Vilken tur att vi inte behövde åka tillbaka för att hämta nyckeln

18/7 På torsdagen handlade jag fler blommor och planterade dem, skickade in papprena till nya körkortet och sen bar det iväg till Jämtland med syrrans kompis (och min förstås) och våra hundar.
Fotot var jag inte särskilt nöjd med, jag ser rätt så rädd ut tycker jag. Men när han frågade om det dög så sa jag ja, det ser trots allt ut som jag och man kan inte gärna förvänta sig att se ut som en modell på ett foto om man inte gör det annars...
Vi kom fram i rätt god tid till stugan i Jämtland och lagade tacos till middag. Mina nycklar visade sig inte passa i nya dörren, både jag och mina föräldrar trodde att jag fått nya. Som tur är finns det extranycklar på plats, det hade blivit rätt jobbigt annars...
Vi hade en lugn kväll och satt och snackade skit och gick och lade oss ganska tidigt.
Turre kunde inte slappna av utan väntade på mamma och pappa hela tiden och låg i hallen rätt mycket.
Han är ju väldigt sällan där utan dem och älskar att vara där, så det fattades helt klart något för honom.

Vi målade båda två den dagen

17/7 På onsdagen skulle jag och S på brunch hade vi bestämt, men det visade sig inte finnas några restauranger som har brunch eller frukost på vardagar mellan 11-12. Utomlands där jag oftast äter brunch är det mycket mer ovanligt med en restaurang som INTE serverar frukost åtminstone till 14 på eftermiddagen.
Det slutade med en varm macka på ett ställe i stan och det var inget gott alls.
Sen flyttade sig solen och det blev så kallt i skuggan att vi var tvungna att gå vidare för att inte frysa ihjäl.
Vi var in på Indiska och jag handlade några lyktor.
På vägen hem stannade vi till vid Väsby centrum, S stannade i bilen med Turre för att vi skulle kunna ha rutorna öppna, solen gassade rätt bra. Jag sprang in och fotade mig för mitt nya körkort och lämnade in klädpaketet på Posten/Ica med de kläderna jag inte skulle behålla och så köpte jag sprayfärg till mina blomlådehållare.
När jag kom tillbaka ut gick S in och handlade en klänning hon suktat efter ett tag och var strax ute igen.
Sen åkte vi hemåt och när jag kom hem sprayade jag blomlådehållarna och till middag åt jag en bit oxfilé jag köpt i Hötorgshallen, till det åt jag en färsk getost som jag också köpt där.
Sen hängde jag upp lobeliorna jag köpt.
Jag hade också köpt lite bär på Hötorget.
Senare på kvällen när vi satt i soffan såg jag att Turre måste ha hjälp målarkillarna lite på morgonen, för han var vit på örat och hela sidan.
Det spelar inte mig någon roll alls, det lär inte vara farligt och någon utställningshund är han i alla fall inte.

Min och Turres favoritfamilj

16/7 På tisdagen var jag tvungen att jobba lite och eftersom jag tycker att det är rätt jobbigt att ha folk runt huset hela tiden när jag är hemma så var det rätt välkommet faktiskt. Min semester kommer inte kännas som semester i år...
Turre verkade inte må toppen idag utan suckade och gnällde lite då och då under dagen. Jag har gett upp att veterinärer ska kunna hjälpa honom, hittills har jag varit den enda som hittat hans olika problem och talat om för dem vad som felas honom, under tiden har jag (och Agria) betalat en massa utredningar och behandlingar som inte har gjort någon skillnad alls. Nu får vi helt enkelt se hur länge han orkar och sen får vi ge upp.
Huset ser nästan färdigt ut, men det är fortfarande en massa jobb och tid kvar, men nu börjar man se hur det kommer att se ut.
En sak har jag kommit fram till och det är att så länge jag inte tar itu med att kitta och måla fönstren så kommer det inte se helt klart ut i vilket fall som helst.
Efter jobbet och en tur till Ica, där alla stirrade på mig av någon anledning så vilade jag en stund på soffan.
Framåt kvällen åkte jag till Ju med familj, jag hade lovat att laga kantarellrisotto åt dem.
Jag kom på att jag glömt att köpa risottoris så jag fick stanna till vid hennes Ica också på vägen.
Medan Ju tog hand om bebisen så hjälpte K mig att riva parmesan till risotton. Av någon anledning tog risotton ovanligt lång tid att få klar, troligtvis var det ett annat typ av ris.
Jag lade in färsk lax i ugnen och ugnsbakade den och så gjorde jag en sallad av färsk spenat, avokado, parmesan, olivolja och salt.
K's favoritolja hade stått i solen och blivit fruktansvärt besk, som tur var testade vi den innan vi använde den. Jag visste inte att det kunde bli så illa, jag antar att den härsknat?
Turre mös med A på golvet, han älskar verkligen den familjen!
Jag mannekängade kläder jag köpt på nätet för Ju och K, men det var inte många av plaggen som föll dem på läppen, de flesta fick ett rungande nej!
Lille I somnar på de mest konstiga platser och i de mest lustiga positioner, är det inte konstigt hur djupt bebisar sover? Man kan bolla runt dem, byta famnar och sängar och grejer och de bara sover vidare som om inget hade hänt.
Jag lämnade alla rester till familjen när jag åkte, jag har så mycket mat hemma i frysen att jag inte behöver fler matlådor.

Varför förstör man sitt eget kapital på det sättet?

15/7 På måndagen hade jag min första riktiga semesterdag och den sovmorgonen kunde jag ju glömma när mina målare dök upp redan 7 på morgonen och tyckte att det var en bra idé att börja precis utanför mitt sovrumsfönster trots att de hade hela huset att välja på.
Där stod de och diskuterade på ett språk jag inte ens förstår vilket gjorde mig jävligt nyfiken på vad de sade också....
Jag har en ventil precis där så det lät verkligen som om de stod i mitt rum och pratade.
Turre som ju är väldigt lättskrämd och dessutom vaktig, tyckte ju att det här var fruktansvärt läskigt och morrade för att tala om för mig att något inte stod rätt till.
Jag sa lugnt till honom att de fick vara där och jag blev förvånad och inte så lite stolt när han efter en stund lade sig ned och somnade om och inte gjorde något mer av saken.
När jag väl bestämde mig för att gå upp så fick jag ju vara försiktig med att gå näck i huset och känner väl att det inte är så himla kul att ha folk som jobbar på huset hela semestern. Det blir inget solande, försiktighet med nakenhet i ens eget hem och extra koll på Turre så att han inte skrämmer någon,
När jag skulle gå ut tog jag Turre i koppel först så att han skulle se målarna ordentligt innan jag släppte honom och han är smartare än man torr ibland, han visste redan att de var där och han fattade också att det var dem han hört tidigare på morgonen så han var bara artigt intresserad av dem och inte alls rädd eller upprörd. Jag kunde släppa honom direkt och killarna var helt klart djurvänner och hälsade snällt och lugnt på Turre som älskade dem direkt och accepterade dem.
Efter frukost åkte jag till cykelhandlaren i Rotebro för att hämta min nyservade cykel som jag inte använt på flera år. Han hade bytt alla växelkablar och däcken och smörjt upp och gjort rent alltihopa. Han sa att cykeln var så pass fin att det var värt att lägga ned den tiden och pengarna på den.
Jag betalade runt 1700:- tror jag för hela alltet och en bra cykel kostar betydligt mer än så.
När jag kom hem cyklade jag ett varv runt kvarteret med Turre i hälarna, han tyckte att det var jättekul, men jag får ju rulla större delen av tiden om han ska hänga med, även om han springer allt han har.
Jag kände inte för att hänga hemma när jag kände att jag inte ens kunde vara ifred i mitt eget hus och kände att jag måste stanna inomhus, så jag åkte iväg till skogen vid Arlanda för att se om det stämmer att det kommer kantareller redan i Juli...
Jag har aldrig hittat någon svamp så tidigt och inte den här gången heller förvisso. Men det har ju varit väldigt torrt och varmt i sommar så det kanske inte är att vänta.
Tidigare år hade de en parkeringsplats utefter vägen och det stod alltid många bilar där, sen plötsligt ett år så hade de byggt igen den och satt ett dike för infarten så att man inte skulle kunna komma in. Jag vet inte varför de gjorde så för vad det innebar var att folk parkerade för traktorinfarten istället. Själv ställde jag mig alltid åt sidan så att bonden kunde komma förbi med traktorn om han mot förmodan skulle komma dit just när jag var där. Men det var jag rätt ensam om, de andra ställde sig mitt framför bommen...
Nu när jag kom dit hade de plötsligt fixat till parkeringen igen, men dessvärre hade de också avverkat hela jävla skogen så pass att det inte ens gick att gå igenom den. Det ligger så mycket grenar och spill överallt att man inte kan gå en enda meter utan att försöka hitta luckor stora nog att sätta ned foten i.
Hela stigarna är täckta med pinnar och resten av skogen är dessutom helt sönderkörd. Det får mig att undra över allemansrättens regel att man inte får rida i organiserade grupp i någons skog eftersom man förväntas slita på och skada den för mycket då. Sen tar skogsägaren och kör sönder hela skogen när han avverkar den... Sist de gjorde såhär i den skogen så var den så gott som obrukbar som promenad och svampskog i drygt 10 år. Det kan väl inte vara ekonomiskt i längden?
En kund ringde mig och behövde hjälp med att ta hem en ny räddningsflotte på kort tid då de hade haft en räddningsaktion på vatten ett par dagar tidigare och förlorat en av sina flottar. Det är ju en servicegrej och viktigt, dessutom är mina kunder så trevliga att jag nästan kan tänka mig att göra vad som helst för dem, så självklart satte jag mig och fixade så att min leverantör satte igång med produktion på denna så att kunde kan få den strax efter semestern.

Ibland blir man så glad av att se ekipagen

14/7  På söndagen var det dags för hoppning och vi fick se många fina ekipage varav ett par unga systrar med ett väldigt fint, trevligt och samarbetsvilligt sto utmärkte sig speciellt! Kul att se en så trevlig allroundponny som så klart har hamnat i rätt familj där hon hjälper till att utveckla tjejerna och dem henne!
Såna ekipage vill vi se mycket fler av, hoppas att det är dit utvecklingen för oss!
Som vanligt var det en väldig feststämning och vädret var vackert och varmt och så även stämningen som sagt.
Äntligen fick vi se de eviga tvåorna Sophia och Hubert som vinnare i SM-klassen hoppning.
De är en ära för rasen och vi är nog många som önskat dem en förstaplacering ett bra tag, att vi dessutom fick se många fina ekipage tätt i svansen på deras resultat visar att vi börjar gå från klarhet till klarhet i hoppningen som rasförening sett.
Vi kom iväg rätt tidigt hemåt och det var så skönt att vara så pass nära hemma, ibland är det ju så långt som 60-70 mil hemifrån, nu var det runt 15 tror jag. Mycket bättre för oss, så det tog bara drygt en timme att komma hem.

Undrar vad det är som lockar?

13/7 På lördagen fortsatte tävlingarna och det sköna hänget med härliga människor. S och S satt och dansade till musiken på körningen för E valde bra musik och det svängde ju...
Många fina och duktiga körekipage har vi i föreningen och det är alltid en riktig fight om placeringarna. Jag kan inte låta bli att hålla mina tummar för G som är 77 år tror jag och kör som en hel galning, fast snyggt också. Han kör jättebra, h'sten Dollar som har passerat 20-strecket är helt med på noterna och de brukar ofta knipa en placering. Jag ville så gärna att de äntligen skulle få ta segern i SM-klassen men det räckte inte riktigt fram och segraren var så klart väldigt värdig. Jag tänker bara, hur många bra år har de kvar gubbarna? Jag vill ju att de ska få vinna en gång.
Dagen var inte jättelång och vi fick en chans till att hänga i lugn och ro vid vårt långbord. Tänk vad enkelt det är när det är vuxna människor som hjälps åt med allt. Mat blev gjord, barn och hundar passades, det städades, fixades stolar och allt sånt och humöret var på topp som vanligt.
Framåt kvällen dök det upp en massa barn com också ville hänga med oss lite och de utmanade framförallt S men också T och mig på lite gymnastikövningar. Jag är fascinerad över att S fortfarande är så pass populär bland flickorna, förr var det nog för att han ser bra ut och är snäll mot dem, men nu borde de nog se honom som en gammal gubbe i jämförelse med sig själv (de är nog 8-12 år gamla). Men antagligen är det för dom som att umgås och göra kullerbyttor med en kändis, även vi skulle kanske bli lite förvånade och till oss om Lars-Göran Bengtsson ville göra hjulningar med oss?
Vi hade ännu en härlig och lugn kväll vid vårt långbord och folk kom och gick som tidigare kvällar. Vårt gäng var däremot mer konstant och det var avslappnat och glatt hela kvällen.

Vanligt hyfs är tyvärr ovanligt

12/7 På fredagen gick det mesta åtminstone lite lättare. Allt gick inte fel hela tiden och solen sken. Det var förvisso trist att fota dressyren bara en bra bit från staketet på ena kortsidan. Bilderna blir samma hela tiden och man har bråkdelen av en sekund på sig att ta en bra bild eftersom de springer in och ut ur bild hela tiden och det går ju inte att följa dem när man har en liten lucka mellan tre hästtransporter.
Min kameralina fungerar också som sämst när jag zoomar in så mycket det går, skärpan går inte att få till då, så man kommer hem med en massa halvbra bilder som man inte vet vad man ska göra med.
Bruksridningen och brukskörningen gick lättare att fotografera men jag är fortfarande helt chockad över hur folk beter sig... Om någon står och fotograferar något så brukar jag antingen gå bakom dem, vänta tills de är klara, eller i värsta fall smita kvickt förbi och be om ursäkt samtidigt. Det är INTE normalt beteende att göra som jag, det har jag tydligt sett. Folk ställer sig till och med framför mig medan jag fotar så att jag missar fotochansen som jag jobbat för att sätta upp och får en rygg, en suddig häst eller i värsta fall inga bilder alls. Vanlig artighet är inte särskilt vanlig så att säga.
Bruksridning är däremot svårt att få att se intressant ut på bild, det gäller att fota på precis rätt ställe och vinkel annars ser det ut som om någon bara slörider runt på ett fält och alla som någon gång har testat bruksridning vet att det handlar om så mycket mer.
Vi hade en lugn, skön dag och framåt kvällen så satt vi utanför vår huslänga där vi bodde alla i gänget. Vi fick pikar om att vi satt där istället för att trängas med alla andra vid grillen och inte få sittplats, men det handlade varken om att vi inte vill umgås eller att det inte fanns tillräckligt med platser, det handlade om att S barn låg och sov i längan och att vi inte kunde gå så mycket längre än utanför dörren, så vi bar bara ut borden och stolarna och satt vid långbord där.
Det kom och gick i alla fall folk större delen av kvällen så vi kände oss inte så ensamma och jag gick iväg en sväng och hängde utanför ett av de andra husen och där var det ett glatt gäng som satt och drack lite öl, och skojade en hel massa. Sen blev jag trött och gick och lade mig.