Det hjälper att ha larviga, busiga vänner

18/1 På lördagen var det dags för 40-årsfest hos S. Jag och syrran hade bestämt att vi skulle åka i olika bilar så att ingen skulle behöva vänta på den andra eller behöva åka hem tidigare än den ville.
Jag var i tid egentligen, men GPS:en ledde mig in på en väg där det var en bom i vägen och sen var jag tvungen att gissa mig fram till rätt väg runt hela villaområdet och jag hittar verkligen inte i Västerhaninge, så det tog tid och jag blev sen i slutänden. Eller, egentligen var jag inte alls i tid, jag hade nämligen tagit fel på en hel timme och var tidig enligt min beräkning, men blev nästan hela den timmen sen eftersom festen faktiskt började en hel timme tidigare än jag trott. Jag hade dubbelkollat med syrran och fått reda på det, men då var det försent att skynda på helt enkelt. Jag kom in genom dörren på festlokalen precis när S ställde sig upp och hälsade alla välkomna, så det gick bra ändå.
Många av våra vänner var där och även de andra som S känner är bra och roliga människor så det är alltid bra och lätt stämning och alla pratar med alla oavsett om de känner varandra eller inte.

Jag var i rätt dålig dagsform med värk och deppig, så jag var nog inte världens bästa gäst eller sällskap, jag som ofta är the "life of the party" såg nog ganska tjurig och låg ut, men jag gjorde mitt bästa, det är svårt att bortse från att man är deppig, men goda vänner som busar och larvar sig hjälper definitivt!
Det hölls en del tal och det var en massa skumma anekdoter som fick folk att gapskratta, allt från tumlade fåglar till uppsvullna hamstrar. Syrran hade använt sina och mina bilder på S från de senaste 20 åren och gjort ett bildspel som hon kommenterade under visningen. Som kronan på verket var min bild från i höstas när vi delade rum på hotellet och jag vaknade till en närbild av hans nakna rumpa vid 4-tiden på morgonen...
S och hans fru A hade tränats av sina vänner Jonathan och Oksana för att göra en födelsdagsdans, de körde på Dirty Dancing-tema och gjorde det som vanligt mycket bra.
Senare på kvällen fick även vi andra en chans att testa några steg då Jonathan och Oksana körde en liten workshop för oss allihopa. Det var kul och tog slut alldeles för fort.
Jag stannade längre än vad jag trott att jag skulle göra med tanke på dagsformen och skjutsade hem kompisen Å till Bromma på vägen hem. Sen hämtade jag Turre hos mamma och pappa och så åkte jag raka vägen hem och sov.