Svampåret är överdrivet

17/11 På söndagen var jag lite rastlös, så när S inte kunde fika med mig så åkte jag ned till kondis helt ensam och fikade och skrev lite medan jag var där.
Jag gillar att sitta på Väsby Nya Konditori för det ligger så centralt i Väsby att sitter du där tillräckligt länge, så går hela Väsby förbi dig eller kommer för att fika till och med. Det är mycket att titta på helt enkelt. Dessutom är det rätt spännande att sitta där ensam, man hör en del roliga samtal.
Jag var tvungen att posta en bild på Facebook med min räkmacka för att reta E, min Östgötska kompis som älskar de där mackorna på mitt konditori.
När jag fikat i godan ro i nån timme så åkte jag iväg till Arlandaskogarna för att se om det fanns någon svamp. Det var första gången jag haft tid och ro att åka ut och det är inget riktigt svampår visade det sig. Jag hittade förvisso runt 4-5 liter på knappt en timme, men då fick jag leta mycket mer än vad jag brukar behöva. Dessutom har de förstört ännu mer av skogen nu så många av mina bästa ställen är antingen helt sönderkörda eller så är det så svårt att orientera sig i kalhygget att de är svåra att hitta till.
Jag har fortfarande en massa svamp kvar sedan tidigare säsonger, så jag åkte raka vägen hem till mamma och lämnade det jag hittat. Hon klarar inte längre att gå ut i skogen så hon blir väldigt glad när jag kommer med svamp. Dessutom tycker jag att det är så roligt att gå ut och plocka att det vore väldigt jobbigt att ta hand om allt om jag inte gav bort en del.
Turre är alltid glad att komma ut i skogen och sköter sig alltid exemplariskt!

Mina lakan känns aldrig rena

16/11 På lördagen vaknade jag ännu en gång med två killar i sängen, även om det är mysigt med husdjur så hade jag kanske sovit bättre om de inte behövde trängas med mig när jag sover. Att vakna med dem där är däremot väldigt trevlig, särskilt på helgmornar. Fast skitigt och hårigt blir det förstås, så det är väldigt sällan lakanen känns rena oavsett hur ofta jag byter...

Det är lättare att skriva ner det jag kan om barn än att skriva ner det jag inte kan

15/11 På fredagen kom jag äntligen iväg till Gamla Apoteket och Lenas Keramik för att hämta min specialbeställda temugg som Lena gjort åt mig. Hon hade likadana muggar fast med hjärtan på, så jag frågade om hon kunde göra en åt mig i blått med stjärnor på och det kunde hon. Det tog några veckor och sen när den väl var klar så hade jag ju inte möjlighet att hämta den på grund av alla mina resor och grejer.
Jag blev jättenöjd, den har den där handgjorda känslan, är stor nog att dricka ordentligt med te ur och så är den ju blå och har stjärnor på sig också, det kan inte bli bättre.
Dessutom var den väldigt prisvärd, kostade bara strax över 200:-!
På kvällen åkte jag till Ju och när jag höll i I en stund så satte jag honom i fåtöljen och fotade honom. Självklart hade jag en hand ute för att ta emot honom om han tippade och jag hade pallat upp honom i hörnet. Sen är det ju bara ett faktum att jag inte kan något om barn eller deras begränsningar även om jag som sagt är ansvarsfull och säkerhetsmedveten, det fanns inga risker att han skulle falla eller göra illa sig på något sätt. Men Ju's min när jag gjorde det och hennes förvånade "oj" var tillräckligt för att jag skulle fatta att han egentligen inte kan sitta utan stöd... Hoppsan...
Turre var som vanligt rätt så svartsjuk och så fort I var i min famn så skulle han också vara där och trängas. Jag får hålla koll på honom så att han inte kliver på fel ställe och gör illa I, men elak är han inte.
Till slut tyckte jag att han överdrev och då fick han gå därifrån, så går det om man inte kan uppföra sig som "folk".
Jag kom hem ganska tidigt och tog en lugn kväll.

Vad gör man inte för sina djur?

14/11 Judas är nog rätt glad att jag och Turre är hemma, på torsdagen när jag vaknade låg jag helt krokigt i sängen för att göra plats åt båda två där de låg inträngda på min sida fast jag har en hel dubbelsäng...
Det är klart, det finns ju inget täcke på den andra sidan.
Det är ändå en rätt bra början på en stressig dag och resten gick av bara farten.
Hur jag ska hinna allt före sjukskrivningen är osäkert, men att jag måste är i alla fall klart. Sen kan jag kanske slappna av en stund.

En del möten är rätt trevliga

13/11 På onsdagen fortsatte jag med en massa jobbmöten, men vissa känns mindre jobbiga än andra. Min kund G kom förbi och vi hade ett möte på mitt kontor medan Turre låg och sov i hans armar. Han öppnade ögonen just när jag skulle ta bilden, men han låg verkligen och knep ihop dem. Han gillar verkligen G, men det är förvisso ömsesidigt. G har dessutom en egen tax hemma, så han vet precis hur de fungerar.
Resten av dagen gick i ett rasande tempo med e-mails och offerter till höger och vänster. Fördelen är att tiden går fort och att man känner en känsla av att man utfört något sedan när man väl kommer hem och är slutkörd.

Snubbla inte på mattkanten

12/11 På tisdagen fortsatte jobbstressen med möten och grejer. Vissa saker är ganska komplicerade, särskilt när det är första gången man ska göra något liknande. En sak är en riskbedömning enligt vissa specifikationer. Det handlar om att i stort sett förutsäga vad som kan hända innan det händer.
Låt oss säga att jag ska sälja en matta, då ska en av riskanalyserna visa på risken för att man snubblar på kanten av den. Det kan låta larvigt eller simpelt, men sanningen är ju att Murphy's Law säger att om något kan gå åt pipsvängen, så gör det det...
Det vet vi ju alla, särskilt vi som håller på med djur, att saker som man trodde var helt osannolika att skada sig på till och med kan orsaka ett djurs död. Vi människor är inte mycket bättre och ju fler risker man är medveten om, ju större chans att minska dem eller undvika de situationerna.

Rätt in i "familjens" armar

11/11  På måndagen var det business as asual med jobb hela dagen, stressigt förstås när man varit på semester och bara ska jobba c:a 3 veckor till innan man ska sjukskrivas. Sen fortsatte jag med tvätten och så hoppade jag i duschen och åkte på quiz på Tudor Arms.
Jag har missat ganska många quiz den här säsongen eftersom jag rest så mycket både privat och i jobbet, så det är alltid extra kul att få träffa alla igen. Eller alla och alla, det är ju nästan alltid minst en som har annat att göra liksom jag har ibland, eller någon som blivit sjuk. Mina killar var på plats i alla fall!
Dessutom blev jag mottagen med öppna armar av Quizmaster, resten av personalen och faktiskt våra motståndarlag också. Visst är Tudor Arms som en stor familj, det hävdar jag alltid!

Vi är lättviktare

10/11 På söndagen tog vi en taxi till flygplatsen och åkte hemåt. Alla var lite trötta och alla ville så gärna hem att vi var lite irriterade på varandra för första gången på tre veckor. Kanske var det lite separationsångest också?
Ungarna är ju jättebra att resa med, men när vi var i Bangkok ville de till Mae Phim, när vi var i Mae Phim ville de till Dubai och när vi var i Dubai ville de hem...
Själv ville jag som sagt inte till Dubai och när det var dags att åka hem så var jag helt klart redo.
När vi letade efter incheckningen på flygplatsen visade det sig vara allt annat än enkelt. Till slut var vi tvungna att fråga efter hjälp, det var nämligen skyltat till allt utom den incheckningen som vi skulle till. Vi hade så lite bagage att vi själv till och med var förvånade... 57 kilo på 4 personer, vi fick ta med oss mer än det dubbla, 120 kilo! Vi fick stressa till gaten för att det tagit så lång tid med incheckningen men sen kunde vi slappna av i alla fall. Vi var sena från Dubai men när vi räknade efter insåg vi att vi ändå skulle komma tidigare till Arlanda än tänkt, det visade sig att de missat det där med vintertid på vår biljett. Vi hoppades att pappa och min syster hade tittat på flighterna ordentligt så att vi skulle slippa stå och vänta för länge efter att vi landat.
På planet fick vi en riktigt äcklig frukost och det styrkte helt klart att folk har fel då det gäller Emirates, det är INTE ett bra flygbolag helt enkelt. Kan jag hjälpa det så kommer jag inte att resa med dem fler gånger.
När vi landade fick vi vänta på bagaget ett bra tag med sen kom vi äntligen ut i friska luften och pappa och syrran var på plats så som vi hoppats. V's mamma och hund kom precis när vi kom ut också. Jag och pappa skulle precis åka från Arlanda när syrran ringde mig och sa att hennes bil inte ville starta, som tur var fanns det plats nog för oss att köra in bredvid hennes bil så vi kunde starta den med kablar innan vi åkte.
Pappa skjutsade hem mig och lämnade tillbaka Turre också och jag satte igång med att tvätta direkt. Skönt att få sånt klart så snabbt som möjligt så man åtminstone kan slappna av lite.

Ibland får man böja sig för majoriteten

9/11 När vi vaknade på lördagen var vi jättehungriga jag och V. Jag gick och suktade efter resterna av min pizza men tyckte att det var taskigt av de andra att äta det till frukost. Men sen sa V, låt oss äta upp pizzan! Då hade jag inte längre någon kraft att hålla emot och jag sprang och hämtade den och sen åt vi den till frukost i sängen!
När jag uttryckte mitt dåliga samvete sa V att de andra också hade pizza, men det var ju inte riktigt sant, det var ju bara L som hade det.
Hon hade också ätit pizza till frukost men S var inte särskilt upprörd över det och de bestämde alla ihop att second breakfast skulle bestå av munkar.
Det låg en Dunkin Donuts längre ned på vägen och dit gick vi. De hade något erbjudande som gjorde att det var billigare att köpa 12 munkar än de 8 vi ville ha, så vi tog 2 extra med oss tillbaka. Jag tog en vanlig sockermunk, resten åt ungarna upp...
Ja, jag är inte så mycket för socker och grejer, men det är ju de och jag hade ju i alla fall fått pizza till frukost.
Vi hade ju hört att man skulle åka till kryddmarknaden när man är i Dubai, så det gjorde vi. taxi får inte åka hela vägen in så han släppte av oss på en taxistation och pekade vart vi skulle gå. Det var bara det att vi inte riktigt visste vad vi letade efter. Överallt var det folk som försökte få med oss för att handla alla möjliga skitsaker och fuskkopior. Det har jag ju hört är olagligt i Dubai och man vill ju inte gärna bli haffad där så jag sa till ungarna att skaka av sig alla de säljarna och inte ge sig in i några diskussioner med dem. Efter en stunds letande i gränder och gator började de gnälla som småbarn och undrade vad jag skulle göra åt problemet med att vi inte hittade rätt. L hävdade att hon var nära att få solsting av värmen och ville ha något att dricka, men ingenstans hittade vi någon servering.
Efter att vi gått in i en tygaffär och haft sån tur att vi hittade en mycket hjälpsam butiksägare och kund, så började vi visst att gå åt rätt håll. Sen sista biten kunde vi förlita oss på mitt blodhundsluktsinne. Jag kände lukten av kryddorna och vi följde min näsa och hittade slutligen rätt. Jag vet inte om det var hela marknaden och om det ens var rätt marknad. Men det var en väldigt trång gränd som såg ut som allt annat än en turistfälla och vi var några av de få turisterna vi kunde se där.
Jag vet inte vad det var som fick mig att välja just den butiken jag valde, men det kändes rätt. Där förhandlade jag pris på vaniljstänger, peppar, fänkålsfrö och saffran bland annat. Jag tror att jag lyckades med mitt prutande, men det är ju svårt att avgöra. Men när jag bekräftade priset vi kommit överens om så hyssjade killen mig och sa att han inte ville att amerikanerna som stod i butiken skulle höra vilket pris jag hade fått och han verkade faktiskt mena det.
Ungarna köpte saffran till sin pappa och jag till min mamma i julklapp. Jag köpte också 10 gram till mig själv.
Jag hade inte så mycket kontanter men butiksägaren sa att hans bror kunde följa med mig till bankomaten så jag bad S att följa med också, tjejerna blev erbjudna en varsin stol i butiken så länge. Det var en jäkla tur att den där brorsan följde med oss, vi hade nog aldrig hittat tillbaka för att hämta tjejerna igen annars.
När jag nu fått mina kryddor orkade jag inte med ungarnas gnäll mer utan gick med på att ta en taxi till Dubai mall även denna dag.
De tyckte inte heller att det var ett så bra ställe, men det var rent, svalt och hemtamt och så fanns det serveringar.
Taxichauffören som körde oss från kryddmarknaden till köpcentret skrämde oss från vettet, han körde alldeles för fort och bromsade inte förrän i sista stund när han kom ikapp en annan bil eller kom till en korsning eller sväng. Vi var väldigt lättade när vi klev ur bilen.
Vid det här laget var det dags för lunch och ungarna ville ha mer socker så vi gick till IHOP för att äta pannkakor.
Jag var sugen på det jag med, men sen slutade det förstås med att jag åt ungefär en halv pannkaka allt som allt.

På kvällen när det var dags att äta gick vi en bit in i ett kvarter bakom hotellet och hittade en indisk restaurang där alla kunde tänka sig att äta för att det var så pass billigt. När vi ätit gick V och S tillbaka till hotellet medan jag och L betalade och tog en liten omväg tillbaka. När vi kommit tillbaka till hotellet hade V en idé, hon ville till poolen. Himla synd att vi inte tänkt på det tidigare... Det var visserligen inte särskilt varmt, men det hade kanske varit trevligt att spendera dagen i solen på taket snarare än på Dubai Mall.
V hoppade i medan vi beundrade utsikten och fotade lite. Dubai är helt klart bättre på avstånd än när man är där.

Sen packade vi våra väskor och fixade klart allt inför hemresan nästa dag.

Surt att bli lurad när man inte ens blivit lurad

8/11 Jag på fredag morgon vaknade vi i Dubai. Vi hade bestämt att vi skulle till världsberömda Dubai Mall denna dag. Det är världens största köpcentrum så det här skulle bli spännande. Det visade sig däremot att ryktet vi hört om en inomhusbacke för skidåkning handlade om ett annat köpcentrum i Dubai. Det fanns däremot ett vattenfall, ett akvarium stort nog att dyka i och en isrink.
För övrigt kändes det inte alls särskilt märkvärdigt eller häftigt och affärerna var desamma som i de flesta köpcentrum förutom att lite fler var av dyr, fin karaktär. Inget som intresserar mig alltså. Syrran och australienska K skulle däremot ha gått i spinn av Miss Kitty Affären vi hittade.
När vi satte och och tog en kaffe och bulle på Starbucks så tittade jag in en stund på Facebook eftersom de hade fri wifi. Just då kommenterade brorsan en kompis status, det visade sig att den kompisen var i Dubai mall just då och satt på Starbucks... Jag ställde mig snabbt upp och scannade av omgivningen men såg honom inte. Han syns rätt bra så om jag inte såg honom kanske det finns ett till Starbucks inne på Dubai Mall. Men ändå, vilken grej!
Vi tog oss en promenad ut när vi kände oss ganska möra och klara med köpcentret och timade det perfekt. Det var en massa folk utanför dörren och på väg ut och vi funderade förstås på varför?
Det visade sig vara dags för kvällens första vattenfontänspel. Det görs med musik och var rätt häftigt och vi gick så pass långt från entrén att vi kunde sitta ned på kajkanten utan att trängas med en massa andra och vi satt på första parkett.
När det kändes som om showen började gå mot sitt slut började vi att tränga oss tillbaka mot ingången igen och följde med möda skyltarna mot taxiupphämtningen. Den var långt ner i källaren, men det är enda stället för det är tillåtet för taxi att plocka upp passagerare, så det är bara att ta sig dit på sina ömma fötter.
Vi stod i en kort kö och folk blev upplockade vartefter. När det var vår tur pekade taxivärden på en svart Lexus som stod i en annan del av garaget. Jag skakade på huvudet och sa att vi ville ha en vanlig standardtaxi. Han insisterade på att det var samma pris och att de körde på taxameter och jagade iväg oss mot Lexusen. Jag var skeptisk men tyckte att jag varit passande misstänksam, men mycket riktigt. När vi var framme vid hotellet hade det kostat tre gånger mer än en vanlig taxi!
Så jävla fräckt när jag inte ens lät mig luras, han svarar mig alltså med en ren lögn! Jag är säkert inte särskilt originell när jag säger att något av det värsta jag vet är att bli lurad. Det är nästan ännu värre när man inte ens varit naiv och blivit lurad men ändå har blivit det. Surt som fan till och med...
Vi gick upp på rummet med de få saker vi handlat och sen gick vi utefter gatan för att hitta någonstans att äta. Vi var rätt överens om att Pizza Hut var ett bra val just idag och det var vi inte ensamma om, de flesta restauranger vi gick förbi var ganska tomma, men Pizza Hut var så gott som fullsatt. Jag och L delade på en pizza och eftersom jag bara fick i mig en slice så blev det en hel del över. Vi bad om doggy bag och eftersom även V hade över så var vi smarta nog att lägga hennes bitar och mina i samma låda eftersom vi delade rum. L fick en egen låda. S hade som vanligt inga rester, hans tallrik var länsad.
Bakom V och S satt en familj med två lite äldre barn, det ena barnet, en ung tonåring stank så att vi höll på att storkna allihopa, men värst var det förstås för S och V som satt närmast honom. Hur kan man ens lyckas lukta så illa? Jag tror inte att jag skulle lyckas ens om jag försökte.
Vi gick tillbaka till hotellet och lämnade av L och S och sen gick jag och V till en liten butik i närheten för att vi var lite nyfikna på vad de har i sina kryddhyllor och sånt. Vi handlade aldrig något, men det var intressant att se vad de hade. Mycket sånt som vi svenskar sällan använder för att det tar för lång tid att tillaga eller för att vi helt enkelt inte ens vet hur det ska användas.
Sen gick vi och lade oss, vi var slut båda två.

Jag vill inte åka till Dubai

7/11 På torsdag förmiddag blev vi hämtade av samma kille som hämtat oss i Bangkok. Han hade kört så mycket bättre än alla andra jag träffat på i Thailand så vi bad att få honom igen. Vi känner oss så trygga när han kör att vi kan sova allihopa.

Det gjorde vi också, alla lyssnade på sin egen musik och alla småsov lite då och då, vi pratade inte mycket alls. Det gick ganska snabbt och smidigt på flygplatsen och när vi kom ombord på planet som skulle ta oss till Dubai visade det sig vara mer än halvtomt. Ungarna ville trots detta sitta tillsammans och verkade bli lite besvikna när jag flyttade en rad bakåt för att kunna ligga och sova bekvämt.
S satte sig och tittade på film medan tjejerna som alltid hävdat att de inte kan sova på ett plan lade sig skavfötters med benen ihopslingrade och somnade båda två. Lite tryggare så kanske och då är det ju lättare att sova?
Tyvärr väckte jag dem med blixten när jag skulle fota dem för att de var så söta.
Själv låg jag väldigt bekvämt och sov nästan hela vägen till Dubai. Ända sedan vi kom till Thailand har jag känt en ovilja att åka vidare till Dubai och jag kände mig väldigt olustig över att behöva åka dit och vara där ett par dagar. Jag har ju aldrig varit där tidigare så jag vet inte varför jag kände så.
När vi landade 6 timmar senare tog vi en taxi från flygplatsen till hotellet, det tog inte så lång tid. Så snart vi checkat in gick vi upp med väskorna. Nu skulle jag och V delar rum och L och S skulle dela rum.
Precis när vi kommit in på vårt rum ringde L i vild panik!
Det är en dubbelsäng! Jag tänker inte dela säng med brorsan!
Ok, vi ses i lobbyn sa jag och ser om vi kan få ett annat rum, annars bor jag med S istället.
Det visade sig att de kunde dela upp sängen i två istället och det gjorde de medan vi var ut för att äta middag. Det gick däremot inte med min och Vs säng, så det var ju tur att vi tog just de rummen vi gjorde.
Vi gick bara ett par hundra meter neråt gatan och hittade en libanesisk restaurang som alla kunde tänka sig och jag valde lite smårätter. L och S ville prova vaktel, men tydligen visste inte de på restaurangen skillnaden på fried och deep fried. Det första betyder ju stekt, det andra friterat. De ville ha stekt och beställde just det, men fick friterat så det blev ju mer som Kentucky Fried Chicken eller något annat flottigt.
Sen var alla helt slut så vi gick tillbaka till hotellet och lade oss, ta oss en titt på Dubai får vi göra imorgon.

Tunga avsked

6/11 På onsdagen vaknade vi ganska sent och bestämde oss för att skippa nudlarna på morgonen och istället äta frukost nere på Buffalo Bill. L och S var fortfarande lite osäkra på sina magar och var försiktiga med vad de åt och drack. Det gäller verkligen att välja något man är sugen på just nå. När det gäller L är det oftast något sött, S väljer hellre kaffe och något lätt i matväg. Jag som har lite svårt att äta mycket på morgonen och därmed blir lite snål, valde ägg med lite skinka och potatis för att det var billigt och alldeles tillräckligt för mig till frukost. V är inte riktigt som vi andra, hon valde att äta skagenmacka till frukost...
Sen packade vi ihop handdukar och andra badgrejer och packade in oss i moppen och åkte till Coca Cola Beach. Det tar högst 5 minuter att ta sig dit och det verkar inte finnas lika många brännmaneter där.
E och hennes döttrar var där så efter att ha haft det bra en stund i solen så åt vi lunch allihopa tillsammans. L fortsatte på sin sockerdiet och åt pannkakor till lunch, vi andra åt lite nyttigare mat.
På kvällen åkte vi till Mae Phim Sports Bar för en sista kväll med gänget och det blev en tung kväll. Det började bra med pizza och många skratt och ungarna gav mig en present de köpt redan i Bangkok! L och V hade varit ute och shoppat lite en dag och hade hittat ett armband med stjärnor på och köpt det som tack för att de fick följa med! Jättefint verkligen! Precis min stil och jag blev jätteglad!
Efter ett tag tyckte de Thailandboende att det var lite varmt ute så vi flyttade in i baren där det är kallt som attan för att AC:n är på högt. Jag tycker att det blir lite kyligt i längden.
S lurade i N och M varsin chilishot och de spottade och fräste och sa att det var jättestarkt. Jag dricker ju inte och har emellanåt lite magproblem, men jag var rätt övertygad om att jag inte skulle tycka att smaken var något problem. Självklart blev jag utmanad att testa. Sagt och gjort, jag kände inte ens chilin och slappnade av. Men sen jävlar högg det till i magen, så illa att jag tappade all färg i ansiktet och S blev orolig på riktigt. Det gjorde så pass ont att jag trodde att det var något farligt faktiskt, men det höll bara i sig någon minut och sen var det bra igen.. phu, jag blev verkligen jätterädd, det var sista gången jag antog en så dum utmaning.
Är huvudet dumt får kroppen lida, eller hur?
Ungarna ville gå efter ungefär 2 timmar, men det slutade med att vi var där i 8... Det var svårt att åka därifrån när man vet att de andra har en tuff tid bakom och framför sig och man vet att det dröjer innan man ses igen.
Det blev en del kramar och gråt och vi hade lite svårt att släppa taget.
Tidigare än vad jag ville, men som sagt, mycket senare än ungarna ville, så var vi trots allt på väg tillbaka till lägenheten i moppen. Sen såg vi till att komma i säng, nästa dag var det dags att åka vidare.

Vi stängde inte stället, vi höll det öppet....

5/11 På tisdagen tog vi det mest lugnt, jag och V var på taket en stund och alla tog igen sig efter dagar med magproblem och sånt. Jag och V klarade oss visserligen ifrån det vilket är lite konstigt eftersom vi nog är de som blir lättast sjuka av oss annars. Vi höll tummarna för att det skulle hålla i sig trots allt. På kvällen bestämde vi med E att vi skulle åka och äta på The Kitchen tillsammans så det gjorde vi och hade trevligt. S blir brun av ingenting, jag blir röd/lila och L blir knappt solbränd alls. Förvisso är hon så blekvit att hon måste hålla sig i skuggan större delen av tiden och smörjer ju också in sig med solskydd 50 för att inte bränna sig, men efter resan såg det ut som om vi haft henne inlåst i ett källarrum hela tiden. Ni ser ju färgskillnaden mellan oss alla tre på bilden. V blir visserligen brun, men hon får jobba rätt hårt på det, men började nästan komma ikapp E som bor i Thailand och fortfarande tycker om värme och sol.

När vi kom tillbaka så gick vi ned till Buffalo Bills och vi är verkligen veka Thailandresenärer, vi valde vatten alla utom E som tog en cocktail. Men vad gör man när man är törstig?
Vi slogs mot myggen med alla möjliga medel som jag och E hade i väskorna men till slut gav ungarna upp och jag och E blev sittande ensamma tills de stängde och släckte hela restaurangen. Eftersom vi är välkända och stället inte har några dörrar så var det ingen som körde ut oss, men nattvakten kom och tog sig en titt lite då och då för att se att det verkligen fortfarande var vi som satt där och inte några huliganer.