Judas är för snäll, otippat...

1/7 På måndagen fick jag en stor order som jag jobbat på väldigt länge och det kändes väldigt bra. Jag var också hos min fantastiska naprapat dom fixade min nacke igen. När jag handlat och kom hem mötte jag en katt som var på besök. Hon ville inte låta sig skrämmas när jag försökte chasa bort henne. Turre har ju tagit henne på bar gärning inne hos oss en kväll när hon stal Judas mat. Hon har alltså hittat hela vägen in på verandan, genom kattluckan och sen ända upp på bänken där kattmaten finns. Tydligen är hon inte särskilt rädd för varken andra katter eller hundar heller. Slutligen kunde jag inte vara elak och chasa mer utan klappade om henne istället och hon var så galet kelig att hon nästan höll fast mig med både tänder och klor. Hon har väldigt speciell päls och är hal som en ål.
Jag stängde verandadörren och försökte hålla henne ute eftersom jag antog att Judas eller Turre skulle skrämma vettet ur henne om hon kom in vid fel tillfälle.
Men sen kom Judas hem och när han såg henne så saktade han ner, satte sig ned, tittade bort och gjorde alla tecken han kunde komma på för att visa att han inte skulle skada henne.
Jag trodde att det var en tillfällighet att han släppt in en annan vildkatt en gång, men tydligen är han sådär snäll, vilket förvisso bekräftar min teori om att han blir uppklådd på vår tomt och trapp snarare än att han slåss.
När Judas hade kommit någon meter ifrån katten långsamt långsamt avancerande så hoppade han ned från verandan som om han tyckte att det var tillräckligt för dagen.
När jag lade ut en bild på katten på Facebook så sa grannen M att det är en annan grannes katt och att de funderar på att göra sig av med den.
Jag känner att jag nog borde ta hand om den i sånt fall...
Turre skulle acceptera henne om jag sa att hon får vara inne och Judas gör det ju redan, men frågan är om jag verkligen vill ha fler katter, jag är ju egentligen snarare hundmänniska.
Till middag gjorde jag en engelsk frukost med bacon, svamp, lök och ägg och tittade om igen på M:A:S:H