli stressad av trots att man vet att det är ett jobbsamtal helt enkelt.
Jag har förstås flera backuper på signalen, annars hade jag ju inte lyckats behålla den så länge, nu måste jag bra ta mig för att hitta den och fixa till det också.

Stackars kille

22/1 Vi hade problem med datorerna på jobbet och jag hade lite otur när jag tänkte då det gällde det...
Jag bestämde mig för att jobba hemifrån för att få något gjort. Men om man inte har tillgång till servern eller internet på jobbet så innebär det förstås att man inte har tillgång till servern hemifrån heller... Men jag satte mig att svara på mail och såna saker som jag faktiskt kunde göra hemifrån men inte från jobbet och framåt lunchtid åkte jag ned och åt lunch och fortsatte att jobba från konditoriet.
Efter lunchen hade de löst problemet på jobbet och jag åkte till kontoret för att göra klart det jag kunnat förbereda hemifrån.
När jag satt på konditoriet satt jag och lyssnade på konversationen vid bordet bredvid, det är ju därför det är så trevligt att sitta där och jobba, man har liksom sällskap fast man får vara ifred att jobba.
En kille verkade sälja in något som mest liknade ett pyramidspel till en kille som uppenbarligen var väldigt hungrig på att få jobba och dessutom verkade hoppfull att göra sig en hacka och karriär. Stackars kille, det blir nog pannkaka av det där. Den andra killen pratade om hur stor potential det fanns att klättra inom organisationen och hur den andra killen skulle tjäna pengar på de som han själv lyckas värva. Som sagt, låter mest som ett pyramidspel, men killen är som sagt hungrig och suger upp allt som en svamp.
"Säljaren" är slipad och hal, själv skulle jag inte lita ett ögonblick på en säljare med den stilen, uäk, riktigt slemmig.

Vi tyckte helt olika

21/1 På tisdagen hade jag en massa att göra på jobbet, men fick i alla fall det mesta gjort. Efter att ha annonserat på Facebook om sällskap till kvällen för att gå på bio, fick jag återigen sällskap av L som var glad att få sällskap en kväll till i Stockholm och dessutom fick gå på bio gratis. Mina fribiljetter skulle gå ut nästa dag och jag ville inte slösa bort dem genom att inte utnyttja dem. Hon hade redan sett The Hobbit 2, men hade inget emot att se den igen när det var gratis och allt. Vi hade dessutom en gratisbiljett för snacks och cola, så det delade vi systerligt på. Jag gillade inte första filmen och tyckte att den var larvig och hade lite "tappa byxorna-humor", billig humor alltså, där de talar om för en att nu ska ni skratta... Det gillar inte jag och blir negativt inställd och tjurig och tycker till slut att ingenting är roligt, inte ens det jag kanske normalt skulle skratta åt.
Den här andra filmen överraskade mig därför mycket positivt. Systerdottern tyckte om den första men inte det andra så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men jag tyckte som sagt tvärtom.

Fuskare är trista

20/1 På måndagen var det dags för årets första quiz på Tudor Arms. Eftersom vi ar en man kort och min kompis som flyttat till Östersund var i Stockholm för jobb, så ersatte hon den saknade. Jag packade in Turre i dunjackan och han hade förstås även sin egen jacka på sig, sen åkte jag in till stan. L hade liksom många andra antagit att jag menat Grevturegatan när jag faktiskt sagt Grevgatan och var på helt fel ställe. Det tog ett tag för henne att rätta till misstaget men sen var hon på plats och i tid dessutom. Själv kom jag precis i tid eftersom det var köer från Väsby mot stan eftersom det hänt en olycka.
Vi hade trevligt och det var ju kul att både se laget och L igen. Men när vi fick resultatet blev vi väldigt sura. Quizzet har varit ovanligt svårt, själva fick vi 39 poäng vilket är helt ok men inte lysande. Vi brukar ligga i toppen så gott som hela tiden, även de gånger vi är oplacerade. Men den här gången hade vinnarna 49 poäng!!
Det är helt orimligt och innebär att de antingen hade endast 3 fel på hela quizzet eller bara fel på en enda fråga, en av 3-poängarna.
Det är som sagt orimligt och det var dessutom ett lag som hade en kille som tidigare varit hårt misstänkt för fusk som gästspelare.
Oavsett vilket lag han spelar med så vinner de eller kommer som sämst 2:a och några vänner till mig har portat honom från sitt lag eftersom de misstänkte att han fuskat när han spelat med dem och så vill inte de vinna.
Vi har bett Quizmaster att ta itu med problemet men han vet inte riktigt hur han ska hantera det när det inte går att bevisa.
När jag kom hem blev jag glad och lättat när jag såg att Turre är smart nog att stanna under jackan när det är så kallt ute. Han var varm och go under och verkar inte ha frusit något.

Design gör det mesta roligare

19/1 På söndagen blev det en rätt så lat dag. Jag höll som vanligt mig sysselsatt med plock i huset och dammsög och fixade, men jag tog det lugnt en stor del av dagen och tittade på TV-serier på DVD.
Nu har jag ju äntligen fått tag i en bra dammsugare och den ser rätt ok ut också, vit.
Men nog vore det roligare att dammsuga om man hade en designad dammsugare?

Det hjälper att ha larviga, busiga vänner

18/1 På lördagen var det dags för 40-årsfest hos S. Jag och syrran hade bestämt att vi skulle åka i olika bilar så att ingen skulle behöva vänta på den andra eller behöva åka hem tidigare än den ville.
Jag var i tid egentligen, men GPS:en ledde mig in på en väg där det var en bom i vägen och sen var jag tvungen att gissa mig fram till rätt väg runt hela villaområdet och jag hittar verkligen inte i Västerhaninge, så det tog tid och jag blev sen i slutänden. Eller, egentligen var jag inte alls i tid, jag hade nämligen tagit fel på en hel timme och var tidig enligt min beräkning, men blev nästan hela den timmen sen eftersom festen faktiskt började en hel timme tidigare än jag trott. Jag hade dubbelkollat med syrran och fått reda på det, men då var det försent att skynda på helt enkelt. Jag kom in genom dörren på festlokalen precis när S ställde sig upp och hälsade alla välkomna, så det gick bra ändå.
Många av våra vänner var där och även de andra som S känner är bra och roliga människor så det är alltid bra och lätt stämning och alla pratar med alla oavsett om de känner varandra eller inte.

Jag var i rätt dålig dagsform med värk och deppig, så jag var nog inte världens bästa gäst eller sällskap, jag som ofta är the "life of the party" såg nog ganska tjurig och låg ut, men jag gjorde mitt bästa, det är svårt att bortse från att man är deppig, men goda vänner som busar och larvar sig hjälper definitivt!
Det hölls en del tal och det var en massa skumma anekdoter som fick folk att gapskratta, allt från tumlade fåglar till uppsvullna hamstrar. Syrran hade använt sina och mina bilder på S från de senaste 20 åren och gjort ett bildspel som hon kommenterade under visningen. Som kronan på verket var min bild från i höstas när vi delade rum på hotellet och jag vaknade till en närbild av hans nakna rumpa vid 4-tiden på morgonen...
S och hans fru A hade tränats av sina vänner Jonathan och Oksana för att göra en födelsdagsdans, de körde på Dirty Dancing-tema och gjorde det som vanligt mycket bra.
Senare på kvällen fick även vi andra en chans att testa några steg då Jonathan och Oksana körde en liten workshop för oss allihopa. Det var kul och tog slut alldeles för fort.
Jag stannade längre än vad jag trott att jag skulle göra med tanke på dagsformen och skjutsade hem kompisen Å till Bromma på vägen hem. Sen hämtade jag Turre hos mamma och pappa och så åkte jag raka vägen hem och sov.

Första intrycket kan vara missvisande

17/1 På fredagen mötte jag upp med min fina Ah i Kista för att gå på bio. Hon har inte varit i Kista Centrums garage tidigare och hade svårt att hitta dit och väl på plats blev hon osäker på om hennes nya, stora bil skulle komma in i garaget under måttet som var angivet...
Jag mötte upp och stod och tittade noga medan hon körde långsamt, långsamt under mätpinnen. Det var inte mycket plats över, men det gick bra. Sen hoppade jag in i bilen nästan i farten och höll på att dö pussdöden när hennes nya unghund attackerade mig från baksätet med nosen i örat på mig och var lite för vänskaplig helt enkelt.
Till slut fick vi båda hålla honom på avstånd med all vår styrka för att jag inte skulle få dregel överallt.
Vi gick och såg Hunger Games - Catching Fire, den andra i serien alltså och jag är imponerad över hur bra gjorda de filmerna är. Det finns så mycket just nu som inte följer de böcker de är tänkta att illustrera, men de här filmerna är så nära som det är möjligt att komma tycker jag. Tjejen som spelar huvudrollen passar också väldigt bra till det, då tjejen beskrivs som alldaglig men samtidigt mycket vacker. Det är rätt så rättvisande på skådespelerskan. Hon ser alldaglig ut först, men sen inser man att hon är väldigt vacker och har rena drag och ibland har hon verkligen minimalt med make-up och ser ändå helt fantastisk ut.
Vi hann prata lite skit också och Ah fick ett par bilder på sin ponny som nyfödd, hon som dött några dagar tidigare. Jag hade ju bilder och jag har en fotoskrivare, så hon fick en A4:a och två mindre bilder.

Hände det något alls?

16/1 Av torsdagen minns jag ingenting, jag tror att det var en rätt händelselös dag...