söndag 9 augusti 2015

Och där stod de andra och fotade vattenfallet i en timme


24/4 På fredagen var vi bland annat vid ett vattenfall för att fota och vi fick 1 timme på oss att göra vad vi ville. Alla stod och fotade vattenfallet och omgivningarna och det var ju fint, men det tröttnade jag på ganska snabbt och tänkte att en timme var ju att ta i för att fota ett vattenfall... Ända tills jag upptäckte vad som händer runt ett vattenfall när det är minusgrader! När jag gick närmare hittade jag en helt ny värld, en som på håll såg ut som diamanter och nära såg det ut som, ja jag vet faktiskt inte... Jag satt därinne och fotade och var helt uppslukad i upptäckten av dessa isformationer och plötsligt var vår timme slut och jag var tvungen att skynda ut för att möta upp de andra vid bilen. Medan jag fotade fick jag hela tiden torka linsen med handduken jag tagit med för det syftet. Den blev både blöt, isig och immig hela tiden. Imman gav förvisso vissa av bilderna ett drömskt och sagolikt utseende. När jag kom ut och skulle stänga av kameran så gick det inte för att det bildats en ishinna över knappen man ska skjuta åt sidan. Jag fick ta sönder isen med nageln och sen kunde jag stänga av kameran. Min handduk var helt fryst och gick att hålla upprätt. När jag kom gående mot de andra så bara stirrade de på mig och jag förstod inte varför förrän de började fota och en av killarna kom fram och försökte borsta av min rygg och axlar... jag var täckt av is från huvud till tår. Denna dag hade jag äntligen kommit på hur jag bäst skulle hålla mig varm och samtidigt kunna röra mig och förvisso frös jag ändå en massa, men i lät vid vattenfallet var jag varm nog och hade inte ens märkt att jag var täckt av vatten och is.
Efter det åkte vi till en strand med svart sand och några klippor med fin utsikt. Det blåste så pass uppe på klipporna att det var svårt att hålla balansen och när man fotade var man tvungen att ta spjärn för att inte blåsa omkull. Tanken på att vinden plötsligt skulle ändra riktning eller styrka gjord mig lätt nervös så nära klipporna, så när jag ville närmare kanten gick jag på knäna fram och sen när även det kändes osäkert så satte jag mig på ändan och hoppade framåt.
På kvällen var vi möra och trötta och efter en dusch så bestämde jag mig för att gå ner i hotellrestaurangen i pyjamasbyxorna, de var helt klart det bekvämaste alternativet och en av reseledarna hade sagt att vi skulle klä oss bekvämt snarare än fint! Även denna kväll fick vi mat av mycket hög kvalité, när jag fått informationen om att mat ingick i resan hade jag inte särskilt höga förväntningar, men hotellen visste helt klart vad de gjorde.

















Inga kommentarer: