Det går inte ens att jämföra!

10/5 Även på söndagen tog jag det lugnt. All den smärta jag haft de sista dagarna i Sverige hade tagit all energi ur mig och tröttheten var förlamande. Jag gissade att det bästa för att komma till rätta med det var att ta det så lugnt som möjligt. Jag gick upp på taket en stund efter frukost (sen frukost) och fick mig lite sol och värme och sen åkte jag och handlade lite och fixade sånt som jag ville ha gjort och sen på vägen hemåt så stannade jag vid en av restaurangerna vid stranden och köpte med mig mat hem. A´s mamma har ju en restaurang och hennes mat är fantastisk och inga andra restauranger är ens jämförbara, men jag lockades i alla fall att prova en rätt som hon brukar laga åt oss.  Det blev en väldig besvikelse! Det smakade inte alls bra och jag slängde det mesta... Jag tog ännu en tidig kväll.

Han kunde ju i alla fall köra och lyssna

9/5 Tidigt på morgonen på lördagen landade jag i Bangkok och min chaufför och vän Y var upptagen så jag var tvungen att ta en taxi hem. Som tur är var den här chauffören smart nog att lyssna på mig, de tar ofta för givet att vi västerlänningar inte hittar i Thailand även om vi vet vägen utantill. De stannar och frågar heller folk utefter vägen än att lyssna. Det tar då längre tid och de tar också oftast den längre och långsammare vägen dessutom, så det tar runt en timme extra. Så istället för c:a 2 timmar så tar det 3 eller till och med 3,5.
Det var en vacker soluppgång och det enda jag saknade just då var Y sällskap. Taxichauffören körde däremot riktigt bra och säkert, inte riktigt så bra och säkert som Y, men helt klart en bra bit över medel i Thailand!
När jag kom fram skickade jag ett meddelande till Y och sen dök  hans kompis upp med sömnrufsigt hår och svullna, nyvakna ögon och gav mig mina nycklar. Y hade tagit ut dem åt mig och han har också mina moppenycklar när jag är borta. Hans kompis var lägenhets- och hundvakt hos Y och jag var väldigt tacksam för att han var så pass snabb ner. När jag kom tagit in väskorna gick jag raka vägen ned till Poppie´s för att köpa vatten, jag ville dricka lite extra för att motverka eventuella fysiska problem man kan få av trötthet, jetlag och vätskebrist och jag drack runt en liter vatten innan jag lade mig att vila en stund. Jag somnade inte, men jag tog det i alla fall lugnt ett par timmar och låg i någon typ av dvala.
Senare på eftermiddagen åkte jag över till S för att fika en stund, han håller på och renoverar sin pool så hans golden, Happy, var lite för att den var tom på vatten. Hon brukar gå i poolen och svalka sig lite då och då under dagarna. Nu låg hon och svalkade magen lite genom att ligga på mage på stengolvet ute. Hon blev för övrigt jätteglad att se mig. S andra hund som är den ranghöga av dem är mycket vänlig mot alla människor och hundar, men han är liksom lite för "fin" att svansa fram och glatt hälsa på alla besökare, han ignorerade mig helt. Den enda han verkligen svansar för är S. När vi snackat av oss lite och fikat åkte jag hemåt och både jag och S hade bestämt oss för att ta en lugn hemmakväll, så resten av eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma och fixade lite, vilade lite och tittade på en TV-serie. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med mimg mitt favoritte hemifrån, jag hade dessutom glömt att köpa snus till S på Arlanda... det gav mig lite dåligt samvete. Det var sån stress den här gången eftersom jag inte hann planera eller förbereda mig alls och då missar jag saker helt enkelt. Jag kom ihåg att köpa Kalles Kaviar till A, men den glömde jag hemma i kylskåpet, detta trots att jag fått med min laktosfria mjölk och några salamikorvar till S...

Tänk om man slapp tänka på pengar

8/5 På fredagen åkte jag iväg till Thailand för att förhoppningsvis få mindre värk i värmen. Något jag tycker är jobbigt är när man går ombord och måste passera business class, man önskar så att man fick sitta där. Det är nog säkert meningen också, att locka folk att köpa biljetter i en högre klass nästa gång. När jag var relativt nyopererad så bestämde jag mig ju för att faktiskt resa business och det är mer än dubbelt så dyrt och dessutom är det väldigt svårt att resa ekonomiklass efter det... Jag fick trots allt tre säten för mig själv och kunde ligga ner och sova. Det är ju mycket bekvämare än att sitta och sova, men man kan inte ligga på en sida så särskilt länge eftersom man till slut får väldigt ont av bälten som skaver under en och det faktum att sätena är lite skålformade så att man får ryggen lite sned.

Ny vakthund vid dörren

7/5 På torsdagen påbörjade jag planeringen inför Thailand och försökte att hålla mig distraherad från smärtan så mycket som möjligt och det är alltid lättare att stå ut när man ser en ände på det och jag var ju relativt säker på att det skulle kännas mycket bättre så snart jag var i Thailand och värmen igen.
Judas låg och sov på mattan vid dörren, Turre var på semester och jag vet inte om han tog över familjens vaktroll eller om det bara var varmt och skönt där eller om han visste att jag skulle åka iväg igen. Den svarta mattan blir i alla fall väldigt snygg med de vita håren överallt!

Sen klarade jag inte mer

6/5 På onsdagen hade jag så pass ont att jag inte visste hur jag skulle klara dagen och ännu mindre hur jag skulle klara veckan eller månaden. Det slutade med ett snabbt beslut att omedelbart resa till Thailand för att slippa värken ett tag. Ibland blir det bara för mycket och jag behöver vila från att ha ont precis hela tiden och som sagt, ibland gör det ondare än annars...
Många har frågat mig var Laem Mae Phim ligger så jag har markerat ungefär var det ligger på kartan. Närmaste större stad är Rayong, annars ligger Klaeng lite närmare. Det är alltså relativt nära den Kambodjanska gräsen, vid Eastern Seaboard.

Mina många ansikten och min zombiefamilj

5/5 På tisdagen satt jag och tittade på bilder från tidigare Halloween och Zombie Walk bland annat och jag har haft turen att ha sett riktigt bra ut på alla dessa fester och det är tack vare min syster som inte bara är bra på att sminka, hon tycker att det är rätt roligt också! Dessutom sitter hon större delen av året och funderar på hur hon ska sminka mig nästa gång och tittar på internet för att få idéer.
Första sminkningen hon gjorde var "zipper face" inför Tudor Arms Halloweenfest och bilden är tagen med blixt, men utan blixten gick det inte att se några skarvar alls och folk kunde inte sluta stirra. Jag är inte van att alla stirrar så så det var lite jobbigt i början av kvällen. Folk jag aldrig hade sett ville fotas tillsammans med mig och jag kände mig som en filmstjärna. Utanför Dubliner bad en tjej att få ta en bild och året efter när jag dök upp som halv djävul och h alv ängel så visade det sig vara samma tjej som ville fota mig när hon frågade om bilden hon visade, från året innan också var jag! På zombie walken i Stockholm gick vi ett helt gäng och syrran sminkade oss allesammans, en hel zombiefamilj! Den bilden med blad och grejer var för en temad fest där temat var skog och djungel eller något liknande, på Stockholm Tens, en rugbyturnering. Jag brukar säga till syrran att jag vill se någorlunda snygg ut eftersom jag är singel och det tycker jag att hon lyckats rätt bra med!

Det kommer nog inte in mycket nytt folk just nu

4/5 På måndagen var det dags för quiz igen och vi hade svårt att få ihop folk till laget. Många var upptagna med annat men vi beslutade att åka in i alla fall och trots att vi bara var 3 personer så blev i faktiskt tvåa tror jag det var. På bilden ser ni hur Tudor Arms brukade se ut, nu är det byggställningar och en stor, hög vägg av träskivor framför för att de fixar fasaden på byggnaden eller nåt sånt. Jag kan gissa att det är väldigt svårt att hitta dit nu om man ska dit för första gången och det är ju synd!

De vet att jag inte gillar paprika

3/5 På söndagen åkte jag ned till kondis och satte mig och skrev i min blogg, som alltid ligger jag långt efter, men än har jag i alla fall inte gett upp att komma ikapp denna gång. Jag är fortfarande ledsen att jag inre lyckades göra det förra året och större delen av det året inklusive resor föll ju bort och det betyder till viss del att jag också glömmer bort det. För mig är det ett sätt att minnas att fota, skriva och sen se bilderna och mina blogginlägg, mycket faller annars ur mitt minne och om jag läser blogginlägg något år senare så kan jag inte ens minnas att jag skrivit det eller varit med om det som står...
Jag gillar att vara stammis på ställen och att bli igenkänd. Det känns bra att de gärna gör lite extra för att göra mig glad och att det ser ut som om de uppskattar när jag kommer dit och att de kommenterar om jag varit bortrest, det vill säga, de märker när jag är bortrest. På kondis har de lärt sig att jag inte gillar paprika, att jag vill ha den skvätten av mjölk som blir över när de gjort min latte. Jag brukar vilja spä ut den lite om det har blivit mycket skum i den så att den är stark.

Så han fick en julklapp ändå!

2/5 På lördagen fortsatte jag med att packa upp och städa lite i köket men framåt kvällen var det dags att gå och se Eddie Izzard på Globen med systersonen. De senaste två åren har vi inte köpt julklappar till varandra i vår familj, vi har alltid tyckt att det har varit kul men viljan har liksom runnit ur då de flesta av oss helt enkelt ser till att skaffa det vi verkligen vill ha, så det man får blir liggande... Men jag kund ju inte låta bli att köpa biljetter till Eddie Izzards besök till S i julklapp och födelsedagspresent (han fyllde 18 den 26 december). Han älskar verkligen Eddie och har sett allt med honom som finns på nätet. Han blev förstås jätteglad för biljetten och nu var det äntligen dags. Jag visste inte att de var en massa andra komiker som skulle öppna åt honom, alla svenska. Det visade sig vara rätt dålig nivå på dessa komiker enligt mig och jag tycker både att det är jobbigt att inte skratta åt komiker för att jag tycker synd om dem, men jag ogillar också att andra skrattar åt sånt som jag upplever som dåligt eller plumt, så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på...
Jag har däremot aldrig sett Jonas Gardell live och han levererade enligt mig och han var riktigt bra! Det gör att jag slapp vara helt generad för att vara svensk.

Eddie levererade också och vi hade väldigt kul hela kvällen. Vi var rätt slitna båda två men bestämde oss för att åka till Dubliner en sväng innan vi åkte hemåt. S tog en öl och det känns ovanligt att han gör det, han fyllde ju 18 för 6 månader sedan. Ingen tror mig när jag säger att mina systerbarn inte druckit innan de fyllde 18 och säger att de ljuger för mig. Det har egentligen aldrig kommit upp för diskussion eftersom ingen i vår familj är värst intresserad av alkohol och dessutom har de aldrig haft någon anledning att ljuga för mig. De vet att jag aldrig skulle skvallra och om det vore något som jag upplevde som farligt eller dumt så vet de att jag inte skulle döma dem, bara försöka hjälpa dem tillrätta och prata med dem. De berättar förstås inte allt för mig men det är mest för att vi inte pratar så mycket i vår familj om vad som händer på dagarna och sånt. Men om de säger något så vet jag att det är sant och de berättar även om när de råkat ta ett fel beslut eller gjort bort sig på något sätt, jag vet alltså att de inte ljuger för mig, eller andra heller för den delen, det ligger inte för dem. För dem har det varit en grej att inte dricka före 18-årsdagen och vad jag förstår så är det en trend bland ungdomar att inte dricka så mycket, den bästa formen av frigörelse i mina ögon, att inte dricka så mycket som vår generation har gjort! I alla fall så tog S en öl och jag en cola och sen åkte vi hemåt både för att vi var trötta men också för att det var så gott som tomt på Dubliner. Jag antar att många åkt bort över långhelgen.

Ibland är det jobbigt att vara udda

1/5 På fredagen tog jag det relativt lugnt, men jag städade i alla fall. Gamla människor säger ofta att man inte ska städa före kalas utan efter, annars måste man bara göra det två gånger eftersom det blir så skitigt efter en fest. Sen att min mamma oftast går in med skor gör det ju inte bättre. Hon har svårt att ta av och på skorna och jag brukar gå in med skor hos dem med, inte av samma anledning utan för att det är så kallt hemma hos dem. Skor hjälper i alla fall lite för att hålla värmen, går jag i bara strumpor blir fötterna fort som isbitar. Jag känner mig alltid extra udda vid större helger... Alla tycks vara i grupp eller familj och de har en respektive och sånt. Jag är ju oftast helt ensam, jag har inte ens en vängrupp. Jag säger inte att jag inte har vänner, bara att vi inte är någon grupp. Jag blir till exempel aldrig inbjuden till nyår, midsommar, kräftskiva och andra saker som alla andra tycks fira i grupp... utan mig...

Och ingen dök upp...

30/4 På onsdagen, Valborgsmässoafton var vi lediga så jag hade i alla fall lite extra tid på mig att fixa köket och laga mat. Förra året gjorde jag en variant på min fiskgryta, fast med kyckling istället. Jag tänkte att det skulle tilltala fler personer, det blir en helt annan smak på den då, det är verkligen två helt olika grytor trots att resten är precis samma på båda. Den här gången kände jag mig lite fattig och stressad och jag hade en del fisk hemma. Jag hade gett bort den torkade svampen som jag hade haft i en glasburk på diskbänken till S som brukar be mig om lite torkad svamp då och då. Jag visste ju att jag hade massor med påsar med torkade trattkantareller på lager. Problemet var bara nu när jag skulle göra min gryta, att jag inte visste i vilken/vilka lådor de ligger... Som tur var kom jag på att jag hade en del frusen svamp i frysen på jobbet. Jag vet, det är konstigt att ha frusen svamp på jobbet, men ett år hittade jag så mycket svamp att jag inte hade plats för allt och inte heller tid att torka allt, så det hamnade på jobbet för att inte bli förstört. Jag fick alltså åka till jobbet trots att jag var ledig och hämtade upp en påse med svamp. Det är en stor påse, jag brukar använda Ikeas största zip-lock-påse till svampen. Jag "smälter" svampen först, det vill säga jag sätter den på väldigt låg värme i en kastrull, när de börjat vätska av sig kan man höja temperaturen lite så att vattnet kokar bort snabbare. När allt vatten är ur svampen så knäpper den lite, då är det dags att ta av den från spisen. När den har svalnat skedar jag in den i den stora påsen och tar ur luften ur den, sen plattar jag till den. Sen när den är fryst och jag vill ha lite svamp så slår jag den bara mot köksbänkskanten och slår av så mycket av den tunna kakan som jag behöver! I vilket fall så bestämde jag mig som sagt att göra fiskgrytan den här gången, kycklinggrytan förra året var mycket uppskattad och jag förväntade mig inte direkt stående ovationer med fiskgryta. Men det visade sig att alla tyckte att den var ännu bättre än den andra! Fast jag tar saker i lite fel ordning... När jag hade stressat med att fixa och städa köket och lagat mat och ordnat snacks och allt så satt jag där ensam när klockan var dags för de andra att komma. Jag satt och väntade och väntade och tills lut bestämde jag mig helt enkelt för att gå ensam till brasan. Alla var sena! Jag är van att min familj är sen, men de som kom först var 45 minuter sena. Gudsonen hade frågat om han fick komma och det var ju en glad överraskning! Så han och systersonen dök upp tillsammans och de gör ju vilket party som helst kul.
De flesta dök upp vid fornhage så småningom där brasan brukar vara och vi stod där ett bra tag och lyssnade på Väsbykören också, men till slut gav vi upp och gick hem, det blåste nog för mycket, det var nog därför de inte tände brasan.
När vi kom hem åt vi middagen och jag är så glad att min nya brorsdotter faktiskt gillar mig, hans son har alltid haft andra favoriter i familjen. Hon ställde till och med upp på en selfie!

Tidspress är jobbigt men rätt bra också

29/4 På onsdagen var jag hos naprapaten och knixade tillbaka min nackota som hoppar iväg då och då. Han räddade ju min livskvalité när jag träffade honom och han hittade skälet till att jag levt med migrän sedan jag var 12 år gammal. Jag har kommit fram till att det nog var när jag ramlade av en ridskolehäst som det hände och ingen såg sambandet just då. Mina föräldrar konstaterade bara att det är ärftligt och att jag fick leva med det i stort sett.Men som sagt, min naprapat har i stort sett tagit bort min migrän helt! Jag påbörjade att packa upp köket efter ombyggnaden och för att kunna jobba hade J rullat ihop vardagsrumsmattan och Turre låg där inklämd mellan själva rullen och dammsugarslangen bara för att ligga på den lilla delen av mattan som fanns tillgänglig. Han hade ju kunnat ligga i soffan eller fåtöljen istället om han hade velat...
Jag var under tidspress eftersom det är jag som har ansvar för Valborgsfirandet i vår familj, de andra sa att vi kunde flytta det om det blev för svårt att hinna med tanke på att jag rest så mycket, men jag ville ha det hos mig, dessutom är det ju bra att ha en tidspress när det gäller sånt, annars är det lätt att det tar för lång tid.

Det känns bra att ha gjort det igen

28/4 På tisdagen var det dags för kurs på jobbet. Alla anställda skulle få chans att lära sig hjärt-lungräddning och att använda hjärtstartaren vi har på jobbet. Tidigare var vi bara 5 stycken som gick kursen men man insåg att det ju vore ännu bättre om alla hade gått den.
Jag kunde det ju sedan tidigare, men som med brandkurser så känns det verkligen nödvändigt att uppfräscha kunskaperna med jämna mellanrum. Till och med när det bara är träning så känner man sig osäker när man ska börja och det trots att det bara var något år sedan sist. Hjärnan tror tydligen inte att det kommer att behövas och man får nog hoppas att den har rätt, men jag håller inte med den om att man lika gärna kan glömma det. När första gruppen hade sin kurs på förmiddagen var det väldigt jobbigt att ha kontoret precis under fika/konferensrummet, jäklar vad det dunkade och skreks. Dunkande var förstås när runt 8 personer körde hjärtkompressioner samtidigt och i takt, skriken var när det skulle köras lite mer verklighetstrogna scenarier och man skulle ropa på hjälp och sen en massa stampande när de andra sprang dit.
Det känns som sagt bra att ha gjort kursen igen, men jag tror att jag ändå skulle bli lite handfallen om jag väl var tvungen att ta kommandot i en sån situation.

Jag gillar svenska män och Camaros...

27/4 På måndagen var jag tillbaka i verkligheten och hade ett viktigt möte med två av våra största kunder och det visade sig att jag och den enda andra tjejen hade en sak gemensamt, vi har båda Camaro och det är väldigt sällan man träffar en annan tjej som gillar eller har Camaros, eller för att vara ärlig, det händer inte, det var första gången jag träffade en annan tjej som har en, frågan är om det inte är den första människan överhuvudtaget som jag träffat som faktiskt har en Camaro... I vilket fall så gick mötet väldigt bra och vi åkte iväg till Väsby Golfrestaurang för att äta lunch och då hoppade vi allihopa in i min Audi som jag tagit till jobbet just för det syftet och av den anledningen. Jag och N, den andra Camarotjejen satt i fram och de tre killarna satt i baksätet. Jag och N pratar om bilar i allmänhet och Camaros i synnerhet när vi hör från baksätet: -Där sitter kvinnorna i framsätet och pratar om bilar och Camaros och här sitter vi män i baksätet och pratar om.... Jag blev ju nyfiken och frågade: -Vad var det ni pratade om sa du? Svaret var: -Blommor! Det är en sån sak som jag älskar med svenska män, de känner inget behov av att visa sig macho, de vet att de är män och är trygga i sin manlighet och känner inte ett behov av att hävda sig. Det stämmer förstås inte på alla män, men nog tycker jag att vi har rätt gott om dem här i Sverige i jämfört med många andra länder.

Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Hur kan man ta betalt för en sån hyrbil?

26/4 På lördagen var vi uppe extremt tidigt, vi var på plats vid en glaciärsjö klockan 4.15 på morgonen! Tanken var att vi skulle vänta in soluppgången där. Det gjorde vi också men jag blev lite besviken när jag såg bilderna, de var inte lika häftiga som jag trodde att de skulle vara. Så fort solen gått upp åkte vi en liten bit till en strand i närheten och fotade resten av soluppgången. Som tidigare var jag helt uppslukad av de isbitar som låg på stranden och det var i stort sett det jag fotade, liggande på magen. När vi fotat det åkte vi tillbaka till hotellet för att äta frukost.

Vid ett av stoppen upptäckte vi att vi fått punka och det hade ju inte varit ett stort problem med så pass många smarta, händiga människor i gruppen om det inte var så att vi inte fick loss hjulet. Det satt fastrostat stenhårt och vi provade alla möjliga sätt att få loss det. En av killarna började med att sparka på det och hårt, men det hände ingenting. En annan kille hämtade en stort sten och slog den om och om igen på fälgen. Till slut skruvad vi loss bultarna nästan helt och sen körde B runt och slirade med bilen. Den idén tyckte jag inte var så smart, om något hade hänt var det nog troligtvis att bultarna gått av och sen hade det inte spelat någon roll om vi fått av hjulet eller inte. Lösningen på problemet blev till slut en uppdragen staketstolpe som de satte spetsen mot fälgen och sen slog i andra änden med den stora stenen. Hur man kan ta betalt för en hyrbil i så dåligt skick är en gåta.
Vid nästa vattenfall gick jag nästan raka vägen till isdropparna vid basen och den här gången sprang jag tillbaka till bilen och hämtade macroobjektivet också.
Det blev också en hel del häftiga stenformationer denna dag och lite till is eftersom det fanns en hel del istappar i grottan vid stenformationerna. Även olika mönster i stenen och andra strukturer är sånt som intresserar och lockar mig. Jag har kommit på att min grej är till stor del detta med abstrakta naturmotiv, att gå väldigt nära saker och fota.