Sånt gör mig orolig

27/7 På lördagen mådde B ännu sämre och jag var riktigt orolig för honom. Han som bara sover runt 5 timmar per natt sov på soffan hela dagen och gick knappt att väcka alls. Jag gick och tittade till honom lite då och då, kollade att han andades, kollade så att han inte var alltför varm och febrig och väckte honom varannan timme för att se att han gick att prata med fortfarande.
Mitt på dagen åkte jag iväg till en klänningsaffär jag varit till och köpt en klänning.
Tjejerna där inne var jättetrevliga och pratade väldigt bra engelska, en av de hade bott i London i många år och gått i högskola där.

Klänningen behövde tas in lite här och där, så jag skulle tillbaka för att se om det blivit bra.
Det blev så att de tog den igen eftersom den kunde göras ännu bättre. Det är en svart långklänning med pärlor på, tanken är att jag ska ha den nästa år på Galamiddagen på SAFE. Lika bra att planera i god tid, jag brukar få panik den sista veckan föra mötet och inte veta vad jag ska ha på mig.
Risken är förvisso att den inte längre passar så bra om nästan ett år, men då får jag väl ta den till en ny skräddare i sånt fall, modellen är bra på mig i alla fall. Dessutom ser jag lång och väldigt slank ut!
Till och med tjejerna i butiken var helt förbluffade hur mycket snyggare jag var så fort jag fick klänningen på mig.
Man är ju rätt så svettig och rödmosig efter en dag på bussar och i stan så man är väl inte sitt vackraste jag direkt.
När vi kommit fram till hur vi skulle göra med intagen av klänningen så tog jag en kort promenad till ett café i närheten som de tipsat mig om, där tog jag en iskaffe och svalkade av mig i AC:n en stund och sen hoppade jag på bussen och åkte tillbaka.

B sov fortfarande hårt och efter att ha lyckats få liv i honom så pass att jag kunnat konstatera att jag inte behövde ringa läkare eller köra honom till sjukhus så tog jag en dusch och ringde D och frågade om jag fick komma över och hänga så jag slapp sitta ensam.
Han skulle jobba men jag var välkommen ändå.
När vi gått till hans del av ön dagen innan trodde jag att vi gått en gata upp precis vid lägenheten, men det var en annan som går i en helt annat vinkel från kajen. Det ledde till att jag kom ned på strandpromenaden på helt fel ställe, i en helt annan vik. Där var det gatufest så det var ett jäkla kryssande mellan människor och jag kände mig väldigt ofräsch och svettig när jag efter nästan en timme och ett par oroliga sms från D kom till rätt vik.
Eftersom jag kom från fel håll så gick jag precis förbi D's favoritrestaurang så när jag ändå passerade beställde jag två dubbla Ginger Cosmopolitan "to go". De var väldigt upptagna så det tog ett tag men sen fick jag dem i ett par kaffemuggar och gick vidare hem till D.
Sen satt jag på hans balkong och smuttade min favoritdrink och hoppades att den aldrig skulle ta slut, under tiden satt han och jobbade och sen satte fyrverkerierna igång igen och sen hade jag ännu en show på första parkett.
Vi pratade nästan inte alls, jag satt och surfade på hans wifi och han jobbade och sen började klockan bli rätt mycket och jag var återigen orolig för B så efter att vi tittat på några roliga internetbilder och skrattat en stund så gick jag hemåt, den här gången åt rätt håll.
Det är nog svårt att se på den sista bilden kanske, men det står en bil parkerad i den där smala, lilla gränden!
Skulle nog aldrig hända i Sverige kan jag tro?
När jag kom tillbaka var B vaken och mådde lite bättre, troligtvis hade han fått solsting när han stått i solen hela dagen och spelat cricket och sprungit mer än vad han är van vid dessutom.