14/3 På lördagen kom min bästa Ah hem till mig! Vi ses alldeles för sällan, men hon finns alltid där för mig när jag behöver henne, både på telefon och trots avståndet även på plats om det är kris.
Hon behövde bilder till sin portfolio, hon är skådespelare och manusförfattare och det börjar gå hennes väg nu. Jag ville väldigt gärna få en chans att fota henne men att göra make upen var jag riktigt rädd för! Jag har bara sminkat någon annan en gång tidigare vad jag kan minnas och det var just henne, men då skulle vi på 80-tals konsert i Gävle. Att sminka någon på 80-talsvis är rätt enkelt, det ska ju se rätt dumt ut... Nu skulle det vara snyggt och framhäva hennes bästa sidor. Jag ville trots allt göra ett försök, både för min och hennes skull, hon ville inte smink sig själv. Jag gjorde ungefär så som jag gör på mig själv och provade till och med att sminka konturer med skuggor och jag blev själv förvånad och nöjd av resultatet. Hon kallar sig själv ful och jag tror att ni alla kan bekräfta att hon har fel! Dessutom har jag märkt att folk är ännu snyggare om den som fotar har en bra relation med modellen, de får en lugn, trygg blick och ser ut ungefär som folk gör när de är förälskade och det vet vi ju alla att det gör en ännu vackrare än vanligt!Dessutom är hon vacker från insidan och ut, hon har ett hjärta av guld och jag har börjat förstå att hon nog är mitt livs kärlek. Vi träffades när hon var 13 tror jag, hon ville bli medryttare på våra hästar och syrran ville inte ge henne en chans eftersom vi haft så många problem med yngre ryttare, men jag tyckte att hon var så tuff som kom fram och frågade så jag ville ge henne en chans. Det beslutet har jag aldrig ångrat och det har inte syrran heller eftersom det slutade med att det var hennes häst hon passade bäst med och hon tog hand om henne bland annat när syrran var gravid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar